L.A gala - Chapter Two
Previously: ''Blondie dags att sluta dagdrömma vi är framme nu.'' Ricky kollade bak på mig med ett flin. Jag lipade mot honom. ''Åh håll käften Ricky.'' Sa jag och öppnade bil dörren. Noel gick ur bilen tillsammans med mig medans Ricky letade efter en ledig parkeringsplats. Precis innan vi skulle gå åt olika håll, jag skulle in till själva skolan medans Noel skulle till skolans idrotts hus. Japp, vi har en egen anläggnig för det. Så vände sig Noel mot mig med ett leende. ''Vi ses Nikki.''
När jag hämtat mina franska böcker kollade jag mig omkring för att leta efter någon jag kände. Längre in i korridoren stod Samantha vid sitt skåp så jag började gå dit. ‘’Sam!’’ Ropade jag och hon vände sig mot med ett leende. ‘’Hej Nikki du är ovanligt tidig.’’ Svarade hon när jag nu stod precis framför henne. ‘’Ricky hade för en gångs skull bråttom till skolan idag.’’ Hon skrattade till och vinkade till någon bakom mig. Nyfiken som jag är kollade jag bakåt och såg Nina lite längre bort. ‘’Jag borde nog gå till Nina, vi har matte tillsammans. Men vi ses på lunchen!’’ Sa hon och lämnade mig ensam igen. Det var ingen idé att börja gå runt och leta efter Anastasia för att franskan började nu.
‘’Nikki Jennings lyssnar du ens?’’ Frågade Mr. Laurent och jag väcktes ur mitt dagdrömmande. Hela klassen började små fnittra men Mr. Laurent fick tyst på dom. ‘’Jag lyssnar fortsatt med denna franska grejen.’’ Jag suckade och hoppades på att han skulle lämna mig ifred. ‘’Det är ingen grej, det är ett språk Nikki.’’ Med de orden fortsatte han lektionen.
Jag hade inte lyssnat ett dugg på lektionen så det spred sig en enorm lycka inombords när klockan ringde. Nu har jag rast och sen historia innan lunchen. Min mobil plingade till i fickan när jag lämnade tillbaka franska böckerna i skåpet. När jag tog upp mobilen såg jag att Sam hade smsat mig.
‘’Vi sitter på det vanliga stället kom hit. ‘’
Jag gick direkt ut på gården där det finns en del runda bord. Sam, Nina, Stas och jag mötts alltid där varenda rast. ‘’Hej tjejer, något nytt spännande skvaller eller har det varit helt dött? Frågade jag när ja satte mig bredvid Stas. ‘’Nina’s syster ska vara servitris på L.A galan. Jag är så avundsjuk.’’ Sa hon och kollade på Nina som log stort. ‘’Eh jag med! Det är sjukt svårt att komma in dit. Området är fullt av vakter som om självaste Obama var därinne liksom.’’ Utbrast jag med ett litet skratt. ‘’Men vad förväntar man sig. Alla som är något i denna värld är samlade i en enda lokal. Allt från Beyoncé till Leonardo Dicaprio.’’ Sa Stas och försökte få Sam’s uppmärksamhet som var helt ointresserad av samtalsämnet. I stället kollade hon Instagram ett tjugotal gånger.
‘’Varför är ni så intresserade av L.A galan? Ingen får någonsin ens ta en bild därinne. Helt meningslöst event. Det är endast för att alla ska få chansen att visa sina senaste projekt innan dem visas för oss, mindre värda människor.’’ Utbrast Sam plötsligt när Stas hade irriterat henne nog.
Resten av skoldagen smsade alla tre mig hela tiden och frågade vad min plan var. Men jag bestämde mig för att inte avslöja något förens efter skolan var slut för dagen. Inte för att det skulle bli mer spännande. Det var bara så att jag hade inte alla idéer i huvudet hundra procent klara. Jag visste att min så kallade plan behövde vara sten säker innan jag berättade den för tjejerna. Annars skulle min lilla gulliga Samantha aldrig gå med på det. Hon är lite försiktigare än oss. Förutom med alkohol i blodet, då är hon som ett djur som aldrig sett solsken. Det var en usel förklaring med ni förstår förhoppningsvis.
Efter min sista lektion för dagen ringde jag upp Ricky eftersom han var min skjuts hem.
‘’Vad vill du syrran?’’ Svarade han med en dryg ton. Jag suckade, hade verkligen inte lust att bråka med honom just nu. Jag var alldeles för trött. ‘’Ricky! Du är min skjuts hem, remember?’’ Utbrast jag högt och jag kunde känna att dem i min omgivning gav mig konstiga blickar. ‘’Jag har inte tid just nu. Men oroa dig inte jag gav bilnycklarna till Noel. Han kör dig hem efter sin träning så gå till idrottshallen och vänta tills han är klar. ‘’Men han hade ju träning imorse?’’ ‘’Ja basketlaget har träning både på morgonen och eftermiddagen. Har du missat det eller?’’ Jag kunde höra på honom att han inte ville prata med mig längre. ‘’Aja Ricky vi ses någon gång, bye!’’ Sa jag och la på luren innan han kunde säga ett ord till. Vad ologiskt att ha träning på morgon sedan duscha, ha vanliga lektioner och sen på eftermiddag träna igen vilket leder till att man måste duscha en gång till. Jag skakade på huvudet åt mina egna onödiga tankar och började gå mot idrottshuset.
Skolan satsar väldigt mycket av sina pengar på basketlaget. De är en underdrift att säga att dem behandlas som kungar till och med. Med lätta steg öppnade jag dubbel dörrarna som ledde in till salen där laget tränade. Noel fick syn på mig och gjorde en sån där lätt nickning mot mig med ett litet leende, verkar vara något alla killar gör. Jag besvarade han med ett leende innan jag gick och satte mig på läktaren.
Laget började att spring fram och tillbaka med varsin stutsade basketboll runt om i hallen.
Jag följde Noel, Nathan och Zach med min blick när de sprang samtidigt som Mr. Johansen skrek på dem. De var bara en liten procent av alla Ricky’s kompisar. Men dem är lätt de snyggaste.
Allt springande följdes sedan av ett par armhävningar, situps och sen passnings övningar. Jag imponerades av killarnas teknik. Jag är ingen expert på basket men jag kan i alla fall se vilka lag som har teknik, och de som inte har det. Fast det är kanske inte så konstigt då de tränar två gånger per dag.
När jag stirrat på killarna i nästan en timme tröttnade jag lite och tog upp mobilen. Jag uppdaterade Instagram, Twitter och svarade på några meddelanden. Till slut var jag så inne i mobilen att jag inte märkte att Noel satte sig bredvid mig, helt svettig.
‘’Hallå, Nikki?’’ Han viftade handen mellan mig och min Iphone. Först då märkte jag honom. En aning pinsamt måste jag erkänna. ‘’Oj hej, vad duktiga ni var.’’ Svarade jag med ett leende. Jag kollade ut mot salen och såg att vissa i laget stannade kvar och tränade på att dunka bollen i korgen på ett snyggt sätt. ‘’Hur kan ni göra så? Jag kan knappt få i bollen när jag kastar den.’’ Noel skrattade lite åt mina ord. Men jag var helt allvarlig, jag är hopplös på sport. ‘’Jag kan lära dig. Här ta denna boll och försök kasta den i krogen därborta så får jag se hur du kastar.’’ Sa han och gav mig en bollen. Jag gick fram till korgen med Noel tät bakom mig. Samtidigt som jag kastade kunde jag känna att alla i hallen hade ögonen på mig. Basketbollen hamnade inte ens i närheten av korgen. ‘’Okej ni får alla lov att skratta nu.’’ Sa jag högt med ett leende på läpparna för att dölja hur mycket jag verkligen skämdes. Alla försökte hålla sig för skratt men till slut gick det inte. Noel skrattade inte så mycket men han skratt/flinade mer om ni förstår vad jag menar.
‘’Kom hit jag ska visa dig hur man gör.’’ Sa han och jag gick fram till honom. Han ställde sig tät bakom mig och gav mig bollen. Han höll sina händer på mina för att hjälpa mig få bollen i korgen. Noel luktar så gott och hela han utstrålar värme som gör att hela jag blir varm inombords.
Jag följde med i Noel’s rörelser när han kastade bollen. Eller jag kastade bollen med hjälp av honom rättare sagt. Till skillnad från min tidigare miss blev det en fullträff. Det var första gången jag fick en basketboll i en korg. Lite överdrivet lycklig blev jag då jag bokstavligttalat kastade mig i Noel’s famn och kramade om honom. Han bara skrattade samtidigt som han besvarade kramen, hårt. ‘’Var det så kul.’’ Skrattade Noel fram och jag slog honom lättsamt på armen. ‘’Kom nu, jag kör dig hem.’’ Sa han och slängde bollen mot Zach som snabbt fångade den från ungefär sju meters avstånd. ‘’Ska du inte duscha först?’’ Frågade jag och hängde väskan på axeln. ‘’Och låta dig vänta ytterligare en stund? Nej, jag duschar hemma i stället.’’ Sa han och tog armen om mig samtidigt som vi gick ut från idrottshallen och mot bilen.
‘’Ja, höj!’’ Utbrast jag när Sunset Blvd av Emblem3 började spelas i högtalarna. Noel följde mina order och jag började dansa till musiken. Vilket verkade underhålla Noel lite i alla fall. ‘’Så exploderar din mobil med meddelanden varje dag eller?’’ Avbröt Noel mig och nickade mot min mobil som fick ett nytt sms varje minut. ‘’Nej, det är bara Sam, Stas och Nina som är hyper för att de vill veta min plan.’’ Noel kollade frågades mot mig. ‘’Vadå för plan?’’ Jag flinade lite mot honom och svarade sedan. ‘’Jag tror jag vet hur man kan ta sig in på L.A galan.’’ Svarade jag med en entusiastisk röst. Han skrattade lite åt mig och nu var det min tur att kolla frågades på honom. ‘’Jaså ni är en av dem som är besatta av kändisskap.’’ Sa Noel till slut. ‘’Är det något fel med att vilja ta sig in på årets hetaste event?’’ Jag höjde på ögonbrynen och kollade på honom. Han fokuserade på vägen så han såg det antagligen inte. ‘’Nej jag förstår. Laget och jag vann biljetter till den när vi spelade mot ett lag från Boston, vi ska faktiskt gå.’’ Svarade han med ett leende på läpparna. Asså det leendet tar mig rakt upp till himlen. ‘’Men vänta lite, ska NI gå. Fy fan vad avundsjuk jag är!’’ Utbrast jag och gjorde ett försök till att se sur ut, men jag misslyckades. ‘’Vi får ta med en ‘plus one’ som dem kallar det. Jag skulle tagit med dig, men det är en kill kväll tyvärr.’’ Sa han och började närma sig mitt område. ‘’Okej vänta lite nu. Ni kan ha er lilla gay kväll efter ni har fått med oss in. Zach, Nathan och Trayvon kan ta mina vänner. Dem är väl singlar?’’ Svarade jag och hoppades på att han skulle säga ja. Det är ju en mycket enklare plan än min komplicerade som skulle kunna få oss inslängda i häktet, om vi har otur. ‘’Jag får prata med killarna ikväll, så kan jag höra av mig.’’ Han svängde in på uppfarten och som vanligt var ingen hemma. ‘’Okej men övertala dem! Vi klarar oss själva när vi väl kommer in.’’ Sa jag med ett leende. ‘’Någon konstig känsla säger mig motsatsen.’’ Han retade mig lite och jag bara skrattade lite åt honom. ‘’Ge mig din mobil så jag kan ge dig mitt nummer. Så kan du skicka ett sms när du snackat med killarna.’’ Sa jag bara och räckte ut handen och han la sin mobil i den. Jag skapade en ny kontakt ‘Snyggaste Nikki’ jag flinade lite åt namnet medans jag skrev in mitt nummer och sparade kontakten. Sen gav jag tillbaka mobil till Noel. Han flinade också lite när han såg namnet. ‘’Ska du med in eller?’’ Frågade jag eftersom Noel inte kunde ta sig hem. Detta är ju Ricky’s bil liksom. ‘’Nej jag åker hem i denna bil. Ricky får skjuts till mitt hus senare och hämtar upp bilen.’’ Svarade han och öppnade sin famn som visade att han ville ha en hej då kram. Jag kramade om Noel och sa hej då. Sen klev jag ur bilen och gick upp mot huset.
Introducing - Chapter One
Presenterade alla karaktärer i inlägget nedan. Enjoy!
__________________________________________________________________________________
Jag tog ett steg ut genom dörren. Jag kände solens strålar på min kropp när jag satte in mitt headset i öronen. Sen tryckte jag på play så musiken började spela i huvudet på mig. Jag började jogga lite lätt. Jag joggar alltid samma runda. Runt vårat område och sen upp mot överklass området. Där finns det hus lika stora som köpcentrum. Jag brukar drömma mig bort när jag ser området. Hur kommer man dit liksom, de som bor där måste ju nästan kunna spotta upp pengar. Nu säger jag inte att min familj är fattiga. Det finns absolut människor i världen som har det så mycket värre än jag. Men jag kan ändå inte hjälpa att vilja ha allt det. Lyx, uppmärksamhet och stå i centrum. Jag kan ju säga att jag är väldigt långt bort från den drömmen just nu. Tillsammans med mina fyra störande bröder och två systrar bor jag i Los Angeles. Vi har ett hus i ett familje vänligt område. Inte direkt Beverly Hills och Hollywood. Men just nu duger det för oss. Dock så går jag i Beverly High. Så det är så nära Beverly Hills jag kan komma.
''Hjärtat. Jag och mamma måste åka. Jag har ett flyg till New York att hinna med.'' Sa han och kollade ner mot mig. Jag hade kramat mig fast vid hans ena ben. ''Och jag har ett flyg till London som jag måste med, vi har inte tid med detta just nu gumman. Du klarar dig fint här med dina sex syskon. Detta är ditt hem, och du borde stanna här älskling.'' Sa mamma med ett leende samtidigt som Cameron drog bort mig från pappas ben.
Jag kom tillbaka till verkligheten och torkade min ena kind där en tår hade runnit ner. Jag brukade sakna de jätte mycket. Men inte längre, inte ofta i alla fall. Jag fattar bara inte hur de kunde lämna oss här. Cameron som är äldst var bara 17 år. Och han var tvungen att se över alla oss andra. Med lite hjälp av Demetri som var 15 och Kat som var 14, så uppfostrade de mig, Jessica, Galvin och Ricky. Jag var för i helvete bara sju år gammal. Då förstår man hur lite jag betydde för de. Dom har så klart kommit och gjort korta besök här och där. Men med åren har det bara blivit mindre och mindre besök. Pappa har ett nytt barn med sin fru Veronica som han lämnade oss för. Och mamma har ett eget sko design företag i London. Med sin betydligt yngre Mike till pojkvän.
Så istället för att bli uppfostrad av sina föräldrar som normala barn. Så blev jag uppfostrad av mina sex syskon. Cameron, Demetri, Kat, ,Jessica, Galvin och Ricky. Cameron som är äldst har varit som en pappa för mig. Demetri's passion är boxning, ja slå folk helt enkelt. Cameron och Demetri äger en boxnings klubb tillsammans som heter Downtown Rebel. De är tränare och tränar de flesta killar i min skola. Galvin som gick ut skolan förra året håller också på att bli tränare nu. Men Ricky måste vänta eftersom han har ett år kvar på Beverly High. Tyvärr så har jag själv två år kvar av lidandet. Kat min äldsta syster har alltid de bästa råden att komma med om man behöver hjälp med något. Hon ställer upp i alla lägen och är den lättaste att prata med. Dock så jobbar hon förfärligt mycket som läkare på UCLA medical center. Och sen så har vi så klart Jessica. Skönheten i familjen om man säger så. Hon jobbar som modell och spenderar mycket tid i New York. Därför har hon ett bra förhållande till pappa och hans nya familj. Jag förstår inte ens varför hon vill umgås med honom efter han förstörde hela familjen. Alla mina syskon, bröder speciellt. Är jobbigt över beskyddande. Jag är som deras lilla familje bebis. Och det ska jag säga er, kan vara riktigt jobbigt och irriterande 99% av alla gånger de ska skydda mig. Jag har inte ens kunnat ta hem en kill kompis hem till mig. För alla sticker samma väg de kom fem minuter senare. Cameron är lite lättare än de andra killarna, mer mogen och ödmjuk.
Svetten rann ner för ansiktet men jag brydde mig inte. Lite svett skadar aldrig, men det gör fett. Det brukar jag säga till mig själv så jag ska orka träna minst en gång i veckan. Annars blir jag bara lat och ligger på soffan som en soft potatis. Och om man vill komma någonstans i Los Angeles kan man definitivt inte vara någon soft potatis.
Jag började närma mig mitt hem igen. Jag valde att bara springa runt området. Jag måste hinna duscha och äta något snabbt innan jag måste åka till skolan. Förhoppningsvis är Ricky sugen på att åka till skolan innan lunch idag, och inte efter. Jag har körkort men eftersom vi är sex personer i huset med bara tre bilar fick vi dela upp det. Cameron, Demetri och Galvin har en tillsammans för de tillbringar alla dagar i Downtown Rebel. Kat fick en själv så hon kan ta sig till sjukhuset vilken tid som helst på dygnet. Jessica har ingen bil för att hon reser runt väldigt mycket. Så när hon är här tar hon taxi dit hon måste åka.
‘’Galvin får jag be dig om en liten pytte tjänst.’’ Frågade jag medans jag tuggade på min macka, ny duschad och fixad inför skolan. ‘’Det beror helt på vad.’’ Sa han och suckade.
Jag tror innerst inne att han redan vet vad jag kommer fråga. ‘’Låt mig ta eran bil idag, pretty please.’’ Sa jag och gjorde mitt bästa försök på en hundvalps blick. ‘’Glöm, Ricky ska till skolan åk med han som vanligt.’’ Sa han och drack upp min jucie. ‘’Ey, min juice mongo. Jag kommer alltid försent när jag åker med honom. Han vill alltid åka efter lunch och istället för att skynda sig mot skolan, plockar han alltid upp kompisar på vägen.’’ Sa jag med en suck. ‘’Jag träffade honom precis på övervåningen. Och han har redan ätit frukost så jo, han ska visst till skolan. Tidigt till och med för en gångs skull. Ha det!’’ Med de orden lämnade Galvin rummet och försvann till gud vet vart. ‘’RICKY!’’ Skrek jag allt vad jag hade med hopp om att han skulle komma ner springandes. Det verkar som det är min lycko dag idag, för det gjorde han.
‘’Redo för skolan, sis?’’ Sa han och tog bil nycklarna från bordet. ‘’Är du sjuk eller nått?’’ Jag satte handen för hans panna för att se om han hade feber. Han drog undan och flinade. ‘’Kan man inte bara få älska skolan ibland?’’ Sa han med ett flin. ‘’Åh nej’’ Jag satte handen för min panna denna gång. ‘’Inte en annan tjej, igen helt ärligt? Krossa inte denna tjejens hjärta som du gjort med alla andras. Det är ingen jag känner va?’’ Jag kollade på honom med en misstänksam blick. Han suckade. ‘’För det första så har du inget med detta och göra. Och för det andra, nej det är ingen du känner.’’ Jag pustade ut av lättnad. ‘’Fast det är klart att det inte är någon jag känner. Ingen jag känner är dum nog att vilja ha dig.’’ Sa jag med ett efterföljande skratt. Ricky slog till mig lätt på huvudet och vände sig om mot hallen. ‘’Kom nu Dumbo.’’ Sa han och jag kunde slå vad om att han hade ett stort flin på läpparna. ‘’Vadå Dumbo? Som i elefanten med stora öron? Har jag stora öron?’’ Sa jag förskräckt och höll för mina öron på väg ut från huset.
Dream big, or don't dream at all - Karaktärerna
