Igår var det jätte kul. Ryan förlorade så klart hela tiden mot mig och Justin när vi spelade. Men senare mot kvällen åkte Ryan hem och vi somnade strax efter det.

- Jag tänkte att vi kunde åka till Stratford när vi är klara. Vi ska stanna hemma hos min pappa i två dagar, sedan hos mina morföräldrar tillsammans med min mamma i två dagar. Sa Justin när vi precis ätit klart den goda frukosten.

- Låter kul, jag ska försöka skynda mig. Svarade jag och gav honom en kyss. Fast jag kände hur en stor klump bildades i min mage. Justin's pappa vet säkert vem jag är, och vad jag gjort. Det har säkert inte gjort mig så populär i hans ögon. Pattie har jag ju redan träffat och hon blev ju inte så sur, men hon har säkert fått reda på vad jag gjorde direkt jag kom hem till L.A. För bilder på mig inne på E.T var ju på varenda tidning. Jag tror att Justin såg på mig att jag blev nervös, för han drog tag i mig, och in mig i hans famn.
- Allt kommer att gå bra. Jag är villig att kämpa för vårt förhållande.

Han drog in mig i sin famn, och strök mig över ryggen.

 

- Förlåt för att jag var så löjlig igår, när Ryan var här. Mitt gamla beteende sitter kvar, men tro mig, jag kämpar varje dag för att det ska försvinna. Han tittade på mig, och ett litet leende lekte på hans läppar.

- Det är lugnt, mitt beteende finns också kvar. Vi jobbar tillsammans, för att få det att fungera.

 

Vi packade våra väskor och begav oss ned mot bilen. Resan till Stratford tog ett tag, men vi höll samtalet uppe, så att vi hela tiden hade något att prata om. På radion kom Katy Perrys, Firework, och Justin började sjunga med. Den härligaste rösten på jorden, och han som äger den sitter bredvid mig. Han höll hela tiden min hand stadigt och kollade ibland på mig.

 

- Vet du hur vacker du är? Jag rodna, skapligt. Jag kände till och med hur rosig jag blev om kinden, och försökte dölja det, men som vanligt är det omöjligt att göra det för honom.

- Hey, se på mig. Du är hur vacker som helst, och jag är så sjukt glad att du är med mig.

- Komplimang nisse, ge dig nu. Jag skrattade till, medan han fortsatte kolla på vägen.

 

När Justin svängde upp på uppfarten till vad jag tror var hans pappas hus kom den där hemska känslan i magen tillbaka, om att jag egentligen inte skulle vara här. Justin bar ut våra väskor och öppnade dörren åt mig.

 

- Kom nu. Han tog tag om min hand och drog med mig ut ur bilen.

- BIEBER… En liten tjej kom ut springandes från huset, och kastade sig i Justins öppna famn. Jag tror mycket riktigt att det var hans lillasyster, Jazmyn, då dem var fruktansvärt lika varandra. Bakom henne kom en liten grabb gåendes, och han var också lik Justin, så det måste ha varit hans lillebror.

- Hej sötnosar, hur mår ni? Justin släppte Jazmyn och kramade om den lilla grabben.

- Bra. Sa båda i kör, och Justin vände sig mot mig, och sträckte ut handen.

 

Istället för att stå ute och riskera att hamna i tidningen tillsammans så gick vi in, och jag fick hälsa på hans pappa, samtidigt som Jazmyn frågade vem jag var.

 

- Det är min kompis, Allyson. Svarade Justin.

- Trevligt att få träffa dig. Jeremy kramade faktiskt om mig, vilket jag absolut inte var beredd på. Men det var skönt att veta att han inte dömde mig, han kanske var som Justin ändå, inte dömande.

 

Justin visade mig runt i huset, och kom slutligen till sitt eget rum. Det var sött, absolut inte ett sådant rum jag hade föreställt mig att en superstjärna skulle ha. Fast å andra sidan var det hemma hos hans pappa, och han vill nog komma tillbaka ned på jorden när han väl är hemma, och då kan ett vanligt pojkrum vara en bra början.

 

- Du sover med mig, oavsett vad min pappa säger. Han la ned våra väskor på golvet, och kastade sig på rygg i sängen.

- Är det så smart? Jag stod kvar i dörren och skådade hans rörelser.

- Ja, det är det. Hans sexiga leende tog över ansiktet, och jag gav mig. Jag ville sova med honom, det var absolut inte det, tänkte mer på att hans pappa inte skulle gilla det.

 

Vi gick ned till vardagsrummet och satte oss på golvet tillsammans med både Jazmyn och Jaxon, dem satt framför tv:n och lekte med både det ena och det andra. Jeremy kom och gjorde oss sällskap, vilket var kul. Vi alla var samlade, och jag kände mig faktiskt välkommen. Vilket var fruktansvärt skönt, och om jag höll mig utanför kom alltid Justin och drog in mig i konversationen.

 

- Kan inte du ta en bild på oss? Justin gav mig sin mobil och Jeremy drog Jaxon intill sig, samtidigt som Jazmyn hängde över Justins ben.

- Självkart. Kortet blev hur vackert som helst, och det syntes verkligen att det var pappa med sina tre ögonstenar. 

- Kom. Jazmyn tog tag i min hand, och drog upp mig från soffan där jag satt tillsammans med Justin. Han kollade oförstående på henne, men jag följde villigt med henne.

- Vart ska vi? Hon fortsatte dra in mig, i vad jag tror var hennes rum då det var fullt med Hello Kitty saker.

- Mitt rum, vill du leka med barbie med mig? Hon var så söt den lilla tjejen, så fruktansvärt lik Justin.

- Klart jag vill. Vi satte oss ned på golvet och hon plockade fram den ena dockan efter den andra.

 

Hon hade absolut inte bara en barbie, hela golvet var fullt i dockor och tillbehör när hon äntligen satte sig ned och började plocka med dem. Hon gav mig en docka som hade långt svart hår, med gyllenbruna ögon, precis som Jazmyn, hon och Justin har samma ögonfärg.

 

Efter en halv timme inne med henne på hennes rum kom Justin in och satte sig bredvid oss, han lutade sig mot väggen, men sa inget. Han skådade oss bara från ett betryggande avstånd.

 

- Tycker du om min bror? Jazmyns plötsliga fråga fick mig att söka Justins ögonkontakt. Han log mot mig.

- Ja, det gör jag. Jätte mycket. Hon tittade på Justin som fortfarande satt och log. Hon kröp in i hans famn och kramade om honom.

- Tycker du om henne? Hon pekade på mig, och jag kunde inte undgå att se hur Justin flackade med blicken.

- Det gör jag. Jazmyn skrattade, med hela ansiktet.

- Är ni ihop? Frågan var riktad mot Justin.

- Nej.

- Bli det då. Det lät som att det var ord och inga visor från Jazmyns sida.

---

Marielle här, vet inte om kapitlet blev så bra. Men ah, ni fick ett iaf.. :)