I bilen till flygplatsen satt alla tysta, det enda som hördes var bilmotorns surrande. Justin satt bredvid mig, men det var nästan som att vi inte kände varandra, ingen av oss kollade på den andra, ingen rörde den andra mer än nödvändigt, och tro mig, det tog emot. Helt plötsligt tog han min hand, bara hans lätta beröring fick mig att lyfta från stolen, inte högt, men tillräckligt för att jag skulle bli att må bättre.

- Jag vill vara med dig. En lätt viskning, som knappt hördes, men den var tillräckligt hög för att den skulle ge mig rysningar över ryggen. Han kysste mig på kinden, men lät kyssen vara lite för länge för att det skulle vara en vän-kyss. Jag vred mitt huvud lite, så att våra läppar möttes, i en avslappnad kyss.

Jag och Justin delade taxi hem, just för att vi bor mittemot varandra. Konstigt nog var vi tysta, vi satt på varsin sida i bilen och tittade ut genom olika fönster. Det kändes konstigt, riktigt konstigt om jag ska vara ärlig. När chauffören saktade in såg jag att vi var framme, Justin bor i huset mitt emot mig, så vi klev av på samma ställe. Det var spänt mellan oss även fast taxin åkte iväg, och precis när jag skulle gå mot min dörr så stoppade Justin mig.

- Får man ingen kram? Han försökte sig på ett ledset ansikte, men det såg mer ut som en grimas.

- Klart man får. Jag ställde ned min väska och gick mot honom med armarna utsträckta. Att återigen stå i hans famn var något jag aldrig skulle tröttna på. Hans doft som fyllde mitt luktsinne, och hans armar kring min kropp.

När jag kom in i lägenheten släppte jag min väska på golvet och gick raka vägen in i sovrummet och kastade mig i sängen. Det finns inget bättre än att ligga i sin egen säng, bland sina egna kuddar och täcken. Det var svalt och mina ögonlock slocknade.

Jag vaknade av att jag fick ett sms, men mina armar ville inte riktigt fungera på en gång, så jag vände mig bara om och kollade på mobilen. Tillslut när även armarna vaknade till kunde jag ta upp mobilen, och se Justins namn lysa upp displayen. Frågan var bara, vad han ville.

”Hej Allyson. Om inte du ska göra något speciellt om 2 timmar, tycker jag du kommer hit på middag. Jag vill bjuda dig på en dejt. Snälla! Puss, Justin.”

Den grabben är snygg, sexig, men framför allt söt. Jag älskar hans små sms som kan få mig att övergå från trött, arg eller ledsen, till hyper på två sekunder. Jag kollade på klockan och insåg att om två timmar skulle klockan vara 8, jag hade med andra ord sovit i typ 3 timmar. Jag knappade snabbt in ett svar om att jag skulle komma, för att sedan hoppa in i duschen.

•

Jag känner mig aldrig nervös, ALDRIG. Men helt plötsligt gjorde jag det, eller jag tror det i alla fall. Jag hade ingen aning om vad jag skulle ha på mig, och mina händer var svettiga, även fast jag precis hade kommit ut från duschen. Jag vände nästan upp och ned på min garderob, för att tillslut hitta den perfekta klänningen.

Min mobil började ringa, så jag hoppade ut med en sko på foten och en i handen för att hitta den. Tillslut snubblade jag så jag hamnade i sängen, men lyckades få tag på mobilen i fallet.

- Hallå. Skrattade jag fram samtidigt som jag satte mig upp.

- Vad är det som är så kul? Lucy var det på andra sidan, och hon skrattade hon med.

- Jag snubblade när jag skulle svara. Vad har du på hjärtat då?

- Tänkte höra vad du ska göra ikväll.

- Jag ska på dejt… Hon avbröt mig, fort.

- Ge dig nu, det räcker med ditt dejtande. Varför kan du inte bara se att Justin verkligen älskar dig, och vill vara med dig… Nu avbröt jag henne.

- Hallå, wow. STOPP. Om du hade låtit mig prata till punkt, hade jag sagt: Jag ska på dejt med Justin. Hons skrek till i något såkallat glädjetjut. Vilket fick även mig att börja skratta.

Vi fortsatte prata ett tag, och jag fick massa smakråd från henne, så jag bytte klänning ett x antal gånger. Så tillslut var jag helt slut, och garderoben såg ut som fan. När vi hade lagt på var det en halv timme kvar tills jag skulle vara hemma hos honom, så jag valde, dåligt nog att öppna en vinflaska. Tillsammans med den satte jag mig på balkongen och blickade ut över solen som var på väg ned, och smuttade på glaset några få gånger.

•

Aldrig någonsin har vägen över till huset mittemot känts så lång. Det kändes som att jag gick ett steg fram, och tre tillbaka, precis som fulla människor gör som har fått för mycket i benen. Det var nästan lite roligt, en människa har aldrig fått mig att känna så. Men han av alla grabbar lyckades. Jag såg verkligen fram emot en riktig dejt med honom, det känns som en ny start. Även om jag inte vill glömma allt vi gått igenom tillsammans. Spelet vi spelade med varandra i början var ganska upphetsande, och jag skulle faktiskt kunna gå igenom det igen.

I hissen upp till hans våning fixade jag till sminket en aning, och försökte lära mig andas med näsan och sluta vara nervös. Jag tror jag lyckades en aning, och hissen plingade till, det vill säga, jag var på hans våning. Så löjligt egentligen att man var tvungen att kliva ur hissen och sedan ut i en liten löjlig korridor, med en dörr i. En lätt knackning ekade precis som att jag vore i en grotta, helt ensam. En snygg grabb, med ett extremt vackert leende öppnade dörren.

- Vad vacker du är. Kom in. Han flyttade sig från dörren och sträckte ut armen i en gest.

- Jag är glad att du ville komma, föresten. Dörren stängdes bakom mig, och utan att jag hann reagera drog han in mig i en varm kram, något jag absolut inte hade något emot.

- Jag är glad jag kom. Jag kollade ut över vardagsrummet och fick se något väldigt vacker.

- Justin, varför allt detta? Han suckade en gång för att sedan sluta upp vid min sida.

- Jag vill visa dig, hur mycket jag är villig att försöka. Det var levande ljus överallt. Och jag kunde inte trivas mer, en underbar människa vid min sida, och han gör i stort sett vad som helst för mig.

Solen hade nästan gått ned och jag stod på Justins balkong, med ett vinglas i handen. Justin själv var i köket och höll på med något, som jag absolut inte fick ta del av, enligt honom, vilket irriterade mig lite. Jag hatar överraskningar och att inte veta vad som håller på och sker.

•

- Mr. Bieber, vad fint du har gjort. Nu känns det nästan som att min klänning är lite väl underklädd. Varför sa du inte att det var en kungamiddag jag skulle på? Han skrattade åt mig, och det kan jag väl kanske förstå.

- Du hade kunnat komma hit naken, och inte ens det hade varit fint nog. Nu, slå dig ned. Han drog ut min stol, och sköt sedan in den när jag stod framför den.

- Sluuta. Jag kände samtidigt hur min rosa lätta ton i ansiktet förvandlades till knallrött.

Eftersom att uppdateringen här har varit ganska värdelös den senaste tiden, så tänkte jag skriva ikapp lite. Jag ska försöka hinna med ett till kapitel ikväll, och Emma kanske hjälper mig med ett också. Så vi får se hur många det blir. :) Hoppas ni gillar detta iallafall. ♥♥♥