- Mr. Bieber, vad fint du har gjort. Nu känns det nästan som att min klänning är lite väl underklädd. Varför sa du inte att det var en kungamiddag jag skulle på? Han skrattade åt mig, och det kan jag väl kanske förstå.

- Du hade kunnat komma hit naken, och inte ens det hade varit fint nog. Nu, slå dig ned. Han drog ut min stol, och sköt sedan in den när jag stod framför den.

- Sluuta. Jag kände samtidigt hur min rosa lätta ton i ansiktet förvandlades till knallrött.

---

 

Justin hade lagat spagetti och köttfärssås, och helt ärligt var det den godaste köttfärssås jag någonsin ätit. Jag var glad att jag hade en klänning på mig och inte en kjol eller byxor, i så fall hade jag var varit tvungen att knäppa upp dem. Bara tanken fick mig att skratta till lite.

 

- Vad är kul? Justin skulle så klart upptäcka det.

- Jag är glad jag inte har byxor på mig bara. Han kollade på mig precis som att jag vore galen, och det kanske jag var, jag vet inte.

- Okej? Han lät frågande precis som att han ville att jag skulle fortsätta.

- Jag har ätit för mycket, så byxorna har spruckit. Maten var verkligen god, tack så hemskt mycket. Han tog min hand över bordet och smekte min handrygg.

 

Han protesterade lite då jag ville hjälpa honom att plocka undan allt, men tillslut fick jag min vilja igenom, och vi hade faktiskt riktigt kul i köket tillsammans. Och ska jag vara ärlig var det längesedan jag hade så kul tillsammans med någon, eller att jag överhuvudtaget skrattade så mycket.

 

- Tack för hjälpen. Även om du inte behövde. Han ställde in den sista tallriken i diskmaskinen, och startade den.

- Det var så lite så. Det är väl roligare med sällskap? Jag satt på köksön och kollade på honom, jag kommer aldrig tröttna på hans utseende. Han nickade lite mot mig, för att sedan dra ned mig från ön, och vidare in i vardagsrummet.

- Gör vad du vill. Jag måste på toa. Med ett leende på läpparna rundade han hörnet, så jag passade på att gå husesyn, då han hade gjort om en hel del sedan jag sist var där.

 

När jag kom in i hans sovrum insåg jag att allt var omgjort. När jag var där sist hade han vita väggar och något enstaka foto på väggen, men nu hade han en svart vägg bakom sängen och röda resten, rummet var riktigt porrigt, om ni frågar mig. Men det som fångade min uppmärksamhet var väggen med alla fotografier. Bland annat flera på honom från olika galor, och tillsammans med sitt crew. Mitt bland alla dem korten hittade jag några på mig, dem smälte in, men dem satt ändå där.

 

Jag kunde höra hur Justin kom mot sovrummet, men det var precis som att jag inte kunde röra mig, jag stod fortfarande och funderade på varför jag fanns med på väggen. Eller hur han har kunnat ta dem bilderna utan att jag har vetat om det. Bilderna var sjukt fina, och jag gillade dem.

 

 

- Ally? Jag vände mig mot honom, men pekade på väggen.

- Varför sitter jag här? Han ställde sig bakom mig, och la armarna om mig.

- Jag älskar dem där bilderna på dig, och jag gillar dig, jag är kär i dig. Riktigt kär, jag skulle inte kämpa så mycket om det inte vore värt det. Jag kunde inte hindra att rodna av hans ord, tur att han inte såg mitt ansikte.

- Jag vet inte vad jag ska säga. Tro mig, jag tycker om dig också. Men jag vet inte om jag kommer kunna lita på dig igen. Kan vi ta en dag i taget? Tillslut vände jag mig om och la armarna runt hans nacke, och lutade mitt huvud mot hans bröstkorg.

- Det kan vi göra. Bara jag får vara runt dig, hålla om dig, och någon gång ibland så här. Han la sina fingrar under min haka och vinklade upp mitt ansikte mot hans, för att sedan pressa sina underbara läppar mot mina. Kyssen varade inte speciellt länge, men jag skulle i alla fall klara mig några dagar på den.

 

•

 

Vi satt tillsammans i soffan och pratade, om massa saker som vi har gått igenom, och vad vi gjorde för fel. Inte för att jag vet om vi kom fram till något vettigt, men det var skönt. Han strök mig hela tiden över mina armar, så dem då och då knottrade till sig på grund av massa rysningar som gick igenom kroppen hela tiden.

 

- Kan vi börja om? Han slutade röra sig, och lät grovt allvarlig på rösten.

- Jag vill inte det, jag vill inte att vi glömmer det som faktiskt en dag tog oss hit. Jag vill minnas leken som något bra. Förstår du? Jag vill gå vidare, men inte börja om. Precis som att inget hänt. Även om det gör ont… Han tysta mig genom att lägga sina fingrar över mina läppar. Eller det som egentligen fick mig tyst var när han med lätta rörelser följde mina läppkonturer.

- Jag förstår, jag vill inte heller glömma, men jag vill att vi lägger det bakom oss, så att vi kan gå vidare.

- Okej.. Svarade jag och han gav mig en kyss.

 

Den natten somnade jag i hans famn. Att äntligen känna hans närhet igen får mig att må så himla bra inombords. Det är ingen människa i världen som kan förstöra detta nu. Det jag nog aldrig kommer förstå är hur en person kan få en att känna sig såhär. Även om jag sov, kunde jag höra att han viskade ''jag älskar dig'' i mitt öra.

---

Emma här! Marielle skrev allt, jag skrev typ bara sista meningen haha:) Hoppas ni gillar det kommetera!:D