Bloggerfy Splinx

Introducing - Chapter One

Presenterade alla karaktärer i inlägget nedan. Enjoy!

__________________________________________________________________________________

Jag tog ett steg ut genom dörren. Jag kände solens strålar på min kropp när jag satte in mitt headset i öronen. Sen tryckte jag på play så musiken började spela i huvudet på mig. Jag började jogga lite lätt. Jag joggar alltid samma runda. Runt vårat område och sen upp mot överklass området. Där finns det hus lika stora som köpcentrum. Jag brukar drömma mig bort när jag ser området. Hur kommer man dit liksom, de som bor där måste ju nästan kunna spotta upp pengar. Nu säger jag inte att min familj är fattiga. Det finns absolut människor i världen som har det så mycket värre än jag. Men jag kan ändå inte hjälpa att vilja ha allt det. Lyx, uppmärksamhet och stå i centrum. Jag kan ju säga att jag är väldigt långt bort från den drömmen just nu. Tillsammans med mina fyra störande bröder och två systrar bor jag i Los Angeles. Vi har ett hus i ett familje vänligt område. Inte direkt Beverly Hills och Hollywood. Men just nu duger det för oss. Dock så går jag i Beverly High. Så det är så nära Beverly Hills jag kan komma.

Jag sprang åt höger och började tänka att idag är det exakt tio år sedan mina föräldrar lämnade mig här. De separerade, pappa hittade en ny tjej i New York. Och mamma ville bosätta sig i London när hon hörde att pappa hittat en ny kärlek. Hon tålde tydligen inte ens att bo kvar i Amerika. Jag var då sju år och ville inget annat än att vara med antingen min mamma eller pappa. Jag ville absolut inte stanna här med mina syskon.
 

''Hjärtat. Jag och mamma måste åka. Jag har ett flyg till New York att hinna med.'' Sa han och kollade ner mot mig. Jag hade kramat mig fast vid hans ena ben. ''Och jag har ett flyg till London som jag måste med, vi har inte tid med detta just nu gumman. Du klarar dig fint här med dina sex syskon. Detta är ditt hem, och du borde stanna här älskling.'' Sa mamma med ett leende samtidigt som Cameron drog bort mig från pappas ben.

Med tår fyllda ögon lämnade mamma och pappa oss bakom sig. Och började sina nya liv åt olika håll. Jag grät och skrek att de skulle komma tillbaka igen, men jag såg de aldrig komma genom dörren igen.
 
''Sch.. Det kommer bli okej Nikki. Vi kommer klara detta tillsammans. Vi finns här allihopa.'' Tröstade Kat, min äldsta syster.
 

Jag kom tillbaka till verkligheten och torkade min ena kind där en tår hade runnit ner. Jag brukade sakna de jätte mycket. Men inte längre, inte ofta i alla fall. Jag fattar bara inte hur de kunde lämna oss här. Cameron som är äldst var bara 17 år. Och han var tvungen att se över alla oss andra. Med lite hjälp av Demetri som var 15 och Kat som var 14, så uppfostrade de mig, Jessica, Galvin och Ricky. Jag var för i helvete bara sju år gammal. Då förstår man hur lite jag betydde för de. Dom har så klart kommit och gjort korta besök här och där. Men med åren har det bara blivit mindre och mindre besök. Pappa har ett nytt barn med sin fru Veronica som han lämnade oss för. Och mamma har ett eget sko design företag i London. Med sin betydligt yngre Mike till pojkvän.

 

Så istället för att bli uppfostrad av sina föräldrar som normala barn. Så blev jag uppfostrad av mina sex syskon. Cameron, Demetri, Kat, ,Jessica, Galvin och Ricky. Cameron som är äldst har varit som en pappa för mig. Demetri's passion är boxning, ja slå folk helt enkelt. Cameron och Demetri äger en boxnings klubb tillsammans som heter Downtown Rebel. De är tränare och tränar de flesta killar i min skola. Galvin som gick ut skolan förra året håller också på att bli tränare nu. Men Ricky måste vänta eftersom han har ett år kvar på Beverly High. Tyvärr så har jag själv två år kvar av lidandet. Kat min äldsta syster har alltid de bästa råden att komma med om man behöver hjälp med något. Hon ställer upp i alla lägen och är den lättaste att prata med. Dock så jobbar hon förfärligt mycket som läkare på UCLA medical center. Och sen så har vi så klart Jessica. Skönheten i familjen om man säger så. Hon jobbar som modell och spenderar mycket tid i New York. Därför har hon ett bra förhållande till pappa och hans nya familj. Jag förstår inte ens varför hon vill umgås med honom efter han förstörde hela familjen.  Alla mina syskon, bröder speciellt. Är jobbigt över beskyddande. Jag är som deras lilla familje bebis. Och det ska jag säga er, kan vara riktigt jobbigt och irriterande 99% av alla gånger de ska skydda mig. Jag har inte ens kunnat ta hem en kill kompis hem till mig. För alla sticker samma väg de kom fem minuter senare. Cameron är lite lättare än de andra killarna, mer mogen och ödmjuk.

 

Svetten rann ner för ansiktet men jag brydde mig inte. Lite svett skadar aldrig, men det gör fett. Det brukar jag säga till mig själv så jag ska orka träna minst en gång i veckan. Annars blir jag bara lat och ligger på soffan som en soft potatis. Och om man vill komma någonstans i Los Angeles kan man definitivt inte vara någon soft potatis.

 

Jag började närma mig mitt hem igen. Jag valde att bara springa runt området. Jag måste hinna duscha och äta något snabbt innan jag måste åka till skolan. Förhoppningsvis är Ricky sugen på att åka till skolan innan lunch idag, och inte efter. Jag har körkort men eftersom vi är sex personer i huset med bara tre bilar fick vi dela upp det. Cameron, Demetri och Galvin har en tillsammans för de tillbringar alla dagar i Downtown Rebel. Kat fick en själv så hon kan ta sig till sjukhuset vilken tid som helst på dygnet. Jessica har ingen bil för att hon reser runt väldigt mycket. Så när hon är här tar hon taxi dit hon måste åka.



‘’Galvin får jag be dig om en liten pytte tjänst.’’ Frågade jag medans jag tuggade på min macka, ny duschad och fixad inför skolan. ‘’Det beror helt på vad.’’ Sa han och suckade.

                                       ''That totally depends on what'' 

Jag tror innerst inne att han redan vet vad jag kommer fråga. ‘’Låt mig ta eran bil idag, pretty please.’’ Sa jag och gjorde mitt bästa försök på en hundvalps blick. ‘’Glöm, Ricky ska till skolan åk med han som vanligt.’’ Sa han och drack upp min jucie. ‘’Ey, min juice mongo. Jag kommer alltid försent när jag åker med honom. Han vill alltid åka efter lunch och istället för att skynda sig mot skolan, plockar han alltid upp kompisar på vägen.’’ Sa jag med en suck. ‘’Jag träffade honom precis på övervåningen. Och han har redan ätit frukost så jo, han ska visst till skolan. Tidigt till och med för en gångs skull. Ha det!’’ Med de orden lämnade Galvin rummet och försvann till gud vet vart. ‘’RICKY!’’ Skrek jag allt vad jag hade med hopp om att han skulle komma ner springandes. Det verkar som det är min lycko dag idag, för det gjorde han.

‘’Redo för skolan, sis?’’ Sa han och tog bil nycklarna från bordet. ‘’Är du sjuk eller nått?’’ Jag satte handen för hans panna för att se om han hade feber. Han drog undan och flinade. ‘’Kan man inte bara få älska skolan ibland?’’ Sa han med ett flin. ‘’Åh nej’’ Jag satte handen för min panna denna gång. ‘’Inte en annan tjej, igen helt ärligt? Krossa inte denna tjejens hjärta som du gjort med alla andras. Det är ingen jag känner va?’’ Jag kollade på honom med en misstänksam blick. Han suckade. ‘’För det första så har du inget med detta och göra. Och för det andra, nej det är ingen du känner.’’ Jag pustade ut av lättnad. ‘’Fast det är klart att det inte är någon jag känner. Ingen jag känner är dum nog att vilja ha dig.’’ Sa jag med ett efterföljande skratt. Ricky slog till mig lätt på huvudet och vände sig om mot hallen. ‘’Kom nu Dumbo.’’ Sa han och jag kunde slå vad om att han hade ett stort flin på läpparna. ‘’Vadå Dumbo? Som i elefanten med stora öron? Har jag stora öron?’’ Sa jag förskräckt och höll för mina öron på väg ut från huset.

 
''Måste vi hämta upp dina kompisar. Det kommer ta en fucking evighet. Jag kan inte missa franskan, Mr Laurent kommer skälla på mig med så många svärdomar det bara finns på franska. Och jag kommer stå där som en idiot och inte fatta ett piss.'' Klagade jag och Ricky skrattade till. ''Som vanligt då. Men oroa dig inte jag ska bara hämta upp Noel.'' Sa han och stannade framför en gigantisk grind. Jag såg Noel komma gåendes mot grinden. ''Han måste ju ha världens finaste bil. Varför kan han inte köra själv? Han är ju inte handikappad precis.'' Sa jag och fäste min blick på Noel som öppnade grinden genom att trycka på en knapp. ''Börja inte nu Nikki'' ''Börja med vadå?'' ''Babbla, var bara tyst. Jag klarar inte av dig på morgonen.'' Sa han och jag slog till han på axeln. 
 
När Noel kom in i bilen tvingade Ricky mig att sitta bak helt själv. Men snälla Noel erbjöd sig att sitta bredvid mig istället. Så det slutade med att vi satt bak tillsammans.
 
''Sorry Noel. Bara min töntiga syster kan inte sitta bak helt själv. Det är som att hon är fem och inte sjutton.'' Sa Ricky och började köra mot skolan. ''Ey! Jag är inte töntig.'' Jag kramade om väskan i min famn och gjorde en ilsken blick mot Ricky i hopp att han skulle se den. ''Det är lungt Rick, jag har inget emot att sitta här.'' Noel hade blicken fäst på mig med ett litet leende. Det var nästan som han flörtade med mig fast diskret. Jag besvarade hans leende och kollade ut ur fönstret resten av turen. Medans Noel och Ricky började snacka om boxning och basket. Ricky går bara i boxning. Men Noel går i både boxning och basket. Han är med i skolans populära basket lag. Jag brukar se på matcherna inte för att jag kan något om basket, jag tycker bara killarna ser riktigt bra ut. Men de är faktiskt riktigt duktiga. Jag kom inte ihåg sista gången de faktiskt förlorade en match.
 
''Blondie dags att sluta dagdrömma vi är framme nu.'' Ricky kollade bak på mig med ett flin. Jag lipade mot honom. ''Åh håll käften Ricky.'' Sa jag och öppnade bil dörren. Noel gick ur bilen tillsammans med mig medans Ricky letade efter en ledig parkeringsplats. Precis innan vi skulle gå åt olika håll, jag skulle in till själva skolan medans Noel skulle till skolans idrotts hus. Japp, vi har en egen anläggnig för det. Så vände sig Noel mot mig med ett leende. ''Vi ses Nikki.''
                    ''See you around Nikki'' 
 
Jag smälte när jag såg det leendet, och hans ögon kan jag skriva en hel bok om. ''Aa det hoppas jag'' Svarade jag innan han gick sin väg. Jag stod kvar och kollade in han ett tag. Sen log för mig själv och gick in i skolan. 
 
__________________________________________________________________________________
 
Kommentera och sprid novellen vidare är ni gulliga. Jag vet att detta bara är första kapitlet så det kanske inte är det bästa. Men jag har en idé för hela novellen och det kommer så mycket drama och hemligheter så jag kan knappt vänta.
 
Skulle egentligen vänta lite med att släppa novellen för jag ville skaffa ny design osv. Men jag kunde inte vänta mer haha..
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer♥
Postat av: Alice

Skit bra...längtar efter nästa :)<3

2013-08-14 @ 14:28:47
Postat av: Lina

Äntligen är du tillbaka! Härligt :)

2013-08-21 @ 18:37:47

Kommentera här♥:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0