- Snälla Ally, du måste äta. Trever gav mig en pizza bit, som jag tog en tugga av och la ned på min tallrik igen.

- Mer, sluta nu. Han fortsatte tjata på mig att jag skulle äta upp den där pizzabiten. Så när jag väl hade gjort det, rusade jag till toaletten och stoppade mina fingrar i halsen.

När jag kom ut från badrummet gick jag raka vägen till mitt sovrum, jag kastade mig raklång i sängen och tårarna tryckte på, men jag gjorde allt för att inte börja gråta.

- Ally, vad gör du? Varför spydde du upp maten? Trever kom in och satte sig ned på min sängkant. Hans ögon speglade smärta, precis som att han hade ont.

- Jag vet inte, jag tappade kontrollen. Jag började kolla mig omkring för att se om det var någon annan som lyssnade. Aldrig i hela mitt liv att jag skulle låta någon annan höra hur jag har dåligt självförtroende. Utåt sett är jag en stark tjej, men nu hade till och med jag gått för långt.

- Lova mig att det aldrig mer händer. Han spände ögonen i mig, samtidigt som han strök mig över ryggen. Jag nickade bara lite svagt mot honom.

- Du har verkligen snöat in dig, mellan två grabbar som du gillar. Eller hur? Jag vet mycket väl på att han syftade på Alfredo och Justin, men hur han kunde se att jag gillade Justin, det vet jag inte.

- Har väl gjort det. Jag suckade bara och la kudden över huvudet.

 

Trever gick ut, men jag fick bara vara själv i ett par minuter. Det knackade på dörren och Justin klev in. Jahapp, och vad vill han? Jag orkade inte flytta på mig, eller resa mig upp, så han fick sätta sig på andra sidan sängen om han ville.

 

- Hur mår du? Ibland funderar jag om han faktiskt bryr sig, eller om det är en bricka i hans lilla spel. Jag menar, varför skulle han bry sig om lilla mig, jag är inte mycket värd i mångas ögon.

- Hurså? Bryr du dig? Han suckade åt mig, och satte sig ned i sängen.

- Sluta, varför skulle jag inte? Jag såg inte känslorna han förmedlade, men jag kunde höra i hans röst att han menade det han sa.

- För att du för inte så längesedan kallade mig hora. Jag bara funderar vad det är för slags människor som bryr sig om dem. Han reste sig upp och gick till dörren, men vände sig om igen.

- Förlåt, ska inte hända igen. Innan han smällde igen dörren hann jag stoppa honom.

- Kyss mig. Jag satte mig upp i sängen för att se om han reagerade på vad jag sa eller om han skulle stänga dörren helt precis som att inget hade hänt.

 

 

Helt utan tvekan öppnade han dörren, klev in och stängde den bakom sig. När han satt framför mig pressade han sina läppar mot mina. Mina känslor började bubbla i kroppen på mig, och det fanns så mycket jag ville göra i just det ögonblicket, men jag lät bli. Jag kysste honom tillbaka, precis som att det inte fanns någon morgondag. När han tillslut släppte och flyttade bak sitt huvud lite, kände jag hettan i ansiktet och jag vägrade kolla på honom, rädd att möta hans blick.

 

Dörren till mitt rum slogs upp och Alfredo kom in. Förstå då öppnade jag ögonen och båda två såg på mig, precis som att jag vore en diamant, vilket störde mig. Jag var ingen. Dessa två grabbar kunde så lätt hitta en perfekt tjej att hålla på med, jag ville inte att mina känslor skulle synas för dem.

 

- Skulle bara hämta min laddare till mobilen. Han gick fram till sin väska som han hade ståendes bredvid sängen, och böjde sig ned efter laddaren, han kastade en intensiv blick på mig, innan han lämnade rummet.

- Är ni två tillsammans? Justin kollade ned i sängen när han kastade ur sig den frågan.

- Nej, det är vi inte. Vi ligger bara med varandra. Vadådå? Jag var bara ärlig, finns ingen anledning att ljuga för honom.

- Okej, jag bara undrar. För han kollar på dig, på det sättet. Plus att ni kysser varandra helt utan anledning.

- Det gjorde ju du och jag nyss också. Är vi tillsammans för det? Jag fick se en annan sida av Justin, han var sårbar, precis som att jag hade trampat han på tårna.

- Nej, det är vi inte. Han reste sig upp och lämnade rummet, så jag kastade mig handlöst bak i sängen.

 

Jag orkade inte med grabbarna nå mer, Trever som ska vara min bästa vän umgås just nu med två av dem värsta grabbarna i mitt liv. Dem två har vänt upp och ner på min tillvaro, och allt jag var tidigare börjar försvinna och ersättas av en veklig, sårbar flicka. Vilket är det sista jag vill vara. Ingen ska se henne, någonsin igen.

 

Mitt falska ID-kort låg på sängbordet så jag plockade ned det i väskan, samt bytte kläder till ett långt vitt linne och ett par svarta trosor med texten, PINK. Linnet gick inte ned över rumpan, vilket var meningen. Jag sa inte ens hejdå till grabbarna när jag hade sminkat mig och tagit med mig min väska.

 

Vakten på ET släppte in mig, utan att jag behövde visa legg, vilket är skönt. Då är det ett bevis på att man är stammis. Väl framme vid baren beställde jag en cider. Och drog mig vidare ut mot dansgolvet, och ganska på en gång hade jag en hel del grabbar runt mig.

 

 

- Får jag bjuda på en cider? Precis när jag ställde ifrån mig min tomma flaska kom det fram en grabb.

- Det får du mer än gärna. Vi gick till baren och beställde, sedan satte vi oss vid ett bord som låg lite i ett hörn, ganska avskilt.

 

Han lyfte upp mig i sitt knä och kysste mig på halsen, allt kändes så underbart. Precis som att den riktiga Ally var tillbaka. Han fortsatte kyssa mig upp över hakan och tillslut nådde hans läppar mina, och hans händer smekte min rumpa.

 

- Mario, vad gör du här? Och med Ally. Jag kände igen rösten, och när jag vände mig om fick jag syn på Justin.

- VAD GÖR DU HÄR, är ju frågan. Jag skrek mot honom, samtidigt som jag klev av Mario och knuffade undan Justin för att kunna springa därifrån.

---

 

Skrivet av mig Marielle. :) Vi får se när Emma kommer hem, det kanske kommer upp ett då. Nu ska jag slå mig ned i soffan, vila och samla krafter för att komma tillbaka. :)