Det enda jag såg av honom var ryggen. Allt kändes så fruktansvärt konstigt mellan oss, och jag visste inte om han skulle bli mer sur eller inte om jag tog upp det med honom, och jag hade ingen lust att ta reda på det heller, med tanke på att vi alla skulle iväg på EMA. Jag ville inte att det skulle lysa igenom, att han var irriterad på mig.

Jag skulle vara klar om tre timmar, vilket inte gjorde mig stressad för fem öre. Allt jag egentligen var stressad över var att snubbla eller allmänt göra bort mig. Även om mina föräldrar någon gång har tagit med mig på något event, så var dem gångerna inget mot denna. Den här var viktigt för min pojkvän, och absolut för min vän Selena.

Jag la fram allt som jag skulle ha, på sängen så att jag visste vart jag hade det, och slapp leta efter det när jag inte hade tid. När allt var framme slog jag mig ned i soffan och ringde min bästa vän Lucy.

- Hej babe. Hur mår du? När jag hörde hennes röst kunde jag faktiskt inte hålla tårarna tillbaka, men jag gjorde allt för att hon inte skulle höra det. Vilket verkade fungera.

- Jag mår hur bra som helst. Ska snart iväg på EMA. Hur mår du? Jag lät nog mer glad än vad jag var. Men är man bra på att spela teater så är man.

- Just ja, det var ju idag. Är du nervös? Jag mår bra, saknar Nate bara. Hon började skratta vilket jag stämde in i, allt för att få bort dem där dumma tårarna. Jag ville inte gråta.

Vi fortsatte samtalet i nästan 45 minuter, vilket resulterade i att jag hade ganska mycket att göra på så kort tid. Jag som hade all tid i världen från början, hade inte speciellt lång tid kvar.

Jag blev klar när jag hade en kvart kvar av tiden. Jag tror att det skulle glädja Justin, att jag faktiskt kom i tid. Håret hade jag utsläppt i vågor och en lätt sminkning. Jag ville absolut inte framstå som någon lätt tjej med en skarp sminkning, även om det var det jag var.

När jag kom ned stod Justin med ryggen mot mig, tillsammans med Alfredo och Pattie. Alfredo kollade upp och mötte min blick, samtidigt som han slog till Justin löst på axeln. När han vände sig om och mötte min blick, kollade han häpet på mig. Eftersom att Pattie var med kom Justin fram till mig och gav mig en lätt kyss. Återigen rörde han inte vid mig, vilket faktiskt börjar irritera mig.

- Vad fin du är. Hans leende räckte inte ända upp till ögonen, vilket jag inte hade förväntat mig heller.

- Tack, du är inte så ful du heller. Han fattade taget om min hand, och flätade samman våra fingrar. Vi gick mot både Alfredo och Pattie.

- Vilken vacker klänning. Pattie inspekterade mig, vilket gjorde mig mer nervös än vad jag var. Justin placerade sin hand på min korsrygg och drog mig intill sig. En gullig gest, men ändå inte tillräcklig.

När limousinen rullade fram till mattan knep allt åt i magen, vilket inte kom lägligt. Justin märkte av min nervositet och tog min hand, han log mot mig, men samma leende som han gett mig resten av dagen, det var falskt.

- Allt kommer gå bra. Jag finns vid din sida. Allt jag kunde tänka under hans få ord var, ”ja, just nu ja.”

- Jag hoppas det. Svarade jag tyst tillbaka.

Pattie, Scooter och Alfredo klev ur limousinen först, för att sedan invänta oss. Mitt hjärta slog i tvåhundra, och jag hade aldrig i hela mitt liv varit så nervös. Justin klev ur före mig och sträckte sedan sin hand efter min, och jag tog villigt emot den. Allt stöd jag kunde få tänkte jag ta emot med ett leende.

- Justin, vem är tjejen du har med dig? Kolla hit Justin, Justin, Justin, Justin. Alla skrek hans namn, och mitt huvud blev allt mer snurrigt än innan, jag hade ingen aning om vart jag skulle kolla, eller hur jag skulle bete mig.

Vi fortsatte framåt och han vände sig om mot alla fotografer och alla hysteriska paparazzi. Eftersom att jag inte visste vart jag skulle kolla så kollade jag på Justin, med en kärleksfull blick, samtidigt som han kramade om min hand hårdare.

När vi nästan hade gått hela mattan släppte Justin taget om min hand och lät mig gå helt själv. Dem första två minuterarna på mattan helt själv kunde jag inte koncentrera mig ordentligt, men sedan släppte allt, och jag visade upp min sida. Jag vände dem flesta ryggen till och lät mitt ansikte vila över min axel. Många gillade det.

- Hej Ally. Trivs du? Selena kom upp bredvid min sida och fotograferna blev som hysteriska.

- Nja, jag vet inte. Var bättre med Justin vid min sida. Jag log mot henne, bara för att paparazzi inte skulle få en bild på mig där jag såg ledsen ut.

- Jag förstå det, gå till honom du. Jag gav henne en kram och gick vidare.

Justin stod på slutet av mattan helt själv, så jag gick fram till honom och tog hans hand. Kvällen hade egentligen bara börjat, och jag visste absolut inte vad den hade att erbjuda. Hoppas att den blir bra, och att Justin börjar prata med mig igen, som han gjorde innan denna dumma resa.