- Jag vill inte ändra på den du är. Men du måste tänka på din utbildning mer, men det är så klart ditt val. Men det jag mest vill ändra på hos dig är vad du tycker om förhållanden och att du lätt kan vara otrogen. För jag vill framöver ha ett förhållande med dig. Men när du sitter och säger att du har väldigt svårt för att vara trogen, då blir jag orolig. Jag blir osäker och det blir svårare för mig att lita på dig.

- Jag kan inte hjälpa att jag är den jag är Justin. Acceptera det eller dra. Det är ditt val som du måste göra riktigt snart så jag vet om du vill ha mig eller inte. Men jag förlåter dig för det som hände ikväll. Sa jag och han log lite.

Även om jag och Justin inte hade speciellt mycket att säga varandra stannade jag ändå kvar. Vilket fick Trever att reagera på att jag inte kom tillbaka. Min mobil plingade till.

”Vart är du? Skulle inte du bara hämta dina saker hos Justin?”

”Jag blev kvar, vi försöker kommunicera med varandra. Men jag vet inte, det går nog inte.”

Jag fick inte något svar från honom, så jag antog att han inte ville störa oss mer. Men samtidigt gjorde det inget, varken jag eller Justin sa något. Han frågade inte ens vem det var. Han satt bara där, i fåtöljen bredvid mig.

- Snälla. Säg något. Jag kollade upp på honom, och mötte hans blick.

- Vad tycker du att jag ska säga? Han lät spydig, men ändå inte.

- Nej, men finns det inget att säga så går jag. Ha det bra. Jag reste mig upp och skulle precis lämna vardagsrummet när han tog tag i min arm.

- Vart ska du?

- Jag vet inte, här ifrån, vi säger ju inget till varandra. Det enda vi egentligen har gemensamt är att vi båda gillar sex.

- Det där stämmer inte, och det vet du. Du skulle inte bli helt hysterisk av att jag legat med någon annan, om du inte kände något för mig, och jag skulle inte bli det om jag inte kände något för dig. Jag gillar dig, MYCKET.

Jag stod med ryggen mot honom, jag ville inte se honom i ögonen. Speciellt inte när dem var sådär sårbara, vilket bara gjorde mig knäsvag. Allt jag egentligen vill är att hans ska dra in mig i sin famn och kyssa mig, samt säga att allt kommer bli bra, och att han tycker om mig precis som jag är.

- Gå inte, snälla. Stanna med mig! Han ställde sig bakom och la sina armar om mig, samtidigt som han kysste mig på halsen.

En vecka senare!!

Saker och ting ordnade upp sig mellan mig och Justin. En vecka har nu gått sedan vi blev osams, eller i alla fall rök ihop. Det gör väl kanske alla, men det kändes helt fel. Jag är inte förhållande typen, och allt blir bara fel, eftersom att jag inte kan reglerna som man tydligen ska hålla sig till när man har en pojkvän. Allt kommer spåra ut totalt.

- Baby, är du klar? Justin kom in i mitt rum hemma, då jag var tvungen att packa ned lite saker eftersom att vi skulle till Belfast. Mamma och pappa befann sig i New York, är ni förvånade? Inte jag.

- Nu är jag det. Jag la ned det sista i väskan och drog igen den. Justin tog den och bar ut den till bilen. Kenny körde och Pattie satt fram, jag och Justin bredvid varandra i baksätet. Han höll mig i handen hela tiden, och jag gillade det. På något konstigt sätt. Hålla handen har aldrig varit jag.

Väl på flygplatsen var det såklart hur mycket fans och paparazzi som helst. Jag gjorde allt för att hålla mig undan, men Justin ville ha mig så nära sig som möjligt, så det enda alternativet som fanns kvar var att dölja mitt ansikte i händerna. Justin drog med mig mot sina fans tillsammans med Kenny i släptåg. Han skrev massor av autografer och log mot alla kameror som tjejerna hade sina händer.

- Plan mot Belfast, Irland, påstigning om 3 minuter. Rösten som kom från högtalarna kändes inspelad, oäkta. Precis som hela mitt liv, ett skämt.

Justin kramade om min hand ännu hårdare, och drog mig igenom alla människor med Kenny framför oss. Resten av gänget som Justin hade med sig stod redan och trampade med sina fötter när vi kom.

- Vart har du varit? Scooter blev lite smått irriterad, och det kan jag förstå, med tanke på att det inte gick speciellt fort för Justin att ta sig igenom flygplatsen.

- Skit i det, jag är här nu. Justins spydiga uttalande mot Scooter fick hans mamma att rycka in.

- Vårda språket. Och be om ursäkt. Justin struntade tydligen i sin mamma, för han drog mig vidare mot ingången till flygplanet. Vi båda visade våra pass och klev ombord.

Jag och Justin fick sitta bredvid varandra, i första klass. Kenny satt i sätena bakom oss, och framför oss hade vi två överklass tjejer som tisslade och tasslade under i stort sett hela resan. Jag kunde flera gånger höra dem viska om Justin, vilket gjorde mig väldigt irriterad tillslut, då jag absolut inte kunde sova. Kenny snarkade lyckligt bakom oss och Justin bredvid mig, den enda som var vaken var jag.

- Är ni två tillsammans? Den ena tjejen vände sig om tillslut och pratade direkt med mig, istället för att tissla med sin polare. Jag däremot hade behövt en vaken Justin just nu. Men jag fick klara mig utan honom.

- Nej, det är vi inte. Vadådå? Jag kanske lät lite otrevlig mot henne, men jag gillade inte sättet hon kollade på mig. och det var något mycket bekant över hennes ansikte, men kunde absolut inte komma på vart ifrån.

- Var väl det jag tänkte, han om någon får ju vem han vill. Så jag ser inte att han skulle välja en sådan som dig. Ingen har någonsin trampat på mig, och jag hade absolut inte tänkt låta henne göra det heller. Jag flyttade mig från platsen, och satte mig bredvid Kenny istället. Jag ignorerade henne, och hennes fnitterpolare.

Jag somnade tillslut, men vaknade upp av att Justin skrek rakt ut. Kenny reste på sig så att jag åkte ned på sätet med huvudet, och suckade. Jag hann inte ens gnugga mig i ögonen innan Kenny var på väg att sätta sig ned.

- Sätt dig inte på mig, okej? Kenny började skratta och jag fick chansen att resa på mig, innan han hade mosat mig.

- Vad är det som händer? Varför skriker du? Jag kollade på Justin som lutade sig över sätet för att kunna kolla på mig.

- Det satt en annan tjej här, än du. Varför? Han kollade förvånat på mig, och förstod nog inte varför jag hade flyttat mig.

- Hon klankade ned på mig, så jag flyttade mig ifrån henne. Men jag skulle faktiskt kunna hålla med henne. Du kan få vem du vill, varför mig? Han suckade och vände sig framåt igen. jag fattade på en gång, han ville inte svara mig.

När vi klev av planet gick han bredvid Kenny och jag gick bredvid Pattie. Han hade inte sagt något till mig, resten av flygtiden. Jag förstod att något var fel, men absolut inte vad.

När vi kom till hotellet gjorde Pattie klart för mig och Justin att vi under inga omständigheter fick dela rum, eller sova med varandra. Så jag fick ett eget rum, och Justin fick dela med Alfredo. Visst kan jag förstå hennes oro, men samtidigt. Vi är nästan vuxna, och jag tycker att vi borde få göra vad vi vill. Men så länge hon är med kommer vi aldrig få chansen.

- Får jag en puss innan jag går in här eller? Frågade jag och pekade på dörren jag skulle öppna. Justin fortsatte gå, med Kenny i släptåg. Men Kenny stoppade honom, och sa något.

- Nej, men ska du skita i att prata med mig, kan jag ju lika gärna åka hem igen. Jag skulle precis slå igen dörren i all hast innan Justin ställde foten emellan.

Han pressade sina läppar mot mina, men det var absolut inte som vanligt. Han ville egentligen inte ens vara med mig, jag märkte det. Han tog inte på mig, som han brukade göra. Han tittade inte ens på mig på samma sätt. Vilket gjorde mig ledsen, riktigt ledsen. När han släppte mig och gick ut, slog jag igen dörren och sjönk ned mot den, med benen tryckt mot bröstet.

Marielle här, ett kapitel skrivet av mig. :)