- Det ska jag tala om för dig. Minns du att din mobil ringde samma dag som jag åkte, på kvällen?

- Ja, vad? Han lät nervös.

- Minns du att du sa att Julie var en av dem vackraste på jorden? Han blev tyst ett tag, vilket var ett täcken på att han förstod vart jag ville komma.

- Fråga dig nu Justin, hur jag kunde veta det, om det inte var jag som ringde! Jag klickade honom, han skulle inte få chansen att höra mig ledsen, och framför allt orkade jag inte med en dum bortförklaring. Mamma satte sig ned bredvid mig, och höll om mig, precis som att jag vore liten.

---

- Det här händer alltid. Varje gång jag mår bra händer något och allt går åt helvete igen. Sa jag när jag låg i mammas famn.

- Tråkigt nog är det så livet är. Men jag tror Justin älskar dig, och inte ens Julie kan ändra på det älskling. Mamma hade lika stor aning om hur Julie var som jag, inte ens jag visste vad hon var kapabel till att göra.

 

Vi åt middag tillsammans, och helt ärligt kan jag inte minnas när jag fick uppleva mammas underbara hemgjorda köttbullar senast. Jag åt helt under tystnad för att få njuta fullt ut av maten. Mamma satt och skrattade åt mig, jag måste ha sett rolig ut då jag verkligen smakade varje bit jag stoppade i munnen.

 

- Stannar du över natten? Vi var återigen tillbaka i vardagsrummet.

- Nej, jag åker tillbaka hem till Trever. Jag behöver mina vänner nu. Hon reste sig upp från soffan och gick fram till fönstret som vätte ut mot bakgården på det stora huset.

- Och jag behöver min dotter. Hon lät arg, nästan besviken.

- Vart har du varit då jag har behövt min mamma, hah? Varje gång det har hänt något i mitt liv är det Lucy som funnits där för mig. Hon stod fortfarande kvar på samma ställe, och jag hade absolut ingen lust att börja bråka med henne.

 

Det slutade med att jag åkte därifrån, med tårar i ögonen. Hon skällde på mig, rejält. Menade på att jag hade varit en oduglig dotter, som absolut inte uppskattade det goda i livet. Allt jag någonsin önskat mig var att min mamma och pappa skulle finnas vid min sida, när något hände i mitt liv. Men allt man fick var ett telefonsamtal från New York där dem sa att dem inte skulle komma hem.

 

- Ally vad gör du här? Skulle inte du spendera tid med din mamma? Selena kom ut i hallen när hon hörde hur dörren slogs igen. Jag gillar henne, hon dömer inte.

- Jo, men min mamma tror hon kan höra av sig till mig när hon känner för det. En varm kram var det jag fick av Selena. Sedan gick jag in på mitt rum.

 

Pilarna som låg bredvid sängen kom till användning då jag såg min vägg. Alla tre kastade jag iväg samtidigt, och prickade rätt på alla. Det är ingen som förstår hur ont mitt bröst gör, hur det känns när någon trampar mig på tårna. Ilskan jag kände inom mig tog jag ut på alla saker som fanns i rummet, sängen välte jag samtidigt som jag skrek rakt ut. Selena kom inrusandes med min mobil mot örat.

 

- Du har telefon, den slutade inte ringa i din väska förrän jag svarade. Hon sträckte mig luren, och kollade sig omkring i rummet, men sa inget.

- Vem är det? Inte ens då svarade hon, vilket gjorde att jag förstod på en gång att det var Justin.

- Jag vill inte prata med honom. Hon fortsatte vifta med mobilen, i en gest att jag skulle ta den. Så jag tog emot den, men kastade den i väggen istället.

 

- Gumman sluta. Du skrämmer mig. Rummet var helt upp och ned, och min ilska var slut. Allt jag ville var att slå på Justin.

- Gå då. Ingen tvingar dig att vara här. Selena var på väg att lämna rummet, men jag hann stoppa henne.

- Nej, förlåt. Jag menade det inte. Fan, vad ska jag göra? Hon drog in mig i en kram, och vi båda sjönk ned på golvet.

- Du kan börja med att prata med honom. Om ni nu är tillsammans borde han få en chans, du borde lyssna på honom. Hon hade rätt, jag visste det, men samtidigt ville jag inte höra hans lögner.

 

•

 

Justin skulle komma hem idag, eller ja, till LA. Det är mitt hem, inte hans. Allt jag ville var att han skulle knacka på, med en stor blombukett, och säga att allt var ett enda stort misstag. Men vi alla visste att det aldrig skulle inträffa. Han skulle inte landa fören på kvällen, så jag passade på att åka till hotellet som Alfredo bodde på. Jag saknade honom, och jag är säker på att han saknade mig också.

 

 

- Hej Ally. Det var inte igår. Hur mår du? Frågan är om han vet vad det är som har hänt, eller om jag ska berätta det för honom.

- Nej, det var ju inte det. Jag mår helt okej, du då? Jag berättade inte för honom, jag ville inte ha någon som tyckte synd om mig, det räckte med Lucy och Selena.

- Du vet om att Justin är här om någon timme. Jag vet inte om det är så bra att du blir sedd med mig. Han slog sig ned i soffan och bjöd mig på en cider.

- Han får acceptera att vi är vänner. Så är det bara. Jag tog emot cidern, även om jag inte skulle ha gjort det.

 

Vi låg i soffan och kollade på film då han plötsligt höll om mig, jag gjorde inget för att hindra det. Jag saknade närheten, jag saknade sättet som Justin tog i mig, och hur han såg på mig. Men när jag kom på att det var Alfredo som låg bakom mig reste jag mig försiktigt upp, och ursäktade mig, för att gå på toa.

 

- Ally är här. Bara så du vet. Alfredo pratade med någon, antingen i telefon eller så var personen här.

- Jasså, vad har ni gjort då? Justin lät inte glad, precis som att han hade en anledning att vara sur.

- Kollat på film, snackat. Vad du är sur, borde du inte vara hur glad som helst över att hon är här? Alfredo visade verkligen att han inte visste vad det var som hade hänt.

 

Tårarna på mig började rinna då jag hörde Justins röst, och jag visste inte om jag skulle gå ut och visa mig eller inte. Allt kändes så fel, det var ju han jag längtade efter, men inte hans beteende. Man kysser inte en annan framför en tjej man säger sig älska, så är det bara.

 

- Hej. Min stämma lät plågsam, och när Alfredo säg hur Justin reagerade över min röst försvann han illa kvickt ur hotellrummet.

- Hej. Torrt och elakt svarade han mig tillbaka. Precis som att jag inte ens vore ett fan av honom.

- Nej men okej. Då går jag, kul att ses. Jag gick ut i vardagsrummet och packade ihop mina saker för att precis kunna ta i dörr handtaget innan han stoppade mig.

- Gå inte, snälla. Jag saknar dig. att se honom i ögonen vore döden för mig själv, så jag kollade inte över huvud taget på honom.

- Jag hörde dig, när du pratade med Alfredo. Vet du en sak, du kan dra åt helvete. Jag slet upp dörren för att han inte skulle kunna stoppa mig, och rusade ut från rummet vidare bort till hissarna.

 

När jag kom till min bil ringde jag upp Lucy och frågade henne om hon ville följa med till Starbucks på en kaffe. Jag behövde all energi jag kunde få, om jag skulle klara av dessa dagar, bara genom att veta att Justin befinner sig i LA.

 

- Hur var det att se honom igen? Lucy tog en tugga på sin kanelbulle.

- Plågsamt, allt jag såg framför mig var han tillsammans med Julie. Hon kollade ledsamt på mig, och drack en klunk kaffe.

- Gör det bästa av det, okej. Jag nickade med glädje i ögonen mot henne. Hon behöver absolut inte säga mycket för att få mig glad, eller för att visa att hon faktiskt bryr sig.

 

När vi kom hem igen var varken Trever eller Selena inne, vilket förvånade mig då dem inte skulle göra något speciellt. Men strax efter förstod jag varför då jag såg Justin sitta på min säng. Han grät, om jag inte misstog mig. Vilket gjorde mig en aning glad, han skulle minsann få känna på hur det kändes när någon sårade honom.

 

- Vad gör du här? Han reste sig upp, och gick mot mig men jag backade.

- Förlåt. Jag stod med huvudet högt, precis som att jag kollade ned på honom.

- Tror du att du kan komma hit, och be om ursäkt? Bara sådär? Glöm det, du ska få känna hur det känns när någon sliter ut ditt hjärta och stampar på det.

- Jag vet att jag gjorde fel… Jag avbröt honom.

- FEL? Gjorde du fel? Du kysste ditt ex framför mina ögon, skickade hem mig och åkte tillbaka till henne, för att sedan i mitt öra säga att hon är en av dem vackraste på jorden. Jag trodde vi var äkta. Jag ändrade mig helt för dig, och vad gjorde du? Han stod helt stum, stirrandes på mig.

 

Han lämnade inte lägenheten, men jag gjorde det han minst av allt ville se. Jag öppnade en vinflaska, och hällde upp ett glas åt mig, som jag sedan svepte upp och ned. Han blick var klar att tyda, han ville stoppa mig, för han själv visste att saker och ting skulle spåra ur ordentligt om jag fortsatte.

 

- Snälla, sluta. Han försökte ta flaskan ifrån mig, men lyckades inte.

- Aldrig, jag ska festa stenhårt ikväll. Så kan du vara snäll att gå, så jag får göra mig klar för krogen? Med en lätt blinkning mot honom gick jag in i sovrummet igen.

 

Jag hann inte göra mycket fören han, med all sin kraft och ilska tryckte mig mot väggen och pressade sina läppar mot mina. Det var ingen idé att streta emot honom, han var mycket starkare än mig. Att äntligen få känna hans kropp mot min var som en dröm, hans läppar som hårt och bestämt gav mina vad dem förtjänade.

 

Han lyfte upp mig mot väggen men det varade inte länge då han valde att kasta ned mig i sängen istället. Han bokstavligen slet av mig mina kläder, och jag har aldrig sett honom så någon gång tidigare. Det är ingen hemlighet att jag gillar hårda tag i sängen, men han har aldrig varit med på det tidigare, men nu, han var som ett rovdjur. Han tog i mig hårt, och han visade verkligen vem det var som bestämde. Skulle jag säga nej till detta var jag bara dum.

 

När han lugnade ned sig lite knuffade jag ned honom på rygg, och drog av honom hans tröja, samt hans byxor. Han hann inte ens fundera på vad det var som hände fören jag tog honom i munnen. Han placerade sina händer på mitt huvud och pressade ned det ännu mer. Jag tog honom så mycket jag kunde, men tillslut klarade jag inte av mer. Han kastade ned mig på rygg igen, och slet av mig mina underkläder, tro det eller ej, men han slet bh:n i två delar. Han kan bara han vill.

 

Höga och njutningsfulla stön lämnade min mun när han med både sin tunga och sina fingrar smekte mig. Han fick mig att vända och vrida på mig. Jag har aldrig kände något liknande, visst hade jag bra sex med Alfredo, men inget kommer komma upp till nivån av detta, om Justin väljer att slutföra det, på samma sätt som han påbörjat det. Han satte sig upp på knä mellan mina ben och pressade in den.

 

- Hå-hårdare. För varje stöt han gjorde blev det vildare, och med mer kraft. Samtidigt som han kysste mig på halsen viskade han i mitt öra.

- Mh, u like. Hans röst så nära mitt öra, och hans kropp så nära min. orgasmen var inte långt därifrån, men precis när den skulle ta fart drog han ut den.

- Vänd dig. Hårda ord, och han slet tag i mig. Både han och jag stod på knä när han trängde in i mig bakifrån.

 

 

 

Med ett fast tag om mina bröst började han återigen stöta in i mig. Han fortsatte kyssa mig på halsen, och fick min kropp att komma gång på gång. Tillslut orkade jag inte mer, så jag föll ihop på sängen, men la mig på rygg, så att han kunde stöta in i mig igen, lät honom komma. Vi båda två låg helt svettiga i min säng, sa inget, men jag visste att jag älskade honom, och att jag inte ville förlora honom.

 

- Ally, titta på mig. Jag låg ned på hans bröst, så jag kollade bara upp på honom, för att möta hans blick. Av hans intensiva ögon kunde jag lätt känna en rodnad komma krypandes, för vad vi precis hade gjort.

- Jag älskar dig, jag gör verkligen det. Vi båda kommer från ett trassligt förflutet när det gäller förhållande, och det är ingen ursäkt för att bete sig illa. Men jag vill verkligen vara med dig.

---

 

Marielle här. Läs och njut. ♥ och framför allt, kommentera.