Justin gick mot sin loge för att duscha och jag suckade tungt och pillade lite på dom fina röda stora rosorna jag fått av honom. Hur ska jag klara detta..?

Selena väckte mig tidigt nästa morgon. Vi skulle vidare till Florida med Selenas och Justins tour bussar. Jag skulle dela med Selena, Justin och Alfredo, vilket är helt okej. Det har faktiskt inte varit så awkward mellan mig och Alfredo som jag trodde det skulle bli.

Och Alfredo vet inget om mig och Justin. Tror jag...

- Babe, we're ready to go. sa Justin och sträckte ut en hand. Jag tog hans hand och hasade mig upp ifrån golvet och vi gick tillsammans ner till lobbyn.

Han tog min hand men jag släppte den snabbt.

- She wont notice. sa han. Nästan lite surt.

- Maybe, maybe not. But it's better to take the safe before the unsafe. Right? sa jag och han lutade sig mot hiss väggen och jag såg hans ledsna min.

Jag gick fram till honom och han kollade upp på mig. Jag lutade mig framåt och kysste honom passionerat.

Vi hade väskor i våra händer så det var lite svårt, men det gick.

- I love you Justin. I do. Don't ever forget that. sa jag och han log brett.

Han skulle precis öppna munnen när dörrarna öppnades och jag kastade mig mot den andra sidan av hissen.

Justin måste tyckt det såg roligt ut för han vek sig dubbel och verkligen gapskrattade!

- Yeah I got. That must have looked funny. sa jag och han började skratta ännu mer.

Jag himlade med ögonen och gick fram till Pattie och dem andra som stod och kollade på oss.

- What's up with Biebs? sa Alfredo och jag var nu i desperat behov av en bra lögn.

- He was reading some Tumblr thing.. ljög jag och dem trodde mig.

Justin kom skrattandes mot oss och han skulle precis lägga armen om mig när jag snabbt vek mig undan och istället utformade han rörelsen som en gäspning. Smart!

- Okey, so Justin, Alfredo and Alex, you're going with me. sa Selena glatt och vi följde efter henne.

Vi skulle få hela bussen för oss själva, och dem andra i en annan buss. Nu skulle Justin's crew åka hem. Alltså Justins dansare, Scooter, Dan och Pattie. Det var bara Kenny och Alfredo kvar.

Alfredo var en skjysst kille, men mer som en bror för mig.

- Okey, I have one rule you guys HAVE to follow! sa Selena när vi satt i vår buss.

- What rule? sa jag förvånat och hon skrattade.

- I'm choosing the first X-box game! sa hon och hon, Justin och Alfredo kastade sig sedan mot alla kontroller och spel. Töntar. Haha!

Själv satte jag mig i soffan med mobilen och loggade in på Twitter.

Jag kollade lite mentions, inte så farliga idag - TACK OCH LOV!

Jag RTade några och så också.

Jag gick in och kollade på vad som trendade och..

Det trendade över hela världen.

Jag tog ett snabbt beslut och slängde mobilen hårt i väggen mitt emot mig och alla dem andra vände sig hastigt om.

- Alex! What the hell are you doing?! sa Selena surt. Det var trots allt henne jag fått min vita iPhone 4a av...

- I'm just.. I mean.. Whatever. sa jag och gick ut ifrån bussen.

Men, såklart, så sprang Selena efter mig och tog tag i min arm.

- I'm okey. sa jag lugnt och hon stannade upp mitt i en rörelse.

- Sorry. I won't to it again. I just got.. PMS or something.. sa jag och gick mot bussen igen.

Jag gick ifrån att vara rasande till att inte bry mig.

Från att nästan storgråta, till att inte ha några känslor. Det var precis som om alla känslorna bara stängdes av. Som om jag tryckte på en knapp.

Jag kände ingenting. Verkligen ingenting.

Jag hade inte heller dåligt samvete för att jag slängde mobilen i väggen. Nej, jag kände ingenting alls. Helt bedövad var jag.

Jag gick in och satte mig i soffan.

- Alex.. are.. are you okey? sa Alfredo och jag satt helt rakt i soffan. Sådär som fina flickor sitter när dem ska äta fin middag med sina föräldrar.

- I'm okey. Jag vet inte vad som var med mig.

Det var inte det jag ville säga. Det var inte så jag ville sitta, eller såhär jag ville känna.

Men ändå gjorde jag det. Jag hade inte längre någon makt över mig själv. Det var precis som om någon styrde över mig.

- Alex, can we talk? Outside? sa Justin och hans oroliga blick var tillbaka.

Jag ville egentligen bara säga: "Ofc we can!".

Men det som kom ut ur min mun var:

Jag gick före ut och Sel och Alfredo stannade där inne.

Vi gick bort en bit så dem andra inte kunde se oss.

- Alex, what happened? sa han och kysste mig. Men jag besvarade inte kyssen. Jag bara stod där. Jag bara fanns.

- You can talk to me. What happened? What's wrong with you? This is not you. This is not Alexandra Gomez. sa han oroligt men jag bara stod där.

- I just exist.

---

Vad tycker ni? Snälla kommenteraaa! :D