I Feel Different Around You - Chapter 70
Sommarlovet är slut och Trever är tillbaka i skolan. Själv har jag hittat världens mest underbaraste lägenhet. Den är perfekt, precis det jag letade efter. Men det enda dåliga är att det är mitt emot Justin's lägenhets höghus eller vad man nu ska kalla det. Fast jag har inte träffat på honom än eftersom han har varit borta. Shawn och jag har besökt New York tillsammans också, för att hälsa på min pappa. Jag är fortfarande sur på honom men han är min pappa så någon gång skulle jag varit tvungen att träffa honom. Medans jag var i New York gick jag på ett par möten också. För jag tänker starta ett eget företag som designar kläder och väskor. Det enda jag behöver bestämma nu är namnet för den första linjen med kläder är redan klara. Och jag har köpt en lokal här i Hollywood där dem ska säljas.
- Vad gör du? Shawn kom in i köket där jag satt med buntar av papper, jag hatar att gå igenom sånt, och det gjorde ju inte saken bättre att jag inte hade någon som gjorde det åt mig.
- Jag försöker läsa igenom detta så jag fattar vad det handlar om att starta ett eget företag. Suckade jag fram samtidigt som jag sköt fram alla papper över bordet. Han skrattade åt mig, och tog upp några för att läsa.
Under tiden som jag satt i köket ringde det på dörren, Shawn har aldrig hafr någon här när jag har varit här, så vitt jag vet i alla fall. Och jag kunde troligen till och med som jag sov, höra vem det var. Alfredo, han skulle befinna sig med Justin flera hundra mil här ifrån just nu, så vad gjorde han utanför Shawns dörr.
- Kom in man. Shawn är så fruktansvärt trevlig mot alla sina vänner, att jag ibland funderar om dem betalar honom för det. Jag plockade ihop alla mina papper och skulle precis lämna köket när dem kom in.
- Hej Ally. Hur mår du? Det var inte igår. Vi gav varandra en kram.
- hej, jodå. Jag mår bra. Du då? Vad gör du här, ska inte du vara med Han? Han flinade åt mig, och insåg nog ganska på en gång att jag inte ens kunde uttala hans namn utan att känna massa känslor.
- Ledigt i tre dagar, tänkte faktiskt hälsa på dig. Så Trever sa du var här. Detta kunde inte sluta gott. Jag har ingen aning om vad han ville mig, men jag hade på känn att det hade med Justin att göra.
- Skulle jag kunna få prata med dig? Som jag förstod. Shawn ursäktade sig och lämnade köket. En glimt av nervositet tog över Shawns ansikte, och han trodde säkerligen det värsta för tillfället.
Vi slog oss ned vid bordet med varsin kopp kaffe. Han skruvade en hel del på sig, vilket bara gjorde mig irriterad.
- Vad vill du? Jag suckade högt så att han skulle förstå att jag inte var på humör för något Justin-prat.
- Mår du verkligen bra, eller var det något du sa för att Shawn var med? En orolig blick var allt jag fick från honom.
- Jag mår bra, varför skulle jag inte?
- Jag ser det på dig. Och tro mig, du är inte den enda.
- Really, är du här för att prata om Justin, kan du lika gärna gå igen. Jag vill inte prata med honom. Du kanske borde sätta dig in i min sits. Jag var kär i honom, så sjukt kär, och han låg med en annan. Det är enda gången jag verkligen har tyckt om någon.
- Ni har både gjort misstag, men i slutet kommer ni att inse hur bra ni passar ihop.
Tankarna efter Alfredos besök snurrade konstant i skallen, Shawn hade flera gånger under dagen försökt att prata med mig, men jag hade hela tiden avvisat honom. Elakt jag vet, men vad ska jag göra när en annan cirkulerar i mitt huvud hela dagarna, och när han inte gör det kommer det folk och påminner mig om honom. Jag tror att jag är tvungen att göra något drastiskt för att få honom ur mitt liv, eller för att bara leva med att han alltid kommer finnas i mitt huvud.
- Allyson, svara mig!!! Shawn höjde för första gången rösten åt mig, vilket gjorde mig osäker.
- Varför höjder du rösten åt mig? Jag ryggade nästan tillbaka, men gjorde allt för att behålla lugnet.
- Du lyssnade ju inte på mig. Nå, vill du ha mat eller inte? Han vände sig om och gick ut i köket.
- Jag kommer.
När jag satt där tillsammans med honom kände jag mig nästan elak, precis som att jag drogs till honom för att försöka glömma Justin. Innerst inne visste jag att jag inte skulle kunna göra det, han var min första riktiga kärlek, och en sådan glömmer man aldrig, oavsett hur den slutade.
- Vill du ha efterrätt? Hans ton hade lugnat ned sig, även om vi inte hade sagt ett enda ljud till varandra under tiden vi hade ätit.
- Ja, tack. Livrädd var fel ord, men jag var rädd för att säga fel, eller ge fel signaler. Han ställde fram sockrade jordgubbar och glass.
•
Vi gick tillsammans och la oss på kvällen, han med armarna om mig. Jag hade jätte svårt att somna, så jag låg vaken ett tag, och bara stirrade i väggen. min mobil lyste till på sängbordet bredvid, men jag tvekade innan jag plockade upp den, livrädd för att det skulle vara från honom, även om det kunde vara från vem som helst av mina andra vänner. Rädslan tog fart när hans namn lyste på skärmen, alla sår revs upp, och alla minnen kom tillbaka.
"Allyson Stevens, jag ber dig att prata med mig. Vi måste kunna reda ut detta, då jag tycker om dig så sjukt mycket, du förstår inte. Jag vill bara hålla dig i mina armar. Minns du inte känslan i kroppen när vi båda trånade så starkt efter varandra? Jag minns den, och den kommer aldrig försvinna. Vår första kyss, jag minns känslan i min kropp när dina läppar för första gången nuddade mina. Snälla Ally, jag ber dig. Jag vill vara med dig."
I Feel Different Around You - Chapter 69
- Okej, imorgon. Sa jag och log. Han gav mig en lapp med hans adress på.
- Kom klockan sju imorgon kväll. Sen gick han igen. Jag slängde dörren efter honom och log lite.
- Vem var det? Frågade Lucy nyfiket när jag satte mig vid dem igen.
- Shawn, vi har en dejt imorgon. Han ska laga mat åt oss. Hur gulligt är inte det?
- Wow, redan en ny på gång! Sa Lucy och skrattade.
- Äh tyst! Jag vill bara dejta lite, Shawn är rätt charmig..
¨
I Feel Different Around You - Chapter 68
Tillslut stod han så nära mig att jag ännu en gång under dagen kunde känna hans andetag mot mitt ansikte. Allt var så fel, men jag lät honom göra allt, han placerade sin hand på min korsrygg och drog mig till sig, för att sedan pressa sina läppar mot mina. Jag har saknat honom, absolut, och framför allt har jag saknat hans läppar, dem är speciella. Kyssen väckte en hunger inom mig, och den verkade inte ta slut heller. Hans intensiva läppar gav mina en riktig massage.
Det var inte fören Justin placerade sina händer på min rumpa som jag förstod vad det var som höll på att hända. Jag avbröt kyssen på direkten vilket fick honom att reagera konstigt. Han tog bort sina händer och kollade ned i marken. Det gjorde ont att se honom ledsen, men jag kunde inte ge honom det han ville ha.
- Förlåt, jag kan inte. Jag började backa ifrån honom, men han följde efter mig för varje steg jag tog.
- Varför? Varför kan du inte bara ge mig en chans? Snälla, det är allt jag ber om. Han bad om för mycket, men jag ville samma sak som honom, bara det att jag inte var beredd att ge honom det.
- För att jag kan inte förlåta dig. Jag vill, men jag kan inte. Så jag vet inte, vi klarar uppenbarligen inte av att vara vänner ens, så jag tror vi gör ett slut på allt här. Jag såg på honom att han blev chockad, men jag var tvungen.
- Du kan inte göra så mot mig…
- Du kunde uppenbarligen ligga med ditt ex, så jag tycker inte du ska prata om vad jag kan, och inte kan göra mot dig. Han stannade kvar av mina ord på platsen där han stod. Jag gick tillbaka in till Trever, Lucy, Nate och Alfredo.
När jag kom in gick jag bara förbi dem för att sedan vandra upp på mitt rum, och raka vägen in i duschen. Jag hade färg och skit överallt, vilket gjorde det väldigt svårt att få bort allt, håret var värst. Jag höll på hur länge som helst med det och hade absolut inte lagt märke till att Lucy hade kommit in fören hon kastade handduken på mig när jag klev ur duschen.
- Vad är det som har hänt? Hon kollade på mig och kliade sig i huvudet, precis som att hon tyckte situationen var obekväm.
- Jag och Justin kan inte vara vänner. Vi kysstes, men jag avslutade allt, inklusive vår vänskap. Jag kunde se på henne att hon blev chockad, men jag kände att egentligen hade ingen annan med mina beslut att göra, så hon kunde inte säga något för att få mig att ändra mitt beslut.
- Jag tänker inte ge dig massa råd och tips, jag ber dig bara tänka igenom ditt beslut. Hur kommer du må om han hittar någon ny? Hon satte huvudet på spiken, hon fick mig att tänka.
- Jag kan inte göra något åt det. Hittar han någon ny blir ingen gladare än jag, och jag hoppas absolut att han kan hålla sig trogen mot henne. Lucy satte sitt vatten i halsen när hon hörde mitt uttalande.
- Okej… Hon stannade till i sin mening och kollade bakom sig. Jag hade precis fått runt handduken runt kroppen så jag vände mig om och fick se Justin stå där.
- Hur länge har du stått där?
- Tillräkligt för att höra att du har kommit över mig. Han vände på klacken och gick, och precis när jag tänkte springa efter kom jag på att jag bara hade handduk på mig, så det var inte en sådan bra idé.
Jag tog på mig kläder och åkte sedan mot Justin's lägenhet där jag tror han befinner sig. Som tur känner dörrvakten igen mig och släppte in mig utan några problem. Jag ställde mig i hissen och tryckte på Justin's våning. Medans jag stod där pillade jag fram en nyckel till Justin's lägenhet som jag hade i min lilla väska. Med bestämda steg gick jag mot dörren och öppnade.
- Hallå?! Ropade jag och stängde dörren efter mig. Jag gick in i hans vardagsrum där jag hittade honom, han satt i soffan och stirrade på tvn som inte ens var på.
- Justin? Sa jag och satte mig bredvid honom.
- Vad vill du? Röt han irriterat utan att släppa blicken från tvn.
- Du satte oss i den här röran. Och du åker iväg snart med ditt jobb eller vad man ska kalla det. Du är upptagen nästan hela tiden. Men andledningen till varför jag inte kan vara tillsammans med dig är för att jag inte litar på dig. Och jag klarar inte av media eller dina fans för den delen.
- Det här är inte bara mitt fel. Du tror att allt är mitt och bara mitt fel! Men du knullade Alfredo och DU skämde ut mig och mitt crew inför hela jävla världen! Så sluta säg att det är MITT fel! Skrek han ilsket på mig, och denna gången var hans blick inte fäst på tvn utan rakt i mina ögon.
- Okej jag klarar inte av det här mer. Håll dig borta från mig så håller jag mig borta från dig. Sa jag och gick mot hallen igen.
- Funkar för mig! Skrek Justin från vardagsrummet innan jag slängde igen dörren.
Direkt när jag satte mig i bilen ångrade jag mig. Visst jag kommer aldrig kunna lita på Justin igen. Men att aldrig träffa honom gör riktigt ont inom mig. Jag suckade och körde hem till Trever . Jag älskar att bo hemma hos Trever men jag har faktiskt börjat kolla på egen lägenhet, känns nog bäst så. Jag kan inte leva hos Trever hela livet liksom.
- Jag är hemma! Ropade jag och hoppades att dem hade kommit tillbaka från huset.
- Ally! Ropade Lucy tillbaka och kom ut till hallen med Trever och Alfredo bakom sig.
- Hur gick det? Frågade Alfredo nyfiket.
- Dåligt, det kommer aldrig bli något mellan han och mig någonsin igen.
- Han är bara ledsen, okej. När han blir sårad så blir han sur det kommer bli bra igen. Sa han och gick, han skulle kolla hur Justin mådde.
Vi satte oss ner i köket och åt pizza. Tröst mat för min del.
- Sluta se så ledsen ut.. Justin kommer tillbaka tillslut. Sa Lucy och log medlidande åt mig.
- Justin kommer hitta någon annan, som kan hantera hans liv och allt sånt. Svarade jag och försökte le lite.
- Nej, du och Justin är typ som Romeo och Julia ni passar perfekt! Utbrast Lucy glatt och jag kollade underligt på henne och undrade om hon lämnat hennes hjärna någon annan stans.
Mitt i allt ringde det på dörren och jag gick för att öppna. Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg vem som stod där.
- Shawn? Sa jag chockat.
- Hej Ally.. Lyssna jag skulle vilja bjuda hem dig på middag imorgon kväll, hos mig. Sa han och verkade lite nervös.
- Jag trodde det vi gjorde bara var ett engångs ligg?
- Det trodde jag med, men jag är inte sån egentligen. Jag har tänkt på dig och jag skulle vilja spendera tid med dig, nykter. Sa han och jag skrattade till lite.
- Okej, imorgon. Sa jag och log. Han gav mig en lapp med hans adress på.
- Kom klockan sju imorgon kväll. Sen gick han igen. Jag slängde dörren efter honom och log lite.
- Vem var det? Frågade Lucy nyfiket när jag satte mig vid dem igen.
- Shawn, vi har en dejt imorgon. Han ska laga mat åt oss. Hur gulligt är inte det?
- Wow, redan en ny på gång! Sa Lucy och skrattade.
- Äh tyst! Jag vill bara dejta lite, Shawn är rätt charmig..
Emma här! Marielle skrev hälften och sen skrev jag hälften;) Kommentera nu!
I Feel Different Around You - Chapter 67
Vi fortsatte spela spel ett tag, men jag valde att krypa tillbaka till min koja när klockan började närma sig midnatt. Jag var helt slut i huvudet, inte trött, utan det var mer som att det var tomt. Jag borstade tänderna och bäddade upp sängen, för att sedan ta min mobil, och krypa ned. Precis när jag slog igen mina ögon plingade mobilen till, och ett meddelande från Justin trillade in.
”Hej, jag vet inte om du sover, men jag kunde inte gå och lägga mig utan att du skulle veta detta. Jag gillade dagen, jag gillade att spendera den med dig på sättet vi gjorde. Jag tror att vi kommer klara av att vara vänner, även om saker och ting gärna hade fått varit annorlunda. Sov gott prinsessan.”
Jag visste från början att Justin skulle börja bete sig så, kasta små vinkningar om att han faktiskt ville ha ett förhållande med mig, så jag svarade honom inte på det sms:et. Jag raderade det till och med, just för att jag inte ville höra hur mycket han saknade mig, och hur mycket han ville att vi skulle bli tillsammans. Jag ville ha honom som vän, inget mer. Det skulle ta emot att säga det till honom, med tanke på att jag faktiskt ljög.
På morgonen när jag vaknade var jag ensam i lägenheten, Selena hade något möte hon tog med Trever på. Jag vet inte om dem har gått ut med att dem är tillsammans, eller vad dem nu kallar det. Lucy hade åkt hem till sin mamma och pappa, för att spendera lite tid med dem, och hemma hos mig var min pappa. Jag ville inte träffa honom, så jag valde att stanna kvar där jag befann mig.
Mobilen plingade till och jag fick ett sms av min bror, han hälsade från pappa att han ville jag skulle komma hem över lunchen, men jag ignorerade det. Jag ville inte, och jag orkade inte. Jag gjorde i ordning en tallrik med fil och flingor för att sedan slå mig ned i soffan, och slå på en bra film, det fick bli Fast and Furious 5:an.
Jag måste ha somnat om under filmens gång, för när jag vaknade satt Trever bredvid mig, med både Alfredo och Justin, klockan på väggen visade att jag i alla fall hade sovit 3 timmar, den var ett på eftermiddagen. Alla tre kollade på mig precis som att jag vore galen, men när jag fick se mig själv i fönstret, i reflektionen så insåg jag att mitt hår stod åt alla håll.
- Snygg frilla du har. Trever satt bredvid mig och rufsade till det ännu mer. Vilket fick både mig, Justin och Alfredo att skratta. Jag är en sådan, som sällan bryr mig om vad andra tycker. Och det vet han om, därför gör han så mot mig.
- Jag vet. Den här frisyren är det nya modet. Jag reste mig upp, men insåg att jag bara hade ett kort linne och trosor på mig så jag sprang in på mitt rum.
Väl inne på mitt rum kammade jag ut håret, så gott det gick i alla fall. Jag insåg att jag var tvungen att ta mig en dusch för att kunna få ut tovorna. Precis när jag hade tagit av mig linnet slogs min dörr upp, men Justin var snabb nog att täcka sina ögon och be om ursäkt.
- Sorry, säg till när du är klar. Han vände på sig och var på väg att stänga dörren.
- Ge dig, det är inget du inte sett tidigare. Vad ville du? Jag höll för mina bröst med mina armar.
- Nej, jag tänkte bara höra om du ville göra något med mig idag. Men du kanske har annat för dig? man kunde nästan höra hur besviken han lät då han frågade om jag hade annat för mig. Nästan så att han byggde på mitt självförtroende varje gång han sa något sådant.
- Ja, det kan jag väl. Hade du något speciellt i tanken? Jag gick runt min säng och hämtade min handduk som låg på golvet.
- Jag vet inte, minigolf kanske? Ett leende lekte på hans läppar, men han hade ändå problem att se mig i ögonen, utan lät ofta blicken glida över min kropp.
Jag hoppade in i duschen och bad Justin sitta där inne med mig för att fortsätta prata. Jag gillar att ha honom runt mig, men jag vet inte hur tydlig jag ska behöva vara för att han ska förstå att jag inte vill annat än vara vän med honom. Jag vill liksom inte vara boven i det hela, vilket jag verkligen hoppas han kan förstå.
- Langar du en handduk åt mig? jag sträckte ut handen för att kunna ta emot den.
- Självklart. Jag torkade mig så noga jag kunde i det lilla utrymmet sedan klev jag ut med handduken kring kroppen.
Hela tiden följde Justin min minsta rörelse, och det såg nästan ut som att han suktade efter min kropp, precis som någon i öknen suktar efter vatten. Tro mig, jag vill ha honom lika mycket, men jag tänker inte släppa efter. Aldrig.
•
- Du kan ju inte ha den där klubban, den är för kort. Justin hade precis valt klubba medan jag fortfarande höll på och vela.
- Okej, men då tar jag den här. Sa jag och höll upp den som var lite längre än den andra.
Om jag ska vara ärlig var det första gången jag spelade minigolf, men ändå tyckte jag att det gick rätt bra, jag fick 4 slag på första banan, och Justin fick 2. Han kommer ju utklassa mig med hästlängder när vi är klara. Tråkigt nog, nästa gång ska vi allt göra något som jag kan.
- Håll inte klubban på det där viset, det går mycket lättare om du byter plats på händerna. Justin försökte hjälpa mig, då han stod på sidan av banan och lutade sig mot sin klubba.
- Stå inte bara där, hjälp mig istället. Han skrattade åt mig, men ställde sig bakom mig och placerade sina händer på mina. Jag kunde helt utan problem känna hans lätta andetag både i min nacke och känna hur hans bröstkorg nuddade min rygg flera gånger. Den saken gjorde det inte lättare att koncentrera sig.
Efter många djupa andetag och försök till koncentration lyckades jag få iväg bollen, och tro det eller ej, men den gick i på ett slag. Jag gjorde glädjetjut och hoppade omkring precis som att jag hade vunnit på lotto. Folk tittade på mig och blev näst intill skrämda av mina höga ord och läten. Justin stod på sidan och skrattade åt mig, så han gjorde egentligen inte saken bättre.
Folk fotograferade, viskade och tasslade bakom våra ryggar hela dagen, men det var inte många som kom fram till honom. Han tyckte det var skönt och kunde stå ut med viskandet, men jag visste inte vart jag skulle ta vägen tillslut. Justin måste ha märkt på mig att jag började känna mig obekväm. Han drog in mig i sin famn och strök mig över ryggen. Vilket inte gjorde saken speciellt mycket bättre.
- Justin, folk tittar, som idioter. Även om jag trivdes i hans famn så kändes det ändå fel att hamna på första sidan ännu en gång tillsammans med honom.
- Tänk inte på dem. Han satt på ett bord med benen isär och jag stod mellan dem med ansiktet mot honom. Han hade sina händer i sidan på mig, vilket var en underbar beröring. Men allt kändes ändå fel.
•
- Vem vann? Vi var tillbaka hemma hos Trever och Selena samt Lucy var där också.
- Vem tror du? Justin viftade med sina armar som en segergest. Trever kollade medlidande på mig, men jag skakade bara på huvudet och skrattade bort det.
- Jag tar honom nästa gång. Min mobil pep till och ett sms från bror trillade in i inkorgen.
”Hej syster. Jag håller på med en graffitimålning och undrar om du har lust att ta med dig dina vänner och komma hem för att hjälpa mig. Pappa är inte hemma, du behöver inte oroa dig.” Det lät fruktansvärt lockande, och om jag skulle gissa skulle ingen av dem andra säga nej till det.
- Ska vi dra hem till mig, Nate håller på med en graffitimålning och vill ha vår hjälp. Alla kollade på mig med skinande leenden.
- Absolut. Utbrast alla i kör.
•
- Justin, kan du ge mig den blåa färgen? Jag pekade på sprayburken som låg närmast honom och innan jag visste om det hade han sprutat ned min rygg med den färgen.
- VAD GÖR DU? Jag blev mer chockad än arg, men jag kunde ändå inte låta bli att skrika på honom.
- Du såg ut att behöva lite färg, så jag gav dig det bara. Jag hade den röda i handen så han fick igen, och jag visste redan innan jag gjorde det att jag skulle få springa för mitt liv om jag inte ville ha mer färg på mig, men jag kom inte långt.
Både jag och Justin sprang omkring som två små barn och lekte med varandra. Han hade både grön och gul i handen, så jag hann få med mig två färgen i farten jag med, blå och röd. Det var ingen av oss som såg speciellt klok ut, men vi skrattade båda två. Tillslut stannade jag för att jag var helt slut i benen. Jag kollade bak på Justin som stod en bit ifrån mig. Det såg precis ut som att han tänkte ut en plan. Men det behövdes inte, jag hade gett upp.
- Ger du dig? Han hånlog mot mig.
- Ja, det gör jag. Vi ser inte kloka ut. Han kom sakta mot mig, samtidigt som han släppte burkarna på marken. Jag såg inte vad hans avsikt var och jag förstod inte vad han höll på med heller.
Tillslut stod han så nära mig att jag ännu en gång under dagen kunde känna hans andetag mot mitt ansikte. Allt var så fel, men jag lät honom göra allt, han placerade sin hand på min korsrygg och drog mig till sig, för att sedan pressa sina läppar mot mina. Jag har saknat honom, absolut, och framför allt har jag saknat hans läppar, dem är speciella. Kyssen väckte en hunger inom mig, och den verkade inte ta slut heller. Hans intensiva läppar gav mina en riktig massage.
Jag ber verkligen om ursäkt för att ni har fått väntat så länge. Men jag skriver hela tiden, och ibland blir jag avbruten. Jag ska försöka hålla denna igång nu under tiden som Emma har tagit ett litet break. Hoppas ni gillar detta kapitel.
I Feel Different Around You - Chapter 66
Efter säkerligen två timmar på Starbucks, av massa prat och gråt kom vi slutligen fram till att vi i alla fall skulle försöka vara vänner. Vi har inte varit det tidigare, så jag hoppas verkligen att vi kommer klara av det. Jag vill verkligen ha henne i mitt liv, och är vän det enda jag får, tar jag det verkligen. Jag vill inte förlora henne, jag älskar henne.
Frågan är bara om jag kommer klara av att se henne med andra killar. Det kommer inte bli lätt, men jag ska försöka så gott jag kan, jag har inget val. Antingen ett liv med eller utan henne. Bara välja.
Allyson´s Perspektiv
Det kändes jobbigt att sitta med Justin på Starbucks, men samtidigt var det kanske nödvändigt för oss att ändå försöka reda ut saker och ting, annars går vi nog och nöter på varandra hela tiden. Vi satt där ett tag, men det var mest troligen för att hans fans inte kunde låta oss vara. Jag var egentigen inte på humör, att ha hans fans runt mig just då, men jag kunde ju inte be dem gå, då skulle dem hata mig ännu mer än vad dem redan gör.
- Vill du att jag kör dig någonstans? Han tog tillbaka mig till verkligheten, och jag skakade lite smått på huvudet.
- Nej, det behöver du inte. Han tittade förvånande på mig, men tog emot svaret jag gav honom.
- Okej, men då går jag. Jag kollade ut genom fönstret, men nickade denna gång lite. Utan att jag svarade honom reste han sig upp och började gå mot utgången.
När jag såg ryggen på honom var det precis som att han försvann från mig, som att det var sista gången jag såg honom. Tankarna började rusa iväg till alla möjliga olika saker, och jag brast ut i gråt. Innan har jag låtit tårarna rinna, men aldrig så folk hört det, eller så att det över huvud taget kommit ljud, men nu grät jag. Jag satt kvar alldelens ensam, och kände att mitt liv rann ifrån mig.
- Gumman. Snälla gråt inte. Shyy… Justin kom tillbaka och jag blev förvånad, jag trodde han hade hunnit ut och bara gått sin väg, men han hade tydligen inte det. Han hade hört mig, och han hade valt att komma tillbaka.
- Varför är du ledsen? Han drog in mig i sin famn och kysste min hjässa samt strök mig över ryggen. Allt kändes så fel. Jag kunde inte berätta för honom varför jag var ledsen, han skulle tro jag var galen, eller liknande.
Han frågade inget mer efter att jag inte svarade honom, men han satt fortfarande med armarna om mig, och gungade mig fram och tillbaka. Ibland torkade han bort mina tårar, men han lät dem också rinna. Jag ville få ur mig alla konstiga känslor jag hade, vilket var ett tag sedan.
•
Oavsett om jag kan tycka att både jag och Justin skulle spendera tid från varandra följde jag med honom till hotellet. Vi valde att kolla på film, men det var ingen av oss som gjorde närmande på varandra, vilket var otroligt skönt. Egentligen ville jag inget annat än känna hans läppar mot mina, jag har saknat dem. Men vi är vänner, och det är huvudsaken. Jag tror att han känner samma sak, att han hellre har mig som vän, än inget alls.
- Vilken film vill du se nu då? Vi hade precis sett klart Step Up 3, en film jag verkligen gillade. Jag älskar dans filmer, dem är så underbara att kolla på.
- Jag vet inte, bestäm du. Men ingen skräck. Han skrattade till och satt i en annan film han inte talade om för mig vilken det var. Innan vi tryckte igång den gick vi ut i köket och hämtade mer dricka, samt poppade mer popcorn.
Vi la oss tillrätta i soffan igen, skavfötters, med varsitt täcke över oss. Han tryckte igång filmen, och jag kunde på en gång se att det var en Disney film, då dem alltid har likadant strunt i början. När menyn kom fram såg jag att han hade valt Askungen, vilket fick mig att skratta lite.
- Inte visste jag att du kollade på barn filmer, som dessutom kan vara lite tjejrelaterade. Han skrattade, och sparkade till mig löst på benet.
- Jag älskar Disney filmer, oavsett vilken det är. Alla är lika bra. Han log nöjt mot mig, ett underbart leende.
•
På kvällen när jag kom tillbaka till Trever var även Selena och Lucy där. Det var ingen av dem som visste vad jag hade gjort under dagen, så jag förstod att alla skulle överösa mig med massa frågor, och jag hade ingen aning om hur dem skulle reagera när jag berättade att jag hade varit med Justin.
Jag smet in på mitt rum och drog på mig en myströja, och ett par mysbyxor. Det är då jag känner att jag har landat, det är när myskläderna är på och jag behöver inte känna någon stress över huvud taget. Jag ut i vardagsrummet där dem satt tillsammans med min bror, dem spelade spel, och alla var på riktigt bra humör.
- Hej Ally, vart har du varit? Lucy kom fram till mig och gav mig en kram.
- med Justin... Det var allt jag hann säga, innan alla reagerade och vände sig om för att sedan i mun på varandra vråla rakt ut.
- VA? Selena var den som såg mest besviken ut, men hon har liksom ingen anledning till det.
- LUGN!!! Jag skrek tillbaka, och alla ryggade.
Jag förklarade för alla vad det var som hade hänt. Hur Justin hade skickat ett sms till mig, och att vi träffades på Starbucks, och vad som sedan hade hänt. Selenas ansikte ändrades radikalt, och även om det inte borde påverka mig, så gjorde de det, det lättade i mitt bröst. Jag ville inte att hon skulle gå omkring och tycka att jag var dum eller korkad, jag ville ha min vän tillbaka.
- Hur känns det då? Trever var den som först bröt tystnaden och kramade om mig.
- Det känns faktiskt bra. Jag trodde det skulle vara jobbigt, men det kanske kommer senare. Det är så nytt, han och jag har aldrig varit vänner innan, så det ska bli intressant och se hur det går, om vi klarar av det eller inte.
Vi fortsatte spela spel ett tag, men jag valde att krypa tillbaka till min koja när klockan började närma sig midnatt. Jag var helt slut i huvudet, inte trött, utan det var mer som att det var tomt. Jag borstade tänderna och bäddade upp sängen, för att sedan ta min mobil, och krypa ned. Precis när jag slog igen mina ögon plingade mobilen till, och ett meddelande från Justin trillade in.
”Hej, jag vet inte om du sover, men jag kunde inte gå och lägga mig utan att du skulle veta detta. Jag gillade dagen, jag gillade att spendera den med dig på sättet vi gjorde. Jag tror att vi kommer klara av att vara vänner, även om saker och ting gärna hade fått varit annorlunda. Sov gott prinsessan.”
Marielle här. :) Hope u like it. ♥ Kommentera.
I Feel Different Around You - Chapter 65
När vi kom tillbaka hem till Trever gick alla ut i köket, men jag gick in i mitt rum. Jag kunde höra hur Trever och Selena pratade utanför min dörr, men jag orkade inte lyssna speciellt mycket, fören jag hörde hur Trever berättade för Selena vad det var han hade stormat mitt in i. Lucy och Justin satt nog tillsammans i vardagsrummet, för dem två kunde jag inte höra någonstans. Alfredo klev innanför ytterdörren strax efter och hela lägenheten förvandlades till något helt annat.
- Ally? Rösten som tillhörde Justin hördes i mitt huvud. Den spökade för mig, men när jag vände mig mot hållet den kom ifrån, stod han där.
- Vad vill du? Har inte du och jag pratat färdigt med varandra?
- Förlåt.. Jag skulle inte lägga allt på dig förut. Det var inte ditt fel att det tog slut mellan oss, utan mitt. Fast du har sårat mig tidigare också. Med Alfredo, och nu den där killen som du låg med. Jag tycker vi försöker igen för du vet hur det kändes för mig nu när du låg med Alfredo. Sa Justin allvarligt och jag trodde helt seriöst att han skämtade med mig.
Det kändes, det gjorde ont när han gick, att han lät Selena lyckas med en enkel liten mening. Jag ville att han skulle kämpa, jag ville att han skulle försöka. Jag ville vara med honom, men jag ville att han bara skulle vilja vara med mig. Hon kom in i mitt rum och satte sig ned på sängen, jag såg på henne att hon var besviken. Men hon hade ingen rätt att lägga sig i mitt och Justins såkallade förhållande. Vad vi gjorde mot varandra skulle hon inte bry sig i.
- Varför kan ni inte vara ifrån varandra? Hon skrapade på sina byxor med sin nagel, men kollade hela tiden på mig.
- Jag älskar honom, det ska jag inte sticka under stolen med. Jag suckade och kastade mig raktbakåt i sängen.
- Ni måste ha tid ifrån varandra. Ni kommer annars bara gå och gnata på varandra, varför kan ni inte förstå det? Varför ska man hela tiden behöva agera mamma till er båda? Jag avbröt henne illa kvickt.
- Du behöver inte vara nån jävla morsa åt mig. Det är inte jag som har bett dig springa omkring och leka polis, eller över huvud taget lägga dig i mitt liv. Det kändes verkligen hårt att skrika på Selena, men det kändes som att det var det enda sättet att få henne att förstå. Vi rök ihop, men det kändes som att min gräns var nådd, jag mådde dåligt så det räckte.
Justins perspektiv.
Att se Ally så sårad av mina dumma handlingar, det gör ont, men hon är inte den enda som är sårad, jag mår inte heller så bra. Bilden hon skickade till Alfredo sitter fast i min skallen, men som hon säger, vi var inte tillsammans när hon var med honom, så egentligen har jag ingen anledning att vara arg eller ledsen, jag hade redan innan det sumpat vårt förhållande.
- Kan du rycka upp dig? Alfredo var den som försökte få upp mig på fötterna igen, men jag orkade inte bry mig.
- Nej, det kan jag inte. Varför kan inte du förstå att jag inte tänkte kliva utanför dörren. Han satte sig ned i sängen och kollade förvånat på mig.
- Ursäkta mig nu, men det jag kommer säga dig kommer sätta sig direkt i ditt hjärta. Men vem i hela friden var det som var otrogen mot vem? Vem av er två är det som har ändrat sig för den andra? Hon har gjort allt du har bett henne om, precis allt. Och vad ger du henne tillbaka? Sluta ligg här och tyck synd om dig själv. Du är bara patetisk.
Han hade rätt, saker och ting tog på mig, han visste precis vilka trådar han skulle dra i. Hon hade verkligen gjort allt för mig, hon hade ändrat sitt beteende radikalt, och hon visade det öppet. Även om jag inte kände henne rakt igenom, så kände jag ändå henne så pass bra att jag visste hon aldrig skulle göra det för en grabb hon inte älskade.
”Snälla, kan vi ses, och prata?” Jag visste att jag egentligen inte borde ha skickat det där sms:et till henne, men jag kände att jag var tvungen att få se henne. Det har gått två veckor sedan jag såg henne sist, eller över huvud taget pratade med henne, och tro mig, det kändes. Hon är den som har cirkulerat i min skalle varje vaken sekund.
”Starbucks, om 10 minuter.” Rak på sak, inge enkelt småpladder. Jag klev upp ur sängen och drog på mig mina kläder som låg vikta på fåtöljen, jag plockade fram dem igår innan jag gick och la mig. Jag tvättade ansiktet, fixade håret och borstade tänderna innan jag lämnade hotellrummet.
•
- Vad var det du ville? Hon slog sig ned vid bordet med en kaffe i ena handen och en muffins i den andra. Hon var så vacker, henne hår hängde ned över hennes axlar, och hon hade en avslappnad klädsel. Det var något med henne som var annorlunda, men jag kunde inte komma på vad.
- Jag vill att vi pratar, jag saknar dig. Hon spände ögonen i mig, vilket gjorde att jag förstod att jag inte skulle ha sagt det sista. Hon försökte säkert komma över mig, om hon inte redan hade gjort det.
- Prata då. Hon var kall mot mig, och jag förtjänade säkert allt, och lite till.
- Jag kan inte berätta för dig hur mycket jag ångrar att jag låg med henne, du måste tro mig…
- Jag måste ingenting. Och du gjorde det flera gånger. Tänkte du någonsin på mig, på hur jag mådde när du var i Canada, och jag var här.
Några få tårar letade sig ned efter hennes kind, och det högg i mitt hjärta, det gjorde verkligen ont. Dem få gångerna vi pratade med varandra när jag kom tillbaka var hon bara kall, och visade absolut inga känslor för mig. Hon dolde dem bra, för jag kunde inte ens skymta att hon var ledsen.
- Va? Gjorde du det? Tänkte du på mig? Ännu en gång spände hon blicken i mig, men nu var den mycket mildare, troligen just för att hon grät. Hon gjorde inget för att torka tårarna heller.
- Jag tänkte på dig hela tiden.. Ännu en gång avbröt hon mig.
- Men ändå låg du med Julie? Varför? Var jag inte bra nog? Var allt bara ytterligare ett spel för dig, att när väl Ally öppnar sig för dig, så skulle du krossa henne totalt? Hon skakade, och allt gjorde bara saken ännu ondare.
- Jag vet inte, okej? Jag vet inte varför jag gjorde det, jag ville ha någon för stunden och hon fanns där. Dumt av mig, jag vet. Men jag kan inte göra det ogjort, men det jag kan göra är att förklara för dig att det aldrig kommer hända igen. Hon skakade frustrerat på huvudet.
- Jag kan inte lita på dig. Det går inte. Jag är inte heller världens bästa människa, men det var som att jag var gjord av porslin, och du kastade mig i golvet.
Efter säkerligen två timmar på Starbucks, av massa prat och gråt kom vi slutligen fram till att vi i alla fall skulle försöka vara vänner. Vi har inte varit det tidigare, så jag hoppas verkligen att vi kommer klara av det. Jag vill verkligen ha henne i mitt liv, och är vän det enda jag får, tar jag det verkligen. Jag vill inte förlora henne, jag älskar henne.
Frågan är bara om jag kommer klara av att se henne med andra killar. Det kommer inte bli lätt, men jag ska försöka så gott jag kan, jag har inget val. Antingen ett liv med eller utan henne. Bara välja.
Marielle här, Emma skrev början :)
Nu ska vi se hur det går. Tror ni Justin och Alyy kan vara vänner med varandra?
