I Feel Different Around You - Chapter 51

- Tycker du om min bror? Jazmyns plötsliga fråga fick mig att söka Justins ögonkontakt. Han log mot mig.

- Ja, det gör jag. Jätte mycket. Hon tittade på Justin som fortfarande satt och log. Hon kröp in i hans famn och kramade om honom.

- Tycker du om henne? Hon pekade på mig, och jag kunde inte undgå att se hur Justin flackade med blicken.

- Det gör jag. Jazmyn skrattade, med hela ansiktet.

- Är ni ihop? Frågan var riktad mot Justin.

- Nej.

- Bli det då. Det lät som att det var ord och inga visor från Jazmyns sida.

---

Vi satt runt bordet och åt. Jeremy hade gjort världens godaste kött gryta med ris. Jag sa inte mycket, faktiskt inget alls. Jag bara lyssnade på vad dem andra pratade om.

- Chaz ska ha en slags film kväll imorgon, så jag tänkte att jag och Ally ska dra dit. Vi sover nog där också. Sa Justin till Jeremy när vi nästan ätit klart.

- Okej det låter kul, då får ju du Ally träffa alla Justin's kompisar. Svarade Jeremy och log mot mig.

- Men vi behöver inte gå dit om du inte vill. Sa Justin samtidigt som han tog min hand i sin.

- Klart jag vill! Det låter som sagt kul. Jag log, sedan släppte vi det ämnet.

Det känns bra att få träffa alla Justin's kompisar här i Stratford. Lite nervös är jag ju så klart, men om alla är lika snälla som Ryan har jag inget att oroa mig över.

Senare mot kvällen satt jag ute på altanen med en filt om mig. Medans Justin och Jeremy nattade Jazzy och Jaxon. Det var mörkt och stjärnorna lös i natt himlen. Jag tänkte tillbaka på första gången jag träffade Justin och flinade åt minnet lite. Det var ju när jag försökte smita ut från Alfredo, pinsamt. Men mitt i allt ringde så klart mobilen. Mamma stod det på displayen, konstigt hon brukar ju aldrig ringa mig.

'' Mamma ''

- Hej, mamma. Sa jag med en trött röst.

- Hej gumman.. Hur länge stannar i Canada? Frågade hon och jag blev lite förvånad, varför bryr hon sig ens?

- 3 veckor, hur så..? Svarade jag.

- Hjärtat, du vet att både jag och pappa älskar dig, eller hur?

- Okej mamma vad har hänt? Jag fick nog av allt skitsnack, det var bäst om hon bara sa det rakt ut istället för att dra ut på det.

- Din pappa och jag ska separera, men vi kommer fortfarande jobba ihop. Sa hon, och nu hörde jag på hennes röst att hon hade gråtit. Jag svalde hårt, detta var verkligen något jag inte förväntade mig. Dem har alltid varit så lyckliga. Jag har alltid önskat att jag också skulle ha så bra förhållande som dem hade med någon kille. Visst dem har inte funnits där för mig så mycket på senaste tiden, men dem har alltid varandra.

- Varför.. Fick jag fram tillslut.

- Spelar det ens någon roll varför? Frågade mamma med gråten i halsen. Då fattade jag att allt var pappa's fel i alla fall.

- Vad har han gjort?

- Gumman.. Han har hittat en ny, han hade en affär med henne och nu vill dem bli ett par. Det är en som jobbar på vårat företag, Jennifer heter hon. Svarade mamma och jag blev helt stum. Pappa var otrogen.

- Mamma, jag kommer hem på en gång. Sa jag sedan. Jag tänker inte vara som henne, hon behöver mig just nu och då lämnar jag henne inte.

- Det är lungt, Elise är här med mig. Lucy och Nate är också här. Din pappa är kvar i New York. En tår rann ner längst min kind som jag snabbt torkade bort. Tanken av att min mamma och pappa inte är tillsammans längre gjorde mig illa mående.

- Elise..? Vad gör hon hemma?

- Jag har pratat med henne och hållt kontaken, vi är sams igen och hon hjälper mig lite just nu.

- Okej, men jag är tillbaka om tre veckor mamma. Förhoppningvis kanske vi kan försöka få bättre relation igen. Precis som förr. Sa jag med hopp i rösten.

- Klart vi kan älskling, jag ska ta ledigt från jobbet i 2 månader nu, så vi har fem veckor att bygga upp våran relation på. Svarade hon och jag log lite, även om det rann tårar från mitt ansikte. Precis då kom Justin ut på altanen. När han såg mig gråta såg han genast orolig ut.

- Jag älskar dig, vi ses när jag kommer hem.

- Det gör vi gumman. Hälsa Justin från mig, jag älskar dig med. Efter det la jag på och Justin satt nu bredvid mig.

Vi satt där, i tystnad. Innan han bröt den.

- Ally.. Vem pratade du med? Frågade han sedan lite kallt.

- Ursäkta? Frågade jag förvånat när jag hörde hur dryg han lät. Som om jag pratade med någon kille förut när jag sa älskar dig eller något.

- Jag vill veta vem du pratade med, var det Alfredo? Han höjde rösten åt mig, då blev jag riktigt förbannad och ställde mig upp.

- Det var min mamma Justin! Hon berättade att min pappa har varit otrogen och nu lämnar han henne! Du kan aldrig släppa det där med Alfredo, eller hur?! Du borde lita på mig innan du vill kämpa för ett förhållande. För sånt här klarar jag inte av Justin. Det här behöver inte jag just nu. Jag gick in och lämnade en förvånad Justin ute. Han blev stum av mina ord. Jag gick in och satte mig i vardagsrummet. Strax efter kom Justin och satte sig bredvid mig.

- Det är svårt, att glömma. Jag har skapat bilder i mitt huvud på dig och Alfredo. Den natten du var med honom och sedan berättade för mig. Då vi fortfarande var tillsammans. Och det är så svårt att glömma dem bilderna. Men om vi kämpar så kommer jag kunna lita på dig igen. Och då kommer bilderna i mitt huvud försvinna. Förlåt Ally.. Sa han och kollade på mig med hans underbara ögon. Jag kämpade med att inte möta hans blick.

- Justin du säger alltid att du inte är för bra för mig. Men sanningen är Justin, allt det inte är värt att kämpa för mig. Sa jag och han suckade lite. Men han la sin hand under min haka och vred mitt huvud mot hans. Vi kollade in i varandras ögon och jag kunde inte låta bli att le lite.

- Ally, du är visst värd att kämpa för.. Jag tänker kämpa för dig Allyson, och det tänker jag göra för att jag älskar dig Ally. Sa han och log. Men jag tror jag fick ett större leende på läpparna en vad han fick. Han sa det äntligen, han älskar mig.

- Menar du verkligen det denna gången? Fick jag fram tillslut.

- Ja det gör jag. Jag ville säga det i ett romantiskt tillfälle men jag kunde inte låta bli. Sa han och kysste mig, mjukt.

- Jag älskar dig med Justin, och tillfället är perfekt.

- Jag är ledsen för dina föräldrar förresten. Du vet att jag finns här om du vill prata om det. Svarade han och pussade mig lätt på pannan.

- Jag vill inte förstöra det här med att prata om mina föräldrar. Sa jag och log lite.

Vi satt säkert uppe i timmar och pratade om allt posetivt som har hänt i våra liv. För inget negativt fick förstöra den här stunden med Justin, för allt var perfekt just nu.

---

Emma här! Ganska värdelöst kapitel men jag hade slut på idéer!;) Enjoy!<3

Jätte bra, älskar att ni uppdaterar så ofta :D

nej då det är inte värdelöst! tvärtom! :))

AWESOME! :D

ny läsare här! Läste igenom allt idag! Jag lovar, jag har nog äntligen hittat något värt att läsa! Även om det är om JB! Alltså killen har en fantastisk talang men jag är inte direkt ett äkta fan om man säger så! :)

Bra, men du kunde ha gjort det bättre skrivmässigt sätt och så kunde du ha använt Allys telefonsamtal till någon händelserikare för att få både berättelsen på en ny nivå och skapa dramatik. Hoppas att du förstår vad jag menar.

Super!!!

Jättebra!



Tycker lite som kommentaren ovan, Alictin. Ni kunde kommit på något som var mer dramatiserat än att vara otrogen, men jag tycker det var bra ändå, inte allt på en gång. Jag tycker även att Justin borde ha lite mer tillit för Ally, det känns så taskigt annars.



Längtar tills nästa :)

Jättebra, men håller med dom andra. Men som sagt, jättebra ändå. :)

Jätte bra!

//FIA