Jag skrattade, så att Justin skulle höra. Nästan ett hån skratt för att han ska veta att det är försent. Han lämnade mig, och kommer inte få tillbaka mig. Jag gick iväg till Alfredo som spelade mot någon kille som jag inte kunde namnet på. Mer folk kom in i biljard hallen, men inga fans utan fler från Justin's crew. Tror jag i alla fall, för Justin har tydligen hyrt hallen så bara han och hans crew har tillgång till det under deras vistelse på hotellet. Det kom ett gäng mot mig dem låg och tillslut stod dem precis bredvid mig.

- Du är Allyson va? Frågade en kille med brunt hår.

- Japp, det är jag de.. Vem är du? Svarade jag med ett leende.

- Ryan Good. Justin's stylist. Skönt att du är här så Justin slipper att snacka om dig hela tiden. Är ni tillsammans eller? Frågade han sedan och jag blev lite chockad, trodde han verkligen att jag är här för Justin's skull?

- Nej verkligen inte! Jag är här för Alfredo's skull. Sa jag och såg direkt att han blev lite förvånad, men sen tyckte han bara hela situation var pinsam så han gick till Justin istället.

- Du vet väl att Justin har snackat om dig som om du var hans flickvän va? Sa en kille med en hatt på huvudet. Jag kände igen honom, han är Justin's gitarrist.

- Haha jaså? Han lämnade mig i L.A utan att säga hej då ens. Så egentligen borde han inte prata om mig överhuvudtaget. Du är Dan Kanter va?

- Japp det är jag de. Hoppas du och Justin löser allt i alla fall. Men detta är Scooter, Justin's maneger. Och sen har vi Pattie, Justin's mamma. Och Tay James, Justin's DJ. Sa Dan och pekade på dem som stod runt omkring oss. Jag log mot dem och presenterade mig, som en artig person gör.

- Det är kul att äntligen träffa dig Allyson. Sa Pattie och log ett sånt varmt leende som Justin också kan göra.

- Haha, kalla mig Ally. Sa jag och log tillbaka innan min uppmärksamhet drogs tillbaka till Alfredo.

- Vill du spela med mig? Frågade Alfredo när han vunnit över killen som tydligen hette Marvin.

- Jag vet inte hur man gör. Sa jag och blev lite generad.

- Jag kan hjälpa dig kom. Sa han och jag ställde mig framför honom. Han höll om mig och visade hur man gjorde. Egentligen visste jag exakt hur man gör, jag är faktiskt ganska bra på det. Men jag kände hur Justin arga blick brände på oss, eller ska jag säga avundsjuka blick?

När alla tröttnade på biljard bestämde vi oss för att gå till buffén i resturangen tillsammans. De berättade att de alltid har en middag om dagen då dem äter tillsammans allihopa. Det var en lång kö till buffén så jag bestämde mig för att gå på toa innan. Så jag gick på resturangen's toalett. Och när jag var färdig hoppades jag på att kön hade blivit mindre, vilket den blivit. Jag ställde mig bakom Marvin och tog en tallrik.

- Hej.. Sa en röst bakom mig. Jag vände mig om där Justin stod med ledsna ögon.

- Hej. Sa jag drygt tillbaka, han suckade.

- Kan vi prata sen, bara du och jag? Försökte han, men jag visade inget intresse för honom så taskig som han varit.

- Och vad får dig att tro att jag vill prata med dig? Sa jag medans jag plockade på mig lite olika saker som buffén hade att erbjuda.

- Snälla, jag vill bara prata med dig.. Sa han sorgset.

- Glöm det Biebs, bättre än så måste du försöka för att få snacka med mig. Sa jag och gick mot bordet. Jag tänkte sätta mig bredvid Alfredo, men Marvin tog den platsen. Det fanns bara två platser kvar, som var bredvid varandra. så jag satte mig på den som var bredvid Ryan. Men det betyder att Justin kommer sätta sig bredvid mig. Vilken tur jag har haft den senaste tiden alltså, tänkte jag när Justin slog sig ner på stolen bredvid min.

- Anledningen till att jag lämnade dig var för att jag fick känslor för dig. Och jag vill inte bli tillsammans med dig för du kommer bara bli sårad. Viskade Justin så ingen annan skulle höra. Men dem andra pratade i mun på varandra så om Justin skulle skrika ut det skulle dem ändå inte hört.

- Justin, du sårade mig ändå. Och det smset var förjävligt. Om du skulle sagt sanningen kanske vi skulle kunna vara vänner nu. Men det finns ingen chans i världen för vänskap eller liknande mellan oss nu. Sa jag och försökte ignorera hans ''förlåt tal'' som han körde med hela tiden. Alla lätt nästan samma ''Jag ska aldrig göra så igen.'' ''Jag tänker aldrig mer såra dig, hjärtat.'' ''Det var inte meningen.'' Och listan går vidare.. Jag tycker det är meningslöst att han ens försöker.

- Vet du vad Justin? Screw you! Sa jag bara och fortsatte äta min mat. Det pinsamma var att alla vid bordet kollade på mig. För dem hörde antagligen vad jag sa till Justin.

Justin's Prespektiv

Jag fattar inte hur jag kunde göra så mot henne. Jag vet att jag sårade henne djupt, men jag vill verkligen inte att hon ska bli kär i mig. För jag är inget pojkväns material med tänke på den karriären jag har. Den som har störst chans på henne nu är ju Alfredo. Det gör mig så sjukt avundsjuk på honom. Jag vill att hon ska vara min och att vi ska mysa på kvällarna så som vi gjorde på balkongen hemma i L.A. Att hon ska få träffa mina små syskon i Canada, och mina nära vänner. Jag vill kalla henne för älskling. Men jag kommer aldrig få den chansen även om hon vill det. För jag, hur mycket jag än vill kommer jag aldrig bli tillsammans med henne. Jag har sårat Ally nog och jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv om jag gör det igen. Sen så har jag ju alla fans, dem kommer vilja döda henne. Och jag tror inte Ally kommer klara den pressen. Även om hon verkar stark är hon som en liten skumtomte inombords. En känslomässig skumtomte.

---

Emma här! Detta har jag skrivit, det blir inga kapitel från min sida imorgon eller mer idag. Eftersom det är julafton imorgon! God JUL på er allihopa, och en julklapp från er underbara läser kanske kan vara sjukt många kommentarer?;) Puss på er!