När jag var framme på LAX flygplats möttes jag av Lucy. Som tur var det inga paranoida Bieber fans i närheten.

- LUCY!! Skrek jag och sprang mot henne. Hon skrattade och vi kramades länge. Sen tog hon några av mina väskor och vi började gå mot bilen.

- Jag har saknat dig vännen! Förresten så avslutade jag det som var mellan mig och Nate förra veckan. Det kändes helt fel tillslut. Jag vill ha en pojkvän inte ett öppet förhållande eller vad det nu var. Sa Lucy och log, hon verkade i alla fall inte ledsen vilket var en posetiv sak.

- Även om Nate är min bror så tycker jag du förtjänar bättre en honom. Han är bara ute efter sex.

- Jag skulle lyssnat från första början.. Aja nog om mig, hur var det i Canada med Justin?

- I början gick det sådär.. En historia kort, vi var hos Justin's kill kompisar så kom Justin's ex Julie och dem kysstes så jag och Justin bråkade. Jag åkte tillbaka till Toronto men dagen efter kom Justin och allt löste sig. Efter det hade vi det helt fantastiskt. Men han åker tillbaka till Stratford ensam denna gången så jag valde att åka hem.

- Okej.. Vad bra att allt löste sig, men är det inte lite konstigt att Justin vill åka till Stratford ensam? Där hans ex Julie bor? Frågade Lucy när vi slängde in väskorna i bilen.

- Nja.. Jag litar på honom. Vi är tillsammans nu förresten. Sa jag och log stort.

- Grattis! Men om han gör något dumt kommer jag be Trever slå ner honom. Svarade Lucy och flinade när vi körde iväg hem till Trever.

- Det behöver du inte göra. Jag klarar mig bra själv, Justin är inte så stor jag kan slå ner honom. Sa jag och skrattade lite och Lucy hängde på.

I natt ska jag sova med Lucy och Trever som vanligt. Men imorgon har jag planerat att åka hem till mamma och se hur hon mår. Fast jag har inte riktigt bestämt om jag ska sova där. Det löser sig imorgon. När vi var framme i lägenheten med alla väskor pustade jag ut.

- Trever!? Ropade jag och hörde någon komma mot hallen. Jag släppte ner väskorna för att omfamna Trever i en kram. Men det var inte Trever som kom, utan självaste Selena Gomez. Henne har jag inte sett sen EMA galan som blev en stor skandal. Hon har inte pratat med mig en dess. Så en aning pinsamt blev det.

- Trever är ute och handlar, han är nog tillbaka snart. Jag visste inte att du skulle komma idag. Jag har lånat ditt rum medans du var borta. Så jag tog ner alla läskiga Bieber posters. Dem skrämde mig. Men jag ska ta ut alla mina saker och ställa dem i Trever's rum. För jag antar att du också ska sova här Lucy? Frågade Selena. Jag hörde inte om hon lät arg eller glad på rösten. Men hon var inte lika snäll som ho brukar vara. I så fall skulle hon gett mig en stor kram.



Jag vågade inte fråga vad hon gör här. Utan jag kan bara fråga Trever senare eller något. Lucy hjälpte Selena med att flytta hennes saker. Minnena från EMA kvällen dök plötsligt upp och för att lugna mina nerver tog jag ett glas vin och satte mig i vardagsrummet. Det är kväll här i L.A så jag antar att det är dag i Canada. Så jag passade på att ringa upp Justin lite snabbt. Flera signaler gick men tillslut svarade, någon.

- Haha... Justin sluta..! Släpp mig! hahahah.. Hallåå? Svarade, Julie. Jag hörde Justin's skratt i bakgrunden och Julie skrattade ibland också. Det lät som han kittlade henne eller något. Jag var tyst en stund men kom sedan tillbaka till verkligheten.

- Det är Ally, Justin's flickvän. Kan du ge honom luren? Sa jag irriterat. Tanken att dem två spenderade tid tillsammans var inte precis en rolig tanke.

- Ledsen, Justin vill inte ha en telefon interjuv just nu. Han är ledig, eller hur Justin? Hörde jag Julie säga.

- Julie lägg på luren. Hörde jag Justin skratta fram glatt i bakgrunden.

- Bara om du säger att jag är vacker. Svarade Julie honom och jag ville inget annat en att slå ihjäl henne just nu. Men jag har ju ett val, jag kan ju lägga på. Men jag vill höra Justin's svar.

- Julie, du vet att jag tycker att du är en av dem vackraste tjejerna jag känner. Efter det hörde jag bara pip, Julie hade lagt på.

Strax efter det kom Selena och Lucy in i rummet. Selena's blick stannade på mitt vin glas.



- Trever sa att du hade förändrats sen EMA? Att du inte dricker längre, han hade tydligen fel. Sa hon drygt och satte sig ner i fotöljen. Lucy gick osäkert fram och satte sig bredvid mig.

- Jag gjorde det, för Justin's skull. Men jag tror det var i onödan för just nu är han ensam med Julie i Canada och säger att hon är en av dem vackraste tjejerna han känner. Men Selena, om jag kan ta tillbaka det som hände skulle jag. Efter den kvällen förändrades allt. Jag vill aldrig tappa kontrollen över mig själv igen. Det är bara ett glas. Men just nu behöver jag dig, Lucy och Trever för det är något som inte stämmer mellan Justin och Julie. Om han lämnar mig för henne så behöver jag er alla. För jag kommer inte klara det utan er i så fall. Sa jag och Selena log mot mig.

- EMA kvällen är som bortglömd för mig. Men om Justin sårar dig, får han med mig och göra. Svarade Selena och skrattade lite vilket både jag och Lucy hängde på.

- Förlåt om jag frågar men vad gör du här? I Trever's lägenhet, ensam med Trever? Frågade jag nyfiket.

- Vi har pratat en del, om allt. Och det kändes bra att prata med honom så vi har spenderat mycket tid tillsammans dem senaste veckorna. Så jag kommer nog vara här ett tag. Eftersom jag är ledig just nu. Jag log mot Selena, det kändes skönt att Trever äntligen har hittat en tjej som är snäll och söt. För jag kan se på Selena att dem är mer en bara vänner.

När Trever en timme senare steg innanför dörren blev han förvånad. Han hade nog absolut inte förväntat mig fören om en vecka. Men han blev glad att se mig i alla fall, och det är väl det som är huvudsaken? Han bar in matkassarna i köket, och jag gick efter honom, ensam.

 

- Hej bästa vän. Han vände sig om mot mig och öppnade sin famn. Jag gick direkt in i den och jag kunde på en gång känna att det var det enda stället jag var trygg. Han var den enda som inte ljög för mig, eller som gjorde mig illa på något sätt.

- Hej vännen. Hur har du haft det, och vad gör du hemma nu? Han menade inte hemma som i LA utan hemma som i hans lägenhet, för han vet att jag klassar detta som mitt hem mer än det hemma hos mamma.

- Helt okej. Justin återvände till Stratford själv, och först nu förstår jag varför. Jag orkade inte dra upp historien en gång till, det fick bli en annan gång då det bara var han och jag.

- Vad menar du? Han kollade oförstående på mig, och började plocka in maten i kylskåpet. Vilket jag självklart hjälpte till med.

- Kort historia. Vi lekte, Justin kysste sitt ex, jag blev sur, åkte tillbaka till Toronto, och han åkte tillbaka till Stratford när jag åkte hem. Vi är tillsammans nu, men jag ringde honom nyss och Julie exet svarade. Han drog återigen in mig i en kram.

- Du behöver inte berätta. Jag ser på dig att du mår dåligt. Ta det i din takt, du vet att jag finns här.

 

Kvällen närmade sig och vi satt tillsammans alla fyra och spelade kort och snackade skit. Poker var något vi alla kunde så det var det spelet jag utklassade dem alla i. Lucy var den första att anklaga mig för fusk, men jag skrattade bara åt henne. Det är bara dåliga förlorare som håller på så.

 

- Ge dig nu Ally. Hur kan du plocka hem varje stick? Selena kastade iväg korten på mig och la sig raklång på golvet. Vi andra skrattade åt henne.

- Jag har tallang, precis som du har när det kommer till att sjunga. Så det är bara att acceptera att jag är bättre i poker.

- Jaja, okej. Kan vi göra något annat? Hon satte sig upp igen och kollade på oss. Egentligen hade vi spelat för länge för att det ens skulle vara kul.

Efter en stund av tystnad valde jag att gå in i mitt rum och packa upp min väska. Alla bilder jag tidigare hade haft på väggen, som Selena så fint hade plockat ned, valde jag att sätta upp igen, och denna gång skulle jag verkligen kasta pil på dem också. Hur kunde han göra så mot mig? Jag förstod liksom inte vad det var jag hade gjort mot honom, som fick honom att göra så mot mig. Han gjorde mig illa. Aldrig i hela mitt liv att jag har känt lika för någon annan som jag känner för honom, och det stör mig. Att han så lätt kan komma åt mitt hjärta.

 

- Vill du ha sällskap, eller vill du vara ensam? Lucy kom in och satte sig ned på sängen.

- Du får stanna om du vill. Men jag är inte mycket till sällskap. Hon skrattade till och satte sig ordentligt i sängen, med en kudde i knä.

- Selena och Trever är inte heller så bra sällskap, om du fattar vad jag menar? Hon log med hela ansiktet, vilket fick mig lite nyfiken. Vi alla är tonåringar, och vi vet hur vi själva beter oss.

 

Jag smög ut med Lucy bakom mig, då jag ville se det med ena ögon. Och mycket riktigt, Trever låg i soffan med Selena över sig, och åt nästan upp hennes ansikte. Men det var skönt att se Trever tillsammans med en bra tjej. Jag visste att dem kunde bli lyckliga tillsammans, om dem valde att ta det klivet.

 

 

- Jahapp, det händer tydligen saker på hemmaplan också när en annan är borta. Selena kastade sig av Trever, så hon åkte ned på golvet. Vilket fick oss andra att börja skratta.

- Förlåt, var inte meningen att skrämma livet ur er. Trever satte sig upp i soffan och hjälpte Selena upp, för att sedan dra ned henne i sitt knä.

- Det är lugnt, trodde ni hade gått och lagt er. Selenas kinder fick en rödare nyans, så jag förstod att det inte var läge att skoja. Dem gjorde rätt, dem gick sakta fram. Man ska inte skynda sig.

4 dagar senare.

 

Justin hade inte hört av sig en enda gång, vilket kändes rejält i hjärtat. Det var precis som att han slet ut det och kastade iväg det, samtidigt som han skratta åt mig. jag var säkerligen ett skämt i hans ögon. Jag hade i och för sig inte heller hört av mig, men jag ville inte vara som en jobbig flickvän, som han sedan kunde sitta och skratta åt tillsammans med sina vänner, och Julie. Hennes namn fick mig arg, jag ville stampa på hennes huvud.

 

 

- Gumman. Kliv upp nu. Du har legat här inne dem senaste dagarna. Ta tag i ditt liv, hälsa på din mamma eller något. Lucy kom in och försökte få mig ur sängen, och hon lyckades verkligen då hon nämnde min mamma. Jag hade helt glömt bort att hon och pappa skulle skilja sig.

- Tack för att du väckte mig. Jag måste åka till mamma. Jag drog på mig kläder och drog en borste genom håret. Sedan gav jag henne en kram och gick ut.

 

•

 

- Älskade lilla flicka. Hur mår du? Mamma kramade om mig när jag kom hem, och det fick mig att falla ihop. Alla känslor jag under några dagar känt har jag försiktigt skjutit åt sidan, men nu kunde jag inte mer. All ilska, kärlek, sorg, ja allt, kom på en gång.

 

Mamma ledde mig in till vardagsrummet och la ned mig i soffan för att sedan lägga en filt om mig. Hon gick ut i köket och kom tillbaka en stund senare med hennes kuckelimuck te. Det är nog det godaste te jag druckit i hela mitt liv.

 

- Hur mår pappa? När jag efter en stund hade lugnat ned mig tänkte jag lägga all min energi på henne och pappa. Hur jag mår är det ingen som kan ändra på ändå.

- Han mår väl bra. Han är i New York. Vi ska ta varannan vecka på företaget, så att vi slipper springa in i varandra, och på så vis slipper vi dela huset. Jag tyckte det var en bra lösning dem hade kommit på, även om det är jobbigt att veta att dem inte vill se varandra.

- Okej, men då kommer en av er alltid vara hemma? Hon nickade milt mot mig.

 

Tystnaden som uppstod mellan oss avbröts av min mobil. Det ringde, och jag orkade inte hämta väskan som stod i hallen. När det äntligen slutade ringa, tog det inte lång tid fören det började igen. Så jag reste mig sakta upp och gick och hämtade den. Justins namn lyste på displayen.

 

- Mhm. Fint sätt att svara på, åt sin pojkvän. Han skrattade till, vilket gjorde mig arg.

- Oj, ens flickvän verkar sakna en. Irritationen växte inom mig.

- ja, precis lika mycket som ens pojkvän, tydligen. Har Julie lämnat dig nu eller? Han skrockade till, och låtsades om att inte förstå.

- Vad snackar du om?

- Det ska jag tala om för dig. Minns du att din mobil ringde samma dag som jag åkte, på kvällen?

- Ja, vad? Han lät nervös.

- Minns du att du sa att Julie var en av dem vackraste på jorden? Han blev tyst ett tag, vilket var ett täcken på att han förstod vart jag ville komma.

- Fråga dig nu Justin, hur jag kunde veta det, om det inte var jag som ringde! Jag klickade honom, han skulle inte få chansen att höra mig ledsen, och framför allt orkade jag inte med en dum bortförklaring. Mamma satte sig ned bredvid mig, och höll om mig, precis som att jag vore liten.

---

 

Emma skrev halva, och jag Marielle skrev resten. Tänkte jag skulle ge er ett lite längre kapitel, så jag hoppas jag gjorde det nu. :)

Glöm inte bort att det är era kommentarer som gör så vi vill skriva. ♥