Vecka efter vecka gick och nu är det bara 5 dagar kvar tills min födelsedag. Det har varit väldigt lugna veckor måste jag säga. Justin har haft sin turné i Syd Amerika. Så jag har inte hört något från honom vilket är riktigt skönt. Shawn och jag har spenderat riktigt mycket tid tillsammans och vi är nästan ett par kan man säga. Men vi har inte riktigt pratat om att bli tillsammans även om vi nästan redan är det. På min födelsedag kommer jag, och massa kompisar flyga med privatjet till Hawaii. Där ska vi bo på lyx hotell och fira min 17onde födelsedag.

Sommarlovet är slut och Trever är tillbaka i skolan. Själv har jag hittat världens mest underbaraste lägenhet. Den är perfekt, precis det jag letade efter. Men det enda dåliga är att det är mitt emot Justin's lägenhets höghus eller vad man nu ska kalla det. Fast jag har inte träffat på honom än eftersom han har varit borta. Shawn och jag har besökt New York tillsammans också, för att hälsa på min pappa. Jag är fortfarande sur på honom men han är min pappa så någon gång skulle jag varit tvungen att träffa honom. Medans jag var i New York gick jag på ett par möten också. För jag tänker starta ett eget företag som designar kläder och väskor. Det enda jag behöver bestämma nu är namnet för den första linjen med kläder är redan klara. Och jag har köpt en lokal här i Hollywood där dem ska säljas.



- Vad gör du? Shawn kom in i köket där jag satt med buntar av papper, jag hatar att gå igenom sånt, och det gjorde ju inte saken bättre att jag inte hade någon som gjorde det åt mig. 
- Jag försöker läsa igenom detta så jag fattar vad det handlar om att starta ett eget företag. Suckade jag fram samtidigt som jag sköt fram alla papper över bordet. Han skrattade åt mig, och tog upp några för att läsa. 

Under tiden som jag satt i köket ringde det på dörren, Shawn har aldrig hafr någon här när jag har varit här, så vitt jag vet i alla fall. Och jag kunde troligen till och med som jag sov, höra vem det var. Alfredo, han skulle befinna sig med Justin flera hundra mil här ifrån just nu, så vad gjorde han utanför Shawns dörr. 

- Kom in man. Shawn är så fruktansvärt trevlig mot alla sina vänner, att jag ibland funderar om dem betalar honom för det. Jag plockade ihop alla mina papper och skulle precis lämna köket när dem kom in. 
- Hej Ally. Hur mår du? Det var inte igår. Vi gav varandra en kram. 
- hej, jodå. Jag mår bra. Du då? Vad gör du här, ska inte du vara med Han? Han flinade åt mig, och insåg nog ganska på en gång att jag inte ens kunde uttala hans namn utan att känna massa känslor. 
- Ledigt i tre dagar, tänkte faktiskt hälsa på dig. Så Trever sa du var här. Detta kunde inte sluta gott. Jag har ingen aning om vad han ville mig, men jag hade på känn att det hade med Justin att göra. 
- Skulle jag kunna få prata med dig? Som jag förstod. Shawn ursäktade sig och lämnade köket. En glimt av nervositet tog över Shawns ansikte, och han trodde säkerligen det värsta för tillfället. 

Vi slog oss ned vid bordet med varsin kopp kaffe. Han skruvade en hel del på sig, vilket bara gjorde mig irriterad. 

- Vad vill du? Jag suckade högt så att han skulle förstå att jag inte var på humör för något Justin-prat. 
- Mår du verkligen bra, eller var det något du sa för att Shawn var med? En orolig blick var allt jag fick från honom. 
- Jag mår bra, varför skulle jag inte? 
- Jag ser det på dig. Och tro mig, du är inte den enda. 
- Really, är du här för att prata om Justin, kan du lika gärna gå igen. Jag vill inte prata med honom. Du kanske borde sätta dig in i min sits. Jag var kär i honom, så sjukt kär, och han låg med en annan. Det är enda gången jag verkligen har tyckt om någon. 
- Ni har både gjort misstag, men i slutet kommer ni att inse hur bra ni passar ihop.

- När är han tillbaka, så jag inte får en stor chock när jag ser honom. Frågade jag sedan och suckade.

- Om två veckor för att spela i NBA All Star Celebrity Game. Och du ska följa med mig, Ryan Good, Ashley Benson, Kenny, Pattie, Jeremy, Scooter, Usher och Carin för att kolla på matchen.

- Ehm, nej det ska jag inte?

- Jo alla tror redan du ska komma. Så du kommer bara skämma ut dig om du inte dyker upp. Sa Alfredo och flinade.

- Fine, jag kommer men jag drar direkt efter matchen som är om två veckor va? För jag ska till Hawaii om fem dagar.

- Ja, två veckor. Bra då hinner du tillbaka till matchen. Du kan liksom inte undvika honom för alltid Ally. Sa Alfredo och log.

- Jaja.. Jag vet. Svarade jag och gav honom en kram.

Tankarna efter Alfredos besök snurrade konstant i skallen, Shawn hade flera gånger under dagen försökt att prata med mig, men jag hade hela tiden avvisat honom. Elakt jag vet, men vad ska jag göra när en annan cirkulerar i mitt huvud hela dagarna, och när han inte gör det kommer det folk och påminner mig om honom. Jag tror att jag är tvungen att göra något drastiskt för att få honom ur mitt liv, eller för att bara leva med att han alltid kommer finnas i mitt huvud. 

- Allyson, svara mig!!! Shawn höjde för första gången rösten åt mig, vilket gjorde mig osäker. 
- Varför höjder du rösten åt mig? Jag ryggade nästan tillbaka, men gjorde allt för att behålla lugnet. 
- Du lyssnade ju inte på mig. Nå, vill du ha mat eller inte? Han vände sig om och gick ut i köket. 
- Jag kommer. 

När jag satt där tillsammans med honom kände jag mig nästan elak, precis som att jag drogs till honom för att försöka glömma Justin. Innerst inne visste jag att jag inte skulle kunna göra det, han var min första riktiga kärlek, och en sådan glömmer man aldrig, oavsett hur den slutade. 

- Vill du ha efterrätt? Hans ton hade lugnat ned sig, även om vi inte hade sagt ett enda ljud till varandra under tiden vi hade ätit. 
- Ja, tack. Livrädd var fel ord, men jag var rädd för att säga fel, eller ge fel signaler. Han ställde fram sockrade jordgubbar och glass. 



• 

Vi gick tillsammans och la oss på kvällen, han med armarna om mig. Jag hade jätte svårt att somna, så jag låg vaken ett tag, och bara stirrade i väggen. min mobil lyste till på sängbordet bredvid, men jag tvekade innan jag plockade upp den, livrädd för att det skulle vara från honom, även om det kunde vara från vem som helst av mina andra vänner. Rädslan tog fart när hans namn lyste på skärmen, alla sår revs upp, och alla minnen kom tillbaka. 

"Allyson Stevens, jag ber dig att prata med mig. Vi måste kunna reda ut detta, då jag tycker om dig så sjukt mycket, du förstår inte. Jag vill bara hålla dig i mina armar. Minns du inte känslan i kroppen när vi båda trånade så starkt efter varandra? Jag minns den, och den kommer aldrig försvinna. Vår första kyss, jag minns känslan i min kropp när dina läppar för första gången nuddade mina. Snälla Ally, jag ber dig. Jag vill vara med dig."