Bloggerfy Splinx

I Feel Different Around You - Chapter 24

Justin's Prespektiv

Jag fattar inte hur jag kunde göra så mot henne. Jag vet att jag sårade henne djupt, men jag vill verkligen inte att hon ska bli kär i mig. För jag är inget pojkväns material med tänke på den karriären jag har. Den som har störst chans på henne nu är ju Alfredo. Det gör mig så sjukt avundsjuk på honom. Jag vill att hon ska vara min och att vi ska mysa på kvällarna så som vi gjorde på balkongen hemma i L.A. Att hon ska få träffa mina små syskon i Canada, och mina nära vänner. Jag vill kalla henne för älskling. Men jag kommer aldrig få den chansen även om hon vill det. För jag, hur mycket jag än vill kommer jag aldrig bli tillsammans med henne. Jag har sårat Ally nog och jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv om jag gör det igen. Sen så har jag ju alla fans, dem kommer vilja döda henne. Och jag tror inte Ally kommer klara den pressen. Även om hon verkar stark är hon som en liten skumtomte inombords. En känslomässig skumtomte.


Allyson's Perspektiv

Natten kom och jag och Alfredo valde att gå och lägga oss. Justins blickar brände mig i ryggen precis innan jag klev in i vårat rum. Han hade under hela kvällen försökt föra ett samtal med mig, men jag hade antingen inte svarat eller bara gett honom ett litet ja, eller nej som svar. Han var inte värd så mycket mer.

- Är du trött? Alfredo satt på sängen och höll på med sin mobil när jag kom ut från toan.
- Ja, det är jag. Är det okej om jag går och lägger mig? Kläderna jag hade på mig åkte av illa kvickt, annars hade jag somnat på golvet, vilket jag absolut inte ville.
- Självklart, jag kommer snart. Ska bara snacka med Justin. Jag nickade mot honom samtidigt som jag bädda ned mig.


Jag trodde han skulle gå på en gång men det visade sig att han ville ha en kyss först, så han pressade sina läppar mot mina och jag besvarade den. När han stängde dörren till sovrummet kunde jag pusta ut. En dag här, och jag är redan trött på Justins tjat, får se hur dem resterande dagarna blir.

Alfredo's Perspektiv

Justin rum låg tre ifrån mitt så jag gick dit och knackade på, han väntade att jag skulle komma, så det tog inte alls lång tid innan han öppnade dörren, och med en enkel gest släppte han in mig. Det var faktiskt han som ville prata med mig, och inte tvärt om. 

- Vad vill du? Jag satte mig ned i soffan och Justin satte sig i fåtöljen bredvid. 
- Hon vill inte prata med mig, hjälp mig. Han lät frustrerad, vilket jag lätt kan förstå att han är, med tanke på att han själv har satt sig i denna sits, han hade kunnat gjort allt mycket snyggare. 
- Vems fel är det? Många kan säga att jag var hård mot honom, men han förtjänade det. 
- Ja, det är mitt, därför ber jag om din hjälp. Eller du kanske vill ha henne för sig själv? Han fick mig stum, jag har aldrig sett på Ally som en flickvän, utan mer en vän jag ligger med. 

Justin kliade sig i huvudet flera gånger, innan han reste på sig och gick ut i köket. Han bankade och slog där ute så jag var tvungen att se efter vad han höll på med.

- Nej, hon är inget mer för mig än en vän. Ge dig nu. Men vad är det som får dig att tro att hon vill prata med dig igen? Fattar du hur hon kände sig när du lämnade henne, hade du inte kunnat berätta för henne eller? Han vände sig hastigt om mot mig och slog ut med armarna. 
- Fattar du inte, vi lekte med varandra från början. Sen hände något inom oss båda, jag blev svartsjuk när hon var med Mario och hon hade sedan långt innan visat sina känslor. Jag orkade inte lyssna på honom mer, så jag vände om och gick in i mitt rum igen. 

Allyson's Perspektiv

Jag kunde inte somna, jag var inte alls lika trött som jag trodde när jag gick och la mig. Alfredo kom tillbaka efter en halv timme, och la sig ned i sängen. Han drog in mig i sin famn vilket verkligen är beskyddande, ena stunden är han som min bror, och andra är han som KK. Det där är konstigt, jag vet. Men jag gillar honom på båda sätten. 

Han kysste min hals och drog sin hand på min mage, men jag orkade inte reagera, jag förstod att han ville ligga, men jag orkade inte. Hade varken lust eller ork i kroppen till att ens vända mig om för att möta hans läppar. jag måste ha somnat strax efter, för jag vaknade morgonen efter med inget minne av att vi gjort annat än hållt om varandra.

På morgonen när jag vaknade var det alldelens tyst i rummet, och ingen Alfredo syntes till, vilket fick mig att fundera. Hade han gjort samma sak som Justin gjort, eller var det bara jag som började bli paranoid? Jag klädde på mig, ett par anständiga kläder för en gångs skull, eftersom att jag inte visste vad det var vi skulle göra idag. Strax efter att jag var klar kom Alfredo tillbaka med ett leende på läpparna.

 

- Så du är vaken nu? Jag var bara på ett kort möte med resten av gänget. Är du hungrig? Han pratade på så jag hann inte ens svara mellan hans frågor och påståenden.

- Aha, trodde du lämnat mig. Ja, ska vi gå ned och äta eller? Jag var på väg mot dörren när han tog tag i min arm och drog in mig i sin famn.

- Varför skulle jag lämna dig? Jag ryckte bara på axlarna och gick återigen mot dörren.

 

När vi kom ned till frukosten var det fullt i restaurangen och på enda stället det fanns plats var vid Justins bord, där han satt tillsammans med Mario. Vad är oddset? Jag började skratta för mig själv. Straffade gud mig så hårt, eller var det bara idioti? När Alfredo hade plockat på sin frukost styrde han direkt stegen mot deras bord, och han gjorde i alla fall mig en tjänst då han satte sig bredvid Justin.

 

- Är du taggad inför ikväll? Justin kollade på Mario samtidigt som han tog en tugga av sin smörgås.

- Riktigt, tror det kommer bli en bra show. Båda två fortsatte prata om vad jag tror var Justins konsert som skulle hållas ikväll.

- Ska det filmas något ikväll eller är man ledig? Alfredo kastade in en fråga mitt i deras hela konversation.

- Det bestämmer du helt själv, men du får väl hänga med den där om du vill det. Han pekade mot mitt håll, och jag förstod på en gång att syftade mig när han sa ”den där”.

 

Jag kollade på min frukost jag hade på brickan en vända innan jag reste på mig och gick. Ena dagen gör han allt för att jag ska prata med honom, och andra dagen är jag inte ens värd att nämnas vid namn. På långt håll kunde jag höra hur Alfredo röt emot mot Justin, vilket fick mig att må lite bättre, men samtidigt hade Justin redan tryckt ned mig så långt jag kunde komma, trodde jag.

 

Hotellet lämnade jag bakom mig och gick ut på New Yorks gator, det skulle bli intressant att inspektera vad denna stad hade att erbjuda. Flera affärer gick jag förbi utan att ens kasta dem en blick. Allt jag kunde tänka på var hur nedvärderande Justin lät. Hur kunde han? Varför? Mobilen avbröt mina tankar med ett gällt oljud. Alfredos namn lyste upp på skärmen.

 

- VAD? Jag ville inte prata med någon och det trodde jag att han förstod när jag lämnade hotellet. Han vet kanske inte hur jag blir när jag blir ledsen, men jag stöter ifrån mig människor som egentligen bara vill mig väl, men det kan jag inte se just i då.

- Vart är du? Han lät osäker.

- Ute, vadå då? Jag var snabb på svaren, och ville inget annat än att samtalet skulle ta slut.

- Kom tillbaka, snälla. Egentligen hade jag ingen plan på att gå tillbaka, men det kanske var lika bra med tanke på att jag hade noll koll på vart jag befann mig.

- Okej.

 

Vi avbröt samtalet och jag började gå tillbaka. Fortfarande med Justin i mitt huvud, vad jag än gjorde, och hur mycket jag än tänkte på något annat var han den personen som trängde sig igenom mina tankar. När jag kom tillbaka till hotellet satt han i receptionen, men jag gick bara förbi. Jag ville inte se honom just nu, även om han var den vackraste människan på jorden, så var han även den som sårade mig mest.

 

- Ally, stanna. Han ropade på mig, och jag tryckte flera gånger på hissknappen i hopp om att det skulle gå fortare för den att komma, men med min glada tur idag så funkade inte min plan.

- Vad, vad vill du Justin? Ska du trampa mer på mig? Nedvärdera mig ännu mer? Jag höjde rösten mot honom, och jag såg på honom att han ryggade tillbaka.

- Jag vill be om ursäkt. Jag skrattade till, ett glädjelöst skratt. Mer som ett hån riktat direkt mot honom.

- För vad? För att du har kallat mig hora, eller för att du faktiskt lämnade mig efter ett ligg, eller kanske för att du nyss vid frukosten inte ens kunde nämna mitt namn, utan mer hånade mig framför dina vänner? Han stod alldelens stilla, precis där han stod när han stannade bredvid mig.


God Jul mina vänner. :)

 


Kommentarer♥
Postat av: Anonym

god jul och super bra!:D

2011-12-24 @ 21:16:09
Postat av: Lisa

Jättebra :)

God Jul :D

2011-12-24 @ 21:58:19
Postat av: Danijela

Love it!

God jul!

2011-12-24 @ 22:53:23
URL: http://ddaniiellaa.blogg.se/
Postat av: Anonym

sitter och väntar på mer fast du skrivit att du inte skulle skriva idag.... men asum! och godjul!

2011-12-25 @ 00:58:19
Postat av: M

God jul!

2011-12-25 @ 01:16:10

Kommentera här♥:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0