- Lyssna nu noga på mig. Vi satt i soffan tillsammans med en varsin cider i handen, han hade fått smuggla med dem in på sitt rum. Och jag vet att skulle någon komma in, var det jag som skulle få ta smällen.

- Vad har du att säga? Min röst darrade, och jag hade ingen aning om varför.

- Jag tycker inte om dig på det sättet. Pattie berättade för mig vad hon hade sagt till dig, och det hon sa var inte sant. Jag gillar inte dig så. Jag vill ha vår relation, den vi har. Och eftersom att jag inte känner något för dig, så hoppas jag verkligen att vi kan fortsätta ligga med varandra, för dam girl, u are good. Sa han och jag skrattade till lite.

- Okej Alfredo, du är inte så dum du heller. Sa jag och log stort. Dörren slogs upp av den killen jag inte hade så stor lust att träffa. Jag kollade på Alfredo med panik i min blick mot honom.

- Just de, jag glömde säga att jag och Justin delar rum. Sa Alfredo, Justin kom fram till oss och tog en cider. Sen slog han sig ner bredvid Alfredo. Kan det bli mer pinsamt?

Hela situationen kändes konstig, och jag hade egentligen inte så mycket att säga längre. Jag skulle ha stannat kvar hemma hos Trever istället. Där var jag trygg, och slapp sitta öga mot öga med Justin. Egentligen ville jag inget annat än kyssa hans perfekta läppar, men jag kunde inte ens kolla på dem, för Justin satt och psykade mig, och då hade han sett att jag kollade på honom.

- Vill ni att jag lämnar er två ifred? Justin var den första att säga något efter att han själv hade kommit in i rummet. Alfredo var precis på väg att säga något, men jag hann före.

- Det är kanske jag som ska gå. Jag ställde ned flaskan på bordet, och skulle precis resa mig upp. Men Alfredo knuffade ned mig i soffan igen.

- Jag går, snälla. Kan ni två prata med varandra. Jag ber er, snälla. Han bad verkligen och jag såg på honom att han egentligen inte ville gå, men han gjorde det nog för min och Justins skull.

Pinsamheten fortsatte när Alfredo hade lämnat rummet. Jag visste inte vad jag skulle säga, och jag kände mig bara obekväm i Justins närhet, jag vet inte varför, men jag gjorde det.

- Vill du ha en till? Han viftade till med flaskan samtidigt som han reste sig upp, och gick mot köket.

- Ah, visst. Får du dricka för din mamma, eller är det något du gör nu, bara för att klara av mitt sällskap? Han skrattade till på väg tillbaka och satte sig i soffan bredvid mig istället. Han sträckte mig den ena flaskan som han redan hade öppnat.

- Hon är inte med här, men jag får inte dricka i alla fall. Han klunkade i sig halva flaskan i ett svep, och ställde ifrån sig den.

Tystnaden fortsatte. Och jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig ur denna sits, varför var Alfredo tvungen att gå? Fattade han inte att jag och Justin egentligen inte hade något att säga varandra?

- Såhär tyst har du aldrig varit, vad är det? Han fortsatte att föra ämnen på tal, men jag kunde fortfarande inte förstå varför han inte bara gick, han också.

- För att jag tycker detta är pinsamt. Jag har inget att säga, jag brukar faktiskt inte lägga energi på folk som är elaka mot mig. Han vände hastigt huvudet mot mitt håll, och jag blev som helt stel i kroppen av hans intensiva blick.

- Vad gör du kvar här då? Han fortsatte med sina spydiga kommentarer, vilket jag avskydde. Jag ville slå honom, hårt i huvudet med flaskan jag hade i handen, men jag behärskade mig själv. Jag reste istället på mig och började gå mot dörren.

- Flyr du från verkligheten varje gång det blir jobbigt? Jag tvärstannade mina kliv, och vände mig om mot honom som fortfarande kollade på mig.

Jag vet inte hur länge jag bara stod där och kollade på honom, men det måste ha varit ett tag, med tanke på att han helt plötsligt stod alldelens intill mig. Det var bara några centimeter som skiljde våra kroppar åt, och jag kunde utan problem känna hans lätta andetag i mitt ansikte, samtidigt som jag kollade ned på våra fötter. Gråten satt i halsen, och jag kunde inte längre kontrollera min kropp.

- Du gör illa mig vart jag än är, det gör så jävla ont att se dig. Jag kollade fortfarande ned på våra fötter när jag hörde mig själv säga dem orden som blottade mina känslor till max.

- Du har ingen jävla aning om hur ont det gör för mig, att dessutom se dig tillsammans med Alfredo hela jävla tiden. Han höjde rösten åt mig, och placerade sin ena hand under min haka, så att jag var tvungen att kolla på honom. Jag såg ilskan i honom, men han visade den inte med sin kropp, eller styrka.

- Varför säger du inget då? Varför gör du inget som gör att jag vill ha dig, VARFÖR? Gråten kom och jag tappade kontrollen totalt, min röst har aldrig varit så hög mot en grabb tidigare, jag har aldrig i hela mitt liv visat mina känslor så.

- Vad vill du att jag ska göra? Vad har Alfredo som inte jag har? jag backade automatiskt bakåt, vilket inte hjälpte mig speciellt mycket när det kom en vägg strax därefter.

- Ett hjärta. Han bryr sig. Du kanske borde prova det någon gång.

Han vände sig om och jag trodde att han skulle gå så att jag kunde lämna rummet, men jag hann inte mer än göra en liten rörelse fören han stod intill mig igen, men denna gång pressade han sina läppar mot mina. Förra gången han kysste mig, försvann lyften ur mig. Denna gång försvann allt. Hela mitt liv rullade förbi mig i en välldans fart, men när natten med Justin kom gick allt i slowmotion, precis som att den ville påminna mig om hur bra allt egentligen var just i den stunden.

Han pressade mig mot väggen samtidigt som han kysste mig hett och intensivt, jag kunde inte protestera, jag ville inte heller. Så jag släppte min väska och placerade mina händer runt hans nacke, och tryckte honom om det ens gick, närmare mig. Han lyfte upp mig mot väggen och smekta mina lår, som att han inte gjort annat tidigare.

Han bar mig till sitt sovrum, jag kände igen hans väska och alla kläder som låg på golvet. När han la ned mig i sängen stannade han kvar i sina rörelser och drog av sig sin tröja, jag kunde inte tyda hans blick, men jag visste att jag ville ha honom, även om det var för sista gången, så var jag tvungen att få känna honom en sista gång.

- Är du säker? Det var han som frågade, vilket fick mig stum. Jag nickade bara lite lätt mot honom samtidigt som jag flyttade mig till mitten, fortfarande liggandes på rygg.

Han drog upp min t-shirt och kysste min mage, vilket gav mig rysningar över kroppen. När han släppte greppet om mina armar satte jag mig upp och drog av mig den, samtidigt som jag knäppte upp min bh, och pressade mina läppar mot hans. Han knuffade ned mig på rygg igen, och jag var livrädd att han skulle lämna mig, precis som han gjorde första gången, då vi kom lika långt innan han gick.

Alla våra kläder låg utspridda i hela rummet, och jag insåg att det skulle bli omöjligt för mig att hitta mina, fattar ni då vilken röra han hade. Han låg på rygg med mig över sig, samtidigt som jag kysste hans bröstkorg och gick upp mot hans hals, smekte han mina lår och min rumpa. Han trevade efter mina läppar, så tillslut lät jag honom känna dem.

När jag gränslade honom kollade vi varandra i ögonen, innan han placerade en hand på mitt bakhuvud för att kunna trycka ned det mot hans läppar. Jag rörde mig i samma takt som vi kysstes, men kyssen övergick till hångel, och ingen av oss kunde hålla stönen inne. Hade Alfredo kommit tillbaka skulle han inte undgå att höra oss.

Hans händer masserade mina bröst vilket gav mig extra njutning, och jag kunde inte klaga. Grabben visste exakt vad det var han gjorde. Och det skulle glädja honom ännu mer om jag sa det till honom. Han pressade ned mig på rygg och trängde återigen in i mig. När vi efter säkert 2 timmar kom tillsammans en sista gång låg vi inlindad i hans täcke, och han höll om mig.

- Vet du hur vacker du är? Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om att någon har sagt så till mig efter ett ligg. ALDRIG. Antingen menar han det, eller så säger han det bara för att få mig på fall ännu mer. Jag vet inte.

- Okej. Jag visste inte vad jag skulle svara, så allt blev bara fel. Jag ville gå därifrån för att inte låta honom förstöra minerna från kvällen.

- Jag menar det verkligen. Han vred mitt huvud så att jag var tvungen att kolla på honom, och om jag ska vara ärlig så såg jag ingen sarkasm i hans ansikte. En tår slank ned för min kind, så jag försökte vrida tillbaka mitt huvud men han hade det i ett sådant grepp att jag inte kunde.

- Dölj inte dina känslor för mig, snälla. Allt blir så mycket lättare för mig, och jag vill verkligen vara snäll mot dig, jag vill verkligen tycka om dig. Låt mig, snälla.

Kommentera :)