Bloggerfy Splinx

So wrong but still so right - Part 63

- Have you ever considered to just ignore them, just show them that you're a strong confident woman? sa han och plötsligt försvann klumpen i halsen.
- I know who you are Alexandra Gomez. My daughter loves you and your sister. She's wearing the same cloths, she's listening to Selenas songs and watching videos of you on Youtube. Even though you think everybody hates you, there's a lot of people who loves you. Just like my daughter Alicia.sa han och jag kunde inte hjälpa det, men jag log som ett stort fån.
- Is Alicia a big fan of me? frågade jag frågande.
- She adores you! skrattade han.
- Aww! sa jag och sedan började vi prata om hur jag skulle lösa problemen.


Bracelets_large
- So Alex, how are you feeling after this conversation? Sa han när vi pratat i ca en timma.
- I feel a little better, but not so much better.
- It takes a while to get out of a depression. But can i ask you one more question? Sa han och jag nickade.
- Why did you get a depression of this death threats and mean words for Justin fans?
- I don't know why. I guess its because i was afraid that he was going to leave me again. If he found out that he's fans doesn't like me. And i felt like no one liked me. But it was most because i don't what to lose Justin, not again.
- Okey, that was everything for today. You can do whatever you want now. Sa han och log mot mig.
Jag gick ut ur rummet som vi hade pratat i. Han sa att jag inte behövde ha 2 samtal per dag. Det räcker med dom samtal jag har med honom på morgonen. Jag gick in på mitt rum och la mig i sängen. Klockan var runt halv 1 nu på dagen. Men jag hade verkligen inget att göra så jag stirrade bara upp i det vita taket.
- Hey, Mr. Hopkins thought it was to early for visitors but he changed his mind when he saw who it was. So i guess you have a visitor, can she come in? Frågade mannen som hade det läskiga leendet. Jag nickade och satte mig upp i sängen. In kom den sötaste Demi Lovato, då insåg jag genast varför Mr. Hopkins tyckte det var okej för Demi att komma. Hon har ju själv varit på rehab.
- Hey cutie! Sa hon och kramade om mig länge.
- Hi sweetie! Sa jag och besvarade hennes kram.
- So, it wasn't a long time ago i was here. Sa hon och kollade runt i rummet.
- You were in this rehab..? Sa jag förvånat.
- Haha yes, they have the best treatment here. But the rooms isn't the best.
- I agree. Sa jag och hon log stort.
- I brought something with me. Sa hon och jag blev genast nyfiken.
Hon tog fram ett armband av gummi. Det stod Stay Strong och ett hjärta på det.
- I had that bracelet on me when i was in here. It helped me a little. Sa hon och log.
- Thanks Demi you're the best!
- I have one more thing. Sa hon och tog fram en pappers lapp.
- Selena gave this to me, she found it under your bed in the tour bus. Sa hon och jag blev lite rädd för jag visste exakt vilket papper hon hade i handen.
- Why does death have to be so hard? I want to die now. Like, really want to. I can't take it anymore. Why does it have to be so fucking hard?! Let me go for fucks sake. Please... När hon läst klart kollade hon på mig.
- Alex this is not you. And you have to be strong to get back to normal. Take one day at the time, okey.
- Okey, thanks Demi. Sa jag och hon kramade om mig hårt.
- When you where at the tour bus before you came here, did you see Justin?
- Yeah, he was really sad. He almost cried. He's very worried about you.
- I know.. But he shouldn't, i'm in rehab now as he wanted. Sa jag och hon kramade om mig.
- I have to go now. But i hope you have a good time here. Even if its just for five days. Sa hon och jag log mot henne.
- I can always try. Sa jag och hon lämnade mitt rum med ett leende. Jag tog på mig armbandet jag precis fått av henne. Jag ska verkligen försöka att bli bättre. För detta skadar inte bara mig själv utan alla runt omkring mig också. Mannen sa att Selena hade meddelat mina föräldrar att jag var på rehab. Men att dom får se mig efter turnen för annars blir det bara för mycket med mammas och pappas oroliga ansikten.
Dagarna gick och vi gjorde samma sak hela tiden.
Men jag mådde bättre, och det kunde jag bara tacka Justin för.
Justin. Jag kom och tänka på hans underbara kyssar, hans rufsiga hår, hans min när han förlorar mot mig på X-box.
Åh vad jag saknar honom! Men det är bara en dag kvar.. Imorgon åker jag hem. Det ska du klara Alex!
*

- I'm really proud of you. You're become such a strong person in just five days. Have a good trip home and tell Justin I said hi. sa Mr. Hopkins och ledde mig ut genom dörren.
Luft! Solljus! Herregud vad jag längtat efter att känna mig fri!
- Thank you. I'll tell him. sa jag och log.
- Good. You're plane is going in 10 minutes, so I'll just drop you here. Goodbye!
- Bye! sa jag och gick sedan mot gaten.

Clara här!
På detta kapitlet skrev både jag och Emma! :D

We want comments luvies :)

Den speciella saken har INTE hänt än ;)

Kommentarer♥
Postat av: Apan

Mer, jag gillar att den inte är som alla andras!

2011-10-25 @ 17:23:28
Postat av: Sandra

Skulle jag kunna få din stilmall och bara går efter den och jag gör egen typ design och så? Jag kan skriva i min blogg typ tack och allting :)

2011-10-25 @ 18:11:11
URL: http://kkrazyguurl.blogg.se/
Postat av: Anonym

GRYMT BRA!!!!♥



//Ebba :D

2011-10-25 @ 18:16:17
Postat av: me

gr8

2011-10-25 @ 18:26:23
Postat av: jennifer

sjukt bra!!!!!!! omg undrar vad som är den "speciella" saken!! oh längtar ihjäl mig<3

2011-10-25 @ 18:35:28
Postat av: Julia

Jättebra skrivet! :D

2011-10-25 @ 20:41:22
URL: http://storiesaboutjustinb.blogg.se/
Postat av: Anonym

Kan du inte börja på en ny novell, inte för att din novell är dålig eller så men jag gillar inte att novellerna blir för långa, och du hat skrivit på den här jäätte länge :)

2011-10-25 @ 21:24:02
Postat av: melina

grymt bra! :D

2011-10-25 @ 21:43:40

Kommentera här♥:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0