På bordet stod nu en enorm tårta med våra ansikten på! Hur söt kan man bli?!
- Today, it's exactly 4 months ago we kissed for the first time.. sa han och log brett.
- Even though I didn't know it then, I kissed the boy of my life that day. And do you wanna know a secret? A secret that only my heart knows?
- Yes. sa han viskandes och satte sin panna mot min.
- I love you, so freaking much! sa jag och kysste hans oförberedda läppar.
Vi kysstes en stund och sen var det dags att hugga in på tårtan. Men när jag kollade på tårtan för andra gången stod det inte längre: Justin & Alex
Det stod: Fat. Ugly. Whore.
Jag satte fingrarna i halsen och lutade mig över toalettkanten.
Det var en obehaglig känsla men jag måste göra detta!
En knackning hördes på dörren och jag tog ut fingrarna ur munnen.
Jag hade redan kräkts två gånger, och nu kom hostattackerna.
- Alex, what are you doing? Are you okey? Babe, please come out! sa Justin oroligt och tårarna började rinna.
Ännu en hostattack kom och nu låg jag på golvet och krampade.
Det sved i halsen, min mage gjorde ont och jag mådde skit.
- Alex, please come out. sa ännu en orolig röst. Men denna gång var det inte Justin, nu var det Selena.
Jag hade gått upp tidigt på morgonen för att gå på toaletten, när jag såg mig själv i spegeln. Tjock. Ful. Hora.
- I'm giving you one more chance, then I'll get someone who can help me open the door! sa Selena allvarligt, men jag kunde inte röra mig.
Hostattackerna blev fler, och värre. Det känns ungefär som när du sätter i halsen, och du hostar för ditt liv. Du hostar så det som sitter i halsen inte ska kväva dig till döds.
Men den stora klumpen av känslor som satt i halsen, gick inte att hosta upp. Den gick inte heller att kräkas upp.
Jag hörde hur någon sparkade på dörren. Men jag låg kvar på badrums golvet och rullade runt som en idiot. Hosta kunde jag inte sluta göra heller. Tllslut flög dörren upp i en smäll, dom hade antagligen sparkat upp dörren. Justin sparng mot mig och satte sig på knä vid mig. Han satte sig mot badrums väggen och tog upp mig i hans famn, samtidigt som han vaggade mig lite smått och pussade mig lätt på huvudet.
- I'm going to miss you so much when you are leaving tonight. Sa han med tårar i ögonen. Jag fick en lite chock, jag ska inte åka ikväll?
- What? I'm not leaving tonight? Sa jag lite krassligt, min hals gjorde fortfarande ont. Selena och Kenny som sparkat upp dörren gick för att lämna mig och Justin ensamna ett litet tag.
- I called the best rehab in L.A a few minutes ago. They said that you could come in tomorrow morning, so you leaving tonight. Sa han och jag kände genast hur sur jag blev inombords. Han förstod verkligen ingenting jag behöver ingen jävla pysko hjälp.
- I'm not leaving! You don't decide over me!! Sa jag och försökte dra mig ur hans famn. Men han höll om mig för hårt, jag var för svag.
- Alex stop!! I'm just trying to help!! Sa han med en hög ton och höll ett fastare grepp om mig.
- You don't understand Justin!!
- No i don't understand!! So please tell me? That would help alot.
- I can't, i'm not telling my problems to Justin Bieber that tries to sent me to rehab. Sa jag surt.
- I'm your boyfriend Alex. Sa han med en allvarlig röst.
- Yeah?! Well show it then! Sa jag och lyckades dra mig ur hans grepp. Jag lämnade honom bakom mig, jag hörde hur han började snyfta. Jag kollade snabbt bakåt, där satt han med ansiktet i händerna och grät. Skuldkänslorna började komma. Men jag kan inte berätta för honom, han kommer inte förstå. Det är liksom hans fans som har en stor del med saken att göra. Och om någon pratar illa om hans fans blir han bara arg. Jag gick till vårt lilla kök i bussen och hämtade ett glas vatten. Jag drack upp det medans jag gick in till mitt och Justin's sovrum. När jag la huvudet på kudden somnade jag direkt. Även om jag sovit hela natten och nästan precis gått upp var jag ändå väldigt trött efter det som precis hänt.
Selena's Prespektiv
När jag och Kenny kommit tillbaka efter en liten promenad kom vi in i bussen. Kenny gick dock ut direkt nästan han skulle gå och se vart Alfredo höll hus. Jag hörde någon snyfta, eller rättare sagt gråta. Det kom från badrummet så jag gick dit. Där satt Justin med ansiktet begravt i händerna och grät. Jag har känt Justin i ca 4 år och har nästan aldrig sett honom gråta såhär mycket. Jag satte mig på knä bredvid han och gav honom en lång varm kram. Han grät mot min axel.
- Let's go to the sofa instead of sitting here. Sa jag och hjälpte honom mot första bästa soffan utanför badrummet.
- What happened? Sa jag försiktigt när vi satte oss ner.
- I.. I don't know what i can do anymore. She won't go to rehab.. And she won't tell me what's wrong. Sa han och torkade bort sina tårar.
- We can't make her go to rehab. She needs to realize on her own that rehab is what she needs right now.
- But i can't sit here and watch when she hits the ground in her life.
- I know how it feels Justin, we just have to try figure out why she is like this. Sa jag och gav honom en ledsen blick och en lätt kram.
- I have soundcheck now, do you want to come with me? Sa jag och försökte le lite.
- I would love that, but what about Alex? Someone needs to be here if something happeneds.
- I can text Kenny to come back and keep an eye on her. Sa jag och tog upp mobilen, Justin nickade. Jag skickade iväg ett snabbt sms till Kenny att han måste komma tillbaka till bussen för att hålla ett öga på Alex. Efter det gick jag och Justin ut ur bussen och in mot arenan.
*
Alex's Prespektiv
Jag vaknade av att jag hörde röster utanför rummet. Kan kunde tydligt höra att det var Alfredo och Kenny. Sakta klev jag upp ur sängen. Jag tog med mig rena kläder och gick in i badrummet som jag och Justin hade i vårat sovrum. Eftersom Kenny sparkade in dörren på den andra toaletten har jag ingen lust att duscha där. Jag lät vattnet omfamna min kalla kropp. Jag kände mig riktigt ren, jag kom inte ihåg hur längesen det var jag duschade 3-4 dagar sen kanske? När jag var färdig satte jag på mig kläderna jag hade tagit med mig in i badrummet. Sen blåste jag håret med hårtorken. När jag kände mig färdig gick jag ut ur sovrummet och möttes av 2 blickar som stirrade på mig, Alfredo och Kenny. Dom satt och spelade Xbox.
- Can i join? Sa jag och kollade mot den lediga platsen bredvid Kenny.
- Yeah of course, do you play NHL? Sa Kenny och log lite smått mot mig medans jag gick och satte mig bredvid honom.
- Yeah, its my favorite game! Sa jag och dom kollade med förvånade blickar på mig.
- I love video games?! Sa jag och log lite mot dom. Kenny gav mig sin kontroll så jag kunde möta Alfredo. Efter ett par omgångar vann jag såklart.
- How can you be so good?! Frågade Alfredo häpet när jag vann överlägset mot honom. Jag bara skrattade och log mot honom. Buss dörren öppnades och in kom Justin och Selena. Justin såg riktigt ledsen ut fortfarande men Selena hade ett litet leende på läpparna iallafall.
- Justin do you know how good Alex are on NHL?! She won over me, the master! Sa Alfredo som fortfarande var förvånad över att han förlorade över en tjej. Justin svarade inte utan han gick in till vårat sovrum och stängde dörren. Jag visste att jag var tvungen att snacka med honom. Men vad han än säger tänker jag inte åka till rehab, eller säga varför jag mår så dåligt.
Emma HÄR!:D Clara skrev lite i början så fortsatte jag. Hoppas ni gillar det, men det ''oväntade'' saken har inte hänt än;) Bara så ni veet:D