Vi fortsatte spela spel ett tag, men jag valde att krypa tillbaka till min koja när klockan började närma sig midnatt. Jag var helt slut i huvudet, inte trött, utan det var mer som att det var tomt. Jag borstade tänderna och bäddade upp sängen, för att sedan ta min mobil, och krypa ned. Precis när jag slog igen mina ögon plingade mobilen till, och ett meddelande från Justin trillade in.

”Hej, jag vet inte om du sover, men jag kunde inte gå och lägga mig utan att du skulle veta detta. Jag gillade dagen, jag gillade att spendera den med dig på sättet vi gjorde. Jag tror att vi kommer klara av att vara vänner, även om saker och ting gärna hade fått varit annorlunda. Sov gott prinsessan.”

Jag visste från början att Justin skulle börja bete sig så, kasta små vinkningar om att han faktiskt ville ha ett förhållande med mig, så jag svarade honom inte på det sms:et. Jag raderade det till och med, just för att jag inte ville höra hur mycket han saknade mig, och hur mycket han ville att vi skulle bli tillsammans. Jag ville ha honom som vän, inget mer. Det skulle ta emot att säga det till honom, med tanke på att jag faktiskt ljög.

På morgonen när jag vaknade var jag ensam i lägenheten, Selena hade något möte hon tog med Trever på. Jag vet inte om dem har gått ut med att dem är tillsammans, eller vad dem nu kallar det. Lucy hade åkt hem till sin mamma och pappa, för att spendera lite tid med dem, och hemma hos mig var min pappa. Jag ville inte träffa honom, så jag valde att stanna kvar där jag befann mig.

Mobilen plingade till och jag fick ett sms av min bror, han hälsade från pappa att han ville jag skulle komma hem över lunchen, men jag ignorerade det. Jag ville inte, och jag orkade inte. Jag gjorde i ordning en tallrik med fil och flingor för att sedan slå mig ned i soffan, och slå på en bra film, det fick bli Fast and Furious 5:an.

Jag måste ha somnat om under filmens gång, för när jag vaknade satt Trever bredvid mig, med både Alfredo och Justin, klockan på väggen visade att jag i alla fall hade sovit 3 timmar, den var ett på eftermiddagen. Alla tre kollade på mig precis som att jag vore galen, men när jag fick se mig själv i fönstret, i reflektionen så insåg jag att mitt hår stod åt alla håll.

- Snygg frilla du har. Trever satt bredvid mig och rufsade till det ännu mer. Vilket fick både mig, Justin och Alfredo att skratta. Jag är en sådan, som sällan bryr mig om vad andra tycker. Och det vet han om, därför gör han så mot mig.

- Jag vet. Den här frisyren är det nya modet. Jag reste mig upp, men insåg att jag bara hade ett kort linne och trosor på mig så jag sprang in på mitt rum.

Väl inne på mitt rum kammade jag ut håret, så gott det gick i alla fall. Jag insåg att jag var tvungen att ta mig en dusch för att kunna få ut tovorna. Precis när jag hade tagit av mig linnet slogs min dörr upp, men Justin var snabb nog att täcka sina ögon och be om ursäkt.

- Sorry, säg till när du är klar. Han vände på sig och var på väg att stänga dörren.

- Ge dig, det är inget du inte sett tidigare. Vad ville du? Jag höll för mina bröst med mina armar.

- Nej, jag tänkte bara höra om du ville göra något med mig idag. Men du kanske har annat för dig? man kunde nästan höra hur besviken han lät då han frågade om jag hade annat för mig. Nästan så att han byggde på mitt självförtroende varje gång han sa något sådant.

- Ja, det kan jag väl. Hade du något speciellt i tanken? Jag gick runt min säng och hämtade min handduk som låg på golvet.

- Jag vet inte, minigolf kanske? Ett leende lekte på hans läppar, men han hade ändå problem att se mig i ögonen, utan lät ofta blicken glida över min kropp.

Jag hoppade in i duschen och bad Justin sitta där inne med mig för att fortsätta prata. Jag gillar att ha honom runt mig, men jag vet inte hur tydlig jag ska behöva vara för att han ska förstå att jag inte vill annat än vara vän med honom. Jag vill liksom inte vara boven i det hela, vilket jag verkligen hoppas han kan förstå.

- Langar du en handduk åt mig? jag sträckte ut handen för att kunna ta emot den.

- Självklart. Jag torkade mig så noga jag kunde i det lilla utrymmet sedan klev jag ut med handduken kring kroppen.

Hela tiden följde Justin min minsta rörelse, och det såg nästan ut som att han suktade efter min kropp, precis som någon i öknen suktar efter vatten. Tro mig, jag vill ha honom lika mycket, men jag tänker inte släppa efter. Aldrig.

•

- Du kan ju inte ha den där klubban, den är för kort. Justin hade precis valt klubba medan jag fortfarande höll på och vela.

- Okej, men då tar jag den här. Sa jag och höll upp den som var lite längre än den andra.

Om jag ska vara ärlig var det första gången jag spelade minigolf, men ändå tyckte jag att det gick rätt bra, jag fick 4 slag på första banan, och Justin fick 2. Han kommer ju utklassa mig med hästlängder när vi är klara. Tråkigt nog, nästa gång ska vi allt göra något som jag kan.

- Håll inte klubban på det där viset, det går mycket lättare om du byter plats på händerna. Justin försökte hjälpa mig, då han stod på sidan av banan och lutade sig mot sin klubba.

- Stå inte bara där, hjälp mig istället. Han skrattade åt mig, men ställde sig bakom mig och placerade sina händer på mina. Jag kunde helt utan problem känna hans lätta andetag både i min nacke och känna hur hans bröstkorg nuddade min rygg flera gånger. Den saken gjorde det inte lättare att koncentrera sig.

Efter många djupa andetag och försök till koncentration lyckades jag få iväg bollen, och tro det eller ej, men den gick i på ett slag. Jag gjorde glädjetjut och hoppade omkring precis som att jag hade vunnit på lotto. Folk tittade på mig och blev näst intill skrämda av mina höga ord och läten. Justin stod på sidan och skrattade åt mig, så han gjorde egentligen inte saken bättre.

Folk fotograferade, viskade och tasslade bakom våra ryggar hela dagen, men det var inte många som kom fram till honom. Han tyckte det var skönt och kunde stå ut med viskandet, men jag visste inte vart jag skulle ta vägen tillslut. Justin måste ha märkt på mig att jag började känna mig obekväm. Han drog in mig i sin famn och strök mig över ryggen. Vilket inte gjorde saken speciellt mycket bättre.

- Justin, folk tittar, som idioter. Även om jag trivdes i hans famn så kändes det ändå fel att hamna på första sidan ännu en gång tillsammans med honom.

- Tänk inte på dem. Han satt på ett bord med benen isär och jag stod mellan dem med ansiktet mot honom. Han hade sina händer i sidan på mig, vilket var en underbar beröring. Men allt kändes ändå fel.

•

- Vem vann? Vi var tillbaka hemma hos Trever och Selena samt Lucy var där också.

- Vem tror du? Justin viftade med sina armar som en segergest. Trever kollade medlidande på mig, men jag skakade bara på huvudet och skrattade bort det.

- Jag tar honom nästa gång. Min mobil pep till och ett sms från bror trillade in i inkorgen.

”Hej syster. Jag håller på med en graffitimålning och undrar om du har lust att ta med dig dina vänner och komma hem för att hjälpa mig. Pappa är inte hemma, du behöver inte oroa dig.” Det lät fruktansvärt lockande, och om jag skulle gissa skulle ingen av dem andra säga nej till det.

- Ska vi dra hem till mig, Nate håller på med en graffitimålning och vill ha vår hjälp. Alla kollade på mig med skinande leenden.

- Absolut. Utbrast alla i kör.

•

- Justin, kan du ge mig den blåa färgen? Jag pekade på sprayburken som låg närmast honom och innan jag visste om det hade han sprutat ned min rygg med den färgen.

- VAD GÖR DU? Jag blev mer chockad än arg, men jag kunde ändå inte låta bli att skrika på honom.

- Du såg ut att behöva lite färg, så jag gav dig det bara. Jag hade den röda i handen så han fick igen, och jag visste redan innan jag gjorde det att jag skulle få springa för mitt liv om jag inte ville ha mer färg på mig, men jag kom inte långt.

Både jag och Justin sprang omkring som två små barn och lekte med varandra. Han hade både grön och gul i handen, så jag hann få med mig två färgen i farten jag med, blå och röd. Det var ingen av oss som såg speciellt klok ut, men vi skrattade båda två. Tillslut stannade jag för att jag var helt slut i benen. Jag kollade bak på Justin som stod en bit ifrån mig. Det såg precis ut som att han tänkte ut en plan. Men det behövdes inte, jag hade gett upp.

- Ger du dig? Han hånlog mot mig.

- Ja, det gör jag. Vi ser inte kloka ut. Han kom sakta mot mig, samtidigt som han släppte burkarna på marken. Jag såg inte vad hans avsikt var och jag förstod inte vad han höll på med heller.

Tillslut stod han så nära mig att jag ännu en gång under dagen kunde känna hans andetag mot mitt ansikte. Allt var så fel, men jag lät honom göra allt, han placerade sin hand på min korsrygg och drog mig till sig, för att sedan pressa sina läppar mot mina. Jag har saknat honom, absolut, och framför allt har jag saknat hans läppar, dem är speciella. Kyssen väckte en hunger inom mig, och den verkade inte ta slut heller. Hans intensiva läppar gav mina en riktig massage.

Jag ber verkligen om ursäkt för att ni har fått väntat så länge. Men jag skriver hela tiden, och ibland blir jag avbruten. Jag ska försöka hålla denna igång nu under tiden som Emma har tagit ett litet break. Hoppas ni gillar detta kapitel.