- Vad gör vi med dessa. Sa Ash och kollade runt på alla rosor.

- Ring hit personalen, dem hjälper säkert till. För de måste vara dem som lagt dem här från första början eftersom Justin är på turné. Sa jag och Ash gick för att ringa roomservice.

- H.e.r.re.g.u.d denna killen är otrolig. Sa jag fortfarande chockat över alla rosor.

- Han älskar dig verkligen.. Jag sparar en bukett åt dig, Shawn behöver inte se den.. än. Sa Ryan och flinade.

- Ja alla rosor kan man ju inte slänga, det vore jätte snällt om ni kunde spara en åt mig så länge. Sa jag och log stort.

- Så klart. Sa han och blinkade med ena ögat mot mig.

- Dem kommer snart upp och fixar allt, är ni redo för middag eller? Sa Ash med ett leende. Med dem orden gick vi ut för att hämta dem andra.

---

 

- Shyy, vi måste vara tysta så hon inte vaknar. Jag kunde höra hur Lucy fräste i åt alla andra som pratade med lite väl stora bokstäver, men jag vände mig om och låtsades sova, så att hennes plan inte skulle krossas.

 

- Happy birthday, to you. Happy birthday, to you. Happy birthdah dear Ally. Happy birthday to yoooooou. Jag kunde höra grabbarna mest, så tillslut vände jag mig om med ett brett leende på läpparna. Alla stod med paket i händerna, utom Shawn, han höll i tårtan.

 

Jag satte mig upp i sängen och gnuggade mig i ögonen. Det var först då jag kunde se allt klart, vilket även gjorde så jag kunde räkna alla ljusen, 17 st.

 

- Grattis på födelsedagen älskling. Shawn satte sig ned i sängen och kysste mina läppar, för att sedan överräcka tårtan till mig.

- Önska dig något. Egentligen var det nog bara Ryan och Ash som förstod vad jag önskade. Jag kände mig så elak, att låta Shawn gå omkring och tro att det var honom jag ville vara med, när redan någon för längesedan stal mitt hjärta.

 

- Tack, verkligen alla. Ni hade inte behövt göra allt detta. Alla paketen låg i sängen, men jag kunde inte öppna dem, jag vet inte varför. Men jag valde att göra det senare istället.

- Är du inte klok? Du är min bästa vän, och jag älskar dig. Vi har alltid firat våra födelsedagar, precis som att det vore den sista. Remember? Lucy fick mig att le, hon är en sann vän. Vi kramades ett tag, men hon släppte och lät alla andra komma fram och ge mig massa kramar.

 

•

 

- Är det någon av er som vill ha mer tårta? Det fanns en stor bit kvar, då det inte var en liten tårta dem hade skaffat fram. Visst var vi ganska många, men kom igen, tårtan hade räckt till ett helt fotbollslag.

- Jag kan ta en bit till. Zayn var den enda som ville ha, så jag räckte honom tårtspaden, och var tvungen att öppna hotelldörren då det knackade.

 

- Allyson? En tjej lite äldre än mig stod i hotellkläder utanför dörren.

- Ja, det är jag. Hon räckte mig en ask, och ett kuvert, som det inte stod något på. Hon gick bara där ifrån när hon hade gett mig det.

 

Jag stod kvar och funderade en stund på vad det kunde vara, innan jag faktiskt gick ut från rummet för att gå bort till en liten soffgrupp precis vid hissen. En känsla i min kropp sa att jag skulle öppna det, medan den andra sa att jag inte skulle göra det, utan packa ned det längst ned i väskan, och ta det senare. Jag gick emot den, jag öppnade kuvertet, och ett handskrivet bred låg i.

 

”Grattis på födelsedagen Ally. Egentligen hade jag inte tänkt skicka dig detta, just för att inte förstöra din dag. Men jag kunde inte låta bli, fel och egoistiskt av mig, jag vet. Min mamma har alltid sagt att man inte ska ångra saker man gjort i livet, men tro mig, finns inget jag ångrar så mycket som när jag släppte dig. Vill du inte ha det jag gett dig, ta inte emot det. Kasta det, och glöm mig, så ska jag försöka göra detsamma. /Justin”

 

Jag satt helt stum i soffan, med tårar i ögonen. Asken som låg på bordet framför mig innehöll något, men jag hade inte den blekaste aning om vad. Alla andra hade säkert redan upptäckt att jag var borta och skulle inom kort börja leta efter mig. Jag öppnade asken och fick mig mitt livs största chock, någonsin. Han hade verkligen köpt mig ett diamant halsband, och inte vilket som helst, utan ett sådant som är med i Titanic, med en blå diamant i mitten. Jag tappade andan samma sekund som jag tog det i min hand. Mobilen vibrerade till.

 

”Gumman, vart tog du vägen?” Det var från Ash, och hon var den enda jag kunde berätta detta för. ”Sitter vid hissen, kom SJÄLV.” Jag knappade in svaret fort åt henne, och tryckte på sänd. Strax efter kunde jag höra röster, för att andra sekunden bara höra fotsteg.

 

- Varför sitter du här? Hon tvärstannade när hon såg vad jag höll i.

- Är det där vad jag tror det är? Hon satte sig ned bredvid mig och skådade det vackra halsbandet som låg i min hand. Jag gav henne brevet, så hon fick läsa.

 

- Tror han att du inte älskar honom? Jag skakade på huvudet, jag hade ingen aning om vad han trodde och inte, vilket gjorde mig en aning frustrerad.

- Jag vet inte. Vad ska jag göra med det här? Jag vill ha det på mig, men jag kan inte. Shawn kommer upptäcka det på en gång. Hon kliade sig i huvudet.

- Jadu! Säg att din pappa skickat det? Hon kollade frågande på mig. Egentligen skulle det funka, typ som att han trodde han kunde köpa mig.

- Hjälp mig med det. Jag gav det till henne och hon knäppte det i nacken på mig.

- Vacker du blev. Med ett brett leende på sina läppar rufsade Ash till mig i håret, som var långt ifrån ordning gjort.

 

 

- Vart fick du halsbandet ifrån? Frågade Shawn när vi lite senare på dagen åt lunch vid stranden. Det var ett under att han inte sett det tidigare.

- Pappa skickade det till mig hit, han tror typ att han kan köpa mig eller något. Svarade jag och kände klumpen i magen när jag ljög honom rakt upp i ansiktet.

- Varför har du på dig det då? Sa han och kollade nyfiket på mig.

- Jag gillar det, det är ett diamant halsband jag kan ju inte bara slänga det.

- Jo det är ju sant. Svarade han med ett leende och släppte sedan det samtalsämnet.

- Så.. Vilken klubb ska vi till sen? Frågade Trever och kollade runt på oss alla.

- Vet inte, vi får kolla runt sen. Men vi kan väl hänga här ett tag. Vi åker tillbaka imorgon och jag har knappt fått sola. Svarade jag och skrattade till lite. Resten av tjejerna höll med, men killarna sprang ner till havet för att kasta boll med varandra.

- Kan vi inte åka vattenskoter? Frågade jag plötsligt när vi legat och solat i någon timma.

- Ja! Jag gjorde det med Justin en gång, det är skit kul! Svarade Selena ivrigt.

 

Så vi berättade idén till killarna och dem älskade den. Vi gick till det lilla huset på stranden för att hyra dem. Trever och Selena tog en, Lucy och Zach tog en, Ryan och Ash tog en medans jag tog en själv. Det gjorde Eric, Zayn, Ashley och Shawn också. Vi fick en snabb genomgång hur man kör den innan vi började åka.

- Vi kör race då! Ropade jag till dem andra som körde strax därefter till mig för att skapa en så rak linje som möjligt.

- Klara, färdiga kör! Skrek vi i mun på varandra innan vi körde iväg med en hög fart. Vi körde en ganska kort sträcka. Först i mål var Ryan och Ash. Sen kom jag, Lucy och Zach, Trever och Selena, Shawn, Eric, Ashley och sist kom Zayn.

- Jag kom tvåa! Skrek jag överlyckligt och gjorde något seger gest så dem andra började skratta.

Vi körde omkring ett tag till. Men Ashely, Trever, Zyan, Zach och Shawn åkte tillbaka till stranden så nu var det bara jag, Selena, Ash, Ryan, Lucy och Eric kvar som åkte.

 

Jag svängde och körde lite längre bort från dem andra men tyckte det kändes lite ensamt så jag vände igen. Och då såg jag att Selena var påväg emot mig, med en annan som åkte bredvid henne. Justin..

- Helvete.. Mumlande jag tyst för mig själv.

 

Jag kollade bort mot stranden där jag kunde se Shawn stå och kolla på mig vid strandkanten och bredvid sig stod, Alfredo. Jag suckade och åkte bort mot stranden utan att bry mig om Justin.

 

---

 

Emma här! Jag skrev bara en bit i slutet annars var det Marielle som skrev allt;) Kommentera nu !!:)