I Feel Different Around You - Chapter 81
- Är du redo för din födelsedag, älskling? Tillsammans hand i hand med Justin, lämnade vi tre lägenheten och åkte ned till bilen som väntade på oss.
- Självklart, jag har ju dig vid min sida. Han kysste min panna innan vi hoppade in i bilen.
Jag hade med hjälp av Selena, Lucy, Alfredo och Trever lyckats få ihop en stor fest för Justin nu när han är 18 år. Det var svårt att köpa något till honom eftersom han redan har allt, men jag tror att i slutet kom jag på en riktigt bra idé men den överraskningen ska han få efter festen. Vi gick ur bilen och in i lokalen där alla kom fram en efter en och sa grattis till Justin. Jag lät Justin stå och hälsa på alla människor medans jag smet iväg för att hämta en drink i baren.
- En shot och en redbull vodka, eller jag tar 2 shots, en redbull vodka och en redbull lime tack. Sa jag till killen i baren och log medans han hällde upp åt mig. Sedan gick han iväg för att ta någon annans beställning. Först drack jag båda shotsen i ett svep, efter det började jag dricka lite på min vodka lime.
Istället för allt sitta osocial i baren valde jag att ta med mig mina drickar och gå till Selena, Justin, Taylor Swift och Sean Kingston som verkade ha roligt.
- Hej babe! Sa Justin glatt och kysste mig på kinden när jag kom fram till dem.
- Justin jag vill dansa! Tjöt jag glatt och hoppade upp och ner på stället efter några drinkar. Han hade pratat med olika människor under hela kvällen. Så nu ville jag ha lite uppmärksamhet. Han suckade lite men log sedan åt mig och drog med mig bort till dansgolvet.
Någon satte på en lugn låt. Så han drog in mig i hans famn och gick rörde sig sakta runt, och runt. Jag la mitt huvud på hans bröstkorg och slöt mina ögon. Han pussade mig på huvudet och allt kändes så underbart.
- Hoppas du har haft en rolig födelsedag älskling. Sa jag och kollade upp mot honom.
Efter ett par minuter efter så sa jag och Justin hej då till våra närmsta kompisar och åkte iväg med en taxi. Jag hade gett adressen till chaffören och Justin hade ingen aning vart vi skulle. Tillslut stannade taxin utanför ett hus, vi klev ur och betalde innan den körde iväg igen.
- Vad gör vi här? Frågade Justin förvirrat.
Han kramade om mig och bar upp mig i luften och kysste mig innan han släppte taget om mig. Vi slog in koden vid porten innan vi gick upp till huset. Det fanns allt Justin kunde drömma om. 9 badrum, 10 sovrum, 1 kök, 3 vadagsrum, en stor studio, en inomhus och en utomhus pool. En mysig biosalong och det fanns ett litet spa rum.
- Jag älskar dig så jävla mycket Ally. Vi har haft en del problem innan men vi har nog aldrig varit starkare än så här i vårat förhållande och det älskar jag.
I Feel Different Around You - Chapter 80
- Det stämmer att jag överraskade henne i Hawaii. Vi hade inte snackat på ett tag efter uppbrottet mellan oss. Men jag ville inte missa hennes födelsedag. Så tillsammans med Alfredo flög vi till Hawaii direkt efter min turné. Med hjälp av Ally's kompis visste vi precis vart dem var. Så vi gick ner till stranden när dem var där och åkte vattenskoter. Svarade Justin och undvek att svara på frågan om vi var tillsammans eller inte. Vilket Tray inte missade.
Sex månader senare.
Tiden har rullat iväg riktigt fort, jag och Justin är tightare än någonsin och det gör mig så glad. Han praktiskt taget bor hemma hos mig i min lägenhet, och det syns verkligen, för det ligger karl strumpor överallt. Jag trodde inte det fanns någon som var värre än mig när det kom till att kasta saker omkring sig, men jag hade tydligen hittat honom, och lyckats kära ned mig. Jag ångrar inget jag har gjort, för hade jag inte gjort det hade jag inte legat bredvid Justin i sängen just nu, och sett honom i sin djupaste sömn. Ibland funderar jag på om jag någonsin har varit lyckligare.
Det känns lite som att det var igår jag träffade honom för första gången, den där morgonen då jag smet ut från Alfredos sovrum, vilket egentligen var ganska pinsamt. Men någonstans där måste jag ju ha visat en bra sak, som fick honom nyfiken på mig, eller så är det bara något jag har inbillat mig. Jag vet att vi båda bara lekte med varandra från början, men det måste ju fortfarande ha varit något som fick honom att leka med just mig. Jag älskar den grabben något så fruktansvärt mycket, det går inte att beskriva känslorna jag har i kroppen när han ser på mig, när han tar i mig, eller när han bara finns i min närhet.
Jag klev försiktigt upp ur sängen och hoppades att han inte skulle vakna då allt hade varit helt i onödan. I kylskåpet stod min tårta som jag dagen innan hade bakat helt själv. Den underbara människan som ligger i min säng fyller nämligen 18 år, och jag ska väcka honom med tårta på sängen, och som tradition, 18 ljus. Jag var helt själv som skulle fira honom på morgonen, och det hade jag absolut inget emot.
- Älskling, grattis på födelsedagen. Justin började röra på sig i sängen samtidigt som jag ställde ned brickan på bordet bredvid och kysste hans läppar. Han blinkade några gånger innan hans ögon började vänja sig av ljuset som kom in genom fönstret.
- Tack gumman. Jag ställde ned tårtan på hans mage, bara för att han skulle få en anledning att sätta sig upp.
- Blås ut ljusen, och önska dig något. Han gjorde som jag sa, men ställde sedan undan tårtan och drog ned mig på sig.
- Jag behöver inte önska mig något. Jag har redan allt jag vill ha. Jag hann inte ens reagera fören han kysste mig, och drog med sina fingertoppar över min mage.
Jag var lycklig, det var inte bara något jag hade inbillat mig. Jag mådde bra tillsammans med honom, och jag ångrar absolut inte att jag tog tillbaka honom. Vi särade lite på oss, men sa inget, han lutade sin panna mot min och log med hela ansiktet. När hans läppar nådde min kind kunde jag känna hur rodnaden steg i mitt ansikte. Jag vet inte varför, men han hade den effekten på mig, han kunde få mig att rodna genom att bara se på mig.
•
Vi hade tagit oss en varsin tårtbit och sedan hoppat in i duschen. Jag var den första att kliva ur och torka min lilla kropp samt klä på mig underkläder. Jag hatar den där stunden då man eftersvettas, så därför klär jag aldrig på mig ordentligt utan springer oftast omkring i bara underkläder, eller bara handduk. Justin kom ut strax efter mig i bara en handduk svept kring midjan. Hans blick brände på min hud, men jag tror han kände samma sak av min blick. Det var flera dagar sedan vi låg med varandra, jag vet inte varför men det var bara så. Visst har vi haft mysiga stunder, men inget sex. Och det har gått riktigt bra faktiskt, men visst börjar det kännas, att man saknar den där speciella beröringen.
- När kommer våra vänner? Justin hade fått på sig ett par jeans och en skit snygg t-shirt. Han hade dragit en kam genom håret samtidigt som han hade lagt det sådär snyggt som bara han kan göra.
- Om en halvtimme. Jag stod och sminkade mig framför spegeln samtidigt som Justin stod alldelens tätt bakom mig, men han rörde fortfarande inte min kropp, överhuvudtaget. Han stod bara där och kollade på mig genom spegeln.
- Vad vacker du är. Ett busigt leende spred sig över hans läppar innan han kysste min hjässa och lämnade badrummet. Ibland kan den grabben verkligen förvåna mig, han gör så otippade saker.
När jag kom ut från badrummet och var klar med sminkningen satt Justin i soffan framför datorn, men han vände genast huvudet mot mig och kollade på mig från topp till tå. Ännu ett leende spred sig över hans perfekta fylliga läppar.
- Kom hit gumman. Han sträckte ut sina armar efter mig och jag satte mig ned i hans knä.
- Varför är du så hemlighetsfull idag? Vi hade suttit tysta ett tag, tills han bröt den.
- För att det är din födelsedag. Och då ska man vara hemlighetsfull. Jag vet inte om han trodde att vi skulle vara hemma eller om vi skulle åka på en gång då våra vänner kom. Men det fick han allt se då.
Det ringde på dörren och Justin var på väg att öppna men jag hann före honom. Det var bara Lucy som var med och det var henne jag behövde hjälp av. Hon kramade om mig och sedan drog jag med henne in på badrummet.
- Fläta mitt hår, sådär snyggt som du brukar göra. Hon kollade bara på mig, men tog sedan tag i mitt hår och kastade ihop en slarvig fläta, precis som det ska vara.
- Tack. Jag ska bara dra på mig min klänning så kommer jag, du kan gå ut till Justin så länge. Hon nickade och gjorde som jag sa samtidigt som jag hoppade i min klänning.
- Är du redo för din födelsedag, älskling? Tillsammans hand i hand med Justin, lämnade vi tre lägenheten och åkte ned till bilen som väntade på oss.
- Självklart, jag har ju dig vid min sida. Han kysste min panna innan vi hoppade in i bilen.
Snabbt skrivet, inte världens bästa. Men jag tycker ni har fått väntat länge nog. Jag har nog lite separationsångest av att skriva dessa kapitel då denna novell är slut om bara några stycken. Men det måste ju komma någongång. ^^
//Marielle
I Feel Different Around You - Chapter 79
Han kysste mina ljumskar och drog sakta av mig mina trosor. Han kysste mig upp längs benet och hamnade tillslut på det enda stället jag ville ha honom just då, han började bearbeta mig med sin tunga och fingrar, vilket gjorde att jag strax efter nådde extas. Han visste vad han gjorde, och kunde nog inte göra det bättre. Jag älskar sättet han tar i mig, hur hans händer formar sig efter mina bröst, och hur mina bröstvårtor blir styva av hans beröring. Återigen lämnade några små lätta stön mina läppar, och ett brett leende tog över Justins läppar, ett bevis på att han gillade det jag gillade.
När han hade låtit mig komma ett ex antal gånger knuffade jag ned honom på rygg och ställde mig på skakiga knän över hans överkropp. Han hade ett nöjt leende, vilket fick mig att rodna lite, då det faktiskt var ett tag sedan vi gjorde detta. Jag svankade över honom och kysste hans underbara läppar, samtidigt som jag kände hur hans händer vandrade över min kropp. Jag fortsatte kyssa honom ned över hakan så jag tillslut nådde hans hals, och fortsatte upp bakom örat, för att sedan nafsa honom i örsnibben. Han rös till, vilket fick mig på glatt humör, men jag fortsatte kyssa honom ned över bröstet och magen, tills jag nådde byxorna då jag lätt började knäppa upp dem. När dem hade fallit till golvet bet jag tag i kalsongkanten och drog ned dem med hjälp av mina tänder.
Jag tog honom i munnen samtidigt som jag arbetade med båda mina händer. Han flätade in sina fingrar i mitt hår och drog lite lätt, för att i andra sekunden hålla fast mitt huvud, och trycka det en aning nedåt. Jag älskar att ge honom det han vill ha, jag får min njutning genom att se honom njuta. Det handlar om att ge och ta. När han var hård och stod som ett spett passade jag på att gränsla honom igen, utan att jag lät honom glida in i mig. Han fick enbart nosa på min heliga del, samtidigt som jag återigen kysste hans perfekta läppar. Hans händer smekte mig över ryggen för att slutligen ta ett fast tag om min rumpa och massera den.
- Ta mig. En lätt viskning i hans öra fick honom att lägga ned mig på rygg och tränga in i mig.
Han tog det lugnt till en början, då vi ville känna så mycket som möjligt av varandra. Han stötte sakta in och ut några gånger för att vänja mig en aning, men tillslut bottnade han i mig. Bara den saken fick honom att öka takten och ta ett fast grepp om mina lår, för att kunna öka en aning mer.
- Hå-hårdare.
Han gjorde som jag sa och släppte taget om mina lår för att placera sina händer på sidan om min mage, och stödja sig på dem, sedan pumpade han mig full gång på gång, och min tredje orgasm var absolut inte långt borta. En krampaktig känsla tog över min kropp, som sedan gjorde att jag spände mig i en båge och Justin gled ur mig. Han masserade mig en stund med sina fingrar samtidigt som han kysste mig. När jag hade återhämtat mig, ställde jag mig upp på knä och stödde armarna mot sänggaveln, för att låta honom tränga in i mig bakifrån. Det är ganska inte den mysigaste ställningen, men att känna honom så långt in i mig det bara går är underbart. Han kysste mig på ryggen och upp mot nacken för att sedan placera allt mitt hår på en sida och fortsätta kyssa mig fram mot mina läppar.
Jag knuffade bort honom efter ett tag och bad honom lägga sig på rygg, jag vet att det är hans bästa ställning, så man sparar det till sist. I samma stund som jag grenslade honom och lät honom glida in till botten fattade han ett starkt grepp om båda mina bröst, för att slutligen leka med mina bröstvårtor. Jag red honom sakta till en början så att vi båda två skulle få njuta till fullo, vilket verkade uppskattas, då Justin då och då stönade till en aning. Hans händer följde mina konturer på kroppen för att sedan placera sig på mina höfter och lyfta upp mig en aning, så att han kunde pumpa mig full. Jag skrek inte, men det var inte långt ifrån. Jag stönade så högt att mina grannar troligen hörde vad som föregick i min lägenhet, men jag kunde inte göra något åt det, jag njöt av varje liten sekund som passerade. Tillslut orkade jag inte hålla emot orgasmen mer utan lät den skölja över min kropp, jag orkade inte hålla min kropp uppe nå mer, och när mina muskler kramade åt kring Justin kunde inte han heller hålla emot något mer, så han kom, i mig dessutom. Det var det skönaste jag någonsin varit med om. Jag låg över bröstet på honom och våra tungor lekte med varandra.
- Helt jävla underbart. Flåsade han i mitt öra, för att sedan kyssa mig över halsen.
- Kan inte göra annat än hålla med. Sakta rullade jag av honom för att lägga mitt ena ben över hans, och mitt huvud på hans bröstkorg.
•
Några dagar har gått sedan jag och Justin bestämde oss för att göra ett nytt försök. Jag var inte redo att släppa taget om honom även om vi har haft fler dåliga dagar än bra tillsammans, men det kanske gör oss starkare nu när vi försöker igen. Man lär ju sig av sina misstag.
- Vad ska du göra idag? Frågade jag när vi satt och åt frukost hemma hos mig.
Några timmar senare satt vi i bilen tillsammans med Kenny på väg till någon radio station. Ingen visste att Justin skulle dit så det stod inga fans utanför, som tur var. Hade ingen lust att möta dem idag.
- Det är rakt fram till höger! Sa en kvinna stressat som visade oss vägen till självaste radio studion.
Vi var tydligen en aning försenade. Och det var bara Justin's fel, han bytte om säkert trettio gånger innan vi åkte hit. Gång på gång var jag tvungen att påminna honom att det bara var radio, inte TV. Men han verkade inte lyssna eftersom han fortsatte springa runt med kläder här och där. Jag log lite åt tanken när vi klev in i studion. Den var ganska liten som alla radio studios är. Justin satte sig vid micken och satte på sig hörlurarna när intervjun började. Jag satte mig på en stol i hörnet tillsammans med Kenny och lyssnade på deras samtal.
- Trevligt att ha dig här Justin, jag tror det är första gången du är här. Sa Tray intervjuaren.
- Okej, fråga på. Svarade Justin med ett leende som smittade av sig för jag satt och log stort hela tiden.
Marielle skrev början, för att sedan låta Emma avsluta det hela. :) Kommentera nu, novellen börjar ju lida mot sitt slut. :(
I Feel Different Around You - Chapter 78
- Kan vi börja om? Han slutade röra sig, och lät grovt allvarlig på rösten.
- Jag vill inte det, jag vill inte att vi glömmer det som faktiskt en dag tog oss hit. Jag vill minnas leken som något bra. Förstår du? Jag vill gå vidare, men inte börja om. Precis som att inget hänt. Även om det gör ont… Han tysta mig genom att lägga sina fingrar över mina läppar. Eller det som egentligen fick mig tyst var när han med lätta rörelser följde mina läppkonturer.
- Jag förstår, jag vill inte heller glömma, men jag vill att vi lägger det bakom oss, så att vi kan gå vidare.
- Okej.. Svarade jag och han gav mig en kyss.
Den natten somnade jag i hans famn. Att äntligen känna hans närhet igen får mig att må så himla bra inombords. Det är ingen människa i världen som kan förstöra detta nu. Det jag nog aldrig kommer förstå är hur en person kan få en att känna sig såhär. Även om jag sov, kunde jag höra att han viskade ''jag älskar dig'' i mitt öra.
Att vakna bredvid Justin på morgonen gjorde saker och ting förvirrande. Visst vill jag leva med honom, det vill jag. Men jag ville att vi skulle gå sakta fram, så jag kravlade mig ur sängen så tyst jag kunde. Jag ville egentligen inte lämna honom sådär på morgonen, men jag hade inget val. Mina kläder låg i en hög på golvet, så jag tog med mig dem ut till vardagsrummet och drog på mig dem, för att sedan ta min lilla väska och lämna lägenheten.
När jag kom hem kastade jag väskan på bordet i hallen, och tog av mig kläderna för att sedan hoppa in i duschen. Det finns inget som kan slå den känslan, när vattnet för en kort sekund tar med sig alla problemen ned i avloppet. Det kändes för en kort sekund att jag faktiskt var lycklig, men jag är långt ifrån det. Jag tror inte jag har varit lycklig, förutom då jag kunde kalla Justin för min.
Jag strosade omkring i lägenheten i enbart handduk kring kroppen. Då jag inte gillar att sätta på mig kläder direkt efter. Jag satte mig på balkongen med en flaska vatten och en gammal tidning jag hittade på bordet i köket. Solen värmde riktigt mycket även om klockan inte var mer än 9 på morgonen. Jag kunde höra hur mobilen pep till, och jag fick ett meddelande. Jag visste redan innan jag hittade mobilen att det var från Justin.
”Sötnos, varför smet du ut, utan att väcka mig? Jag trodde du ville detta lika mycket som jag. Puss”
”För att jag ville ta en dag i taget, och man spenderat inte första natten med varandra. Då tar man det inte lugnt. Men jag ångrar det inte, så tro inget annat. Jag vill vara med dig. Du kan väl komma hit när du är klar? Puss”
Jag visste inte om han skulle tolka det på samma sätt som jag skrev det. Men det var bara att hoppas på det. Jag gick in i min garderob, som BTW såg ut som ett bombnedslag. Ett par tunna mjukisar, och ett linne var det jag satte på mig. Kaffebryggan stod i köket och puttrade för sig själv, så jag tog mig en kopp, och gick tillbaka till balkongen. Ingen i detta hus kan undgå att höra min jävla dörrklocka, den låter precis som att jag bodde i ett slott.
- Kom in. Ropade jag, från balkongen.
Dörren öppnades och Justin steg in. Jag kunde inte undgå att kolla på honom när han gick mot mig, hans stil när han går. Hans vackra utseende, allt med honom, får mig att smälta genom jorden.
- Hej, förlåt… Han tystade mig med sina fingrar.
- Jag förstår dig. Det var inte meningen att få kvar dig, en dag i taget. Jag lovar. Men jag vill inget annat än kyssa dig för tillfället.
- Gör det då.
Jag hann inte mer än säga det åt honom så tryckte han sina läppar mot mina. Mjuka och lätta rörelser, fick mig att rysa, och må så bra jag bara kan. Vi kommer aldrig kunna gå sakta fram, det finns inte en sportmössa till det. Jag vill ha honom, ha hans kropp så nära min det bara går. Jag vill bli ett tillsammans med honom, och det går inte om vi ska ta allt sakta. Men jag vill att han verkligen ska visa att jag är den han vill vara med, jag vill inte få mitt hjärta krossat en gång till. Då bryter jag bokstavligen ihop, och kommer nog aldrig att ställa mig upp igen.
Bara han tar i mig väcks mina inre känslor om honom. Han gör allt så mycket svårare för mig, jag kan inte kontrollera mig kring honom, och tro mig jag sliter med mig själv. Hans läppar masserade mina, och jag glömde bort allt som fanns runt om oss, till och med allt han någonsin gjort mig. Jag placerade mina händer i nacken på honom, och drog sakta mina välpolerade naglar längs hans bara hud, vilket gav ett resultat av rysningar. Hans tunga hade sedan en stund letat sig in i min mun, och var i full gång med att brottas med min. Omedvetet började jag le, vilket gjorde att vi var tvungna att avbryta kyssen.
- Vad ler du åt? Han stod fortfarande kvar så nära mig han bara kunde, med sina armar kring min kropp.
- Jag gillade det, det du gjorde med mig. Hur min kropp reagerade på din beröring. Du får mig att glömma allt. Jag vågade inte kolla honom i ögonen, vilket han reagerade på då han vek upp mitt huvud, så att jag var tvungen, men jag kunde inte, så jag blundande.
- Ally, kom igen. Mina kinder blev rödare, även fast han var lugn i rösten. Tillslut öppnade jag mina ögon, och möttes av hans gyllenbruna ögon, som nästan glittrade i morgonljuset.
- Jag vill vara med dig, jag är villig att göra vad som helst för att få dig. Ärlighet, det var det enda jag såg hos honom, men var jag villig att offra allt igen.
- Fan Justin, du gör allt så svårt för mig.
Jag krånglade mig ur hans grepp och satte mig ned i soffan, jag kunde höra hur han suckade bakom mig, vilket bara irriterade mig. Det var faktiskt han som var otrogen mot mig. Visst, jag gjorde hemska saker mot honom, men jag låg aldrig med någon under tiden vi fortfarande var tillsammans. Han satte sig ned mittemot mig, och knöt sina händer kring sina knän. Med intensiva ögon förtrollade han mig, jag kunde inte släppa honom med blicken, hur mycket jag än ville.
•
Vi hade suttit ett tag i soffan och bara kollat på varandra, och lekt med varandras fingrar. Jag kan inte förneka det faktum att jag är stört förälskad i grabben, men det finns vissa saker som gör att jag håller tillbaka många av mina känslor.
- Vill du ha mat, vi kan laga tillsammans? Jag var tvungen att bryta tystnaden, och jag började känna mig hungrig, så då fick det bli det första jag kom på.
- Är du säker på att du inte vill att jag ska gå? Han kollade osäkert på mig.
- Jag hade inte frågat annars, kom. Jag drog upp honom ur soffan för att sedan styra stegen in mot köket. Jag rotade omkring i frysen ett tag, innan jag hittade det jag letade efter.
- Blir kyckling, ris och currysås bra? Ett leende spred sig på hans läppar och han nickade.
Jag började steka kycklingen, och under tiden jag gjorde det ställde han sig och gjorde en sallad. Först var jag lite tveksam av att lämna han med en kniv i handen, men tillslut gick jag med på det. Man kan aldrig vara för rädd om en annan människa. Riset började koka, så jag började plocka fram grejer till currysåsen, men det jag absolut inte var med på var att Justin skulle pressa upp min lilla kropp mot kylskåpet, och bokstavligen sög musten ur mig. Han placerade både mina händer över mitt huvud och tog ett fast grepp om dem med en hand, för att med den fria kunna smeka resten av min kropp.
- Biebs, vad gör du? Skrattade jag fram samtidigt som jag försökte hämta andan efter det plötsliga överfallet. Han lutade sitt huvud till mitt öra, så att jag utan problem kunde höra hur han andades, plus att jag kände andetagen mot min hals.
- Jag vill ha dig, nå så fruktansvärt. Du förstår inte. Det var som en tung suck, som kom ur hans mun. Han lät frustrerad, riktigt.
- Faan, maten. Jag slet mig ur hans grepp och sköt iväg stekpannan till en kall platta. Den var helt kolsvart.
- Vi kan äta ute. Jag bjuder. Han ställde sig bakom mig, med armarna runt min midja, och vilade sitt huvud mot min axel.
- Men jag som ville bjuda dig idag, du distraherar mig, en aning för mycket. Vi båda började skratta.
När vi hade plockat undan det värsta från köksbänken så lämnade vi köket och jag trodde vi skulle äta, men herr Bieber hade andra tankar tydligen då han utan förvarning drog med mig till sovrummet, för att två sekunder senare ha knuffat ned mig i sängen. Jag kunde känna hur det pirrade till i magen när jag förstod vad det var han ville, men det kom även en annan känsla, ett obehag.
Han la sig över mig, men stödde sig på armarna och kysste mina läppar, min hals och vidare ned mellan mina bröst. Han vet hur han ska göra för att få mig att släppa allt runt om. Jag ville ha makten över honom, så jag krokade mina ben kring hans midja och rullade runt oss. Ett sexigt leende tog över hans mun, samtidigt som han bet sig i underläppen. Jag retades med honom en stund då jag kysste honom i sidan på munnen, inte så jag nådde hans läppar helt, utan bara ytterst lite. Jag bet honom i läppen och kysste honom vidare ned över halsen. Under tiden som jag gjorde det, hade hans händer hittat in under mitt linne, och knäppt upp min BH.
- Du gör mig galen. Bokstavligen. Hans röst, så hes och sexig att bara den fick mig på fall. Jag förstår inte hur han gör det där, men han är bra på det.
- Då ska du bara veta vad du gör med mig. Samtidigt som jag svarade, krånglade jag av honom hans tröja, och han mitt linne, samt min BH.
Nu var vi här igen, då man ligger ganska utlämnad över en grabb. Som kan se och ta på vad han vill. Dock hade jag fortfarande mina byxor på mig, men det varade inte speciellt länge, då han la ned mig på rygg, och drog av mig dem, för att sedan slänga iväg dem på golvet. Han kysste mig ned för magen, för att slutligen nå troskanten. Han kollade på mig samtidigt som han kysste sig nedåt, över mina trosor, men allt jag kunde känna var hans lätta andetag mot min känsligaste del. Små lätta stön lämnade mina läppar samtidigt som jag drog fingrarna genom Justins hår.
I Feel Different Around You - Chapter 77
- Mr. Bieber, vad fint du har gjort. Nu känns det nästan som att min klänning är lite väl underklädd. Varför sa du inte att det var en kungamiddag jag skulle på? Han skrattade åt mig, och det kan jag väl kanske förstå.
- Du hade kunnat komma hit naken, och inte ens det hade varit fint nog. Nu, slå dig ned. Han drog ut min stol, och sköt sedan in den när jag stod framför den.
- Sluuta. Jag kände samtidigt hur min rosa lätta ton i ansiktet förvandlades till knallrött.
Justin hade lagat spagetti och köttfärssås, och helt ärligt var det den godaste köttfärssås jag någonsin ätit. Jag var glad att jag hade en klänning på mig och inte en kjol eller byxor, i så fall hade jag var varit tvungen att knäppa upp dem. Bara tanken fick mig att skratta till lite.
- Vad är kul? Justin skulle så klart upptäcka det.
- Jag är glad jag inte har byxor på mig bara. Han kollade på mig precis som att jag vore galen, och det kanske jag var, jag vet inte.
- Okej? Han lät frågande precis som att han ville att jag skulle fortsätta.
- Jag har ätit för mycket, så byxorna har spruckit. Maten var verkligen god, tack så hemskt mycket. Han tog min hand över bordet och smekte min handrygg.
Han protesterade lite då jag ville hjälpa honom att plocka undan allt, men tillslut fick jag min vilja igenom, och vi hade faktiskt riktigt kul i köket tillsammans. Och ska jag vara ärlig var det längesedan jag hade så kul tillsammans med någon, eller att jag överhuvudtaget skrattade så mycket.
- Tack för hjälpen. Även om du inte behövde. Han ställde in den sista tallriken i diskmaskinen, och startade den.
- Det var så lite så. Det är väl roligare med sällskap? Jag satt på köksön och kollade på honom, jag kommer aldrig tröttna på hans utseende. Han nickade lite mot mig, för att sedan dra ned mig från ön, och vidare in i vardagsrummet.
- Gör vad du vill. Jag måste på toa. Med ett leende på läpparna rundade han hörnet, så jag passade på att gå husesyn, då han hade gjort om en hel del sedan jag sist var där.
När jag kom in i hans sovrum insåg jag att allt var omgjort. När jag var där sist hade han vita väggar och något enstaka foto på väggen, men nu hade han en svart vägg bakom sängen och röda resten, rummet var riktigt porrigt, om ni frågar mig. Men det som fångade min uppmärksamhet var väggen med alla fotografier. Bland annat flera på honom från olika galor, och tillsammans med sitt crew. Mitt bland alla dem korten hittade jag några på mig, dem smälte in, men dem satt ändå där.
Jag kunde höra hur Justin kom mot sovrummet, men det var precis som att jag inte kunde röra mig, jag stod fortfarande och funderade på varför jag fanns med på väggen. Eller hur han har kunnat ta dem bilderna utan att jag har vetat om det. Bilderna var sjukt fina, och jag gillade dem.
- Ally? Jag vände mig mot honom, men pekade på väggen.
- Varför sitter jag här? Han ställde sig bakom mig, och la armarna om mig.
- Jag älskar dem där bilderna på dig, och jag gillar dig, jag är kär i dig. Riktigt kär, jag skulle inte kämpa så mycket om det inte vore värt det. Jag kunde inte hindra att rodna av hans ord, tur att han inte såg mitt ansikte.
- Jag vet inte vad jag ska säga. Tro mig, jag tycker om dig också. Men jag vet inte om jag kommer kunna lita på dig igen. Kan vi ta en dag i taget? Tillslut vände jag mig om och la armarna runt hans nacke, och lutade mitt huvud mot hans bröstkorg.
- Det kan vi göra. Bara jag får vara runt dig, hålla om dig, och någon gång ibland så här. Han la sina fingrar under min haka och vinklade upp mitt ansikte mot hans, för att sedan pressa sina underbara läppar mot mina. Kyssen varade inte speciellt länge, men jag skulle i alla fall klara mig några dagar på den.
•
Vi satt tillsammans i soffan och pratade, om massa saker som vi har gått igenom, och vad vi gjorde för fel. Inte för att jag vet om vi kom fram till något vettigt, men det var skönt. Han strök mig hela tiden över mina armar, så dem då och då knottrade till sig på grund av massa rysningar som gick igenom kroppen hela tiden.
- Kan vi börja om? Han slutade röra sig, och lät grovt allvarlig på rösten.
- Jag vill inte det, jag vill inte att vi glömmer det som faktiskt en dag tog oss hit. Jag vill minnas leken som något bra. Förstår du? Jag vill gå vidare, men inte börja om. Precis som att inget hänt. Även om det gör ont… Han tysta mig genom att lägga sina fingrar över mina läppar. Eller det som egentligen fick mig tyst var när han med lätta rörelser följde mina läppkonturer.
- Jag förstår, jag vill inte heller glömma, men jag vill att vi lägger det bakom oss, så att vi kan gå vidare.
- Okej.. Svarade jag och han gav mig en kyss.
Den natten somnade jag i hans famn. Att äntligen känna hans närhet igen får mig att må så himla bra inombords. Det är ingen människa i världen som kan förstöra detta nu. Det jag nog aldrig kommer förstå är hur en person kan få en att känna sig såhär. Även om jag sov, kunde jag höra att han viskade ''jag älskar dig'' i mitt öra.
Emma här! Marielle skrev allt, jag skrev typ bara sista meningen haha:) Hoppas ni gillar det kommetera!:D
I Feel Different Around You - Chapter 76
I bilen till flygplatsen satt alla tysta, det enda som hördes var bilmotorns surrande. Justin satt bredvid mig, men det var nästan som att vi inte kände varandra, ingen av oss kollade på den andra, ingen rörde den andra mer än nödvändigt, och tro mig, det tog emot. Helt plötsligt tog han min hand, bara hans lätta beröring fick mig att lyfta från stolen, inte högt, men tillräckligt för att jag skulle bli att må bättre.
- Jag vill vara med dig. En lätt viskning, som knappt hördes, men den var tillräckligt hög för att den skulle ge mig rysningar över ryggen. Han kysste mig på kinden, men lät kyssen vara lite för länge för att det skulle vara en vän-kyss. Jag vred mitt huvud lite, så att våra läppar möttes, i en avslappnad kyss.
Jag och Justin delade taxi hem, just för att vi bor mittemot varandra. Konstigt nog var vi tysta, vi satt på varsin sida i bilen och tittade ut genom olika fönster. Det kändes konstigt, riktigt konstigt om jag ska vara ärlig. När chauffören saktade in såg jag att vi var framme, Justin bor i huset mitt emot mig, så vi klev av på samma ställe. Det var spänt mellan oss även fast taxin åkte iväg, och precis när jag skulle gå mot min dörr så stoppade Justin mig.
- Får man ingen kram? Han försökte sig på ett ledset ansikte, men det såg mer ut som en grimas.
- Klart man får. Jag ställde ned min väska och gick mot honom med armarna utsträckta. Att återigen stå i hans famn var något jag aldrig skulle tröttna på. Hans doft som fyllde mitt luktsinne, och hans armar kring min kropp.
När jag kom in i lägenheten släppte jag min väska på golvet och gick raka vägen in i sovrummet och kastade mig i sängen. Det finns inget bättre än att ligga i sin egen säng, bland sina egna kuddar och täcken. Det var svalt och mina ögonlock slocknade.
Jag vaknade av att jag fick ett sms, men mina armar ville inte riktigt fungera på en gång, så jag vände mig bara om och kollade på mobilen. Tillslut när även armarna vaknade till kunde jag ta upp mobilen, och se Justins namn lysa upp displayen. Frågan var bara, vad han ville.
”Hej Allyson. Om inte du ska göra något speciellt om 2 timmar, tycker jag du kommer hit på middag. Jag vill bjuda dig på en dejt. Snälla! Puss, Justin.”
Den grabben är snygg, sexig, men framför allt söt. Jag älskar hans små sms som kan få mig att övergå från trött, arg eller ledsen, till hyper på två sekunder. Jag kollade på klockan och insåg att om två timmar skulle klockan vara 8, jag hade med andra ord sovit i typ 3 timmar. Jag knappade snabbt in ett svar om att jag skulle komma, för att sedan hoppa in i duschen.
•
Jag känner mig aldrig nervös, ALDRIG. Men helt plötsligt gjorde jag det, eller jag tror det i alla fall. Jag hade ingen aning om vad jag skulle ha på mig, och mina händer var svettiga, även fast jag precis hade kommit ut från duschen. Jag vände nästan upp och ned på min garderob, för att tillslut hitta den perfekta klänningen.
Min mobil började ringa, så jag hoppade ut med en sko på foten och en i handen för att hitta den. Tillslut snubblade jag så jag hamnade i sängen, men lyckades få tag på mobilen i fallet.
- Hallå. Skrattade jag fram samtidigt som jag satte mig upp.
- Vad är det som är så kul? Lucy var det på andra sidan, och hon skrattade hon med.
- Jag snubblade när jag skulle svara. Vad har du på hjärtat då?
- Tänkte höra vad du ska göra ikväll.
- Jag ska på dejt… Hon avbröt mig, fort.
- Ge dig nu, det räcker med ditt dejtande. Varför kan du inte bara se att Justin verkligen älskar dig, och vill vara med dig… Nu avbröt jag henne.
- Hallå, wow. STOPP. Om du hade låtit mig prata till punkt, hade jag sagt: Jag ska på dejt med Justin. Hons skrek till i något såkallat glädjetjut. Vilket fick även mig att börja skratta.
Vi fortsatte prata ett tag, och jag fick massa smakråd från henne, så jag bytte klänning ett x antal gånger. Så tillslut var jag helt slut, och garderoben såg ut som fan. När vi hade lagt på var det en halv timme kvar tills jag skulle vara hemma hos honom, så jag valde, dåligt nog att öppna en vinflaska. Tillsammans med den satte jag mig på balkongen och blickade ut över solen som var på väg ned, och smuttade på glaset några få gånger.
•
Aldrig någonsin har vägen över till huset mittemot känts så lång. Det kändes som att jag gick ett steg fram, och tre tillbaka, precis som fulla människor gör som har fått för mycket i benen. Det var nästan lite roligt, en människa har aldrig fått mig att känna så. Men han av alla grabbar lyckades. Jag såg verkligen fram emot en riktig dejt med honom, det känns som en ny start. Även om jag inte vill glömma allt vi gått igenom tillsammans. Spelet vi spelade med varandra i början var ganska upphetsande, och jag skulle faktiskt kunna gå igenom det igen.
I hissen upp till hans våning fixade jag till sminket en aning, och försökte lära mig andas med näsan och sluta vara nervös. Jag tror jag lyckades en aning, och hissen plingade till, det vill säga, jag var på hans våning. Så löjligt egentligen att man var tvungen att kliva ur hissen och sedan ut i en liten löjlig korridor, med en dörr i. En lätt knackning ekade precis som att jag vore i en grotta, helt ensam. En snygg grabb, med ett extremt vackert leende öppnade dörren.
- Vad vacker du är. Kom in. Han flyttade sig från dörren och sträckte ut armen i en gest.
- Jag är glad att du ville komma, föresten. Dörren stängdes bakom mig, och utan att jag hann reagera drog han in mig i en varm kram, något jag absolut inte hade något emot.
- Jag är glad jag kom. Jag kollade ut över vardagsrummet och fick se något väldigt vacker.
- Justin, varför allt detta? Han suckade en gång för att sedan sluta upp vid min sida.
- Jag vill visa dig, hur mycket jag är villig att försöka. Det var levande ljus överallt. Och jag kunde inte trivas mer, en underbar människa vid min sida, och han gör i stort sett vad som helst för mig.
Solen hade nästan gått ned och jag stod på Justins balkong, med ett vinglas i handen. Justin själv var i köket och höll på med något, som jag absolut inte fick ta del av, enligt honom, vilket irriterade mig lite. Jag hatar överraskningar och att inte veta vad som håller på och sker.
•
- Mr. Bieber, vad fint du har gjort. Nu känns det nästan som att min klänning är lite väl underklädd. Varför sa du inte att det var en kungamiddag jag skulle på? Han skrattade åt mig, och det kan jag väl kanske förstå.
- Du hade kunnat komma hit naken, och inte ens det hade varit fint nog. Nu, slå dig ned. Han drog ut min stol, och sköt sedan in den när jag stod framför den.
- Sluuta. Jag kände samtidigt hur min rosa lätta ton i ansiktet förvandlades till knallrött.
Eftersom att uppdateringen här har varit ganska värdelös den senaste tiden, så tänkte jag skriva ikapp lite. Jag ska försöka hinna med ett till kapitel ikväll, och Emma kanske hjälper mig med ett också. Så vi får se hur många det blir. :) Hoppas ni gillar detta iallafall. ♥♥♥
I Feel Different Around You - Chapter 75
Justin reste sig upp när Shawn var på väg mot mig, men stannade när han såg att jag klarade mig själv. När jag såg ryggtavlan på Shawn slappnade jag av, och jag kände hur Justin drog in mig i sin famn. Han höll mig om midjan och vilade sitt huvud mot mitt.
- Kan vi åka tillbaka till hotellet? Jag visste att Justin skulle tolka det på ett sätt mot vad jag menade. Men jag struntade i det, jag ville bara därifrån.
- Självklart. Tycker du att du är nöjd här? Jag nickade lite löst.
När jag hade sagt hejdå till alla och tackat dem för en underbar dag, även om Shawn var en skitstövel. Hans vänner åkte med honom tillbaka till hotellet, så det var bara tjejerna, Ryan och Alfredo kvar. Men dem verkade ha kul, och jag tänkte inte ta ifrån dem det, även om mitt humör sedan länge hade blivit förstört.
När vi kom till hotellet valde jag, utan att ens fundera över på saken, att spendera natten inne hos Justin. Så vi gick direkt till hans rum, men det kändes mer som att jag var en flipperboll, gick från vägg till vägg, ända tills han tog mig i armen och höll mig stadigt.
- Jag sover på soffan. Han stängde dörren bakom oss.
- Var inte löjlig, jag sover där. Jag tänker inte ljaga dig bort från din egen säng. Jag suckade och plockade av mig mina höga klackar. Justin stod hela tiden och kollade på mig.
- Fast nu när jag tänker efter vill jag sova med dig. Jag vill känna din värme. Jag var full, för full för mitt eget bästa, men jag försökte hela tiden hålla pli på mig, även om det var svårt.
- Säker på det? Jag vill inte att du ångrar dig imorgon. Han pratade med lugn, nästan tyst röst.
- Jag är säker. Kom. Tillsammans gick vi in i sovrummet, men jag plockade inte ens av mig klänningen.
- Godnatt. Han kysste mig på kinden och slät sina ögon.
•
Nästa morgon vaknade jag bredvid Justin i hans hotellrum, med en rejäll huvudvärk. Jag kollade på Justin som redan var vaken.
- Hej.. Sa jag hest och log lite.
Jag hade fortfarande klänningen på mig sen igår. Justin och jag gjorde aldrig något igår, jag var alldeles för trött.
- Hej.. Sa jag lågt och satte mig bredvid honom.
Det tog ett tag att packa ner alla mina saker jag packat upp. Jag har inte ens andvänt hälften av sakerna och släpade med mig. Efter det tog jag en behövlig dusch samt blåste håret och fixade mig lite snabbt.
- Ska vi dra ner eller? Dem andra är säker redan där nere. Sa jag och Shawn nickade. Vi åkte ner med hissen och gick mot resturangen. Vi skrattade åt ett roligt minne som Shawn plötsligt tog upp. Det gjorde mig glad att vi fortfarande kunde le tillsammans.
Vi såg att alla satt tillsammans vid ett bord längre in i resturangen. Så vi tog mackor, jucie och ägg vid buffén innan vi gick fram till deras bord med ett leende på läpparna. Jag satte mig på en ledig plats bredvid Selena, och Shawn satte sig bredvid mig. Jag mötte Justin's blick som såg en aning orolig ut. Så jag bara log mot honom så han skulle förstå att allt var lugnt.
- Ni verkar ha löst allt..? Frågade Ash nyfiket och kollade på Justin, sedan på mig och sist på Shawn.
•
- Taack. Jag hade precis öppnat ett paket från Ashley och Selena tillsammans. Flera olika armband, knutna dessutom. Jag älskar starka färger och jag älskar att dem faktiskt har lagt ned tid på att göra dem för mig. Jag kramade om dem starkt, och visade verkligen min kärlek.
- Det var så lite så, dessutom hade vi grymt kul när vi gjorde dem. Båda två skrattade, och tänkte säkert tillbaka på stunden dem hade tillsammans.
Jag hade hur många paket framför mig som helst, och jag hade ingen aning om vart jag skulle fortsätta. Shawn såg inte speciellt glad ut, och jag kan väl kanske förstå honom. Zach gav mig ett paket, med ett brett leende på läpparna.
- Vad är det här? Jag skrattade till och började öppna.
- Det får du snart veta. Det är från Eric, Zayn och Rob också. Och efter gårdagen tyckte vi att du kunde behöva detta. När jag hade fått bort allt papper insåg jag att det var en av dem dyraste champagnerna som fanns.
- Är ni knäppa i huvudet eller? Mina ögon vidgades som jordklot, och jag kunde inte hindra att det började dra sig i mungiporna, jag ville så gärna smaka, men samtidigt inte.
- Nej, men dem säger den ska vara bra om man vill slappna av.
Jag kunde inte annat än tacka. Jag hade fått jätte fina smycken, och minimala kläder av Lucy, hon saknade troligtvis mitt gamla jag, men det var något jag inte tänkte gå tillbaka till.
Tillsammans lämnade vi rummet när jag hade öppnat allt, och gick ned till lobbyn för att checka ut. Det skulle bli så sjukt underbart att komma hem igen. Få fortsätta med dagarna precis som att inget hade hänt, utan Shawn. Jag var arg på mig själv, för det jag gjorde framför ögonen på honom. Han har all rätt egentligen, att hata mig.
I bilen till flygplatsen satt alla tysta, det enda som hördes var bilmotorns surrande. Justin satt bredvid mig, men det var nästan som att vi inte kände varandra, ingen av oss kollade på den andra, ingen rörde den andra mer än nödvändigt, och tro mig, det tog emot. Helt plötsligt tog han min hand, bara hans lätta beröring fick mig att lyfta från stolen, inte högt, men tillräckligt för att jag skulle bli att må bättre.
- Jag vill vara med dig. En lätt viskning, som knappt hördes, men den var tillräckligt hög för att den skulle ge mig rysningar över ryggen. Han kysste mig på kinden, men lät kyssen vara lite för länge för att det skulle vara en vän-kyss. Jag vred mitt huvud lite, så att våra läppar möttes, i en avslappnad kyss.
Marielle här. :) Emma skrev halva, och jag halva.. Hope u guys like it. ♥
I Feel Different Around You - Chapter 74
- Dansa? En hand stack fram framför mitt ansikte, och jag kunde, genom att bara se på fingrarna att det var Justin.
- Shawn kommer med en cider åt mig. Så nej. Han såg besviken ut, riktigt. Vilket faktiskt skadade mig en aning. Han vände mig ryggen och gick, och i samma veva kom Ash fram till mig, hon var helt slut, så hon satte sig ned och pustade ut.
- Du vet om att Shawn står vid baren med en tjej va? Hon tittade lidande på mig, precis som att hon inte ville vara den som tjallade.
- Det får han väl, men då får jag dansa. Jag reste mig upp och hann ikapp Justin.
- Kom.
Jag drog med honom från VIP hyllan vi hade och ned bland alla människorna på dansgolvet. Han hade inget att säga till om, men han verkade inte ha så mycket emot det heller. En lugn låt drogs igång precis då jag satt min fot på golvet, och Justin drog in mig i sin famn. Han placerade sina händer på min korsrygg, och pressade min kropp närmare sig. Jag passade på att dra in hans doft i mina lungor, för jag hade ingen aning om när jag skulle få chansen nästa gång.
När låten var slut klev vi båda av dansgolvet, troligen med andan i halsen, tagna av vinden. Han hade några få gånger under låtens gång smekt mig över ryggen, och bara den beröringen gjorde mig knäsvag. Väl uppe på hyllan igen mötte Shawn mig med en dödande blick. Ögonen var nästintill kolsvarta på honom, och jag kunde inte undgå att tycka om det, ända tills helvetet bröt ut.
- Låt bli min tjej. Justin hann inte tveka fören Shawn rättade ut sin arm, och slog honom rakt i ansiktet. Selena kastade sig över Shawn, med Eric och Zach efter sig. Dem hade lite problem med att hålla ned honom i soffan, men fick honom tillslut att lugna ned sig.
- Tänk inte ens tanken. Jag såg på Justin att han skulle hoppa på Shawn, men jag ställde mig framför honom istället. Hans ansikte slappnade av en aning. Han blödde inte eller något, så han måste ha fått en liten smäll.
- Jag vet ett annat sätt att skada honom. Jag hann inte ens reagera fören han pressade sina läppar mot mina. Något jag har längtat efter så länge jag kan minnas, men jag kunde ändå inte undgå att höra hans mening eka i mitt huvud. Shawn tog sig loss från allas grepp, och kastade sig över mig, av alla människor.
- Din jävla hora. Hur fan kan du låta honom kyssa dig, han leker med dig. Shawn skrek samtidigt som han höll ett hårt grepp om min arm.
- Släpp henne, annars ser jag till att din morsa inte känner igen dig. Shawn insåg nog ganska på en gång då Justin kom upp vid min sida att det absolut inte var någon idé att försöka stila till allt.
När han släppte min arm tänkte Justin precis fatta taget om min hand, men jag slet mig loss från alla och gick ned till baren. Ingen följde efter mig, och jag var faktiskt inte intresserad om dem två slog ihjäl varandra.
- En 12:a Redbull vodka. Grabben som stod i baren såg sjukt bra ut, så det var inte så svårt att flirta till sig något som egentligen inte får serveras.
- Får inte göra 12:or, men för dig gör jag ett undantag. Han gav mig ett stort glas, med is och sprit i. Redbull smaken försvann någonstans på vägen.
- Tackar.
Jag satt kvar i baren och pratade lite med honom dem få gångerna han hade två sekunders paus. Det var så mycket folk just vid baren att dem blev irriterade på mig. Dem tyckte jag satt i vägen, eller bara tog upp plats för dem, men jag slog dövörat till, och ignorerade bitcharna som öppnade deras munnar. Jag hade haft nog med drama för en dag.
•
En timme i baren med bara 12:or var jag ganska full, men benen bar mig fortfarande, så att ta sig fram till trappen var absolut inga problem, förutom att folk var som galna. Knuffades hit och dit. När jag kom upp på VIP hyllan satt Justin i en av fåtöljerna, och Shawn satt så långt ifrån honom det bara gick. Jag ville inte provocera eller något liknande, men jag slog mig ned i Justins knä, och han placerade sina händer på mina bara lår.
- Förlåt. Han viskade mot min nacke, samtidigt som jag hela tiden satt och kolla på Shawn, jag ville se om han skulle reagera eller inte. Men han gjorde inget, mer än gick från hyllan.
- Vad ber du om ursäkt för? Jag vände mig om och satte mig gränsle i hans knä, men med ansiktet mot honom.
- För att det är din födelsedag, och för att jag kysste dig. Allt jag såg framför mig var hans fylliga läppar som rörde sig. Jag kunde även känna små lätta stötar som for igenom min kropp just för att han smekte mig på låren och upp under klänningen. Han var farlig nära mina ljumskar, men jag gjorde inget för att hindra honom.
Sean Paul’s låt She Doesn´t Mind började spelas och min kropp fattade genast tag om rytmen som pumpades ut i mina ådror. Lucy gav mig ett glas med champagne och satte sig ned bredvid oss.
- Minns du den där kvällen när du gav Justin en lapdance? Med ett hånfullt leende på läpparna log hon mot mig.
- Klart jag gör. Vadådå? Justin tittade på oss båda med en skrämd blick.
- Nu fattar jag. Jag reste mig upp, och Justin var på väg att göra detsamma, men jag pressade ned honom på stolen igen.
Jag började dansa lite lätt framför honom, samtidigt som jag vickade på mina höfter i takt till musiken som strömmade ut ur klubbens alla högtalare. Jag kunde skymta ett leende från Justin, vilket uppskattades en aning. När jag helt plötsligt kom närmare honom fanns det typ ingen återvändo, han greppade tag om min rumpa och flyttade upp mig i sitt knä.
- Retas inte med mig. Snälla, du förstår inte hur mycket jag vill ha dig. Jag krånglade mig ur hans grepp, och kollade på Lucy samt på Justins händer. Hon fattade vinken på en gång, och tog tag i dem för att hålla dem bakom ryggen på honom.
Efter en stund gav han upp med att kämpa emot, och tog emot det jag hade att ge honom istället. Han log och bet sig i läppen. En enkel gest som kunde få mig triggad till max. Egentligen retade jag inte bara honom, jag retade mig själv också.
- Vilken jävla brud man har. Shawn kom upp på hyllan igen och retade gallfeber på mig.
- Jag är inte din brud längre. Den sekunden du slog Justin var vi över, så dra. Jag vill inte se dig mer. Irritationen steg i min kropp och jag klev närmare honom för varje ord jag sa.
- Nu är väl du glad? Han vek blicken från mig, och lät den falla på Justin som fortfarande satt i fåtöljen.
- Don´t you get it? Justin älskar mig, jag älskar honom. Han behandlar mig väl. Han gav mig för i helvete det här halsbandet. Shawns ögon blev svarta, och han försökte sig på mig, men lyckades inte, då jag sparkade honom på smalbenet.
- GÅ.
Justin reste sig upp när Shawn var på väg mot mig, men stannade när han såg att jag klarade mig själv. När jag såg ryggtavlan på Shawn slappnade jag av, och jag kände hur Justin drog in mig i sin famn. Han höll mig om midjan och vilade sitt huvud mot mitt.
- Kan vi åka tillbaka till hotellet? Jag visste att Justin skulle tolka det på ett sätt mot vad jag menade. Men jag struntade i det, jag ville bara därifrån.
- Självklart. Tycker du att du är nöjd här? Jag nickade lite löst.
När jag hade sagt hejdå till alla och tackat dem för en underbar dag, även om Shawn var en skitstövel. Hans vänner åkte med honom tillbaka till hotellet, så det var bara tjejerna, Ryan och Alfredo kvar. Men dem verkade ha kul, och jag tänkte inte ta ifrån dem det, även om mitt humör sedan länge hade blivit förstört.
Marielle här. :) Hope u like the drama ;P Får se vad framtiden har att visa ^^
I Feel Different Around You - Chapter 73
Vi körde omkring ett tag till. Men Ashely, Trever, Zyan, Zach och Shawn åkte tillbaka till stranden så nu var det bara jag, Selena, Ash, Ryan, Lucy och Eric kvar som åkte.
Jag svängde och körde lite längre bort från dem andra men tyckte det kändes lite ensamt så jag vände igen. Och då såg jag att Selena var påväg emot mig, med en annan som åkte bredvid henne. Justin..
- Helvete.. Mumlande jag tyst för mig själv.
Jag kollade bort mot stranden där jag kunde se Shawn stå och kolla på mig vid strandkanten och bredvid sig stod, Alfredo. Jag suckade och åkte bort mot stranden utan att bry mig om Justin.
Tankarna skenade iväg, och jag hade ingen kontroll längre över vad jag skulle tänka på. Shawn slöt upp vid min sida och tog bestämt min hand, jag lät honom, då jag inte orkade bråka eller förklara den pinsamma tystnaden som hade uppstått på stranden. Jag kunde höra alla andra bakom oss, dem skrattade och hade kul tillsammans, medan jag gick där, med Shawn, stel som en pinne. Jag kunde känna hur hans blick brände min hud uppifrån och ned, men jag vågade inte möta den, rädd för att han skulle förstå.
•
- Jag har ingenting att ha på mig. Skrek jag samtidigt som jag vände upp och ned på min resväska. Shawn kom ut från badrummet i enbart en handduk kring midjan.
- Du är fin i allt älskling. Jag ville inte höra honom kalla mig det, jag ville inte ens befinna mig här just nu. Men vad skulle jag göra, rymma från min egen födelsedag?
- NEJ. Skrek jag och satte mig ned på golvet med ansiktet i händerna.
Lucy och Ashley hade rummet bredvid oss, så jag drog på mig ett långt linne och traskade över till dem. Lucy blev ganska förvånad när hon öppnade dörren och jag stod där, nästan naken.
- Jag har inget att ha på mig. Frustrerat slog jag ut med händerna och hon drog in mig på rummet.
- Jag visste du skulle komma. Så jag har redan plockat fram det du ska ha på dig. Det ligger på sängen. Min bästa vän kände mig för väl, för mitt eget bästa.
När jag hade fått på mig kläderna, satte jag mig ned framför spegeln och lät Ashley sminka mig. Hon kunde det hon gjorde, så jag släppte allt och njöt när hon höll på i mitt ansikte.
- Jag har inte frågat. Men vem har du fått ditt halsband av? Lucy stod bakom oss så jag kunde se henne i spegeln. Hon är som sagt min bästa vän.
- Justin. Jag viskade nästan fram det, men hon kunde tydligen höra det, inklusive Ashley.
- VA?! Båda två sa det i mun på varandra. Och stirrade sedan på mig genom spegeln.
- Ja. Jag fick det levererat imorse…
- Du älskar honom fortfarande va? Lucy tittade fortfarande på mig, men höll på att byta kläder samtidigt. Jag nickade lite löst. Vilket fick Ashley att reagera.
- Varför är du med Shawn då?
- Justin sårade mig, hårt. Han var min första kärlek och det gjorde ont när han var otrogen.
•
När vi alla var klara möttes vi nere i receptionen. Vi var ganska många men mina vänner hade fixat oss en limousine, så alla fick plats, med nöd och näppe. Jag hamnade olyckligtvis bredvid Justin OCH Shawn, allt kändes bara för mycket. Jag försökte hela tiden acceptera situationen, och lyckades ganska bra om ni frågar mig.
- Jag tycker vi skålar för födelsedagsbarnet. Alfredo var den som höjde glaset med champagne i, mot taket på bilen. Det var ingen som var sen av att följa efter honom.
- Grattis Ally. Ikväll kör vi all in. Selena skålade med mig, och drack sedan några klunkar.
- Tack alla, verkligen. Utan er hade denna dag troligen blivit ganska tråkig.
Efter mycket skratt och underbara historier om hur alla lärt känna mig kom vi tillslut fram till en nattklubb. Alla fick kliva ur bilen innan jag gjorde en ansats till det. Jag hann dock inte komma till dörren fören Justin drog tillbaka mig till sätet. Han tittade bara på mig, nästan som att han såg rakt igenom mig. Tillslut la han armarna om mig, kysste mig på kinden, och viskade i mitt öra.
- Du är vacker ikväll. Spara en dans åt mig! Med dem orden lämnade han mig, och klev ur bilen.
Jag satt helt omtumlad kvar i sätet tills Shawn kollade in.
- Vad gör du? Kommer du eller? Han lät inte speciellt glad, och jag förstår inte varför. Jag och Justin hade varit helt ensamma och ingen hade kunnat varken sett eller hört något.
- Varför är du så fruktansvärt hård i orden? Det är min födelsedag, kan du sluta tro massa saker. Jag tog min väska och skulle precis gå förbi honom när han tog tag i min arm.
- För att du har något med Justin, varför skulle han annars ha stannat i bilen? Jag spände ögonen i honom.
- Släpp min arm, omedelbart. Han gjorde som jag sa, men förväntade sig fortfarande ett svar.
- Han grattade mig, och gav mig en kram. Big deal. Hoppas det var värt att få mig arg.
Alla stod och tittade på oss, men jag ignorerade dem bara. Inget skulle få förstöra min kväll, varken Justin eller Shawn skulle få komma åt mig. Jag ville inte vara mitten i ett triangeldrama, jag har haft nog med drama i mitt liv. Jag vill leva lyckligt, precis som att det vore den sista dagen.
När vi kom in på klubben blev vi visade till vårat egna lilla bord, eller litet och litet vet jag nog inte om jag kan kalla det, då vi alla skulle få plats. Champagnen kom in i hinkar med is, och vi alla skålade en gång till. Klänningen jag hade på mig gick knappt ned över rumpan, och lutade jag mig framåt kunde lätt mina bröst hoppa ut. Ganska komiskt om ni frågar mig, men jag älskar att gå klädd så.
- Kan du köpa en cider åt mig? Shawn var på väg till baren, så jag bad honom snällt och som svar fick jag en kyss.
- Tack.
Stämningen var en aning annorlunda mot vad jag var van vid, det kändes som att alla slappnade av en aning. Och verkligen gjorde det jag bad om i huvudet. Slappna av och leva som det vore den sista dagen.
- Dansa? En hand stack fram framför mitt ansikte, och jag kunde, genom att bara se på fingrarna att det var Justin.
- Shawn kommer med en cider åt mig. Så nej. Han såg besviken ut, riktigt. Vilket faktiskt skadade mig en aning. Han vände mig ryggen och gick, och i samma veva kom Ash fram till mig, hon var helt slut, så hon satte sig ned och pustade ut.
- Du vet om att Shawn står vid baren med en tjej va? Hon tittade lidande på mig, precis som att hon inte ville vara den som tjallade.
- Det får han väl, men då får jag dansa. Jag reste mig upp och hann ikapp Justin.
- Kom.
Jag drog med honom från VIP hyllan vi hade och ned bland alla människorna på dansgolvet. Han hade inget att säga till om, men han verkade inte ha så mycket emot det heller. En lugn låt drogs igång precis då jag satt min fot på golvet, och Justin drog in mig i sin famn. Han placerade sina händer på min korsrygg, och pressade min kropp närmare sig. Jag passade på att dra in hans doft i mina lungor, för jag hade ingen aning om när jag skulle få chansen nästa gång.
Emma skrev början, och jag Marielle hakade på efter. Ska börja på nästa kapitel redan nu. :)
I Feel Different Around You - Chapter 72
- Vad gör vi med dessa. Sa Ash och kollade runt på alla rosor.
- Ring hit personalen, dem hjälper säkert till. För de måste vara dem som lagt dem här från första början eftersom Justin är på turné. Sa jag och Ash gick för att ringa roomservice.
- H.e.r.re.g.u.d denna killen är otrolig. Sa jag fortfarande chockat över alla rosor.
- Han älskar dig verkligen.. Jag sparar en bukett åt dig, Shawn behöver inte se den.. än. Sa Ryan och flinade.
- Ja alla rosor kan man ju inte slänga, det vore jätte snällt om ni kunde spara en åt mig så länge. Sa jag och log stort.
- Så klart. Sa han och blinkade med ena ögat mot mig.
- Dem kommer snart upp och fixar allt, är ni redo för middag eller? Sa Ash med ett leende. Med dem orden gick vi ut för att hämta dem andra.
- Shyy, vi måste vara tysta så hon inte vaknar. Jag kunde höra hur Lucy fräste i åt alla andra som pratade med lite väl stora bokstäver, men jag vände mig om och låtsades sova, så att hennes plan inte skulle krossas.
- Happy birthday, to you. Happy birthday, to you. Happy birthdah dear Ally. Happy birthday to yoooooou. Jag kunde höra grabbarna mest, så tillslut vände jag mig om med ett brett leende på läpparna. Alla stod med paket i händerna, utom Shawn, han höll i tårtan.
Jag satte mig upp i sängen och gnuggade mig i ögonen. Det var först då jag kunde se allt klart, vilket även gjorde så jag kunde räkna alla ljusen, 17 st.
- Grattis på födelsedagen älskling. Shawn satte sig ned i sängen och kysste mina läppar, för att sedan överräcka tårtan till mig.
- Önska dig något. Egentligen var det nog bara Ryan och Ash som förstod vad jag önskade. Jag kände mig så elak, att låta Shawn gå omkring och tro att det var honom jag ville vara med, när redan någon för längesedan stal mitt hjärta.
- Tack, verkligen alla. Ni hade inte behövt göra allt detta. Alla paketen låg i sängen, men jag kunde inte öppna dem, jag vet inte varför. Men jag valde att göra det senare istället.
- Är du inte klok? Du är min bästa vän, och jag älskar dig. Vi har alltid firat våra födelsedagar, precis som att det vore den sista. Remember? Lucy fick mig att le, hon är en sann vän. Vi kramades ett tag, men hon släppte och lät alla andra komma fram och ge mig massa kramar.
•
- Är det någon av er som vill ha mer tårta? Det fanns en stor bit kvar, då det inte var en liten tårta dem hade skaffat fram. Visst var vi ganska många, men kom igen, tårtan hade räckt till ett helt fotbollslag.
- Jag kan ta en bit till. Zayn var den enda som ville ha, så jag räckte honom tårtspaden, och var tvungen att öppna hotelldörren då det knackade.
- Allyson? En tjej lite äldre än mig stod i hotellkläder utanför dörren.
- Ja, det är jag. Hon räckte mig en ask, och ett kuvert, som det inte stod något på. Hon gick bara där ifrån när hon hade gett mig det.
Jag stod kvar och funderade en stund på vad det kunde vara, innan jag faktiskt gick ut från rummet för att gå bort till en liten soffgrupp precis vid hissen. En känsla i min kropp sa att jag skulle öppna det, medan den andra sa att jag inte skulle göra det, utan packa ned det längst ned i väskan, och ta det senare. Jag gick emot den, jag öppnade kuvertet, och ett handskrivet bred låg i.
”Grattis på födelsedagen Ally. Egentligen hade jag inte tänkt skicka dig detta, just för att inte förstöra din dag. Men jag kunde inte låta bli, fel och egoistiskt av mig, jag vet. Min mamma har alltid sagt att man inte ska ångra saker man gjort i livet, men tro mig, finns inget jag ångrar så mycket som när jag släppte dig. Vill du inte ha det jag gett dig, ta inte emot det. Kasta det, och glöm mig, så ska jag försöka göra detsamma. /Justin”
Jag satt helt stum i soffan, med tårar i ögonen. Asken som låg på bordet framför mig innehöll något, men jag hade inte den blekaste aning om vad. Alla andra hade säkert redan upptäckt att jag var borta och skulle inom kort börja leta efter mig. Jag öppnade asken och fick mig mitt livs största chock, någonsin. Han hade verkligen köpt mig ett diamant halsband, och inte vilket som helst, utan ett sådant som är med i Titanic, med en blå diamant i mitten. Jag tappade andan samma sekund som jag tog det i min hand. Mobilen vibrerade till.
”Gumman, vart tog du vägen?” Det var från Ash, och hon var den enda jag kunde berätta detta för. ”Sitter vid hissen, kom SJÄLV.” Jag knappade in svaret fort åt henne, och tryckte på sänd. Strax efter kunde jag höra röster, för att andra sekunden bara höra fotsteg.
- Varför sitter du här? Hon tvärstannade när hon såg vad jag höll i.
- Är det där vad jag tror det är? Hon satte sig ned bredvid mig och skådade det vackra halsbandet som låg i min hand. Jag gav henne brevet, så hon fick läsa.
- Tror han att du inte älskar honom? Jag skakade på huvudet, jag hade ingen aning om vad han trodde och inte, vilket gjorde mig en aning frustrerad.
- Jag vet inte. Vad ska jag göra med det här? Jag vill ha det på mig, men jag kan inte. Shawn kommer upptäcka det på en gång. Hon kliade sig i huvudet.
- Jadu! Säg att din pappa skickat det? Hon kollade frågande på mig. Egentligen skulle det funka, typ som att han trodde han kunde köpa mig.
- Hjälp mig med det. Jag gav det till henne och hon knäppte det i nacken på mig.
- Vacker du blev. Med ett brett leende på sina läppar rufsade Ash till mig i håret, som var långt ifrån ordning gjort.
- Vart fick du halsbandet ifrån? Frågade Shawn när vi lite senare på dagen åt lunch vid stranden. Det var ett under att han inte sett det tidigare.
- Pappa skickade det till mig hit, han tror typ att han kan köpa mig eller något. Svarade jag och kände klumpen i magen när jag ljög honom rakt upp i ansiktet.
- Varför har du på dig det då? Sa han och kollade nyfiket på mig.
- Jag gillar det, det är ett diamant halsband jag kan ju inte bara slänga det.
- Jo det är ju sant. Svarade han med ett leende och släppte sedan det samtalsämnet.
- Så.. Vilken klubb ska vi till sen? Frågade Trever och kollade runt på oss alla.
- Vet inte, vi får kolla runt sen. Men vi kan väl hänga här ett tag. Vi åker tillbaka imorgon och jag har knappt fått sola. Svarade jag och skrattade till lite. Resten av tjejerna höll med, men killarna sprang ner till havet för att kasta boll med varandra.
- Kan vi inte åka vattenskoter? Frågade jag plötsligt när vi legat och solat i någon timma.
- Ja! Jag gjorde det med Justin en gång, det är skit kul! Svarade Selena ivrigt.
Så vi berättade idén till killarna och dem älskade den. Vi gick till det lilla huset på stranden för att hyra dem. Trever och Selena tog en, Lucy och Zach tog en, Ryan och Ash tog en medans jag tog en själv. Det gjorde Eric, Zayn, Ashley och Shawn också. Vi fick en snabb genomgång hur man kör den innan vi började åka.
- Vi kör race då! Ropade jag till dem andra som körde strax därefter till mig för att skapa en så rak linje som möjligt.
- Klara, färdiga kör! Skrek vi i mun på varandra innan vi körde iväg med en hög fart. Vi körde en ganska kort sträcka. Först i mål var Ryan och Ash. Sen kom jag, Lucy och Zach, Trever och Selena, Shawn, Eric, Ashley och sist kom Zayn.
- Jag kom tvåa! Skrek jag överlyckligt och gjorde något seger gest så dem andra började skratta.
Vi körde omkring ett tag till. Men Ashely, Trever, Zyan, Zach och Shawn åkte tillbaka till stranden så nu var det bara jag, Selena, Ash, Ryan, Lucy och Eric kvar som åkte.
Jag svängde och körde lite längre bort från dem andra men tyckte det kändes lite ensamt så jag vände igen. Och då såg jag att Selena var påväg emot mig, med en annan som åkte bredvid henne. Justin..
- Helvete.. Mumlande jag tyst för mig själv.
Jag kollade bort mot stranden där jag kunde se Shawn stå och kolla på mig vid strandkanten och bredvid sig stod, Alfredo. Jag suckade och åkte bort mot stranden utan att bry mig om Justin.
Emma här! Jag skrev bara en bit i slutet annars var det Marielle som skrev allt;) Kommentera nu !!:)
I Feel Different Around You - Chapter 71
Värmen slog emot oss när vi klev av planet, och solglasögonen åkte ned från huvudet, och hamnade där dem skulle sitta. Jag hade valt att flyga i tunna kläder just för att jag hade förberett mig på värmen. Shawn klev av planet efter mig, och han tog min hand för att sedan fläta samman våra fingrar. Allt kändes fel, så sjukt fel. Jag ville att det skulle vara Justin, och jag blev nästan att må illa av mina handlingar, men jag lät det vara. Jag svalde allt, och log ett så framkallat leende jag bara kunde.
- Hur mår du sötnos. Du ser lite blek ut. Vi stod utanför flygplatsen och han höll om mig bakifrån. Allt jag ville var att rymma. Jag ville inte vara där, inte med honom i alla fall.
- Jag mår bra, trött bara. En enkel lögn, som alltid funkar.
- Du får sova när vi kommer till hotellet. Han kysste min hjässa, och vi alla hoppade in i limousinen som hämtade upp oss.
När vi kom fram till hotellet bestämde vi att Eric, Zach, Zayn och Rob som är Shawn's kompisar skulle dela rum. Medans Lucy, Ashley skulle dela. Sen skulle Trever och Selena ha ett rum. Ash och Ryan ska dela, medans jag och Shawn delar.
- Jag tycker Shawn och Ally ska ha takvåningen, eftersom dem fyller år. Sa Selena och gav mig kortet till det största rummet. Jag visste att det antagligen skulle vara det mest romantiska så jag ville verkligen inte ha det just nu.
- Nej jag har inget behov för så stort rum. Ash och Ryan borde ta det, dem har varit tillsammans längst. Sa jag glatt och gav över nyckeln till Ryan och Ash som blev väldigt glada. Shawn blev mindre glad för han ville nog ha det största.
Vi alla gick till rummen och packade upp. Vi hade inte fått takvåningen men rummet var ändå enormt stort.
När jag la mina tomma resväskor under våran säng plingade min mobil till. Jag bad tyst för mig själv att det inte skulle vara Justin som smsat. Och det var det inte heller med en lättnad läste jag namnet, Ashley Benson på displayen.
''Du måste komma upp och kolla på detta. Det är en grej du måste se... Kom ensam! /Ash''
- Jag går upp till Ash en snabbis, efter det ska vi alla ut och äta tänkte vi. Sa jag och log mot Shawn som fortfarande packade upp sina saker.
- Okej, men skulle inte du sova?
- Nej, jag är inte lika trött nu. Sa jag snabbt och skyndade mig upp till Ash och Ryan's rum.
Jag knackade lite nervöst på dörren eftersom jag inte visste vad som väntade mig. Ryan öppnade dörren tillslut och kollade lite medlidande på mig. Vilket betyder att det inte är bra nyheter. Jag gick förbi honom och in i hotellrummet. Rummet eller rättare sagt, lägenheten. Var dubbelt så stor som mitt och Shawn's rum. Men det var inte det som mina ögon fastnade på. Det var alla miljontals röda rosor som låg överallt. Jag har aldrig i hela mitt liv sett så många rosor. Det fanns minst 1000 rosor i varje rum. Jag kollade förvirrat på Ash som gav mig ett slags brev. Jag öppnade brevet och läste.
'' En ros för varje dag jag har tänkt på dig. Jag var tvungen att bevisa min kärlek till dig. Varje ros har en betydelse för mig. Alla rosor som ligger i sovrummet är så många dagar vi har spenderat tillsammans. Jag tänker alltid på dig, hoppas du tänker på mig med. Även om du har Shawn eller inte. Jag älskar dig /Justin ''
- Men hur..? Jag fick inte fram hela menningar.
- Justin trodde nog att du skulle ha det här rummet. Sa Ash plötsligt.
- Alfredo måste ha berättat att jag skulle hit. Men hur kan Justin göra detta när han vet att jag har Shawn, med mig. Sa jag lite irriterat. Visst jag älskar Justin och det var väldigt gulligt gjort av honom. Men när jag har Shawn med mig så känns det lite jobbigt om han skulle se detta.
- Du hade tur, att du gav bort rummet. Ryan log lite år mig och jag höll med honom.
- Säg till din vän att det var otroligt söt av honom. Men han får inte ge mig mer överraskningar. Utan vad han än vill bevisa får han göra på matchen som jag kommer på. Sa jag till Ryan och nickade.
- Vad gör vi med dessa. Sa Ash och kollade runt på alla rosor.
- Ring hit personalen, dem hjälper säkert till. För de måste vara dem som lagt dem här från första början eftersom Justin är på turné. Sa jag och Ash gick för att ringa roomservice.
- H.e.r.re.g.u.d denna killen är otrolig. Sa jag fortfarande chockat över alla rosor.
- Han älskar dig verkligen.. Jag sparar en bukett åt dig, Shawn behöver inte se den.. än. Sa Ryan och flinade.
- Ja alla rosor kan man ju inte slänga, det vore jätte snällt om ni kunde spara en åt mig så länge. Sa jag och log stort.
- Så klart. Sa han och blinkade med ena ögat mot mig.
- Dem kommer snart upp och fixar allt, är ni redo för middag eller? Sa Ash med ett leende. Med dem orden gick vi ut för att hämta dem andra.
Emma här, jag skrev det mesta. Enjoy och Kommentera nu!!:D
I Feel Different Around You - Chapter 70
Sommarlovet är slut och Trever är tillbaka i skolan. Själv har jag hittat världens mest underbaraste lägenhet. Den är perfekt, precis det jag letade efter. Men det enda dåliga är att det är mitt emot Justin's lägenhets höghus eller vad man nu ska kalla det. Fast jag har inte träffat på honom än eftersom han har varit borta. Shawn och jag har besökt New York tillsammans också, för att hälsa på min pappa. Jag är fortfarande sur på honom men han är min pappa så någon gång skulle jag varit tvungen att träffa honom. Medans jag var i New York gick jag på ett par möten också. För jag tänker starta ett eget företag som designar kläder och väskor. Det enda jag behöver bestämma nu är namnet för den första linjen med kläder är redan klara. Och jag har köpt en lokal här i Hollywood där dem ska säljas.
- Vad gör du? Shawn kom in i köket där jag satt med buntar av papper, jag hatar att gå igenom sånt, och det gjorde ju inte saken bättre att jag inte hade någon som gjorde det åt mig.
- Jag försöker läsa igenom detta så jag fattar vad det handlar om att starta ett eget företag. Suckade jag fram samtidigt som jag sköt fram alla papper över bordet. Han skrattade åt mig, och tog upp några för att läsa.
Under tiden som jag satt i köket ringde det på dörren, Shawn har aldrig hafr någon här när jag har varit här, så vitt jag vet i alla fall. Och jag kunde troligen till och med som jag sov, höra vem det var. Alfredo, han skulle befinna sig med Justin flera hundra mil här ifrån just nu, så vad gjorde han utanför Shawns dörr.
- Kom in man. Shawn är så fruktansvärt trevlig mot alla sina vänner, att jag ibland funderar om dem betalar honom för det. Jag plockade ihop alla mina papper och skulle precis lämna köket när dem kom in.
- Hej Ally. Hur mår du? Det var inte igår. Vi gav varandra en kram.
- hej, jodå. Jag mår bra. Du då? Vad gör du här, ska inte du vara med Han? Han flinade åt mig, och insåg nog ganska på en gång att jag inte ens kunde uttala hans namn utan att känna massa känslor.
- Ledigt i tre dagar, tänkte faktiskt hälsa på dig. Så Trever sa du var här. Detta kunde inte sluta gott. Jag har ingen aning om vad han ville mig, men jag hade på känn att det hade med Justin att göra.
- Skulle jag kunna få prata med dig? Som jag förstod. Shawn ursäktade sig och lämnade köket. En glimt av nervositet tog över Shawns ansikte, och han trodde säkerligen det värsta för tillfället.
Vi slog oss ned vid bordet med varsin kopp kaffe. Han skruvade en hel del på sig, vilket bara gjorde mig irriterad.
- Vad vill du? Jag suckade högt så att han skulle förstå att jag inte var på humör för något Justin-prat.
- Mår du verkligen bra, eller var det något du sa för att Shawn var med? En orolig blick var allt jag fick från honom.
- Jag mår bra, varför skulle jag inte?
- Jag ser det på dig. Och tro mig, du är inte den enda.
- Really, är du här för att prata om Justin, kan du lika gärna gå igen. Jag vill inte prata med honom. Du kanske borde sätta dig in i min sits. Jag var kär i honom, så sjukt kär, och han låg med en annan. Det är enda gången jag verkligen har tyckt om någon.
- Ni har både gjort misstag, men i slutet kommer ni att inse hur bra ni passar ihop.
Tankarna efter Alfredos besök snurrade konstant i skallen, Shawn hade flera gånger under dagen försökt att prata med mig, men jag hade hela tiden avvisat honom. Elakt jag vet, men vad ska jag göra när en annan cirkulerar i mitt huvud hela dagarna, och när han inte gör det kommer det folk och påminner mig om honom. Jag tror att jag är tvungen att göra något drastiskt för att få honom ur mitt liv, eller för att bara leva med att han alltid kommer finnas i mitt huvud.
- Allyson, svara mig!!! Shawn höjde för första gången rösten åt mig, vilket gjorde mig osäker.
- Varför höjder du rösten åt mig? Jag ryggade nästan tillbaka, men gjorde allt för att behålla lugnet.
- Du lyssnade ju inte på mig. Nå, vill du ha mat eller inte? Han vände sig om och gick ut i köket.
- Jag kommer.
När jag satt där tillsammans med honom kände jag mig nästan elak, precis som att jag drogs till honom för att försöka glömma Justin. Innerst inne visste jag att jag inte skulle kunna göra det, han var min första riktiga kärlek, och en sådan glömmer man aldrig, oavsett hur den slutade.
- Vill du ha efterrätt? Hans ton hade lugnat ned sig, även om vi inte hade sagt ett enda ljud till varandra under tiden vi hade ätit.
- Ja, tack. Livrädd var fel ord, men jag var rädd för att säga fel, eller ge fel signaler. Han ställde fram sockrade jordgubbar och glass.
•
Vi gick tillsammans och la oss på kvällen, han med armarna om mig. Jag hade jätte svårt att somna, så jag låg vaken ett tag, och bara stirrade i väggen. min mobil lyste till på sängbordet bredvid, men jag tvekade innan jag plockade upp den, livrädd för att det skulle vara från honom, även om det kunde vara från vem som helst av mina andra vänner. Rädslan tog fart när hans namn lyste på skärmen, alla sår revs upp, och alla minnen kom tillbaka.
"Allyson Stevens, jag ber dig att prata med mig. Vi måste kunna reda ut detta, då jag tycker om dig så sjukt mycket, du förstår inte. Jag vill bara hålla dig i mina armar. Minns du inte känslan i kroppen när vi båda trånade så starkt efter varandra? Jag minns den, och den kommer aldrig försvinna. Vår första kyss, jag minns känslan i min kropp när dina läppar för första gången nuddade mina. Snälla Ally, jag ber dig. Jag vill vara med dig."
I Feel Different Around You - Chapter 69
- Okej, imorgon. Sa jag och log. Han gav mig en lapp med hans adress på.
- Kom klockan sju imorgon kväll. Sen gick han igen. Jag slängde dörren efter honom och log lite.
- Vem var det? Frågade Lucy nyfiket när jag satte mig vid dem igen.
- Shawn, vi har en dejt imorgon. Han ska laga mat åt oss. Hur gulligt är inte det?
- Wow, redan en ny på gång! Sa Lucy och skrattade.
- Äh tyst! Jag vill bara dejta lite, Shawn är rätt charmig..
¨
I Feel Different Around You - Chapter 68
Tillslut stod han så nära mig att jag ännu en gång under dagen kunde känna hans andetag mot mitt ansikte. Allt var så fel, men jag lät honom göra allt, han placerade sin hand på min korsrygg och drog mig till sig, för att sedan pressa sina läppar mot mina. Jag har saknat honom, absolut, och framför allt har jag saknat hans läppar, dem är speciella. Kyssen väckte en hunger inom mig, och den verkade inte ta slut heller. Hans intensiva läppar gav mina en riktig massage.
Det var inte fören Justin placerade sina händer på min rumpa som jag förstod vad det var som höll på att hända. Jag avbröt kyssen på direkten vilket fick honom att reagera konstigt. Han tog bort sina händer och kollade ned i marken. Det gjorde ont att se honom ledsen, men jag kunde inte ge honom det han ville ha.
- Förlåt, jag kan inte. Jag började backa ifrån honom, men han följde efter mig för varje steg jag tog.
- Varför? Varför kan du inte bara ge mig en chans? Snälla, det är allt jag ber om. Han bad om för mycket, men jag ville samma sak som honom, bara det att jag inte var beredd att ge honom det.
- För att jag kan inte förlåta dig. Jag vill, men jag kan inte. Så jag vet inte, vi klarar uppenbarligen inte av att vara vänner ens, så jag tror vi gör ett slut på allt här. Jag såg på honom att han blev chockad, men jag var tvungen.
- Du kan inte göra så mot mig…
- Du kunde uppenbarligen ligga med ditt ex, så jag tycker inte du ska prata om vad jag kan, och inte kan göra mot dig. Han stannade kvar av mina ord på platsen där han stod. Jag gick tillbaka in till Trever, Lucy, Nate och Alfredo.
När jag kom in gick jag bara förbi dem för att sedan vandra upp på mitt rum, och raka vägen in i duschen. Jag hade färg och skit överallt, vilket gjorde det väldigt svårt att få bort allt, håret var värst. Jag höll på hur länge som helst med det och hade absolut inte lagt märke till att Lucy hade kommit in fören hon kastade handduken på mig när jag klev ur duschen.
- Vad är det som har hänt? Hon kollade på mig och kliade sig i huvudet, precis som att hon tyckte situationen var obekväm.
- Jag och Justin kan inte vara vänner. Vi kysstes, men jag avslutade allt, inklusive vår vänskap. Jag kunde se på henne att hon blev chockad, men jag kände att egentligen hade ingen annan med mina beslut att göra, så hon kunde inte säga något för att få mig att ändra mitt beslut.
- Jag tänker inte ge dig massa råd och tips, jag ber dig bara tänka igenom ditt beslut. Hur kommer du må om han hittar någon ny? Hon satte huvudet på spiken, hon fick mig att tänka.
- Jag kan inte göra något åt det. Hittar han någon ny blir ingen gladare än jag, och jag hoppas absolut att han kan hålla sig trogen mot henne. Lucy satte sitt vatten i halsen när hon hörde mitt uttalande.
- Okej… Hon stannade till i sin mening och kollade bakom sig. Jag hade precis fått runt handduken runt kroppen så jag vände mig om och fick se Justin stå där.
- Hur länge har du stått där?
- Tillräkligt för att höra att du har kommit över mig. Han vände på klacken och gick, och precis när jag tänkte springa efter kom jag på att jag bara hade handduk på mig, så det var inte en sådan bra idé.
Jag tog på mig kläder och åkte sedan mot Justin's lägenhet där jag tror han befinner sig. Som tur känner dörrvakten igen mig och släppte in mig utan några problem. Jag ställde mig i hissen och tryckte på Justin's våning. Medans jag stod där pillade jag fram en nyckel till Justin's lägenhet som jag hade i min lilla väska. Med bestämda steg gick jag mot dörren och öppnade.
- Hallå?! Ropade jag och stängde dörren efter mig. Jag gick in i hans vardagsrum där jag hittade honom, han satt i soffan och stirrade på tvn som inte ens var på.
- Justin? Sa jag och satte mig bredvid honom.
- Vad vill du? Röt han irriterat utan att släppa blicken från tvn.
- Du satte oss i den här röran. Och du åker iväg snart med ditt jobb eller vad man ska kalla det. Du är upptagen nästan hela tiden. Men andledningen till varför jag inte kan vara tillsammans med dig är för att jag inte litar på dig. Och jag klarar inte av media eller dina fans för den delen.
- Det här är inte bara mitt fel. Du tror att allt är mitt och bara mitt fel! Men du knullade Alfredo och DU skämde ut mig och mitt crew inför hela jävla världen! Så sluta säg att det är MITT fel! Skrek han ilsket på mig, och denna gången var hans blick inte fäst på tvn utan rakt i mina ögon.
- Okej jag klarar inte av det här mer. Håll dig borta från mig så håller jag mig borta från dig. Sa jag och gick mot hallen igen.
- Funkar för mig! Skrek Justin från vardagsrummet innan jag slängde igen dörren.
Direkt när jag satte mig i bilen ångrade jag mig. Visst jag kommer aldrig kunna lita på Justin igen. Men att aldrig träffa honom gör riktigt ont inom mig. Jag suckade och körde hem till Trever . Jag älskar att bo hemma hos Trever men jag har faktiskt börjat kolla på egen lägenhet, känns nog bäst så. Jag kan inte leva hos Trever hela livet liksom.
- Jag är hemma! Ropade jag och hoppades att dem hade kommit tillbaka från huset.
- Ally! Ropade Lucy tillbaka och kom ut till hallen med Trever och Alfredo bakom sig.
- Hur gick det? Frågade Alfredo nyfiket.
- Dåligt, det kommer aldrig bli något mellan han och mig någonsin igen.
- Han är bara ledsen, okej. När han blir sårad så blir han sur det kommer bli bra igen. Sa han och gick, han skulle kolla hur Justin mådde.
Vi satte oss ner i köket och åt pizza. Tröst mat för min del.
- Sluta se så ledsen ut.. Justin kommer tillbaka tillslut. Sa Lucy och log medlidande åt mig.
- Justin kommer hitta någon annan, som kan hantera hans liv och allt sånt. Svarade jag och försökte le lite.
- Nej, du och Justin är typ som Romeo och Julia ni passar perfekt! Utbrast Lucy glatt och jag kollade underligt på henne och undrade om hon lämnat hennes hjärna någon annan stans.
Mitt i allt ringde det på dörren och jag gick för att öppna. Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg vem som stod där.
- Shawn? Sa jag chockat.
- Hej Ally.. Lyssna jag skulle vilja bjuda hem dig på middag imorgon kväll, hos mig. Sa han och verkade lite nervös.
- Jag trodde det vi gjorde bara var ett engångs ligg?
- Det trodde jag med, men jag är inte sån egentligen. Jag har tänkt på dig och jag skulle vilja spendera tid med dig, nykter. Sa han och jag skrattade till lite.
- Okej, imorgon. Sa jag och log. Han gav mig en lapp med hans adress på.
- Kom klockan sju imorgon kväll. Sen gick han igen. Jag slängde dörren efter honom och log lite.
- Vem var det? Frågade Lucy nyfiket när jag satte mig vid dem igen.
- Shawn, vi har en dejt imorgon. Han ska laga mat åt oss. Hur gulligt är inte det?
- Wow, redan en ny på gång! Sa Lucy och skrattade.
- Äh tyst! Jag vill bara dejta lite, Shawn är rätt charmig..
Emma här! Marielle skrev hälften och sen skrev jag hälften;) Kommentera nu!
I Feel Different Around You - Chapter 67
Vi fortsatte spela spel ett tag, men jag valde att krypa tillbaka till min koja när klockan började närma sig midnatt. Jag var helt slut i huvudet, inte trött, utan det var mer som att det var tomt. Jag borstade tänderna och bäddade upp sängen, för att sedan ta min mobil, och krypa ned. Precis när jag slog igen mina ögon plingade mobilen till, och ett meddelande från Justin trillade in.
”Hej, jag vet inte om du sover, men jag kunde inte gå och lägga mig utan att du skulle veta detta. Jag gillade dagen, jag gillade att spendera den med dig på sättet vi gjorde. Jag tror att vi kommer klara av att vara vänner, även om saker och ting gärna hade fått varit annorlunda. Sov gott prinsessan.”
Jag visste från början att Justin skulle börja bete sig så, kasta små vinkningar om att han faktiskt ville ha ett förhållande med mig, så jag svarade honom inte på det sms:et. Jag raderade det till och med, just för att jag inte ville höra hur mycket han saknade mig, och hur mycket han ville att vi skulle bli tillsammans. Jag ville ha honom som vän, inget mer. Det skulle ta emot att säga det till honom, med tanke på att jag faktiskt ljög.
På morgonen när jag vaknade var jag ensam i lägenheten, Selena hade något möte hon tog med Trever på. Jag vet inte om dem har gått ut med att dem är tillsammans, eller vad dem nu kallar det. Lucy hade åkt hem till sin mamma och pappa, för att spendera lite tid med dem, och hemma hos mig var min pappa. Jag ville inte träffa honom, så jag valde att stanna kvar där jag befann mig.
Mobilen plingade till och jag fick ett sms av min bror, han hälsade från pappa att han ville jag skulle komma hem över lunchen, men jag ignorerade det. Jag ville inte, och jag orkade inte. Jag gjorde i ordning en tallrik med fil och flingor för att sedan slå mig ned i soffan, och slå på en bra film, det fick bli Fast and Furious 5:an.
Jag måste ha somnat om under filmens gång, för när jag vaknade satt Trever bredvid mig, med både Alfredo och Justin, klockan på väggen visade att jag i alla fall hade sovit 3 timmar, den var ett på eftermiddagen. Alla tre kollade på mig precis som att jag vore galen, men när jag fick se mig själv i fönstret, i reflektionen så insåg jag att mitt hår stod åt alla håll.
- Snygg frilla du har. Trever satt bredvid mig och rufsade till det ännu mer. Vilket fick både mig, Justin och Alfredo att skratta. Jag är en sådan, som sällan bryr mig om vad andra tycker. Och det vet han om, därför gör han så mot mig.
- Jag vet. Den här frisyren är det nya modet. Jag reste mig upp, men insåg att jag bara hade ett kort linne och trosor på mig så jag sprang in på mitt rum.
Väl inne på mitt rum kammade jag ut håret, så gott det gick i alla fall. Jag insåg att jag var tvungen att ta mig en dusch för att kunna få ut tovorna. Precis när jag hade tagit av mig linnet slogs min dörr upp, men Justin var snabb nog att täcka sina ögon och be om ursäkt.
- Sorry, säg till när du är klar. Han vände på sig och var på väg att stänga dörren.
- Ge dig, det är inget du inte sett tidigare. Vad ville du? Jag höll för mina bröst med mina armar.
- Nej, jag tänkte bara höra om du ville göra något med mig idag. Men du kanske har annat för dig? man kunde nästan höra hur besviken han lät då han frågade om jag hade annat för mig. Nästan så att han byggde på mitt självförtroende varje gång han sa något sådant.
- Ja, det kan jag väl. Hade du något speciellt i tanken? Jag gick runt min säng och hämtade min handduk som låg på golvet.
- Jag vet inte, minigolf kanske? Ett leende lekte på hans läppar, men han hade ändå problem att se mig i ögonen, utan lät ofta blicken glida över min kropp.
Jag hoppade in i duschen och bad Justin sitta där inne med mig för att fortsätta prata. Jag gillar att ha honom runt mig, men jag vet inte hur tydlig jag ska behöva vara för att han ska förstå att jag inte vill annat än vara vän med honom. Jag vill liksom inte vara boven i det hela, vilket jag verkligen hoppas han kan förstå.
- Langar du en handduk åt mig? jag sträckte ut handen för att kunna ta emot den.
- Självklart. Jag torkade mig så noga jag kunde i det lilla utrymmet sedan klev jag ut med handduken kring kroppen.
Hela tiden följde Justin min minsta rörelse, och det såg nästan ut som att han suktade efter min kropp, precis som någon i öknen suktar efter vatten. Tro mig, jag vill ha honom lika mycket, men jag tänker inte släppa efter. Aldrig.
•
- Du kan ju inte ha den där klubban, den är för kort. Justin hade precis valt klubba medan jag fortfarande höll på och vela.
- Okej, men då tar jag den här. Sa jag och höll upp den som var lite längre än den andra.
Om jag ska vara ärlig var det första gången jag spelade minigolf, men ändå tyckte jag att det gick rätt bra, jag fick 4 slag på första banan, och Justin fick 2. Han kommer ju utklassa mig med hästlängder när vi är klara. Tråkigt nog, nästa gång ska vi allt göra något som jag kan.
- Håll inte klubban på det där viset, det går mycket lättare om du byter plats på händerna. Justin försökte hjälpa mig, då han stod på sidan av banan och lutade sig mot sin klubba.
- Stå inte bara där, hjälp mig istället. Han skrattade åt mig, men ställde sig bakom mig och placerade sina händer på mina. Jag kunde helt utan problem känna hans lätta andetag både i min nacke och känna hur hans bröstkorg nuddade min rygg flera gånger. Den saken gjorde det inte lättare att koncentrera sig.
Efter många djupa andetag och försök till koncentration lyckades jag få iväg bollen, och tro det eller ej, men den gick i på ett slag. Jag gjorde glädjetjut och hoppade omkring precis som att jag hade vunnit på lotto. Folk tittade på mig och blev näst intill skrämda av mina höga ord och läten. Justin stod på sidan och skrattade åt mig, så han gjorde egentligen inte saken bättre.
Folk fotograferade, viskade och tasslade bakom våra ryggar hela dagen, men det var inte många som kom fram till honom. Han tyckte det var skönt och kunde stå ut med viskandet, men jag visste inte vart jag skulle ta vägen tillslut. Justin måste ha märkt på mig att jag började känna mig obekväm. Han drog in mig i sin famn och strök mig över ryggen. Vilket inte gjorde saken speciellt mycket bättre.
- Justin, folk tittar, som idioter. Även om jag trivdes i hans famn så kändes det ändå fel att hamna på första sidan ännu en gång tillsammans med honom.
- Tänk inte på dem. Han satt på ett bord med benen isär och jag stod mellan dem med ansiktet mot honom. Han hade sina händer i sidan på mig, vilket var en underbar beröring. Men allt kändes ändå fel.
•
- Vem vann? Vi var tillbaka hemma hos Trever och Selena samt Lucy var där också.
- Vem tror du? Justin viftade med sina armar som en segergest. Trever kollade medlidande på mig, men jag skakade bara på huvudet och skrattade bort det.
- Jag tar honom nästa gång. Min mobil pep till och ett sms från bror trillade in i inkorgen.
”Hej syster. Jag håller på med en graffitimålning och undrar om du har lust att ta med dig dina vänner och komma hem för att hjälpa mig. Pappa är inte hemma, du behöver inte oroa dig.” Det lät fruktansvärt lockande, och om jag skulle gissa skulle ingen av dem andra säga nej till det.
- Ska vi dra hem till mig, Nate håller på med en graffitimålning och vill ha vår hjälp. Alla kollade på mig med skinande leenden.
- Absolut. Utbrast alla i kör.
•
- Justin, kan du ge mig den blåa färgen? Jag pekade på sprayburken som låg närmast honom och innan jag visste om det hade han sprutat ned min rygg med den färgen.
- VAD GÖR DU? Jag blev mer chockad än arg, men jag kunde ändå inte låta bli att skrika på honom.
- Du såg ut att behöva lite färg, så jag gav dig det bara. Jag hade den röda i handen så han fick igen, och jag visste redan innan jag gjorde det att jag skulle få springa för mitt liv om jag inte ville ha mer färg på mig, men jag kom inte långt.
Både jag och Justin sprang omkring som två små barn och lekte med varandra. Han hade både grön och gul i handen, så jag hann få med mig två färgen i farten jag med, blå och röd. Det var ingen av oss som såg speciellt klok ut, men vi skrattade båda två. Tillslut stannade jag för att jag var helt slut i benen. Jag kollade bak på Justin som stod en bit ifrån mig. Det såg precis ut som att han tänkte ut en plan. Men det behövdes inte, jag hade gett upp.
- Ger du dig? Han hånlog mot mig.
- Ja, det gör jag. Vi ser inte kloka ut. Han kom sakta mot mig, samtidigt som han släppte burkarna på marken. Jag såg inte vad hans avsikt var och jag förstod inte vad han höll på med heller.
Tillslut stod han så nära mig att jag ännu en gång under dagen kunde känna hans andetag mot mitt ansikte. Allt var så fel, men jag lät honom göra allt, han placerade sin hand på min korsrygg och drog mig till sig, för att sedan pressa sina läppar mot mina. Jag har saknat honom, absolut, och framför allt har jag saknat hans läppar, dem är speciella. Kyssen väckte en hunger inom mig, och den verkade inte ta slut heller. Hans intensiva läppar gav mina en riktig massage.
Jag ber verkligen om ursäkt för att ni har fått väntat så länge. Men jag skriver hela tiden, och ibland blir jag avbruten. Jag ska försöka hålla denna igång nu under tiden som Emma har tagit ett litet break. Hoppas ni gillar detta kapitel.
I Feel Different Around You - Chapter 66
Efter säkerligen två timmar på Starbucks, av massa prat och gråt kom vi slutligen fram till att vi i alla fall skulle försöka vara vänner. Vi har inte varit det tidigare, så jag hoppas verkligen att vi kommer klara av det. Jag vill verkligen ha henne i mitt liv, och är vän det enda jag får, tar jag det verkligen. Jag vill inte förlora henne, jag älskar henne.
Frågan är bara om jag kommer klara av att se henne med andra killar. Det kommer inte bli lätt, men jag ska försöka så gott jag kan, jag har inget val. Antingen ett liv med eller utan henne. Bara välja.
Allyson´s Perspektiv
Det kändes jobbigt att sitta med Justin på Starbucks, men samtidigt var det kanske nödvändigt för oss att ändå försöka reda ut saker och ting, annars går vi nog och nöter på varandra hela tiden. Vi satt där ett tag, men det var mest troligen för att hans fans inte kunde låta oss vara. Jag var egentigen inte på humör, att ha hans fans runt mig just då, men jag kunde ju inte be dem gå, då skulle dem hata mig ännu mer än vad dem redan gör.
- Vill du att jag kör dig någonstans? Han tog tillbaka mig till verkligheten, och jag skakade lite smått på huvudet.
- Nej, det behöver du inte. Han tittade förvånande på mig, men tog emot svaret jag gav honom.
- Okej, men då går jag. Jag kollade ut genom fönstret, men nickade denna gång lite. Utan att jag svarade honom reste han sig upp och började gå mot utgången.
När jag såg ryggen på honom var det precis som att han försvann från mig, som att det var sista gången jag såg honom. Tankarna började rusa iväg till alla möjliga olika saker, och jag brast ut i gråt. Innan har jag låtit tårarna rinna, men aldrig så folk hört det, eller så att det över huvud taget kommit ljud, men nu grät jag. Jag satt kvar alldelens ensam, och kände att mitt liv rann ifrån mig.
- Gumman. Snälla gråt inte. Shyy… Justin kom tillbaka och jag blev förvånad, jag trodde han hade hunnit ut och bara gått sin väg, men han hade tydligen inte det. Han hade hört mig, och han hade valt att komma tillbaka.
- Varför är du ledsen? Han drog in mig i sin famn och kysste min hjässa samt strök mig över ryggen. Allt kändes så fel. Jag kunde inte berätta för honom varför jag var ledsen, han skulle tro jag var galen, eller liknande.
Han frågade inget mer efter att jag inte svarade honom, men han satt fortfarande med armarna om mig, och gungade mig fram och tillbaka. Ibland torkade han bort mina tårar, men han lät dem också rinna. Jag ville få ur mig alla konstiga känslor jag hade, vilket var ett tag sedan.
•
Oavsett om jag kan tycka att både jag och Justin skulle spendera tid från varandra följde jag med honom till hotellet. Vi valde att kolla på film, men det var ingen av oss som gjorde närmande på varandra, vilket var otroligt skönt. Egentligen ville jag inget annat än känna hans läppar mot mina, jag har saknat dem. Men vi är vänner, och det är huvudsaken. Jag tror att han känner samma sak, att han hellre har mig som vän, än inget alls.
- Vilken film vill du se nu då? Vi hade precis sett klart Step Up 3, en film jag verkligen gillade. Jag älskar dans filmer, dem är så underbara att kolla på.
- Jag vet inte, bestäm du. Men ingen skräck. Han skrattade till och satt i en annan film han inte talade om för mig vilken det var. Innan vi tryckte igång den gick vi ut i köket och hämtade mer dricka, samt poppade mer popcorn.
Vi la oss tillrätta i soffan igen, skavfötters, med varsitt täcke över oss. Han tryckte igång filmen, och jag kunde på en gång se att det var en Disney film, då dem alltid har likadant strunt i början. När menyn kom fram såg jag att han hade valt Askungen, vilket fick mig att skratta lite.
- Inte visste jag att du kollade på barn filmer, som dessutom kan vara lite tjejrelaterade. Han skrattade, och sparkade till mig löst på benet.
- Jag älskar Disney filmer, oavsett vilken det är. Alla är lika bra. Han log nöjt mot mig, ett underbart leende.
•
På kvällen när jag kom tillbaka till Trever var även Selena och Lucy där. Det var ingen av dem som visste vad jag hade gjort under dagen, så jag förstod att alla skulle överösa mig med massa frågor, och jag hade ingen aning om hur dem skulle reagera när jag berättade att jag hade varit med Justin.
Jag smet in på mitt rum och drog på mig en myströja, och ett par mysbyxor. Det är då jag känner att jag har landat, det är när myskläderna är på och jag behöver inte känna någon stress över huvud taget. Jag ut i vardagsrummet där dem satt tillsammans med min bror, dem spelade spel, och alla var på riktigt bra humör.
- Hej Ally, vart har du varit? Lucy kom fram till mig och gav mig en kram.
- med Justin... Det var allt jag hann säga, innan alla reagerade och vände sig om för att sedan i mun på varandra vråla rakt ut.
- VA? Selena var den som såg mest besviken ut, men hon har liksom ingen anledning till det.
- LUGN!!! Jag skrek tillbaka, och alla ryggade.
Jag förklarade för alla vad det var som hade hänt. Hur Justin hade skickat ett sms till mig, och att vi träffades på Starbucks, och vad som sedan hade hänt. Selenas ansikte ändrades radikalt, och även om det inte borde påverka mig, så gjorde de det, det lättade i mitt bröst. Jag ville inte att hon skulle gå omkring och tycka att jag var dum eller korkad, jag ville ha min vän tillbaka.
- Hur känns det då? Trever var den som först bröt tystnaden och kramade om mig.
- Det känns faktiskt bra. Jag trodde det skulle vara jobbigt, men det kanske kommer senare. Det är så nytt, han och jag har aldrig varit vänner innan, så det ska bli intressant och se hur det går, om vi klarar av det eller inte.
Vi fortsatte spela spel ett tag, men jag valde att krypa tillbaka till min koja när klockan började närma sig midnatt. Jag var helt slut i huvudet, inte trött, utan det var mer som att det var tomt. Jag borstade tänderna och bäddade upp sängen, för att sedan ta min mobil, och krypa ned. Precis när jag slog igen mina ögon plingade mobilen till, och ett meddelande från Justin trillade in.
”Hej, jag vet inte om du sover, men jag kunde inte gå och lägga mig utan att du skulle veta detta. Jag gillade dagen, jag gillade att spendera den med dig på sättet vi gjorde. Jag tror att vi kommer klara av att vara vänner, även om saker och ting gärna hade fått varit annorlunda. Sov gott prinsessan.”
Marielle här. :) Hope u like it. ♥ Kommentera.
I Feel Different Around You - Chapter 65
När vi kom tillbaka hem till Trever gick alla ut i köket, men jag gick in i mitt rum. Jag kunde höra hur Trever och Selena pratade utanför min dörr, men jag orkade inte lyssna speciellt mycket, fören jag hörde hur Trever berättade för Selena vad det var han hade stormat mitt in i. Lucy och Justin satt nog tillsammans i vardagsrummet, för dem två kunde jag inte höra någonstans. Alfredo klev innanför ytterdörren strax efter och hela lägenheten förvandlades till något helt annat.
- Ally? Rösten som tillhörde Justin hördes i mitt huvud. Den spökade för mig, men när jag vände mig mot hållet den kom ifrån, stod han där.
- Vad vill du? Har inte du och jag pratat färdigt med varandra?
- Förlåt.. Jag skulle inte lägga allt på dig förut. Det var inte ditt fel att det tog slut mellan oss, utan mitt. Fast du har sårat mig tidigare också. Med Alfredo, och nu den där killen som du låg med. Jag tycker vi försöker igen för du vet hur det kändes för mig nu när du låg med Alfredo. Sa Justin allvarligt och jag trodde helt seriöst att han skämtade med mig.
Det kändes, det gjorde ont när han gick, att han lät Selena lyckas med en enkel liten mening. Jag ville att han skulle kämpa, jag ville att han skulle försöka. Jag ville vara med honom, men jag ville att han bara skulle vilja vara med mig. Hon kom in i mitt rum och satte sig ned på sängen, jag såg på henne att hon var besviken. Men hon hade ingen rätt att lägga sig i mitt och Justins såkallade förhållande. Vad vi gjorde mot varandra skulle hon inte bry sig i.
- Varför kan ni inte vara ifrån varandra? Hon skrapade på sina byxor med sin nagel, men kollade hela tiden på mig.
- Jag älskar honom, det ska jag inte sticka under stolen med. Jag suckade och kastade mig raktbakåt i sängen.
- Ni måste ha tid ifrån varandra. Ni kommer annars bara gå och gnata på varandra, varför kan ni inte förstå det? Varför ska man hela tiden behöva agera mamma till er båda? Jag avbröt henne illa kvickt.
- Du behöver inte vara nån jävla morsa åt mig. Det är inte jag som har bett dig springa omkring och leka polis, eller över huvud taget lägga dig i mitt liv. Det kändes verkligen hårt att skrika på Selena, men det kändes som att det var det enda sättet att få henne att förstå. Vi rök ihop, men det kändes som att min gräns var nådd, jag mådde dåligt så det räckte.
Justins perspektiv.
Att se Ally så sårad av mina dumma handlingar, det gör ont, men hon är inte den enda som är sårad, jag mår inte heller så bra. Bilden hon skickade till Alfredo sitter fast i min skallen, men som hon säger, vi var inte tillsammans när hon var med honom, så egentligen har jag ingen anledning att vara arg eller ledsen, jag hade redan innan det sumpat vårt förhållande.
- Kan du rycka upp dig? Alfredo var den som försökte få upp mig på fötterna igen, men jag orkade inte bry mig.
- Nej, det kan jag inte. Varför kan inte du förstå att jag inte tänkte kliva utanför dörren. Han satte sig ned i sängen och kollade förvånat på mig.
- Ursäkta mig nu, men det jag kommer säga dig kommer sätta sig direkt i ditt hjärta. Men vem i hela friden var det som var otrogen mot vem? Vem av er två är det som har ändrat sig för den andra? Hon har gjort allt du har bett henne om, precis allt. Och vad ger du henne tillbaka? Sluta ligg här och tyck synd om dig själv. Du är bara patetisk.
Han hade rätt, saker och ting tog på mig, han visste precis vilka trådar han skulle dra i. Hon hade verkligen gjort allt för mig, hon hade ändrat sitt beteende radikalt, och hon visade det öppet. Även om jag inte kände henne rakt igenom, så kände jag ändå henne så pass bra att jag visste hon aldrig skulle göra det för en grabb hon inte älskade.
”Snälla, kan vi ses, och prata?” Jag visste att jag egentligen inte borde ha skickat det där sms:et till henne, men jag kände att jag var tvungen att få se henne. Det har gått två veckor sedan jag såg henne sist, eller över huvud taget pratade med henne, och tro mig, det kändes. Hon är den som har cirkulerat i min skalle varje vaken sekund.
”Starbucks, om 10 minuter.” Rak på sak, inge enkelt småpladder. Jag klev upp ur sängen och drog på mig mina kläder som låg vikta på fåtöljen, jag plockade fram dem igår innan jag gick och la mig. Jag tvättade ansiktet, fixade håret och borstade tänderna innan jag lämnade hotellrummet.
•
- Vad var det du ville? Hon slog sig ned vid bordet med en kaffe i ena handen och en muffins i den andra. Hon var så vacker, henne hår hängde ned över hennes axlar, och hon hade en avslappnad klädsel. Det var något med henne som var annorlunda, men jag kunde inte komma på vad.
- Jag vill att vi pratar, jag saknar dig. Hon spände ögonen i mig, vilket gjorde att jag förstod att jag inte skulle ha sagt det sista. Hon försökte säkert komma över mig, om hon inte redan hade gjort det.
- Prata då. Hon var kall mot mig, och jag förtjänade säkert allt, och lite till.
- Jag kan inte berätta för dig hur mycket jag ångrar att jag låg med henne, du måste tro mig…
- Jag måste ingenting. Och du gjorde det flera gånger. Tänkte du någonsin på mig, på hur jag mådde när du var i Canada, och jag var här.
Några få tårar letade sig ned efter hennes kind, och det högg i mitt hjärta, det gjorde verkligen ont. Dem få gångerna vi pratade med varandra när jag kom tillbaka var hon bara kall, och visade absolut inga känslor för mig. Hon dolde dem bra, för jag kunde inte ens skymta att hon var ledsen.
- Va? Gjorde du det? Tänkte du på mig? Ännu en gång spände hon blicken i mig, men nu var den mycket mildare, troligen just för att hon grät. Hon gjorde inget för att torka tårarna heller.
- Jag tänkte på dig hela tiden.. Ännu en gång avbröt hon mig.
- Men ändå låg du med Julie? Varför? Var jag inte bra nog? Var allt bara ytterligare ett spel för dig, att när väl Ally öppnar sig för dig, så skulle du krossa henne totalt? Hon skakade, och allt gjorde bara saken ännu ondare.
- Jag vet inte, okej? Jag vet inte varför jag gjorde det, jag ville ha någon för stunden och hon fanns där. Dumt av mig, jag vet. Men jag kan inte göra det ogjort, men det jag kan göra är att förklara för dig att det aldrig kommer hända igen. Hon skakade frustrerat på huvudet.
- Jag kan inte lita på dig. Det går inte. Jag är inte heller världens bästa människa, men det var som att jag var gjord av porslin, och du kastade mig i golvet.
Efter säkerligen två timmar på Starbucks, av massa prat och gråt kom vi slutligen fram till att vi i alla fall skulle försöka vara vänner. Vi har inte varit det tidigare, så jag hoppas verkligen att vi kommer klara av det. Jag vill verkligen ha henne i mitt liv, och är vän det enda jag får, tar jag det verkligen. Jag vill inte förlora henne, jag älskar henne.
Frågan är bara om jag kommer klara av att se henne med andra killar. Det kommer inte bli lätt, men jag ska försöka så gott jag kan, jag har inget val. Antingen ett liv med eller utan henne. Bara välja.
Marielle här, Emma skrev början :)
Nu ska vi se hur det går. Tror ni Justin och Alyy kan vara vänner med varandra?
I Feel Different Around You - Chapter 64
Jag glömde helt och hållet bort vad Selena hade sagt åt mig, att jag skulle hålla mig borta från Justin för att kunna bygga upp mig själv istället. Jag sprang efter honom ut i korridoren, och hann inte ens tänka efter fören jag skrek på honom.
- Det var inte jag som låg med någon annan under vårt förhållande. Han tvärstannade och vände sig hastigt om. Innan jag hann reagera hade han knuffat tillbaka mig in i rummet, och dragit igen dörren med en väldans fart.
- Stå inte där ute och skrik om sådana saker. Är du knäpp eller? Han höjde rösten mot mig, vilket jag inte accepterar.
- Skrik inte åt mig. Och jag har absolut inte gjort något mot dig som kan ha sårat dig. Och skulle jag ha det, så berätta då det för mig. Han var på väg mot mig, men jag satte upp min hand mot honom som visade att han skulle stanna, vilken han förvånansvärt gjorde.
- Den där grabben du drog med dig från krogen t.ex. tror du att det gjorde mig glad eller? Jag avbröt honom.
- Du hade redan då sumpat din chans, jag var singel. Du hade redan knullat skiten ur Julie då. Så kom inte och säg att saker jag gjorde sårade dig, du hade redan slitit ut mitt hjärta och stampat på det. Jag skrek så högt att det brände i halsen på mig, jag grät nästan, men gjorde allt för att hålla tillbaka tårarna. Han var fortfarande på väg mot mig.
- Kom inge närmare, fan. Gå bara, du och jag är så över. Dra hem till Canada igen och ligg med henne. Hon var uppenbarligen bra på det hon gjorde, eftersom att du låg med henne i en hel vecka, när jag var hemma och LÄNGTADE ihjäl mig efter dig.
Jag såg på honom att vartenda ord jag sa eller snarare skrek träffade honom precis där det skulle sitta. Innan han hann svara stormade Trever in i rummet, han stannade i dörren och kollade på oss, innan ljuset gick upp för honom att Justin och jag skulle hålla oss ifrån varandra.
- Va fan, har inte vi sagt åt er att hålla er ifrån varandra? Trever lät inte glad, vilket jag kan förstå, det gick inte ens några dagar innan vi var tillbaka på ruta ett.
- Jo, det gjorde du. Men det är inte mitt fel att han inte kan hålla sig ifrån mig. Tårarna kom aldrig på mig, och jag la på min kaxiga attityd. Både jag och Justin visste att det var han som sökte upp mig.
- Inte jag som är ledsen över att jag legat med någon annan. Han trampade mig på tårna, och slog mig i magen, dock inte bokstavligen, utan mer med sina ord.
- Ursäkta mig att jag har känslor. Du skulle nog inte heller bli så glad om din flickvän hade legat med någon annan under ert förhållande. Hoppas din nästa tjej gör det. Jag skulle fan kunna betala henne för att vara otrogen mot dig. Trever hoppade in mellan oss och drog med mig ut från rummet.
Vi sa ingenting till varandra, och jag hade velat se Justins min när jag sa det sista, men det hann jag dock inte. Trever släppte inte min arm fören vi hade kommit utom synhåll från alla människor. Han tittade besviket på mig, vilket jag kanske kan förstå att han var, men ändå. Han borde inte lägga så mycket energi på vad jag gör med mitt liv, han borde ta hand om Selena istället, och ge henne ett förhållande som hon vill leva i.
- Vad är det? Jag la armarna i kors och drog mina fingrar över stället som han hade hållit i mig.
- Vad det är? Varför kan du och Justin inte bete er som två normala människor? Varför ska det alltid vara massa drama kring er? Kan inte ni två bara sluta upp. Jag vill inte se dig ledsen mer, det gör så sjukt ont i mig. Han pratade så fort, så jag hann knappt med hälften av det han sa, men jag gjorde ett gott försök i alla fall.
- För att jag älskar honom. Jag gör verkligen det, men jag vill inte se honom mer. Tårarna som tidigare hade varit på väg, kom nu istället. Trever drog in mig i sin famn och strök mig över ryggen samtidigt som han hyschade mig.
- Snälla gumman, gråt inte.
•
- Gud vad du var duktig. När Selenas konsert var över kom hon tillbaka in i sin loge, svettig och med ett brett leende på läpparna. Trever drog in henne i en kram och kysste henne. Första gången öppet mellan oss alla, då jag hade sett det innan var ju bara en slump.
- Tack. Måste duscha, kommer snart. Hon sprang iväg mot duschen och plockade med sig rena kläder i bara farten.
Återigen satt jag och Justin i samma rum, jag gjorde det dock inte för honom, jag gjorde det för Selenas skull. Jag visste att hon ville ha både mig och Justin där, så då gjorde jag det bästa av situationen. Det var jobbigt att se honom, speciellt när mitt hjärta skrek efter honom.
- Ska vi åka och äta något? Vi satt fortfarande knäpptysta när Selena kom tillbaka. Hennes blick gick mellan oss alla, men det var ingen som verkade vara på topp för att svara.
- Kan vi inte köpa med Kina och åka hem. Jag var den som bröt den hemska tystnaden, och bad om att få åka hem egentligen.
- Är du trött? Selena var den enda i rummet som inte visste om mitt och Justins lilla bråk tidigare, och jag hoppades att det skulle vara så.
- Ja, jag vill bara hem. Jag märker hur Justin tittar diskret på mig, men jag orkar inte bry mig. Jag vill bara hem och bädda ned mig i sängen för att sedan aldrig mer kliva upp.
När vi kom tillbaka hem till Trever gick alla ut i köket, men jag gick in i mitt rum. Jag kunde höra hur Trever och Selena pratade utanför min dörr, men jag orkade inte lyssna speciellt mycket, fören jag hörde hur Trever berättade för Selena vad det var han hade stormat mitt in i. Lucy och Justin satt nog tillsammans i vardagsrummet, för dem två kunde jag inte höra någonstans. Alfredo klev innanför ytterdörren strax efter och hela lägenheten förvandlades till något helt annat.
- Ally? Rösten som tillhörde Justin hördes i mitt huvud. Den spökade för mig, men när jag vände mig mot hållet den kom ifrån, stod han där.
- Vad vill du? Har inte du och jag pratat färdigt med varandra?
Marielle här. :) Kommentera.
I Feel Different Around You - Chapter 63
- Ally skickade en bild när hon och ''killen'' stod nakna i duschen. Justin slog händerna i väggen tills dem började blöda. Men jag sa att han skulle gå och lägga sig. Så han sover nog nu. Jag är orolig för Justin, han kommer inte kunna gå vidare från Ally. Sa jag och suckade tungt.
- Jag är orolig för både Ally och Justin. Men jag fattar inte varför Justin var otrogen mot Ally i Canada. Svarade hon.
- Jag orkar inte ta hand om deras drama förhållande. Men jag ska hålla Justin borta från Ally så gott jag kan. Det är nog bäst så, plus att Justin och alla i crewet åker ju iväg till Syd Amerika nästa vecka. Det får han nog på andra tankar.
- Det hoppas jag verkligen. Jag, Lucy och Trever ska försöka få tillbaka den nyktra Ally igen.
You can be the butterflies I feel in my belly
You can be the captain
And I can be your first mate
You can be the chills that I feel on our first date
You can be the hero
And I can be your sidekick
You can be the tear That I cry if we ever split
You can be the rain from the cloud when it's stormin'
Or u can be the sun when it shines in the mornin'
'Cause boy you complete me
And in time I know that we'll both see That we're all we need
Cause you're the apple to my pie (pie)
You're the straw to my berry(berry)
You're the smoke to my high (high)
And you're the one I wanna marry (mary)
I Feel Different Around You - Chapter 62
- Har Justin skickat dig, kan du lika gärna gå. Han fattade på en gång att jag inte var att leka med. Så han satte upp händerna som i en försvars position.
- Det kanske han har, han ville bara veta så du var okej.
- Det är jag, så länge han håller sig ifrån mig. Hälsa honom att han kan åka tillbaka till Canada och knulla Julie, för hos mig har han inget mer att hämta. Jag drog med mig Sarah upp på dansgolvet och jag hittade direkt Shawn som inte hade något emot att jag dansade med honom.
Alfredo's Prespektiv
Efter ha skickat iväg ett sms till Justin om att jag var på väg till hotellet hoppade jag in i en taxi. Han körde iväg mot mitt hotell. Det är lite onödigt att Justin ens bor på hotell när han har lägenhet. Men han vill inte vara ensam just nu, vilket jag förstår. Så han sover i mitt hotellrum. På senaste tiden har det gått upp och ned med våran vänskap men den är nog på väg tillbaka som det brukade vara. Vilket känns riktigt bra.
Mobilen plingade till när jag var på väg upp i hissen. Det var från Justin.
''Är Ally med dig? :( /JB''
Jag sket i att svara för jag var framme vid hotellrummet och låste upp dörren. Jag slängde igen dörren och Justin kom halv springades till hallen. Och jag såg hur besviken han blev när Ally inte var med mig.
- Dude, låt henne gå. Hon är inte värd dig längre. Jag hittade henne på E.T riktigt full och hon höll på med någon kille jag känner igen.. Shawn tror jag han heter. I alla fall, den gamla Ally har kommit tillbaka. Sa jag och tog av mig mina skor.
Vi satte oss i soffan med varsin öl. Justin var helt stum, tills han äntligen bröt tystnaden.
- Jag måste till E.T, nu! Sa han och ställde sig upp på bara någon sekund.
- Justin nej! Ally är säkert inte kvar. När jag åkte iväg var hon också på väg ut, med Shawn. Jag tror dem skulle hem till honom eller något. Svarade jag och tog tag i hans arm. Fast han slet åt sig den lika snabbt.
- Alfredo, det kan inte vara över. Justin gjorde något som jag sällan ser, hans tårar rann långsamt ner för hans kinder. En gång innan har jag sett han gråta. Bara en gång efter alla dessa år.
- Hon har släppt taget Justin, du måste också göra det.
Mitt i allt snack plingade min mobil till yttligare en gång. Men denna gången var det Ally. Hon hade skickat mig en bild tillsammans med en kort text.
''Hälsa Justin att jag har det ganska perfekt utan honom! Xoxo Ally;)''
Jag visade Justin lite snabbt och han blev så arg att han inte visste vad han skulle ta vägen. Han sprang snabbt fram till väggen och slog hårda slag i den. Jag var tvungen att dra bort honom innan han började blöda, men det var helt klart försent. Det rann blod från hans knogar så jag hämtade papper som han fick ha runt händerna.
- Justin gå och lägg dig, vi tar hand om detta imorgon. Sa jag allvarligt och han löd mitt förslag.
''Du är sjuk i huvudet Ally, du går miste om en riktigt bra kille. /Alfredo''
Jag suckade samtidigt som jag klickade på skicka. Precis då började min mobil ringa, och hela displayen lös upp med namnet ''Selena''
- Hej Sel, hur är det? Svarade jag och försökte låta en aning glad.
- Det är bra med mig, men mindre bra med Ally. Hon tog med någon kille, vet Justin om det? Frågade hon oroligt.
- Ally skickade en bild när hon och ''killen'' stod nakna i duschen. Justin slog händerna i väggen tills dem började blöda. Men jag sa att han skulle gå och lägga sig. Så han sover nog nu. Jag är orolig för Justin, han kommer inte kunna gå vidare från Ally. Sa jag och suckade tungt.
- Jag är orolig för både Ally och Justin. Men jag fattar inte varför Justin var otrogen mot Ally i Canada. Svarade hon.
- Jag orkar inte ta hand om deras drama förhållande. Men jag ska hålla Justin borta från Ally så gott jag kan. Det är nog bäst så, plus att Justin och alla i crewet åker ju iväg till Syd Amerika nästa vecka. Det får han nog på andra tankar.
- Det hoppas jag verkligen. Jag, Lucy och Trever ska försöka få tillbaka den nyktra Ally igen.
Emma här! Kort men aja... Kommentera massor för mer!<3
Hade dålig fantasi idag, därför blev det dåligt men ENJOY !<3
