- Is it Tom? sa jag när han stod precis vid stolen mitt emot.

- Yes. svarade han med en mörk röst. Vem var den här killen?

- Can't we go to another place? I know a wonderful place, come. sa han och jag ställde mig upp, tog min väska och började gå med honom.

Vi gick bort mot en annan väg och kom till en gränd.

- Uhm, do you really know where we are? sa jag men han bara fortsatte gå.

- Yes, it's right here. sa han och öppnade en dörr.

Inne i rummet stod en stor säng, ett långt skrivbord, en soffa och en dörr till en toalett kanske.

Jag kände att rädslan började komma fram. Men det är ju Tom så vad kan hända?

Han tog av sig luvan och jag kunde nu se att han inte var 19 år som han först sa. Han måste vara runt 45 års åldern. Jag kände mig både rädd och äcklad.

- You said that you were 19 ..? Sa jag med rädsla i rösten.

- I'm sorry. I know you would stop talking to me if i said that i'am 46 years old. And it was so easy to talk to you. Sa han med ett äckligt smile på läpparna.

- I don't care i'm 16 and you're 46. That's just creepie. I can't stay, i'm sorry. Sa jag och försökte öppna dörren, men den var låst. Och man behövde tydligen nykel för att låsa upp den inifrån. Det var ett riktigt gammalt ställe.

- Open the door! Skrek jag av panik. Sånt här har jag sett i filmer, och jag kan ju säga att det aldrig slutar bra.

- Sorry sweetie, but i just can't let Alexandra Gomez go. Sa han och närmade sig mig.

- Please don't do this... Sa jag med gråten i halsen. Jag kände på mig vad han tänkte göra med mig. Jag backade varje gång han närmade sig. Men tillslut kände jag dörren mot min rygg, där tog det stopp. Han slog till mig hårt med knytnäven mot mitt huvud. Sen slog han mitt huvud hårt mot den röda metall dörren. Efter det blev det helt svart.

*

Jag vaknade av en stark stank av alkohol. Och en rejäl huvudvärk. Jag kollade mig omkring. Mina kläder låg på golvet lite överallt. Tom låg bredvid mig och vi hade bara en filt över oss. Han snarkade högt, jag lyfte på filten och såg att jag låg helt naken. Jag kände att tårarna började komma igen. Men jag bett ihop och ställde mig upp så fort jag bara kunde. Jag tassade fram och plockade upp mina kläder. Jag satte på mig dom och skyndade mig ut så fort jag kunde. Allt jag ville var att lägga mig ner på marken och skrika för smärtan i huvudet var obeskrivligt jobbig. Jag kollade på klockan på min mobil, den var 3 på natten och jag hade 34 obesvarade samtal från Justin. Sen hade jag 32 obesvarade samtal från Selena. Och en del sms som jag inte hade någon lust med att läsa igenom. Även om det var mörkt kände jag igen mig, jag var inte så långt ifrån mitt hus. Jag tänkte igenom en lång stund om jag skulle gå tillbaka till bussarna och möta Justin's arga och oroligt ansikte. Eller om jag skulle smyga in i huset och möta mammas och pappas fövånade ansikten på morgonen. Jag bestämde mig för att gå till huset. Jag hade ingen lust att prata med någon just nu. Jag var helt slut inuti mig. Jag hade precis börjat bli bättre igen men nu mår jag sämre än innan. Jag har helt enkelt nått botten. Jag kände mig äcklig och förstörd.

Hur kan jag vara så dum att träffa en som jag knappt vet något om.

*

När jag var framme vid uppfarten slog jag in koden, eftersom jag inte hade någon nyckel med mig. Jag smög försiktigt in och tog av mig skorna. Sen gick jag tyst upp för trappan för att inte väcka mamma och pappa. Sen gick jag in på mitt rum och stängde dörren. Jag suckade. Det var längesen jag var i mitt eget rum. Jag tog av mig kläderna och gick in i duschen eftersom jag kände mig äcklig och smutsig. Jag duschade säkert i 2-3 timmar. Men hur länge jag än duschade och hur mycket tvål jag än tog, gick inte känslan av att jag är äcklig och smutsig bort.

Jag gav upp efter ett tag och tog på mig min pyjamas. Efter det låg jag i min säng och somnade direkt.

- Just go in, i didn't know she was here until you called. I went in to her room and saw her here. Sa en röst jag kände igen väl, det var mamma.

- Thanks, she didn't called me back and i got really worried. Sa en annan röst, en röst som jag verkligen inte ville möta just nu, Justins.

Jag hörde steg som var påväg mot min säng. Sedan kände jag att någon ruskade om mig och upprepade ordet ''vakna'' hela tiden. Tillslut blev jag så irriterad så jag öppnade ögonen och blängde surt på personen som försökte väcka mig, Justin..

- Why didn't you call me or Selena back last night. And were have you been? You didn't even showed up at the concert. Sa han med en lite smått sur röst.

Jag mådde för dåligt för att ens prata. Så jag bara vände ryggen mot honom utan att säga ett ord.

- I thought you were feeling better again? And who is this Tom? And why are you hiding stuff from me. Sa han argt. Han kollade sig omkring och hans blick fastnade mot golvet där mina kläder låg. Jag kollade dit bara för att jag ville se vad han kollade mot. Då märkte jag det. I byxorna jag hade på mig igår låg en andvänd kondom i ena fickan på byxorna. Alla minnen från igår kom tillbaka och tårarna började rinna längst min kind.

Jag la mig ner igen utan att möta Justins blick. Jag vet vad han tänker på just nu och jag kan nästan känna hur arg han är just nu. Hur mycket jag än vill säga sanningen kommer det inte ut ett ord ifrån mig. Hur mycket jag än försöker kommer det bara ut luft.

- I thought you were better than this Alex. But i guess not. You're just a whore like you said the first time. Sa han och slängde igen min dörr med en rejäll smäll. Nu rann tårarna hysteriskt ner längst mina kinder och jag fick en enormt jobbig känsla som gjorde ont i magen vilket fick mig att skrika så högt jag bara kunde.

---

Hope u liked it:D! We want comments<3