beautifulbieber -

I Feel Different Around You - Chapter 61

- Ally, titta på mig. Jag låg ned på hans bröst, så jag kollade bara upp på honom, för att möta hans blick. Av hans intensiva ögon kunde jag lätt känna en rodnad komma krypandes, för vad vi precis hade gjort.

- Jag älskar dig, jag gör verkligen det. Vi båda kommer från ett trassligt förflutet när det gäller förhållande, och det är ingen ursäkt för att bete sig illa. Men jag vill verkligen vara med dig.

- Jag älskar dig med Justin, det gör jag verkligen. Men kan du ärligt kolla mig i ögonen och säga att inget hände mellan dig och Julie? Svarade jag och Justin vek nervöst undan blicken. Då förstod jag, och det gjorde ondare än vad jag anat.

- Kysstes ni igen, eller låg ni med varandra? Frågade jag sedan och satte mig upp. Tårarna rann sakta ner för mina kinder.

- Ally.. Viskade Justin med gråten i halsen.

- Jag vill höra dig säga det! Skrek jag nästan mot han.

- Det bara hände, okej?! Jag ångrar det varje sekund! När jag var med Julie glömde jag bort hur mycket jag verkligen älskar dig. Så i Canada var jag nästan bara med Julie. Och vi låg med varandra några gånger. Men sen insåg jag att allt jag och Julie har är sex. Du och jag har så mycket mer Ally. Snälla, kan vi glömma allt?

- Du kom hit och anklagade mig för att jag gjort något med Alfredo när du själv legat med Julie i en vecka?! Och sen vill du bara glömma allt!!? DU är fan sjuk i huvudet Justin!! Stick härifrån!! Skrek jag och grät samtidigt.

Justin fattade nog att det var bäst att gå. Eftersom han snabbt gick ut från lägenheten. Jag borde förstått att detta skulle hända. Ibland förstår jag mig inte på mig själv, vad är det som säger att någon kommer vilja vara med bara mig? Jag ångrar absolut inte att jag låg med honom, tvärtom, men det som skrämde mig mest var att han hade varit med henne före. Och jag har ingen aning om hon bär på någon sjukdom eller inte. Jag sköt tanken åt sidan på en gång, och koncentrerade mig på att städa till rummet innan dem andra valde att komma hem.

- ALLY, vi är hemma. Jag kunde höra Trevers underbara stämma från hallen så jag gick ut och mötte dem. Alla tre hade en varsin kartong i handen utom Trever, han hade två.

- Pizza? Jag kollade frågande på dem, och alla tre nickade på huvudena.

- Jag som hade tänk att vi skulle gå på krogen. Tanken om en riktig krogrunda fanns fortfarande inom mig, och jag var bra sugen. Selena och Lucy kollade på mig precis som att jag vore korkad.

- Nej, du blir hemma med oss. Och så är det bara. Lucy har många gånger försökt styra över mig, men hon har aldrig lyckats. Och när hon har försökt har jag gjort allt värre. Varför kan inte folk bara låta mig leva mitt eget liv.

Vi satte oss i köket och jag lät dem tro att jag hade lagt krog planerna på hyllan. Vi alla började mumsa i oss av våra pizzor och till det drack jag vatten så att dem inte skulle misstänka något. Det var inte gott, så det var absolut sista gången jag gjorde det. När jag hade ätit klart hoppade jag in i duschen, eftersom jag inte hade gjort det sedan Justin gick. Sedan styrde jag stegen in i mitt rum och låste dörren för att få vara i fred med mitt smink och alkoholen, samt musik på högsta volymen.

När jag hade dragit på mig mina fest kläder och var klar med allt slog jag av musiken och försökte smyga ut ur rummet, men det lyckades jag inte speciellt bra med då jag mötte Lucy innan jag nådde hallen.

- Vart ska du? Hon lät anklagande, och det hade hon ingen anledning till att göra, med tanke på att hon inte visste vad som hade hänt innan dem kom tillbaka.

- Jag ska på krogen, ska du med? Alkoholen jag hade dragit i mig i mitt rum gjorde sitt, den satte sig direkt på talförmågan, så jag började skratta åt mig själv tillslut.

- Varför gör du såhär mot honom? Där kom det, den riktiga anklagelsen. Och den gjorde mig rent ut sagt förbannad.

- Sen när ställde du dig på hans sida, utan att egentligen veta vad som hänt? I en veckas tid har han legat med Julie, och du har mage att stå och diskutera saker jag gör mot honom. Du kan ta samma väg som Justin till helvetet. Det var dem sista orden jag sa innan jag med all min kraft slog igen dörren bakom mig.

ET hade ingen kö in, då klockan inte var speciellt mycket på kvällen, så det var bara för mig att klampa in. Vakten frågade inte ens mig om legg, troligen för att han kollade mer på mina bröst än på mitt ansikte.

- En päroncider. Bartendern gav mig den, men vägrade sedan att ta betalt.

- Jag bjuder. Svarade han och blinkade till med ena ögat.

Det var underbara människor där, och musiken var ännu bättre. Jag dansade så jag blev helt slut i benen, så jag slog mig ned vid ett ledigt bord och plockade upp min mobil. Ett meddelande mottaget, och gissa vem det var ifrån, Justin.

”Fan Ally, jag ångrar alla mina dumma beslut jag gjort angående dig och mig. Vad ska jag göra för att du ska förlåta mig?”

”För det första, sluta trakassera mig. Jag vill inte veta av dig, och för det andra, finns inget du kan göra. Gör mig en tjänst nu, stör inte min kväll på krogen ;)”

Jag gillade svaret jag gav honom. Jag visste att det skulle göra honom galen. Om inte han visste att ET var det enda stället jag gick till skulle han utan tvekan leta igenom varenda krog för att få tag i mig, så jag visste vad jag hade att vänta mig.

- Fan vilket snyggt linne du har på dig. En tjej, lite äldre än mig, kom fram och satte sig vid mitt bord, hon hade ett likadant linne som jag, och det satt sjukt snyggt på henne.

- Tack, du med. Skrek jag för att överrösta musiken, vilket verkade fungera, då hon nickade och tog en klunk av sin cider.

- Är du här ensam eller? Det kanske såg lite mobbat ut att sitta ensam på en krog, och dessutom inte ens ha åldern inne, men jag trivdes.

- Ja, och skönt är väl det.

Hon drog med mig bort till ett bord där hennes vänner satt och hon presenterade sig själv som Sarah. Grabbarna kring bordet kollade in mig, och ni alla vet ju vad jag tycker om uppmärksamhet, man kan aldrig få för mycket. Det kändes som att det skulle bli en bra kväll.

Flera timmar senare och många fler cider kändes mina fötter som två jordglobar, och mitt huvud som något värre, men jag gav inte upp för det. Hade absolut inga planer på att lämna stället innan dem stängde. Det har jag aldrig gjort, och kommer aldrig göra.

- Ska du ha en till? Sarah viftade till med min tomma flaska.

- Ja tack. Hon nickade och gick mot baren.

En av grabbarna som satt vid bordet, Shawn, kom och satte sig bredvid mig, samtidigt som jag lätt kände hur han kysste mig på halsen och placerade sin ena hand på mitt lår. Det finns inga gränser i mig när jag dricker, så det var ingen klocka som ringde i mitt huvud och sa åt mig att jag skulle stoppa det. När hans kyssar nådde min haka, mötte jag hans läppar och vi kysstes. Ingen kyss kommer någonsin att kunna mäta sig med Justins, och det stör mig lite, för jag vill inte veta av honom, och absolut inte ha honom i mitt huvud hela tiden.

Hans hand smekte sin väg uppåt och jag, precis som innan, gjorde inget för att stoppa det. Men som tur var kom Sarah precis och viftade till med en ny cider åt mig.

- Tack, du är en ängel. Hon slog sig ned bredvid mig, och Shawn gick iväg.

- Varför känner jag igen dig? Har du varit med i tidningen? Hon inspekterade mig verkligen.

- Kan man väl säga, jag dejtade Justin Bieber förut. Hon himlade till med ögonen.

- Seriöst. Jag nickade som svar och fortsatte.

- Han är nog troligen här om några minuter och ska få ut mig här ifrån. Tror han…

Hon kollade mot dansgolvet och jag följde hennes blick. Alfredo, av alla människor. Han kom fram till oss och satte sig ned på den sidan som Shawn hade setat på.

- Har Justin skickat dig, kan du lika gärna gå. Han fattade på en gång att jag inte var att leka med. Så han satte upp händerna som i en försvars position.

- Det kanske han har, han ville bara veta så du var okej.

- Det är jag, så länge han håller sig ifrån mig. Hälsa honom att han kan åka tillbaka till Canada och knulla Julie, för hos mig har han inget mer att hämta. Jag drog med mig Sarah upp på dansgolvet och jag hittade direkt Shawn som inte hade något emot att jag dansade med honom.

Marielle här, Emma började lite. :) Kommentera. ♥

I Feel Different Around You - Chapter 60

- Det ska jag tala om för dig. Minns du att din mobil ringde samma dag som jag åkte, på kvällen?

- Ja, vad? Han lät nervös.

- Minns du att du sa att Julie var en av dem vackraste på jorden? Han blev tyst ett tag, vilket var ett täcken på att han förstod vart jag ville komma.

- Fråga dig nu Justin, hur jag kunde veta det, om det inte var jag som ringde! Jag klickade honom, han skulle inte få chansen att höra mig ledsen, och framför allt orkade jag inte med en dum bortförklaring. Mamma satte sig ned bredvid mig, och höll om mig, precis som att jag vore liten.

- Det här händer alltid. Varje gång jag mår bra händer något och allt går åt helvete igen. Sa jag när jag låg i mammas famn.

- Tråkigt nog är det så livet är. Men jag tror Justin älskar dig, och inte ens Julie kan ändra på det älskling. Mamma hade lika stor aning om hur Julie var som jag, inte ens jag visste vad hon var kapabel till att göra.

Vi åt middag tillsammans, och helt ärligt kan jag inte minnas när jag fick uppleva mammas underbara hemgjorda köttbullar senast. Jag åt helt under tystnad för att få njuta fullt ut av maten. Mamma satt och skrattade åt mig, jag måste ha sett rolig ut då jag verkligen smakade varje bit jag stoppade i munnen.

- Stannar du över natten? Vi var återigen tillbaka i vardagsrummet.

- Nej, jag åker tillbaka hem till Trever. Jag behöver mina vänner nu. Hon reste sig upp från soffan och gick fram till fönstret som vätte ut mot bakgården på det stora huset.

- Och jag behöver min dotter. Hon lät arg, nästan besviken.

- Vart har du varit då jag har behövt min mamma, hah? Varje gång det har hänt något i mitt liv är det Lucy som funnits där för mig. Hon stod fortfarande kvar på samma ställe, och jag hade absolut ingen lust att börja bråka med henne.

Det slutade med att jag åkte därifrån, med tårar i ögonen. Hon skällde på mig, rejält. Menade på att jag hade varit en oduglig dotter, som absolut inte uppskattade det goda i livet. Allt jag någonsin önskat mig var att min mamma och pappa skulle finnas vid min sida, när något hände i mitt liv. Men allt man fick var ett telefonsamtal från New York där dem sa att dem inte skulle komma hem.

- Ally vad gör du här? Skulle inte du spendera tid med din mamma? Selena kom ut i hallen när hon hörde hur dörren slogs igen. Jag gillar henne, hon dömer inte.

- Jo, men min mamma tror hon kan höra av sig till mig när hon känner för det. En varm kram var det jag fick av Selena. Sedan gick jag in på mitt rum.

Pilarna som låg bredvid sängen kom till användning då jag såg min vägg. Alla tre kastade jag iväg samtidigt, och prickade rätt på alla. Det är ingen som förstår hur ont mitt bröst gör, hur det känns när någon trampar mig på tårna. Ilskan jag kände inom mig tog jag ut på alla saker som fanns i rummet, sängen välte jag samtidigt som jag skrek rakt ut. Selena kom inrusandes med min mobil mot örat.

- Du har telefon, den slutade inte ringa i din väska förrän jag svarade. Hon sträckte mig luren, och kollade sig omkring i rummet, men sa inget.

- Vem är det? Inte ens då svarade hon, vilket gjorde att jag förstod på en gång att det var Justin.

- Jag vill inte prata med honom. Hon fortsatte vifta med mobilen, i en gest att jag skulle ta den. Så jag tog emot den, men kastade den i väggen istället.

- Gumman sluta. Du skrämmer mig. Rummet var helt upp och ned, och min ilska var slut. Allt jag ville var att slå på Justin.

- Gå då. Ingen tvingar dig att vara här. Selena var på väg att lämna rummet, men jag hann stoppa henne.

- Nej, förlåt. Jag menade det inte. Fan, vad ska jag göra? Hon drog in mig i en kram, och vi båda sjönk ned på golvet.

- Du kan börja med att prata med honom. Om ni nu är tillsammans borde han få en chans, du borde lyssna på honom. Hon hade rätt, jag visste det, men samtidigt ville jag inte höra hans lögner.

•

Justin skulle komma hem idag, eller ja, till LA. Det är mitt hem, inte hans. Allt jag ville var att han skulle knacka på, med en stor blombukett, och säga att allt var ett enda stort misstag. Men vi alla visste att det aldrig skulle inträffa. Han skulle inte landa fören på kvällen, så jag passade på att åka till hotellet som Alfredo bodde på. Jag saknade honom, och jag är säker på att han saknade mig också.

- Hej Ally. Det var inte igår. Hur mår du? Frågan är om han vet vad det är som har hänt, eller om jag ska berätta det för honom.

- Nej, det var ju inte det. Jag mår helt okej, du då? Jag berättade inte för honom, jag ville inte ha någon som tyckte synd om mig, det räckte med Lucy och Selena.

- Du vet om att Justin är här om någon timme. Jag vet inte om det är så bra att du blir sedd med mig. Han slog sig ned i soffan och bjöd mig på en cider.

- Han får acceptera att vi är vänner. Så är det bara. Jag tog emot cidern, även om jag inte skulle ha gjort det.

Vi låg i soffan och kollade på film då han plötsligt höll om mig, jag gjorde inget för att hindra det. Jag saknade närheten, jag saknade sättet som Justin tog i mig, och hur han såg på mig. Men när jag kom på att det var Alfredo som låg bakom mig reste jag mig försiktigt upp, och ursäktade mig, för att gå på toa.

- Ally är här. Bara så du vet. Alfredo pratade med någon, antingen i telefon eller så var personen här.

- Jasså, vad har ni gjort då? Justin lät inte glad, precis som att han hade en anledning att vara sur.

- Kollat på film, snackat. Vad du är sur, borde du inte vara hur glad som helst över att hon är här? Alfredo visade verkligen att han inte visste vad det var som hade hänt.

Tårarna på mig började rinna då jag hörde Justins röst, och jag visste inte om jag skulle gå ut och visa mig eller inte. Allt kändes så fel, det var ju han jag längtade efter, men inte hans beteende. Man kysser inte en annan framför en tjej man säger sig älska, så är det bara.

- Hej. Min stämma lät plågsam, och när Alfredo säg hur Justin reagerade över min röst försvann han illa kvickt ur hotellrummet.

- Hej. Torrt och elakt svarade han mig tillbaka. Precis som att jag inte ens vore ett fan av honom.

- Nej men okej. Då går jag, kul att ses. Jag gick ut i vardagsrummet och packade ihop mina saker för att precis kunna ta i dörr handtaget innan han stoppade mig.

- Gå inte, snälla. Jag saknar dig. att se honom i ögonen vore döden för mig själv, så jag kollade inte över huvud taget på honom.

- Jag hörde dig, när du pratade med Alfredo. Vet du en sak, du kan dra åt helvete. Jag slet upp dörren för att han inte skulle kunna stoppa mig, och rusade ut från rummet vidare bort till hissarna.

När jag kom till min bil ringde jag upp Lucy och frågade henne om hon ville följa med till Starbucks på en kaffe. Jag behövde all energi jag kunde få, om jag skulle klara av dessa dagar, bara genom att veta att Justin befinner sig i LA.

- Hur var det att se honom igen? Lucy tog en tugga på sin kanelbulle.

- Plågsamt, allt jag såg framför mig var han tillsammans med Julie. Hon kollade ledsamt på mig, och drack en klunk kaffe.

- Gör det bästa av det, okej. Jag nickade med glädje i ögonen mot henne. Hon behöver absolut inte säga mycket för att få mig glad, eller för att visa att hon faktiskt bryr sig.

När vi kom hem igen var varken Trever eller Selena inne, vilket förvånade mig då dem inte skulle göra något speciellt. Men strax efter förstod jag varför då jag såg Justin sitta på min säng. Han grät, om jag inte misstog mig. Vilket gjorde mig en aning glad, han skulle minsann få känna på hur det kändes när någon sårade honom.

- Vad gör du här? Han reste sig upp, och gick mot mig men jag backade.

- Förlåt. Jag stod med huvudet högt, precis som att jag kollade ned på honom.

- Tror du att du kan komma hit, och be om ursäkt? Bara sådär? Glöm det, du ska få känna hur det känns när någon sliter ut ditt hjärta och stampar på det.

- Jag vet att jag gjorde fel… Jag avbröt honom.

- FEL? Gjorde du fel? Du kysste ditt ex framför mina ögon, skickade hem mig och åkte tillbaka till henne, för att sedan i mitt öra säga att hon är en av dem vackraste på jorden. Jag trodde vi var äkta. Jag ändrade mig helt för dig, och vad gjorde du? Han stod helt stum, stirrandes på mig.

Han lämnade inte lägenheten, men jag gjorde det han minst av allt ville se. Jag öppnade en vinflaska, och hällde upp ett glas åt mig, som jag sedan svepte upp och ned. Han blick var klar att tyda, han ville stoppa mig, för han själv visste att saker och ting skulle spåra ur ordentligt om jag fortsatte.

- Snälla, sluta. Han försökte ta flaskan ifrån mig, men lyckades inte.

- Aldrig, jag ska festa stenhårt ikväll. Så kan du vara snäll att gå, så jag får göra mig klar för krogen? Med en lätt blinkning mot honom gick jag in i sovrummet igen.

Jag hann inte göra mycket fören han, med all sin kraft och ilska tryckte mig mot väggen och pressade sina läppar mot mina. Det var ingen idé att streta emot honom, han var mycket starkare än mig. Att äntligen få känna hans kropp mot min var som en dröm, hans läppar som hårt och bestämt gav mina vad dem förtjänade.

Han lyfte upp mig mot väggen men det varade inte länge då han valde att kasta ned mig i sängen istället. Han bokstavligen slet av mig mina kläder, och jag har aldrig sett honom så någon gång tidigare. Det är ingen hemlighet att jag gillar hårda tag i sängen, men han har aldrig varit med på det tidigare, men nu, han var som ett rovdjur. Han tog i mig hårt, och han visade verkligen vem det var som bestämde. Skulle jag säga nej till detta var jag bara dum.

När han lugnade ned sig lite knuffade jag ned honom på rygg, och drog av honom hans tröja, samt hans byxor. Han hann inte ens fundera på vad det var som hände fören jag tog honom i munnen. Han placerade sina händer på mitt huvud och pressade ned det ännu mer. Jag tog honom så mycket jag kunde, men tillslut klarade jag inte av mer. Han kastade ned mig på rygg igen, och slet av mig mina underkläder, tro det eller ej, men han slet bh:n i två delar. Han kan bara han vill.

Höga och njutningsfulla stön lämnade min mun när han med både sin tunga och sina fingrar smekte mig. Han fick mig att vända och vrida på mig. Jag har aldrig kände något liknande, visst hade jag bra sex med Alfredo, men inget kommer komma upp till nivån av detta, om Justin väljer att slutföra det, på samma sätt som han påbörjat det. Han satte sig upp på knä mellan mina ben och pressade in den.

- Hå-hårdare. För varje stöt han gjorde blev det vildare, och med mer kraft. Samtidigt som han kysste mig på halsen viskade han i mitt öra.

- Mh, u like. Hans röst så nära mitt öra, och hans kropp så nära min. orgasmen var inte långt därifrån, men precis när den skulle ta fart drog han ut den.

- Vänd dig. Hårda ord, och han slet tag i mig. Både han och jag stod på knä när han trängde in i mig bakifrån.

Med ett fast tag om mina bröst började han återigen stöta in i mig. Han fortsatte kyssa mig på halsen, och fick min kropp att komma gång på gång. Tillslut orkade jag inte mer, så jag föll ihop på sängen, men la mig på rygg, så att han kunde stöta in i mig igen, lät honom komma. Vi båda två låg helt svettiga i min säng, sa inget, men jag visste att jag älskade honom, och att jag inte ville förlora honom.

Marielle här. Läs och njut. ♥ och framför allt, kommentera.

I Feel Different Around You - Chapter 59

På ett sätt ska det bli skönt att komma tillbaka till L.A jag saknar Lucy och Trever. Sen ska jag träffa mamma som är ledig också. Under min tid med Justin har jag helt glömt bort att mamma och pappa verkligen har separerat. Det var inget jag förväntat mig dem har alltid sett så lyckliga ut tillsammans. Men det glädjer mig att Elise och mamma har fått tillbaka kontakten för mammas skull då. Jag vet inte om jag är redo att skapa något band mellan mig och Elise än. Det kommer ta tid, hon lämnade mig och plötsligt dök hon upp. Därför tycker jag inte hon borde förvänta sig något.

När jag var framme på LAX flygplats möttes jag av Lucy. Som tur var det inga paranoida Bieber fans i närheten.

- LUCY!! Skrek jag och sprang mot henne. Hon skrattade och vi kramades länge. Sen tog hon några av mina väskor och vi började gå mot bilen.

- Jag har saknat dig vännen! Förresten så avslutade jag det som var mellan mig och Nate förra veckan. Det kändes helt fel tillslut. Jag vill ha en pojkvän inte ett öppet förhållande eller vad det nu var. Sa Lucy och log, hon verkade i alla fall inte ledsen vilket var en posetiv sak.

- Även om Nate är min bror så tycker jag du förtjänar bättre en honom. Han är bara ute efter sex.

- Jag skulle lyssnat från första början.. Aja nog om mig, hur var det i Canada med Justin?

- I början gick det sådär.. En historia kort, vi var hos Justin's kill kompisar så kom Justin's ex Julie och dem kysstes så jag och Justin bråkade. Jag åkte tillbaka till Toronto men dagen efter kom Justin och allt löste sig. Efter det hade vi det helt fantastiskt. Men han åker tillbaka till Stratford ensam denna gången så jag valde att åka hem.

- Okej.. Vad bra att allt löste sig, men är det inte lite konstigt att Justin vill åka till Stratford ensam? Där hans ex Julie bor? Frågade Lucy när vi slängde in väskorna i bilen.

- Nja.. Jag litar på honom. Vi är tillsammans nu förresten. Sa jag och log stort.

- Grattis! Men om han gör något dumt kommer jag be Trever slå ner honom. Svarade Lucy och flinade när vi körde iväg hem till Trever.

- Det behöver du inte göra. Jag klarar mig bra själv, Justin är inte så stor jag kan slå ner honom. Sa jag och skrattade lite och Lucy hängde på.

I natt ska jag sova med Lucy och Trever som vanligt. Men imorgon har jag planerat att åka hem till mamma och se hur hon mår. Fast jag har inte riktigt bestämt om jag ska sova där. Det löser sig imorgon. När vi var framme i lägenheten med alla väskor pustade jag ut.

- Trever!? Ropade jag och hörde någon komma mot hallen. Jag släppte ner väskorna för att omfamna Trever i en kram. Men det var inte Trever som kom, utan självaste Selena Gomez. Henne har jag inte sett sen EMA galan som blev en stor skandal. Hon har inte pratat med mig en dess. Så en aning pinsamt blev det.

- Trever är ute och handlar, han är nog tillbaka snart. Jag visste inte att du skulle komma idag. Jag har lånat ditt rum medans du var borta. Så jag tog ner alla läskiga Bieber posters. Dem skrämde mig. Men jag ska ta ut alla mina saker och ställa dem i Trever's rum. För jag antar att du också ska sova här Lucy? Frågade Selena. Jag hörde inte om hon lät arg eller glad på rösten. Men hon var inte lika snäll som ho brukar vara. I så fall skulle hon gett mig en stor kram.

Jag vågade inte fråga vad hon gör här. Utan jag kan bara fråga Trever senare eller något. Lucy hjälpte Selena med att flytta hennes saker. Minnena från EMA kvällen dök plötsligt upp och för att lugna mina nerver tog jag ett glas vin och satte mig i vardagsrummet. Det är kväll här i L.A så jag antar att det är dag i Canada. Så jag passade på att ringa upp Justin lite snabbt. Flera signaler gick men tillslut svarade, någon.

- Haha... Justin sluta..! Släpp mig! hahahah.. Hallåå? Svarade, Julie. Jag hörde Justin's skratt i bakgrunden och Julie skrattade ibland också. Det lät som han kittlade henne eller något. Jag var tyst en stund men kom sedan tillbaka till verkligheten.

- Det är Ally, Justin's flickvän. Kan du ge honom luren? Sa jag irriterat. Tanken att dem två spenderade tid tillsammans var inte precis en rolig tanke.

- Ledsen, Justin vill inte ha en telefon interjuv just nu. Han är ledig, eller hur Justin? Hörde jag Julie säga.

- Julie lägg på luren. Hörde jag Justin skratta fram glatt i bakgrunden.

- Bara om du säger att jag är vacker. Svarade Julie honom och jag ville inget annat en att slå ihjäl henne just nu. Men jag har ju ett val, jag kan ju lägga på. Men jag vill höra Justin's svar.

- Julie, du vet att jag tycker att du är en av dem vackraste tjejerna jag känner. Efter det hörde jag bara pip, Julie hade lagt på.

Strax efter det kom Selena och Lucy in i rummet. Selena's blick stannade på mitt vin glas.

- Trever sa att du hade förändrats sen EMA? Att du inte dricker längre, han hade tydligen fel. Sa hon drygt och satte sig ner i fotöljen. Lucy gick osäkert fram och satte sig bredvid mig.

- Jag gjorde det, för Justin's skull. Men jag tror det var i onödan för just nu är han ensam med Julie i Canada och säger att hon är en av dem vackraste tjejerna han känner. Men Selena, om jag kan ta tillbaka det som hände skulle jag. Efter den kvällen förändrades allt. Jag vill aldrig tappa kontrollen över mig själv igen. Det är bara ett glas. Men just nu behöver jag dig, Lucy och Trever för det är något som inte stämmer mellan Justin och Julie. Om han lämnar mig för henne så behöver jag er alla. För jag kommer inte klara det utan er i så fall. Sa jag och Selena log mot mig.

- EMA kvällen är som bortglömd för mig. Men om Justin sårar dig, får han med mig och göra. Svarade Selena och skrattade lite vilket både jag och Lucy hängde på.

- Förlåt om jag frågar men vad gör du här? I Trever's lägenhet, ensam med Trever? Frågade jag nyfiket.

- Vi har pratat en del, om allt. Och det kändes bra att prata med honom så vi har spenderat mycket tid tillsammans dem senaste veckorna. Så jag kommer nog vara här ett tag. Eftersom jag är ledig just nu. Jag log mot Selena, det kändes skönt att Trever äntligen har hittat en tjej som är snäll och söt. För jag kan se på Selena att dem är mer en bara vänner.

När Trever en timme senare steg innanför dörren blev han förvånad. Han hade nog absolut inte förväntat mig fören om en vecka. Men han blev glad att se mig i alla fall, och det är väl det som är huvudsaken? Han bar in matkassarna i köket, och jag gick efter honom, ensam.

- Hej bästa vän. Han vände sig om mot mig och öppnade sin famn. Jag gick direkt in i den och jag kunde på en gång känna att det var det enda stället jag var trygg. Han var den enda som inte ljög för mig, eller som gjorde mig illa på något sätt.

- Hej vännen. Hur har du haft det, och vad gör du hemma nu? Han menade inte hemma som i LA utan hemma som i hans lägenhet, för han vet att jag klassar detta som mitt hem mer än det hemma hos mamma.

- Helt okej. Justin återvände till Stratford själv, och först nu förstår jag varför. Jag orkade inte dra upp historien en gång till, det fick bli en annan gång då det bara var han och jag.

- Vad menar du? Han kollade oförstående på mig, och började plocka in maten i kylskåpet. Vilket jag självklart hjälpte till med.

- Kort historia. Vi lekte, Justin kysste sitt ex, jag blev sur, åkte tillbaka till Toronto, och han åkte tillbaka till Stratford när jag åkte hem. Vi är tillsammans nu, men jag ringde honom nyss och Julie exet svarade. Han drog återigen in mig i en kram.

- Du behöver inte berätta. Jag ser på dig att du mår dåligt. Ta det i din takt, du vet att jag finns här.

Kvällen närmade sig och vi satt tillsammans alla fyra och spelade kort och snackade skit. Poker var något vi alla kunde så det var det spelet jag utklassade dem alla i. Lucy var den första att anklaga mig för fusk, men jag skrattade bara åt henne. Det är bara dåliga förlorare som håller på så.

- Ge dig nu Ally. Hur kan du plocka hem varje stick? Selena kastade iväg korten på mig och la sig raklång på golvet. Vi andra skrattade åt henne.

- Jag har tallang, precis som du har när det kommer till att sjunga. Så det är bara att acceptera att jag är bättre i poker.

- Jaja, okej. Kan vi göra något annat? Hon satte sig upp igen och kollade på oss. Egentligen hade vi spelat för länge för att det ens skulle vara kul.

Efter en stund av tystnad valde jag att gå in i mitt rum och packa upp min väska. Alla bilder jag tidigare hade haft på väggen, som Selena så fint hade plockat ned, valde jag att sätta upp igen, och denna gång skulle jag verkligen kasta pil på dem också. Hur kunde han göra så mot mig? Jag förstod liksom inte vad det var jag hade gjort mot honom, som fick honom att göra så mot mig. Han gjorde mig illa. Aldrig i hela mitt liv att jag har känt lika för någon annan som jag känner för honom, och det stör mig. Att han så lätt kan komma åt mitt hjärta.

- Vill du ha sällskap, eller vill du vara ensam? Lucy kom in och satte sig ned på sängen.

- Du får stanna om du vill. Men jag är inte mycket till sällskap. Hon skrattade till och satte sig ordentligt i sängen, med en kudde i knä.

- Selena och Trever är inte heller så bra sällskap, om du fattar vad jag menar? Hon log med hela ansiktet, vilket fick mig lite nyfiken. Vi alla är tonåringar, och vi vet hur vi själva beter oss.

Jag smög ut med Lucy bakom mig, då jag ville se det med ena ögon. Och mycket riktigt, Trever låg i soffan med Selena över sig, och åt nästan upp hennes ansikte. Men det var skönt att se Trever tillsammans med en bra tjej. Jag visste att dem kunde bli lyckliga tillsammans, om dem valde att ta det klivet.

- Jahapp, det händer tydligen saker på hemmaplan också när en annan är borta. Selena kastade sig av Trever, så hon åkte ned på golvet. Vilket fick oss andra att börja skratta.

- Förlåt, var inte meningen att skrämma livet ur er. Trever satte sig upp i soffan och hjälpte Selena upp, för att sedan dra ned henne i sitt knä.

- Det är lugnt, trodde ni hade gått och lagt er. Selenas kinder fick en rödare nyans, så jag förstod att det inte var läge att skoja. Dem gjorde rätt, dem gick sakta fram. Man ska inte skynda sig.

4 dagar senare.

Justin hade inte hört av sig en enda gång, vilket kändes rejält i hjärtat. Det var precis som att han slet ut det och kastade iväg det, samtidigt som han skratta åt mig. jag var säkerligen ett skämt i hans ögon. Jag hade i och för sig inte heller hört av mig, men jag ville inte vara som en jobbig flickvän, som han sedan kunde sitta och skratta åt tillsammans med sina vänner, och Julie. Hennes namn fick mig arg, jag ville stampa på hennes huvud.

- Gumman. Kliv upp nu. Du har legat här inne dem senaste dagarna. Ta tag i ditt liv, hälsa på din mamma eller något. Lucy kom in och försökte få mig ur sängen, och hon lyckades verkligen då hon nämnde min mamma. Jag hade helt glömt bort att hon och pappa skulle skilja sig.

- Tack för att du väckte mig. Jag måste åka till mamma. Jag drog på mig kläder och drog en borste genom håret. Sedan gav jag henne en kram och gick ut.

•

- Älskade lilla flicka. Hur mår du? Mamma kramade om mig när jag kom hem, och det fick mig att falla ihop. Alla känslor jag under några dagar känt har jag försiktigt skjutit åt sidan, men nu kunde jag inte mer. All ilska, kärlek, sorg, ja allt, kom på en gång.

Mamma ledde mig in till vardagsrummet och la ned mig i soffan för att sedan lägga en filt om mig. Hon gick ut i köket och kom tillbaka en stund senare med hennes kuckelimuck te. Det är nog det godaste te jag druckit i hela mitt liv.

- Hur mår pappa? När jag efter en stund hade lugnat ned mig tänkte jag lägga all min energi på henne och pappa. Hur jag mår är det ingen som kan ändra på ändå.

- Han mår väl bra. Han är i New York. Vi ska ta varannan vecka på företaget, så att vi slipper springa in i varandra, och på så vis slipper vi dela huset. Jag tyckte det var en bra lösning dem hade kommit på, även om det är jobbigt att veta att dem inte vill se varandra.

- Okej, men då kommer en av er alltid vara hemma? Hon nickade milt mot mig.

Tystnaden som uppstod mellan oss avbröts av min mobil. Det ringde, och jag orkade inte hämta väskan som stod i hallen. När det äntligen slutade ringa, tog det inte lång tid fören det började igen. Så jag reste mig sakta upp och gick och hämtade den. Justins namn lyste på displayen.

- Mhm. Fint sätt att svara på, åt sin pojkvän. Han skrattade till, vilket gjorde mig arg.

- Oj, ens flickvän verkar sakna en. Irritationen växte inom mig.

- ja, precis lika mycket som ens pojkvän, tydligen. Har Julie lämnat dig nu eller? Han skrockade till, och låtsades om att inte förstå.

- Vad snackar du om?

- Det ska jag tala om för dig. Minns du att din mobil ringde samma dag som jag åkte, på kvällen?

- Ja, vad? Han lät nervös.

- Minns du att du sa att Julie var en av dem vackraste på jorden? Han blev tyst ett tag, vilket var ett täcken på att han förstod vart jag ville komma.

Emma skrev halva, och jag Marielle skrev resten. Tänkte jag skulle ge er ett lite längre kapitel, så jag hoppas jag gjorde det nu. :)

Glöm inte bort att det är era kommentarer som gör så vi vill skriva. ♥

I Feel Different Around You - Chapter 58

- Haha det låter som du har sprungit ett maraton lopp. Han skrattade och drack lite av min Redbull som stod på bordet bredvid mig.

- Aa, man måste springa rätt snabbt för att komma ifrån dina idiotiska fotografer. Röt jag ilsket, jag var sur över det faktum att han skrattade åt mig. Visst han kanske inte visste vad jag hade sprungit ifrån men jag var ändå sur.

- Åh, Ally jag visste inte. Förlåt.. Men nu njuter vi av resten av kvällen istället för att sura. Okej, min underbara vackra flickvän? Han log och kysste mig. Jag kunde inte låta bli att le av hans fånliga ordval.

- Har du packat allt nu? Frågade Justin när jag stängde den sista resväskan.

- Ja.. Följer du med mig till flygplatsen? Jag hoppades på att han skulle säga ja, men jag tror jag redan vet hans svar.

- Ledsen Ally men det är nog bäst om du tar en taxi. Svarade Justin som också packat klart sina väskor eftersom han ska till Stratford.

- Jag förstår. Kommer du berätta om mig för dina föräldrar? Frågade jag sedan.

- Klart jag kommer, jag älskar dig. Sa han och kysste mig på läpparna.

Hur ska jag klara mig utan hans närhet. Jag mår bättre inom mig bara genom att se på honom. Jag har aldrig känt såhär för någon förut, så jag har inga planer på att släppa taget om honom. Förhoppningsvis känner han samma sak för mig.

- Jag kommer sakna dig så himla mycket Ally. Sa han och drog in mig i hans famn medans några från personalen bärde ner mina väskor till taxin.

- Justin jag kommer sakna dig med. Men ha så kul nu, så ses vi när du är i L.A igen. Då får vi träffas så ofta som möjligt även om du ska spela in ditt nya album där och sånt.

- Jag kommer alltid ha tid för mina lilla ängel. Jag log stort, många trodde att han var cool men egentligen är han väldigt töntig, men det är bara charmerande.

- Trodde du någonsin att det skulle bli vi? Frågade jag när han kramade om mig.

- Ärligt talat nej, efter allt med Alfredo kändes det som våran chans var som bortblåst men jag är glad att den inte var det.

Vi pussades, kysstes och kramades ett tag till men sedan var jag tvungen att åka ner. Justin skulle åka en stund efter mig eftersom det är bäst så. Vi sa hej då till varandra vid hissen innan jag åkte ner och möttes av några poliser som skulle följa med mig ut. Där ute väntade en enorm grupp med beliebers och fotografer. Innan jag steg ut till folkmassan tog jag en djupt andetag. Jag visste ju inte vad som väntade mig. Men jag kände mig ganska trygg med ett gäng poliser omkring mig. Plus att det fanns både poliser och vakter som höll ordning på folkmassan utomhus.

- Redo? Frågade en manlig polis som skulle öppna dörrarna. Jag nickade bara och log lite nervöst innan vi klev ut och möttes av världens skrik. Fansen blev väldigt uppröda när dem såg mig. Antagligen för alla trodde att Justin var deras och att ingen annan tjej borde få en chans med honom.

'' JÄVLA HORA! ''

'' LOSER! ''

'' JÄVLA ALKOHOLIST SVIN! ''

'' LÄMNA JUSTIN IFRED BITCH! ''

'' GÅ OCH DÖ! ''

Jag hoppade snabbt in i taxin som körde iväg direkt. Jag pustade ut, jag kan erkänna att det var riktigt läskigt att det var så många som skrek åt mig. Men det slutar ju inte här. Vad kommer hända när jag kommer tillbaka till L.A? Jag kommer ju inte ens kunna köpa en kaffe med Lucy utan att få ägg eller något annat kastat på mig. Mitt i alla tankar plingade min mobil till. Jag tog snabbt upp den och såg att det var ett sms från Justin.

''Ally, jag hörde skriken enda upp hit.. Förlåt jag skulle fixat så du åkte från hotellets baksida som jag ska göra. Du vet att jag älskar dig och lyssna inte på vad dem säger. Dem menar det inte egentligen/Justin''

Jag var inte ledsen eller sårad av vad dem skrek åt mig. Utan jag var sjukt arg. Ingen har rätt att skrika så åt en annan människa. Speciellt inte när det handlar om två personer som älskar varann. Så jag valde att låta bli att svara på Justin's sms. Jag skulle bara skriva något dumt om hans fans av ren ilska och då skulle han blivit sur på mig. Även om han står vid min sida, oftast. Tycket han inte att det är okej att prata illa om hans fans vad dem än har gjort. Och på något konstigt sätt förstår jag det, och respekterar det.

När jag nästan var framme vid flygplatsen så skickade jag iväg ett sms till Lucy om vilka tider jag är tillbaka i L.A så hon kan hämta mig på flygplatsen. Denna gången skulle jag inte behöva gå igenom massa ilskna bieber fans. För taxin skulle köra enda fram till ett privatplan. Justin ville att jag skulle åka ensam för säkerhets skull. Vilket jag inte sa nej till.

Jag möttes av ett gäng från flyg personalen som bärde in mina väskor på planet. Taxin var redan betald så det slapp jag. När jag kom in i planet satte jag mig ner i en soffa och njöt av ensamheten. Inga blickar som stirrar och inga som pekar på mig.

- Om det är något du vill ha så är det bara att säga till. Vi lyfter om tre minuter och toaletten finns precis där. Sa en flygvärdinna och pekade mot toaletten med ett leende.

- Jag behöver inget med tack ändå. Jag log tillbaka och öppnade ett skvaller tidning som låg framför mig.

- Okej men som sagt det är bara att säga till om du undrar över något eller så. Svarade hon mig och försvann mot ett annat rum.

Emma här! Skrev ihop ett kapitel till er!:) Nu är hon snart tillbaka i L.A... L.A = Dramaaa! Enjoy!

I Feel Different Around You - Chapter 57

Han hade alla kläder på sig, vilket jag tyckte var ganska orättvist, så jag satte mig upp med honom på knä framför mig. Jag knäppte upp han skjorta och drog den av honom, och fortsatte med att knäppa upp hans byxor. När jag hade gjort det pressade han återigen sina läppar mot mina och lirkade själv av sig byxorna. Kvällen både började och slutade bra. Jag var glad att ha honom i mitt liv, han gjorde mig glad, han fick mig att skratta. Vilket jag inte allt för ofta gör, och en vacker dag kanske jag till och med kan kalla honom min bästa vän, som vet precis allt om mig. Just nu vet jag inte om jag är redo för det, men jag hoppas verkligen att det kommer en sådan dag.

Stage-massage-ayurveda_small_large

Nu har det gått ett par dagar och idag är det min sista dag här i Canada, Toronto. Även om denna resa inte blev som jag hade tänkt mig hade jag ändå ett par underbara dagar med Justin. Egentligen skulle jag stannat längre men jag bestämde mig för att åka tillbaka till L.A eftersom Justin åker tillbaka till Stratford ensam så vill inte jag stanna kvar här i hotellet själv.

- Jag tänkte bjuda dig på en spa dag här på hotellet idag. Men jag stannar nog kvar här, spa är inte riktigt min grej. Sa Justin och gav mig en kyss.

- Bara jag får spendera en lång kväll med dig i alla fall, för jag vill bara vara med dig.

- Klart du ska vara med mig idag, men du ska bara vara där i någon timma eller så. Svarade han och log.

- Du är världens bästa pojkvän. Jag gav honom en puss på hans mjuka läppar men han stod bara där som en stel pinne.

- Just de, jag glömde att vi inte är tillsammans.. Förlåt. Jag skämdes, hur kan jag vara så dum att säga så.

- Nej jag blev bara chockad, Ally jag älskar dig och jag vill vara tillsammans med dig. Om du vill såklart.. Jag log och nickade ivrigt.

Vi möttes i en lång passionerad kyss.

- Gå ner till spa avdelningen nu så ses vi senare. Justin log och gav mig en snabb puss innan jag gick.

Där nere mötte jag en kille som hette Rick och han skulle ge mig en hel kropps massage.

Jag bytte om så jag bara hade trosor och en handduk över mig innan Rick kom in igen. Han satte på lugn musik och började knåda min rygg. Det var riktigt skönt och avslappnande.

Någon timma senare var jag fullt på klädd. Jag tackade Rick och gick ut från avdelningen. Det kändes som jag skulle somna när som helst. Massagen gjorde mig riktigt trött. Så innan jag åkte upp till Justin bestämde jag mig för att gå till affären som ligger nästan precis bredvid hotellet. För att köpa en Redbull.

När jag väl kom ut från hotellets enorma entré dörrar kom något som jag borde förväntat mig. En grupp fotografer sprang fram till mig och tryckte upp kamera linserna i mitt ansikte och började fota mig för fullt. Jag försökte trycka mig genom fotograferna och tillslut lyckades jag.

Jag sprang snabbt till affären och köpte en Redbull innan jag skyndade mig tillbaka till hotellet igen. Desto längre jag var utanför hotellets väggar desto mer fotografer skulle det säkert komma. Så det var bättre att skynda sig en att gömma sig i affären hela dagen.

Jag pustade ut när jag stod i hissen och öppnade min Redbull. Jag drack stora klunkar jag var inte van att springa så törstig blev jag också. Men piggare är jag helt klart. När jag kom in i hotellrummet slängde jag mig på soffan och försökte hämta en normal andning. Justin kom fram till mig och flinade lite.

- Haha det låter som du har sprungit ett maraton lopp. Han skrattade och drack lite av min Redbull som stod på bordet bredvid mig.

Emma här! Ledsen för otroligt dålig uppdatering men skolan och kompisar tar upp typ all min tid..:/ Det ska nog hända grejer snart! Men ibland måste det ju vara såna här tråkiga kapitel;)

I Feel Different Around You - Chapter 56

Jag gick ut till Justin och satte mig bredvid honom.

- Hur gjorde du slut med Julie?

- Eh va? Svarade han förvånat.

- Jag har tänkt på det enda sen jag lämnade Chaz's hus. Du var otrogen mot henne, men hur gjorde du slut. Och var ärlig. Justin suckade irriterat men öppnade sin mun.

- Jag ringde henne när jag var på väg till New York och sa att jag inte ville ha ett förhållande. Jag sa att det finns tusen tjejer ute i världen och att jag inte bara ville vara med henne. Sen sa jag också att jag hade tröttnat på henne. Svarade Justin och tog min hand. Men det knackade på dörren så han gick och öppnade eftersom det var roomservice.

Det fick mig att tänka. Tänk om Justin tröttnar på mig som han gjorde med Julie. Jag menar, hon är ju så mycket bättre en mig men ändå så tröttnade han.

Egentligen borde jag lägga all energi jag har på Justin, och på att försöka få vårt förhållande att fungera. Jag vill tro att han vill vara med mig, på samma sätt som jag faktiskt vill vara med honom. Jag är villig att kämpa för det vi har tillsammans, så jag hoppas verkligen att han är det också.

- Vad ska vi göra ikväll. Och säger du att det är en överraskning kommer jag inte följa med. Jag satte armar i kors över bröstet för att visa att jag var seriös, men tror inte han köpte det.

- Den var bra. Du får se det ikväll. Kom nu. Han hade beställt upp en stor Coca Cola och tre olika chipssorter, så vi satt på balkongen och myste. Precis som vi hade gjort på hans balkong hemma i LA.

- Jaja, jag försökte i alla fall. Vi skrattade båda två för att jag hade gett mig så lätt.

Han höll om mig och pussade mig på kinden så ofta han kunde, med munnen full av chips. Vilket kanske inte var speciellt mysigt av sig, men vad gör det. Jag får ha honom nära mig, så jag tänker inte klaga över lite kladd på kinden. Nedanför vår balkong fanns det en ganska stor park, med både det ena och det andra i, och flera gånger då jag kollade ned var det par som gick hand i hand med varandra, och var så kära. Det var inte bara ungdomar i vår ålder, utan även äldre par.

- Vad tänker du på? Justin satt stilla och bara glodde rakt ut i ingenting, vilket fick mig att fundera.

- Dig. Han log med hela ansiktet och fick mig att göra detsamma. Han fick mig att rodna genom att säga ett ord.

- Sluta. Jag vek undan mitt ansikte, men han var snabb med att vända det mot honom igen. Han pressade sina läppar hårt mot mina, samtidigt som han smekte sin hand upp för mitt ben. Jag kände fjärilarna i magen, dem var som vilda, och ville garanterat ut i det fria. Han fick mig att känna mig värdefull, på ett sätt jag aldrig tidigare känt mig.

Han fortsatte massera mina läppar med sina ett bra tag, luften i mina lungor var nästan slut, men jag ville inte släppa honom, rädd att han skulle försvinna. Men tillslut var jag tvungen, han gjorde precis som jag, tog ett djupt andetag och återgick till varandra. Han lyfte upp mig och satte mig gränsle i hans knä, för att lättare kunna kyssa mig, samt min hals. Han drog sina händer innanför min tröja, och upp mot min bh, men gjorde ingen ansats för att knäppa upp den, vilket jag tyckte var konstigt, han har alltid gjort det innan. Men jag sköt tanken åt sidan och fortsatte fokusera på hans läppar.

•

Jag stod inne i badrummet och gjorde mig klar, Justin hade nog antagligen redan varit klart i säkert 20 minuter. Men skillnaden mellan oss är att han är man och jag är kvinna. Den är stor, så då tar det längre tid för mig än för honom. När jag tillslut blev nöjd med mitt hår traskade jag ut till honom, där han satt i soffan.

- Hur ser jag ut? Jag snurrade ett varv i min svarta klänning, som satt formad efter min kropp. Absolut ingen kropp någon människa skulle skämmas över, så jag gör det inte heller, det är bara dumt.

- Tror vi stannar inne. Med ett leende på läpparna kom han emot mig.

- Varför? Frågade jag chockat.

- För att du är så fruktansvärt vacker. En rodnad spred sig i mitt ansikte, men jag brydde mig inte. Det var ingen idé.

Justin hade bokat en bil som kom och hämtade upp oss. Under hela bilresan satt vi båda två tysta, men han höll om mig med ena armen och smekte min handrygg med den andra, ibland tittade han på mig och log, samt kysste mig antingen på kinden eller i pannan. När bilen saktade in, förstod jag att vi var framme. Jag kollade runt mig och det var ett sött litet timmer hus med massor av blommor runt om. Justin tog min hand när vi klev ur bilen och vi gick tillsammans in.

- Välkomna, vilket namn? Kyparen kollade upp på oss efter att han hade ställt frågan, och skrattade till.

- Förlåt Mr. Bieber. Den här vägen.

Jag började skratta lite löst, inte så att det hördes, men Justin märkte det och kollade på mig med ett brinnande leende. Vi gick med honom och han visade oss till ett bord lite längre in i restaurangen. Det var mycket folk, för att stället skulle ligga en bit utanför staden, och det var riktigt mysigt. Justin drog ut min stol, men innan jag satte mig ned kysste han mig. Jag blev förvånad, även om han kanske har visat att vi är mer än vänner öppet, så trodde jag inte han skulle göra det på ett sådant ställe.

•

- Gud vad gott. Jag la ned mina bestick precis som man ska göra när man är klar, och torkade mig runt munnen med en sådan duk som oftast ligger placerad på tallriken när man kommer.

- Ja, det var det verkligen. Vill du ha efterrätt? Jag nickade lite löst, då jag egentligen inte visste om jag skulle orka något mer. Jag hade ätit en planka, och det var den godaste hittills i mitt liv

- Champagne och glass, låter det som något damen skulle kunna äta? Han pratade precis som en äldre man, vilket gjorde så att fjärilarna fick liv igen.

- Det låter alldelens perfekt. Vi båda skrattade, och han fattade taget om min hand på bordet, och flätade våra fingrar.

- Hoppas det smakade. Kyparen kom och plockade undan våra tallrikar.

- Det var jätte gott. Justin instämde, och beställde även in efterrätten.

Bordet var dekorerat med en vas i mitten, med massa fina tulpaner, vilket jag absolut inte trodde. Jag trodde att Justin var den där ros grabben, men många gånger kan saker och ting bedra en. Oavsett om han skulle ge mig en tulpan eller en ros, skulle jag älska honom minst lika mycket.

När efterrätten kom in plockade Justin upp sin sked och doppade ned den i glaset där två glasskulor låg i champagne, och sträckte det mot min mun.

- Gapa. Jag skrattade till och gjorde som jag sa.

- Var det gott? Jag nickade mot honom och gjorde likadant. Då Justin satt med ryggen mot allmänheten såg jag hur alla kollade på oss. Men jag tror att han hörde hur dem viskade, för det gjorde jag. Många påpekade hur gullig han var mot mig, och dem ser bara utsidan. Vilket kan vara ganska bra faktiskt. Men jag klagar inte, han är gullig.

•

- Kan du hjälpa mig ur klänningen? Jag nådde inte riktigt till dragkedjan, så jag bad Justin att hjälpa mig.

- Självklart. Med ett creepy smile kom han emot mig, och jag vände mig om, men han vände tillbaka mig, och kysste mina läppar samtidigt som han drog ned den sakta men säkert. Skorna jag hade på fötterna hade jag sedan länge klivit ur, då jag hade ganska ont, även om vi inte gått speciellt långt.

Han kysste mig vidare ned över käken och halsen, när han sakta drog av mig klänningen. Jag stod som förstenad, jag visste inte vad jag skulle göra. Han tog makten över min kropp, och utan att jag visste ordet av det låg jag i sängen med honom över mig, han kysste mig ned över brösten och magen, men han stannade precis vid troskanten. Frustrerande om du frågar mig, men det var ingen idé att säga något, då hade han kanske lagt av med allt.

Kvällen både började och slutade bra. Jag var glad att ha honom i mitt liv, han gjorde mig glad, han fick mig att skratta. Vilket jag inte allt för ofta gör, och en vacker dag kanske jag till och med kan kalla honom min bästa vän, som vet precis allt om mig. Just nu vet jag inte om jag är redo för det, men jag hoppas verkligen att det kommer en sådan dag

Jag vet att ni har väntat på detta, och egentligen har jag ingen anledning till varför jag inte skrivit. =/ Sorry for that. Jag hoppas Emma hinner med ett ikväll/natt, eller något sådant. Hon hade lite plugg att syssla med ^^ /Marielle

I Feel Different Around You - Chapter 55

- Mhmm. Var det enda jag fick ur mig, då jag fortfarande var trött.

- Jag är här nu. Han drog in mig i sin famn, och kysste mig på kinden.

- Förlåt. Förlååååt. Jag grät, fortfarande kändes det som. Kinderna var alldelens våta.

- Shyyy.. Vi sover nu, och pratar i morgon. Han klev upp ur sängen och tog av sig alla sina kläder, jag gjorde lika då jag hade somnat med kläderna på.

Han kysste min kind innan han la sig tillrätta, men jag ville ha mer. Så jag kysste hans läppar istället. Han pressade sin kropp närmare min, och det fanns inte en enda millimeter mellan oss, allt mellanrum var borttaget. Jag fick somna med hans armar om sig, precis som jag ville.

- God morgon älskling. Viskade Justin i mitt öra morgon därefter.

- God morgon snygging. Sa jag och gäspade. Sen öppnade jag mina ögon och gav honom en mjuk kyss.

- Förlåt för att jag förstörde din lilla resa till Stratford du hann ju knappt umgås med någon där. Och du fick inte chansen att träffa dina morföräldrar. Sa jag ledsamt.

- Det är okej Ally, jag tror det är dig jag måste spendera mest tid med nu. Så vi kan fixa saker som är i mellan oss. Plus att jag åker tillbaka till Stratford nästa vecka istället. Fast då åker jag ensam, om det är okej. Svarade han med ett snett leende.

- Ja det är okej, men då åker jag nog tillbaka till L.A så du kan stanna i Stratford två veckor. Han gav mig en puss och klev upp ur sängen.

- Ikväll så ska vi ut på en dejt. Sa Justin med ett leende.

- Låter spännande. Sa jag och Justin gick in i badrummet med kom strax ut igen med min cider flaska som jag hade druckit upp igår. Fast det var bara massa glas bitar eftersom jag tappade den igår.

- Jag är glad över att du inte var ute igår. Det visade hur mycket du mognat. Sa Justin och kysste mig efter han slängt glas bitarna.

- Tack vare dig, jag har mognat bara för att jag älskar dig så mycket. Jag besvarade hans kyss och log stort.

- Ally, jag älskar dig med. Och jag är ledsen för den dumma pussen, okej?

- Pussen? Det skulle vara en kyss egentligen men du började ju strula med henne. Jag höjde ögonbrynen och Justin suckade lite.

- Jaja, men jag är här nu. Med dig, så nu glömmer vi det okej? Han pussade mig på pannan och jag nickade. Han drog in mig i hans famn och höll mig hårt.

- Jag trodde jag skulle förlora dig igår. Du fattar inte hur orolig jag var. Men när du ringde upp mig tillslut släppte allt. Viskade han och kramde om mig ännu hårdare.

- Jag är bara glad att du är här nu. Viskade jag tillbaka och vilade mitt huvud mot hans bröstkorg.

Jag fixade i ordning mig lite medans Justin beställde upp roomservice. Dem hade verkligen den godaste frukosten här.

- Justin din mobil ringer! Ropade jag från badrummet där hans mobil låg. Hela displayen lyste ''Scooter'' undra vad han vill, Justin är väl ledig. Justin kom in i badrummet och svarade. Men gick sedan snabbt ut igen och satte sig i vardagsrummet. Jag kunde inte låta bli att försöka tjuv lyssna lite.

- Jag vet att det var en risk! Men jag ville ta den, jag förstår att media kommer vara galna omkring oss eftersom dem vet att vi är här. Men Scooter jag åker inte tillbaka till L.A. Och jag tänker inte tvinga Ally åka tillbaka heller. Hon är min kompis, varken sig du gillar det eller inte. Med dem orden la han på för jag hörde inte ett ord efter det.

Jag satte mig ner på toalett locket och suckade. Jag och Justin har alla emot oss, hur ska vi kunna klara av att bilda ett förhållande på det.

Jag gick ut till Justin och satte mig bredvid honom.

- Hur gjorde du slut med Julie?

- Eh va? Svarade han förvånat.

- Jag har tänkt på det enda sen jag lämnade Chaz's hus. Du var otrogen mot henne, men hur gjorde du slut. Och var ärlig. Justin suckade irriterat men öppnade sin mun.

Det fick mig att tänka. Tänk om Justin tröttnar på mig som han gjorde med Julie. Jag menar, hon är ju så mycket bättre en mig men ändå så tröttnade han.

Emma här! Detta skrev jag, Enjoy!

I Feel Different Around You - Chapter 54

Justin och Julie satt och skrattade, vilket jag tillslut sjönk in i. Chaz kollade på Ryan, precis som att han ville dö istället. Men hallå, det är en kyss, läppar mot läppar, sedan klart. Det gick fort, han gjorde det jag sa pt honom att göra. Och båda två torkade sig om munnen, och gjorde framkallade kräkljud.

Nästa gång stannade flaskan på Justin och jag visste inte alls vad det var som skulle hända, oavsett vad han tog för något. Men han valde konsekvens, så nu hade alla grabbarna fått det. Chaz satt och kollade mellan mig och Julie ett bra tag innan han verkade ha kommit på något, men i stället för att säga det, kliade han sig i huvudet, och såg osäker ut.

- Kyss Julie.

Justin kollade lite på mig innan han närmade sig Julie's läppar. Jag kunde inte ens kolla på dem. Under en lång tid har jag verkligen ansträngt mig för Justin's skull. Jag har förändrat mig för honom. Om Ryan skulle sagt att jag skulle kyssa Chaz så skulle jag absolut inte gjort det, för Justin's skull. När jag kollade lite åt deras håll igen hade dem börjat leka med varandras tungor också. Då fick jag nog. Jag rusade ut från huset och med tårar sprang till bilen. Jag hade lyckats få tag i bil nycklarna innan jag stormade ut. Jag körde iväg med en hög hastighet och såg att Justin stod utanför Chaz och kollade när jag körde därifrån. Det tog inte lång tid innan jag parkerade utanför Jeremy's hus. Jag gick in och Jeremy stod i hallen när jag öppnade dörren och kollade förvånat på mig.

- Men är ni redan tillbaka? Och gråter du? Frågade han och kollade med en ledsam blick på mig, han förstod att något var fel.

- Justin är kvar, jag ska bara hämta mina saker sen åker jag tillbaka till Toronto. Hälsa Justin att han kan stanna kvar här och att jag åker tillbaka till L.A så snabbt som möjligt. Med dem orden lämnade jag Jeremy i hallen och gick till rummet där jag hade min väska med kläder och sånt i. Jag tog med mig väskan och lämnade huset. Sen började jag köra mot Toronto.

Undra om det finns några bra klubbar i Toronto som man kanske ska testa på. Jag hade bestämt mig för att festa hårt ikväll och följa med någon kille hem. För Justin har jag ju knappast kvar. Egentligen vill jag lägga min själ i vårt såkallade förhållande, men samtidigt vill jag inte det, för att jag är så jävla rädd att han ska såra mig så hårt att jag aldrig mer kan resa mig upp.

På hotellet tog jag mig en dusch, och en cider från minibaren. Jag kopplade min mobil till sterion, och drog på spotify på högsta volymen, tror dock inte att dem andra hotellgästerna gillade det. Men det gav jag fan i. Jag orkade inte tänka på någon annan än mig själv. Musiken försvann och ersattes med ljudet från min ringsignal istället.

- Ally. Utan att kolla vem det var som ringde svarade jag, och gjorde tydligen bort mig.

- Lägg inte på. Justins stämma prydde mina öron, men jag tyckte att han borde ha ringt för längesedan, om han faktiskt hade brytt sig.

- Vad vill du? Jag suckade och satte mig ned mot väggen då jag insåg att samtalet skulle ta ett tag.

- Förlåt. Men vart är du? Pappa sa att du åkt tillbaka till Toronto. Har du det?

- Japp. Enkla svar skulle han få av mig då jag inte orkade med något annat.

- För en kyss, ge dig nu Ally.

- En kyss? Kom igen, jag satt bredvid Justin. Hon är ditt ex, eller var i alla fall tills jag åkte, ni kanske är tillsammans nu? En tår rann ned för min kind, som jag illa kvickt torkade undan.

- Nej, det är vi inte. Lägg av nu. Kom tillbaka, jag vill ha dig här.

- Glöm det, du har sett mig för sista gången. För ikväll ska jag på krogen, och vet du vad det bästa är? Jag hörde hur han drog efter andan, och jag väntade spänt på att han skulle svara.

- Nej, vadå?

- Att jag aldrig har haft problem med att få med mig någon hem. Jag klickade honom, och satte mobilen på flygplansläge, jag ville inte att musiken skulle försvinna av hans eviga ringande.

När jag stod framför spegeln och skulle börja sminka mig, såg jag mig själv från ett annat perspektiv. Precis som att jag stod bredvid min egen kropp. Jag kunde inte, allt jag höll i mina händer åkte ned i handfatet, ciderflaskan gick sönder och jag maskaran dränktes av den.

Jag la mig ned i sängen, och allt jag önskade var att Justin skulle vara hos mig. Att han skulle hålla om mig, kyssa mina läppar, och inte den där jävla Julie. Fan, allt gick åt helvete. Detta skulle vara en underbar resa, där vi byggde på vårt förhållande, inte en resa där allt rasade ännu mer. Det finns inte en chans att jag och Justin kommer bli något, spelar ingen roll vad jag vill, det är det som är det värsta.

När allt hade lugnat ned sig i skallen på mig, valde jag att dra igång mon mobil igen. Meddelande efter meddelande kom in, och jag hade fler sms om att någon hade pratat in på min röstbrevlåda. Allt var från Justin, i sms:en skrev han att han var ledsen, att han ångrade sig och att jag skulle svara. I röstbrevlådan grät han och visade sina känslor. Jag orkade inte svara så jag ringde honom istället.

- Kom hit Justin, snälla. Jag orkar seriöst inget mer. Han hann inte ens svara innan jag kastade ur mig saker.

- Jag kan inte, du tog bilen. Men jag kan be pappa köra mig imorgon om du lovar att du är kvar. Jag vill inte heller ha det såhär, jag vill ha dig. Så fruktansvärt mycket. Det gör ont i mig, när vi är såhär mot varandra.

- Jag vill inte sova själv. Jag är rädd att jag aldrig mer får se dig. Snälla, alla misstag jag har gjort mot dig kommer jag få äta upp resten av mitt liv. Men låt mig få skonas för detta.

- Jag frågar pappa om han kan köra mig nu.

Vi la på efter en normal konversation om allt. Han var fortfarande kvar hemma hos Chaz, men skulle strax därefter dra hem till Jeremy. Julie hade sedan en tid gått hem, vilket jag tyckte var skönt, men jag vet inte vad som hände mellan dem då jag hade gått. Och jag vill nog inte veta heller. Jag måste ha somnat av min egen trötthet, och alla tårar som hade kommit.

- Ally, vakna. Justin stämma fick mig att se upp, och blinka några gånger för att kunna anpassa mina ögon efter ljuset.

- Mhmm. Var det enda jag fick ur mig, då jag fortfarande var trött.

- Jag är här nu. Han drog in mig i sin famn, och kysste mig på kinden.

- Förlåt. Förlååååt. Jag grät, fortfarande kändes det som. Kinderna var alldelens våta.

- Shyyy.. Vi sover nu, och pratar i morgon. Han klev upp ur sängen och tog av sig alla sina kläder, jag gjorde lika då jag hade somnat med kläderna på.

Lika här, Emma skrev början, och jag, Marielle avslutade det. :) Hope u like it. <3

I Feel Different Around You - Chapter 53

Flera foton satt på väggen vid tv:n, så jag reste mig upp för att kolla omkring på dem. Alla tre grabbarna tillsammans på en hel del av bilderna. Dem var riktigt små på en del av dem, och inte tala om Justin frisyr, kunde han verkligen se något med den luggen? Sedan fanns det en del bilder då han verkligen hade den där Bieber-frisyren, och han såg faktiskt riktigt bra ut redan där.

Killarna fortsatte att skämta och skoj bråka med varandra. Men dem slutade så fort det ringde på dörren.

- Vem är det som kommer mer än oss? Frågade Justin förvånat och kollade på Ryan medans Chaz gick och öppnade.

- Överraskning.. Svarade Ryan med en liten nervös röst.

In kom Chaz med ett leende och bakom honom gick en väldigt söt brunett.

- Julie? Sa Justin med stora ögon, han såg minst sagt överraskad ut.

- Hej Justin... Sa hon och log lite. Han gick fram till henne och kramade om henne, länge.

- Ally, detta är Julie. Mitt ex. Sa han och kollade på mig med ett litet leende.

Oh nej. Ex är ju aldrig roliga att träffa. Plus att Julie är dubbelt så snyggare en mig.

- Kul att träffa dig Julie, jag heter Allyson och är här i Canada med Justin. Sa jag bara för att låta trevlig, en ny grej jag testar.

- Aha så du är en av Justin tjejer? Hur många har du nu Justin, ett par hundra eller? Sa hon och skrattade lite.

- Va fan, det har jag väl aldrig haft. Ge dig nu! Jag kollade skräckslaget på Justin, som såg obekväm ut i situationen.

- Nej, du hade bara mig samtidigt som typ två andra tjejer. Det är då man känner sig som mest älskad. Julie hånlog mot Justin och gick förbi honom in i köket. Själv stod jag helt still, livrädd att våga röra på mig.

Allt kändes så fel när hon var där. Hon gjorde mig osäker, och det har aldrig hänt tidigare. Från början är allt detta Justins fel, det var han som raserade min mur jag hade runt mig, den som såg till att jag aldrig visade hur jag mådde, och aldrig berättade för någon hur jag kände. Julie var söt, riktigt söt faktiskt, så jag ser absolut ingen tvekan i att Justin skulle ha haft ihop det med henne.

Chaz och Ryan höll på precis som vanligt, men det var precis som att Justin var rädd att vara i min närhet, så när han satt i soffan tillsammans med Julie satte jag mig i fåtöljen så långt ifrån honom som möjligt. Min mobil plingade till, och ett sms från Lucy lyste upp på skärmen.

”Hej gumman, hur har du det i Canada?” Om hon bara visste.

”Hej sötnosen. Det är väl helt okej. Känns som att Justin undviker mig lite. Hans ex kom just hem till Chaz, där vi alla är. Men det ska väl gå bra.” Jag skickade snabbt iväg det och Justin kollade på mig.

- Vem sms:ar du med? Jag kollade chockat på honom.

- Lucy. Vadådå? Han skakade på huvudet och vände tillbaka blicken mot Julie.

Ryan och Chaz stod i köket och hällde upp chips i en skål när jag kom dit. Båda två kollade på mig med lidande ögon.

- Ge er grabbar. Det är okej. Jag försökte lugna ned dem, men det verkade inte hjälpa.

- Hade jag vetat att det skulle bli såhär, hade jag aldrig låtit hon komma. Förlåt mig.. jag avbröt honom, innan Chaz hann göra bort sig själv mer.

- Det är inte ditt fel. Du kan inte styra över Justins intressen, och nu ser han uppenbarligen henne mer än mig. Jag tog skålen ifrån dem, och dem gick efter mig ut tillbaka till Justin och Julie.

Vi satt och pratade lite smått när Chaz kom med en idé som ingen verkade ha något emot, sanning eller konsekvens. Ryan sprang till köket och hämtade en tom flaska, medan jag hjälpte Chaz att plocka undan från golvet, så vi kunde sitta där. Vi satte oss i en ring och Chaz började snurra. Flaskan hamnade med öppningen mot Ryan.

- Konsekvens. Svarade han helt utan en min i ansiktet.

- Du ska… dricka ett rått ägg.

Alla började skratta åt honom, vilket han inte verkade gilla. Men utan att protestera gick han ut i köket och kom tillbaka med ett glas, där det flöt omkring ett ägg i. Jag blundade när han förde det mot munnen, men jag hörde allt när han svalde det, för alla andra drog efter andan.

Ryan fick chansen att spinna på flaskan lite, och den stannade på mig. Men jag var feg, av någon anledning.

- Sanning. Chaz kollade på mig och suckade.

- Hur mycket tycker du om Justin? Jag kollade på honom och han såg självgod ut, så det irriterade mig lite.

- Igår tyckte jag om honom mycket. Men inte alls lika mycket idag. Svarade jag ärligt, vilket fick han att stelna till. Ingen sa något mer om det, vilket var skönt. Jag snurrade vidare på flaskan och den hamnade på Chaz som valde konsekvens.

- Kyss Ryan. Båda två höll på att svimma av min plötsliga talan.

- Aldrig. Utbrast dem båda i mun på varandra.

- Jo, regler grabbar.

- Kyss Julie.

Ett kapitel skrivet av mig, Marielle. Emma skrev början. :) Förlåt för en dålig uppdatering, den suger verkligen. Jag ska försöka få ihop ett kapitel imorgon iallafall.

I Feel Different Around You - Chapter 52

- Ally, du är visst värd att kämpa för.. Jag tänker kämpa för dig Allyson, och det tänker jag göra för att jag älskar dig Ally. Sa han och log. Men jag tror jag fick ett större leende på läpparna en vad han fick. Han sa det äntligen, han älskar mig.

- Menar du verkligen det denna gången? Fick jag fram tillslut.

- Ja det gör jag. Jag ville säga det i ett romantiskt tillfälle men jag kunde inte låta bli. Sa han och kysste mig, mjukt.

- Jag älskar dig med Justin, och tillfället är perfekt.

- Jag är ledsen för dina föräldrar förresten. Du vet att jag finns här om du vill prata om det. Svarade han och pussade mig lätt på pannan.

- Jag vill inte förstöra det här med att prata om mina föräldrar. Sa jag och log lite.

Vi satt säkert uppe i timmar och pratade om allt posetivt som har hänt i våra liv. För inget negativt fick förstöra den här stunden med Justin, för allt var perfekt just nu.

Justin var redan klar, då vi skulle åka hem till Chaz. Visst kände jag mig nervös, men samtidigt kändes det som att alla verkligen ville lära känna mig, innan dem dömde mig för vad tidningarna hade skrivit. Vilket verkligen var skönt. Jag ville inte försvara mig själv det första jag gjorde, eller vända taggarna utåt.

- Är du klar? Justin kom in på badrummet precis när jag drog sista vändan med snodden kring min hästsvans.

- Japp, nu är jag det. Ska vi åka? Han tog min hand och vi gick ned till hallen.

- Hejdå pappa, vi ses imorgon igen. Jazmyn, Jaxon och Jeremy kom ut i hallen och gav oss alla en varsin kram.

- Det gör vi, kör försiktigt nu. Justin nickade som svar och vi gick ut till bilen.

Stället var vackert. Det var inte som LA, här fanns det gräs, vilket verkade vara omöjligt att hitta bland alla byggnader och betong platser hemma. Det var nästan ett under att folk hade gräs på sina tomter. Det kändes mer fridfyllt, bara genom att se på platserna vi susade förbi i en väldans fart.

- Framme. Justin svängde precis upp på en uppfart och parkerade bilen. Innan vi ens hade klivit ur bilen var en grabb framme vid vår bil, och slet bokstavligen Justin ur den.

- Ey, buddy. Grabben kastade sig över Justin och dem kramades ett bra tag. Av det jag såg antog jag att det var Chaz. Jag klev ur bilen och skådade grabbarna på ett betryggande avstånd, då jag absolut inte ville vara med i deras lilla kramkalas.

- Så vem är hon? Både Justin och han jag tror var Chaz vände sig om mot mig, och Justin vinkade lätt dit mig.

- Detta är min väl Ally. Och detta är Chaz. Jag hade alltså rätt från början. Vi hälsade på varandra och gick tillsammans in i huset.

Justin visade mig runt en snabbis, så att jag skulle hitta till köket och toaletten utan att behöva fråga, jag kunde tydligen känna mig som hemma. För det gjorde dem alla hos varandra. Ryan kom strax efter att vi hade slagit oss ned i soffan. Jag och Justin i en del av soffan och Chaz i en fåtölj.

- Varför ska jag behöva sitta bredvid dem där turturduvorna? Ryan fick ett milt frispel när han såg att den enda lediga platsen var bredvid Justin i soffan. Chaz började skratta och slog han i magen.

- Tyckte du passade in där bara. Ryan gav en smäll tillbaka, fast Chaz fick den i bakhuvudet istället. Jag satt bara och kollade på dem två med öppen mun, och visste inte alls vad jag skulle säga eller göra. Justin märkte min reaktion och viskade lugnt.

- Dem beter sig sådär, precis som piff och puff. Det är ingen nyhet, man kan ha rätt roligt åt dem ibland. Bara genom att se på dem.

Efter ett tag av en ganska roande föreställning från Ryan och Chaz satt vi nu alla framför tv:n med både popcorn och läsk. Ryan satte sig ned bredvid Justin efter att ha fått en rejäl smäll av Chaz i bakhuvudet, jag tror han gav upp. Vilket kan ha varit smart då han blev yr i huvudet av smällen.

Jag hade inte hängt med ett dugg av filmen, varje gång jag försökta lägga uppmärksamheten på den gjorde Justin något mot mig, antingen pussade han mig på kinden, la sin hand på mitt lår eller flätade samman våra fingrar och smekte min handrygg med sin tumme. Hade jag stått upp hade jag tappat fotfästet, men nu satt jag ned och tappade istället uppfattningen om något annat än just det han gjorde mot mig.

Chaz och Ryan verkade inte gilla vårt gullande, eller ska jag säga, Justins gullande, då jag försökte visa respekt för dem andra två.

- Förstår du vad jag menar nu eller? Här sitter jag i samma soffa, tror du inte jag känner mig som tredje hjulet. Ryan pratade med Chaz, men det han sa fick mig att börja skratta, och jag såg på Justin att han bara skakade på huvudet. Han släppte min hand och kastade sig över Ryan.

- Vill du också ha en kyss eller? Ryan skrek rakt ut, men Justin hade verkligen satt klona i honom, så han följde med upp när Ryan försökte fly från soffan.

- Bieber, jag dödar dig. Du skulle bara våga. Man kunde höra dem från alla olika rum. Chaz hade följt efter för att få skratta lite, medan jag satt kvar och kunde höra dem istället.

- Busty, sluta. Jag vet ju att du vill. Man kunde höra ironin i Justin röst, vilket fick mig att skratta ännu mer.

Ganska händelselöst om ni frågar mig. Men det finns iaf något att läsa. / Marielle ♥

I Feel Different Around You - Chapter 51

- Tycker du om min bror? Jazmyns plötsliga fråga fick mig att söka Justins ögonkontakt. Han log mot mig.

- Ja, det gör jag. Jätte mycket. Hon tittade på Justin som fortfarande satt och log. Hon kröp in i hans famn och kramade om honom.

- Tycker du om henne? Hon pekade på mig, och jag kunde inte undgå att se hur Justin flackade med blicken.

- Det gör jag. Jazmyn skrattade, med hela ansiktet.

- Är ni ihop? Frågan var riktad mot Justin.

- Nej.

- Bli det då. Det lät som att det var ord och inga visor från Jazmyns sida.

Vi satt runt bordet och åt. Jeremy hade gjort världens godaste kött gryta med ris. Jag sa inte mycket, faktiskt inget alls. Jag bara lyssnade på vad dem andra pratade om.

- Chaz ska ha en slags film kväll imorgon, så jag tänkte att jag och Ally ska dra dit. Vi sover nog där också. Sa Justin till Jeremy när vi nästan ätit klart.

- Okej det låter kul, då får ju du Ally träffa alla Justin's kompisar. Svarade Jeremy och log mot mig.

- Men vi behöver inte gå dit om du inte vill. Sa Justin samtidigt som han tog min hand i sin.

- Klart jag vill! Det låter som sagt kul. Jag log, sedan släppte vi det ämnet.

Det känns bra att få träffa alla Justin's kompisar här i Stratford. Lite nervös är jag ju så klart, men om alla är lika snälla som Ryan har jag inget att oroa mig över.

Senare mot kvällen satt jag ute på altanen med en filt om mig. Medans Justin och Jeremy nattade Jazzy och Jaxon. Det var mörkt och stjärnorna lös i natt himlen. Jag tänkte tillbaka på första gången jag träffade Justin och flinade åt minnet lite. Det var ju när jag försökte smita ut från Alfredo, pinsamt. Men mitt i allt ringde så klart mobilen. Mamma stod det på displayen, konstigt hon brukar ju aldrig ringa mig.

'' Mamma ''

- Hej, mamma. Sa jag med en trött röst.

- Hej gumman.. Hur länge stannar i Canada? Frågade hon och jag blev lite förvånad, varför bryr hon sig ens?

- 3 veckor, hur så..? Svarade jag.

- Hjärtat, du vet att både jag och pappa älskar dig, eller hur?

- Okej mamma vad har hänt? Jag fick nog av allt skitsnack, det var bäst om hon bara sa det rakt ut istället för att dra ut på det.

- Din pappa och jag ska separera, men vi kommer fortfarande jobba ihop. Sa hon, och nu hörde jag på hennes röst att hon hade gråtit. Jag svalde hårt, detta var verkligen något jag inte förväntade mig. Dem har alltid varit så lyckliga. Jag har alltid önskat att jag också skulle ha så bra förhållande som dem hade med någon kille. Visst dem har inte funnits där för mig så mycket på senaste tiden, men dem har alltid varandra.

- Varför.. Fick jag fram tillslut.

- Spelar det ens någon roll varför? Frågade mamma med gråten i halsen. Då fattade jag att allt var pappa's fel i alla fall.

- Vad har han gjort?

- Gumman.. Han har hittat en ny, han hade en affär med henne och nu vill dem bli ett par. Det är en som jobbar på vårat företag, Jennifer heter hon. Svarade mamma och jag blev helt stum. Pappa var otrogen.

- Mamma, jag kommer hem på en gång. Sa jag sedan. Jag tänker inte vara som henne, hon behöver mig just nu och då lämnar jag henne inte.

- Det är lungt, Elise är här med mig. Lucy och Nate är också här. Din pappa är kvar i New York. En tår rann ner längst min kind som jag snabbt torkade bort. Tanken av att min mamma och pappa inte är tillsammans längre gjorde mig illa mående.

- Elise..? Vad gör hon hemma?

- Jag har pratat med henne och hållt kontaken, vi är sams igen och hon hjälper mig lite just nu.

- Okej, men jag är tillbaka om tre veckor mamma. Förhoppningvis kanske vi kan försöka få bättre relation igen. Precis som förr. Sa jag med hopp i rösten.

- Klart vi kan älskling, jag ska ta ledigt från jobbet i 2 månader nu, så vi har fem veckor att bygga upp våran relation på. Svarade hon och jag log lite, även om det rann tårar från mitt ansikte. Precis då kom Justin ut på altanen. När han såg mig gråta såg han genast orolig ut.

- Jag älskar dig, vi ses när jag kommer hem.

- Det gör vi gumman. Hälsa Justin från mig, jag älskar dig med. Efter det la jag på och Justin satt nu bredvid mig.

Vi satt där, i tystnad. Innan han bröt den.

- Ally.. Vem pratade du med? Frågade han sedan lite kallt.

- Ursäkta? Frågade jag förvånat när jag hörde hur dryg han lät. Som om jag pratade med någon kille förut när jag sa älskar dig eller något.

- Jag vill veta vem du pratade med, var det Alfredo? Han höjde rösten åt mig, då blev jag riktigt förbannad och ställde mig upp.

- Det var min mamma Justin! Hon berättade att min pappa har varit otrogen och nu lämnar han henne! Du kan aldrig släppa det där med Alfredo, eller hur?! Du borde lita på mig innan du vill kämpa för ett förhållande. För sånt här klarar jag inte av Justin. Det här behöver inte jag just nu. Jag gick in och lämnade en förvånad Justin ute. Han blev stum av mina ord. Jag gick in och satte mig i vardagsrummet. Strax efter kom Justin och satte sig bredvid mig.

- Det är svårt, att glömma. Jag har skapat bilder i mitt huvud på dig och Alfredo. Den natten du var med honom och sedan berättade för mig. Då vi fortfarande var tillsammans. Och det är så svårt att glömma dem bilderna. Men om vi kämpar så kommer jag kunna lita på dig igen. Och då kommer bilderna i mitt huvud försvinna. Förlåt Ally.. Sa han och kollade på mig med hans underbara ögon. Jag kämpade med att inte möta hans blick.

- Justin du säger alltid att du inte är för bra för mig. Men sanningen är Justin, allt det inte är värt att kämpa för mig. Sa jag och han suckade lite. Men han la sin hand under min haka och vred mitt huvud mot hans. Vi kollade in i varandras ögon och jag kunde inte låta bli att le lite.

- Menar du verkligen det denna gången? Fick jag fram tillslut.

- Ja det gör jag. Jag ville säga det i ett romantiskt tillfälle men jag kunde inte låta bli. Sa han och kysste mig, mjukt.

- Jag älskar dig med Justin, och tillfället är perfekt.

- Jag är ledsen för dina föräldrar förresten. Du vet att jag finns här om du vill prata om det. Svarade han och pussade mig lätt på pannan.

- Jag vill inte förstöra det här med att prata om mina föräldrar. Sa jag och log lite.

Vi satt säkert uppe i timmar och pratade om allt posetivt som har hänt i våra liv. För inget negativt fick förstöra den här stunden med Justin, för allt var perfekt just nu.

Emma här! Ganska värdelöst kapitel men jag hade slut på idéer!;) Enjoy!<3

I Feel Different Around You - Chapter 50

- Sluta nu Ally. Ryan ska snart åka hem, så ska jag spendera tiden med dig. Han kysste min panna och drog upp mig i sin famn.

- Jag vill vara med dig, det vet du. Vi skulle ta en dag i taget, det var dina egna ord. Lugna ord i mitt öra vad det han gav mig.

Jag valde att följa med honom upp, och jag satte mig ned i fåtöljen, så att grabbarna kunde sitta bredvid varandra.

- Kom och sätt dig här. Justin klappade i sitt knä, så jag gjorde som han ville.

- Lägg dina händer på kontrollen, så spelar vi tillsammans. Han kysste mig på halsen och placerade sitt huvud på min axel. Tillsammans bildade vi ett ganska bra team måste jag säga.

Igår var det jätte kul. Ryan förlorade så klart hela tiden mot mig och Justin när vi spelade. Men senare mot kvällen åkte Ryan hem och vi somnade strax efter det.

- Jag tänkte att vi kunde åka till Stratford när vi är klara. Vi ska stanna hemma hos min pappa i två dagar, sedan hos mina morföräldrar tillsammans med min mamma i två dagar. Sa Justin när vi precis ätit klart den goda frukosten.

- Låter kul, jag ska försöka skynda mig. Svarade jag och gav honom en kyss. Fast jag kände hur en stor klump bildades i min mage. Justin's pappa vet säkert vem jag är, och vad jag gjort. Det har säkert inte gjort mig så populär i hans ögon. Pattie har jag ju redan träffat och hon blev ju inte så sur, men hon har säkert fått reda på vad jag gjorde direkt jag kom hem till L.A. För bilder på mig inne på E.T var ju på varenda tidning. Jag tror att Justin såg på mig att jag blev nervös, för han drog tag i mig, och in mig i hans famn.
- Allt kommer att gå bra. Jag är villig att kämpa för vårt förhållande.

Han drog in mig i sin famn, och strök mig över ryggen.

- Förlåt för att jag var så löjlig igår, när Ryan var här. Mitt gamla beteende sitter kvar, men tro mig, jag kämpar varje dag för att det ska försvinna. Han tittade på mig, och ett litet leende lekte på hans läppar.

- Det är lugnt, mitt beteende finns också kvar. Vi jobbar tillsammans, för att få det att fungera.

Vi packade våra väskor och begav oss ned mot bilen. Resan till Stratford tog ett tag, men vi höll samtalet uppe, så att vi hela tiden hade något att prata om. På radion kom Katy Perrys, Firework, och Justin började sjunga med. Den härligaste rösten på jorden, och han som äger den sitter bredvid mig. Han höll hela tiden min hand stadigt och kollade ibland på mig.

- Vet du hur vacker du är? Jag rodna, skapligt. Jag kände till och med hur rosig jag blev om kinden, och försökte dölja det, men som vanligt är det omöjligt att göra det för honom.

- Hey, se på mig. Du är hur vacker som helst, och jag är så sjukt glad att du är med mig.

- Komplimang nisse, ge dig nu. Jag skrattade till, medan han fortsatte kolla på vägen.

När Justin svängde upp på uppfarten till vad jag tror var hans pappas hus kom den där hemska känslan i magen tillbaka, om att jag egentligen inte skulle vara här. Justin bar ut våra väskor och öppnade dörren åt mig.

- Kom nu. Han tog tag om min hand och drog med mig ut ur bilen.

- BIEBER… En liten tjej kom ut springandes från huset, och kastade sig i Justins öppna famn. Jag tror mycket riktigt att det var hans lillasyster, Jazmyn, då dem var fruktansvärt lika varandra. Bakom henne kom en liten grabb gåendes, och han var också lik Justin, så det måste ha varit hans lillebror.

- Hej sötnosar, hur mår ni? Justin släppte Jazmyn och kramade om den lilla grabben.

- Bra. Sa båda i kör, och Justin vände sig mot mig, och sträckte ut handen.

Istället för att stå ute och riskera att hamna i tidningen tillsammans så gick vi in, och jag fick hälsa på hans pappa, samtidigt som Jazmyn frågade vem jag var.

- Det är min kompis, Allyson. Svarade Justin.

- Trevligt att få träffa dig. Jeremy kramade faktiskt om mig, vilket jag absolut inte var beredd på. Men det var skönt att veta att han inte dömde mig, han kanske var som Justin ändå, inte dömande.

Justin visade mig runt i huset, och kom slutligen till sitt eget rum. Det var sött, absolut inte ett sådant rum jag hade föreställt mig att en superstjärna skulle ha. Fast å andra sidan var det hemma hos hans pappa, och han vill nog komma tillbaka ned på jorden när han väl är hemma, och då kan ett vanligt pojkrum vara en bra början.

- Du sover med mig, oavsett vad min pappa säger. Han la ned våra väskor på golvet, och kastade sig på rygg i sängen.

- Är det så smart? Jag stod kvar i dörren och skådade hans rörelser.

- Ja, det är det. Hans sexiga leende tog över ansiktet, och jag gav mig. Jag ville sova med honom, det var absolut inte det, tänkte mer på att hans pappa inte skulle gilla det.

Vi gick ned till vardagsrummet och satte oss på golvet tillsammans med både Jazmyn och Jaxon, dem satt framför tv:n och lekte med både det ena och det andra. Jeremy kom och gjorde oss sällskap, vilket var kul. Vi alla var samlade, och jag kände mig faktiskt välkommen. Vilket var fruktansvärt skönt, och om jag höll mig utanför kom alltid Justin och drog in mig i konversationen.

- Kan inte du ta en bild på oss? Justin gav mig sin mobil och Jeremy drog Jaxon intill sig, samtidigt som Jazmyn hängde över Justins ben.

- Självkart. Kortet blev hur vackert som helst, och det syntes verkligen att det var pappa med sina tre ögonstenar.

- Kom. Jazmyn tog tag i min hand, och drog upp mig från soffan där jag satt tillsammans med Justin. Han kollade oförstående på henne, men jag följde villigt med henne.

- Vart ska vi? Hon fortsatte dra in mig, i vad jag tror var hennes rum då det var fullt med Hello Kitty saker.

- Mitt rum, vill du leka med barbie med mig? Hon var så söt den lilla tjejen, så fruktansvärt lik Justin.

- Klart jag vill. Vi satte oss ned på golvet och hon plockade fram den ena dockan efter den andra.

Hon hade absolut inte bara en barbie, hela golvet var fullt i dockor och tillbehör när hon äntligen satte sig ned och började plocka med dem. Hon gav mig en docka som hade långt svart hår, med gyllenbruna ögon, precis som Jazmyn, hon och Justin har samma ögonfärg.

Efter en halv timme inne med henne på hennes rum kom Justin in och satte sig bredvid oss, han lutade sig mot väggen, men sa inget. Han skådade oss bara från ett betryggande avstånd.

- Tycker du om min bror? Jazmyns plötsliga fråga fick mig att söka Justins ögonkontakt. Han log mot mig.

- Ja, det gör jag. Jätte mycket. Hon tittade på Justin som fortfarande satt och log. Hon kröp in i hans famn och kramade om honom.

- Tycker du om henne? Hon pekade på mig, och jag kunde inte undgå att se hur Justin flackade med blicken.

- Det gör jag. Jazmyn skrattade, med hela ansiktet.

- Är ni ihop? Frågan var riktad mot Justin.

- Nej.

- Bli det då. Det lät som att det var ord och inga visor från Jazmyns sida.

Marielle här, vet inte om kapitlet blev så bra. Men ah, ni fick ett iaf.. :)

I Feel Different Around You - Chapter 49

Efter mycket prat om förhållande och sådana saker började vi prata familj. Alltså inte mellan oss, utan om våra familjer. Egentligen ville jag inte att han skulle veta så mycket om min, men för att vi ska kunna bygga något tillsammans måste vi vara ärliga.

- Vad var det som fick dig att börja bete dig som du gör? Hans plötsliga fråga fick mig ställd. Och tårarna började rinna på en gång, han visste inte om att det var känsligt.

- Mina föräldrar, dem såg mig aldrig. Så när jag började skolka och dricka fick jag deras uppmärksamhet, men inte på det bra sättet, men det var det enda sättet för mig att få den. Så jag visste inte vad jag skulle göra. Allt blev värre, och jag var fast i ett mönster. Han drog in mig i sin famn, och drog fingrarna genom mitt hår.

- Justin!! Skrek jag i hans öra på morgonen bara för att retas.

- Ahhh! Mumlande han irriterat och la kudden över huvudet.

- Haha.. Jag skrattade lite och drog bort kudden. Sen satte jag mig på honom och kittlade honom medans jag skrattade, högt.

- Ally.. Snällaaaa! Sa han med hes röst.

Efter ett tag blev han piggare och fick övertag. Så vi slutade för jag tyckte inte det var lika roligt när han kittlade mig.

- Så vad händer idag? Något speciellt? Frågade jag när vi båda hade tagit en dusch och vi nu satt och njöt av frukost på hotellrummet. Vi hade beställt roomservice för att vi inte ville gå ner till hotellets resturang där det fanns, folk.

- Ja, Ryan kommer ner hit och då ska vi gå på en basket match. Du ska också med. Sa Justin med ett leende och drack upp sin jucie.

- Men.. Det finns fotografer Justin. Det är bättre om jag stannar här. Sa jag och Justin skakade på huvudet med samma leende som innan.

- Du kan inte stanna här inne för evigt. Vi kan umgås, som kompisar. Plus att jag tror inte du vill missa basket matchen.

- Justin, jag kan inget om basket så det är lungt. Sa jag och skrattade till lite.

- Jag pratar inte så mycket om basket, utan vem som kommer vara på matchen. Med oss. En av mina kompisar, Drake. Som jag vet att du gillar. Sa han och flinade när han såg mitt ansikte, min mun var format som ett stort O och mina ögon var som tennis bollar.

- Jag tar det som att du följer med. Sa han och blinkade med ena ögat och skrattade lite.

- Kommer verkligen Drake? Sa jag och log ett leende som nådde ögonen.

- Ja, och min kompis Ryan. Det kommer bli kul. Och du kanske lär dig något om basket.

- Äsch jag bryr mig inte om basket jag kommer bara kolla in Drake hela tiden. Sa jag och flinade stort.

- Hey, även om vi inte är tillsammans längre är du fortfarande min. Bara min. Sa han och kysste mig på kinden.

- Okej då, ska jag kolla in dig hela tiden då? Frågade jag gulligt.

- Vi kommer inte sitta bredvid varandra sen. Vi får inte prata med varandra så mycket heller. För det kan vara någon som tar kort. Sa han och för att vara ärlig förstörde det våran stund lite.

Jag log,men Justin kunde direkt se att det var falskt. Han log lite snett och tog min hand i sin.

- Vi måste ta det lungt ett tag, det är därför. Men vi åker till Stratford imorgon för att träffa min pappa, lillasyster och lillebror. Och i Stratford finns det nästan aldrig fotografer så där behöver vi inte vara lika noga. Men det är nog inte så många fotografer här heller. För Canada är inte alls som L.A och det kommer du märka. Sa han och log lite. Det kändes genast lite bättre, men ändå jobbigt.

Efter någon timme så ringde Ryan och sa att han var utanför med bilen. Justin hade också bil, som han hyrde när han kom hit. Men vi tyckte det var lika bra att åka med Ryan. Så vi lämnade hotellrummet och åkte ner till lobbyn. Vi såg Ryan's bil som stod parkerad precis utanför så vi gick fram till den. Där också Ryan stod med ett leende på läpparna. Justin och Ryan gav varandra en kram, fast en kill kram. Jag fattar inte varför killar inte kan kramas normalt med varandra.

- Hej, Ally va? Sa Ryan och gav mig en snabb kram.

- Japp och du måste vara Ryan. Svarade jag och han nickade. Jag orkade inte fråga hur han visste mitt namn. Men antingen hade Justin pratat om mig, eller så hade han läst det i någon dum tidning.

Matchen var inte ett dugg intressant, då jag i stort sett inte förstår vad det är dem där långa männen på planen sysslar med. Jag satt mest och kollade på Drake, eller Justin. Egentligen fick jag inte stirra på honom, men vad skulle jag göra då? Jag vill inget annat än hålla honom i handen, eller bara sitta bredvid honom. Ryan satt emellan oss, han var precis som Justin, helt inne i matchen. Ingen av dem såg att jag stirrade på Justin, men garanterat alla människor runt om. Vilket jag inte brydde mig i.

- Ally, vakna. Ryan knäppte med fingrarna framför mig, och för första gången under matchen fastnade blicken på mittpunkten av planen.

- Ah, vad är det? Drake och Justin hade sedan en stund rest på sig.

- Matchen är slut, och vi ska gå. Jag reste mig upp och gick vid Ryans sida hela vägen ut till bilen. Jag höll mig på betryggande avstånd från både Justin och Drake, men dem två sa hejdå till varandra så vi var återigen bara tre.

Vi åkte tillbaka till hotellrummet och Ryan följde med upp. Dem två har inte sett varandra på ett tag tydligen, så jag lät dem göra det grabbar gör bäst. Spela tv-spel. Jag förstår mig inte på det där.

- Jag går och lägger mig. Jag vände på klacken och gick in i sovrummet för att lägga mig ned en stund. Även om jag inte var trött så var det skönt att komma bort från dem där två en sväng. Jag är inte sur för att Justin vill umgås med sina vänner, men då kan man fråga sig varför han ville ha med mig till Kanada.

Jag låg ett tag på mage i sängen och läste en av mina böcker jag tog med mig. Ja, ni läste rätt. Jag läser en bok, ibland måste man göra det. Hela mitt beteende har ändrats, och allt på grund av Justin. Är det verkligen värt att kämpa för någon, om han till och med vill ändra på mig?

- Ally, sover du? Justin kom in i sovrummet efter ett tag, tror till och med att det hade gått någon timme.

- Nej, gör jag inte. Vadådå? Jag orkade inte ens vända mig om så att jag såg honom.

- Kom ut till oss då? Jag skakade bara på huvudet. Och han kom och satte sig ned bredvid mig istället.

- Vad gör jag här? Egentligen. Jag hörde hur han drog efter andan. Chocken, skulle jag tro.

- Va? Vad menar du?

- Jag trodde vi skulle umgås. I alla fall försöka bygga på vårt förhållande. Men det känns inte som att vi är på nivå vad det gäller det där.

- Sluta nu Ally. Ryan ska snart åka hem, så ska jag spendera tiden med dig. Han kysste min panna och drog upp mig i sin famn.

- Jag vill vara med dig, det vet du. Vi skulle ta en dag i taget, det var dina egna ord. Lugna ord i mitt öra vad det han gav mig.

Jag valde att följa med honom upp, och jag satte mig ned i fåtöljen, så att grabbarna kunde sitta bredvid varandra.

- Kom och sätt dig här. Justin klappade i sitt knä, så jag gjorde som han ville.

- Lägg dina händer på kontrollen, så spelar vi tillsammans. Han kysste mig på halsen och placerade sitt huvud på min axel. Tillsammans bildade vi ett ganska bra team måste jag säga.

Frustrerande och heta Ally just nu. :P Marielle här, Emma skrev den stora delen, jag avslutade den. :) Hope U like it.

I Feel Different Around You - Chapter 48

När jag kom tillbaka till Trever pep min mobil till och ett sms från Justin ramlade in.

”Hej beautiful! Jag saknar dig, och kan inte längta mer tills imorgon, då jag äntligen får se dig igen. Sov så gott, och var utvilad när du kommer. Glöm inte bort att jag tycker om dig, och framför allt, ta med dig dem där små trosorna. ;) XX”

När jag landade i Toronto var det bara att hämta väskan och bege mig ut och ta en taxi. Justin ville inte möta mig på flygplatsen just för att inte skapa kaos. Jag förstår honom, och mig gör det inget. Taxi resan till hotellet kändes som en evighet, och jag kunde inte längta mer, jag ville verkligen se honom. Ge honom en kram, eller bara hålla hans hand.

- En nyckel till rum 496 tack. Receptionisten kollade i sin dator, sedan skeptiskt på mig. Troligtvis för att det var Biebers rum, men tillslut fick hon se ett meddelande han hade lämnat.

- Är du Allyson? Jag nickade mot henne, och rullade in väska vidare till hissen. Det var inte många fotsteg kvar fören jag skulle ha honom framför mig. Men allt gick i slowmotion.

Längst ned i korridoren var rummet med siffrorna 496. Kortet jag hade i handen var det som skiljde oss åt. Och jag ville inte vänta mer. Att höra hur låset gick upp, och dörren öppnade sig, gav mig fjärilar i magen.

- Justin, är du inne eller? Jag ropade när dörren hade slagits igen, och jag hade rullat in min väska en bit.

- Köket, Ally. Han verkade kall, varför kom han inte och mötte mig? Allt snack om att han saknade mig, vart var det någonstans?

Han stod med ryggen mot mig när jag kom in, men vände sig genast om när han hörde mig. Jag gick mot honom och han drog in mig i sin famn när jag var tillräckligt nära.

- Fan vad jag har saknat dig. Han pussade mig på hjässan och strök mig över ryggen.

- Tro mig, du kan inte ha saknat mig lika mycket som jag saknat dig. Han skrattade löst åt mig, och släppte mig för att kunna ge mig en lätt puss, som jag absolut inte ville skulle ta slut.

Vi satt i sängen och stirrade på varandra, allt var precis som att vi aldrig sett varandra tidigare, eller ens pratat med varandra. Nytt, pinsamt, och jag vet inte vad. Sängen var runt, och allt var så vackert, jag visste inte om jag skulle se på honom, eller rummet.

- Snälla Justin. Kan vi börja om från början? Snälla. Utan att jag var med på det alls, började några tårar rinna på min kind.

- Hur ska vi någonsin kunna glömma allt? Jag vill faktiskt inte det, jag gillade vårt spel vi hade, jag gillade hur vi båda trånade efter något så starkt. Han strök undan mina tårar, med hjälp av sina tummar.

- Jo, men det gör jag också. Men kan vi inte lägga allt dåligt bakom oss. Spelet vi hade, är ju inte något dåligt. Hela situationen med honom kändes bra, vi pratade, han pratade framför allt med mig.

- Om vi lägger allt bakom oss, vart blir vi att stå då? Han lät nedstämd.

- Vänner?

- Men vänner får väl inte göra såhär? Han kysste mina läppar, lugnt och försiktigt. Fyrverkerierna fick fart och alla exploderade samtidigt.

- Framför allt ska dem väl inte göra såhär? Han fortsatte kyssa mina läppar ett tag, för att sedan kyssa mig ned över halsen och dra med sina fingrar under min tröja. Allt höll på att spåra ur, och det var precis som att vi lekte med varandra, igen.

Han fortsatte kyssa mig, och min tröja åkte av, han fortsatte kyssa mig ned mellan mina bröst och vidare över magen.

- Justin. Vi kan inte. Jag puttade bort honom lite, men han låg fortfarande över mig.

- Förlåt. Jag saknar dig så mycket bara. Tro mig, jag gör faktiskt det. Han drog fortfarande sina fingrar efter sidan på mig, och kollade mig djupt i ögonen.

- Be inte om ursäkt, men ska vi få detta att funka måste vi ta allt lugnt, vi kan inte göra som förra gången.

- Nej, det kan vi inte. Men vi kan fortfarande mysa med varandra, eller hur? Han log mot mig, precis som han alltid brukade göra. Ett leende som får vilken tjej som helst att tappa fattningen.

- Klart vi kan. Vi kan mycket mer, bara det inte förstör det vi bygger på. Tro mig, jag vill inget annat än känna dig.

- Vad var det som fick dig att börja bete dig som du gör? Hans plötsliga fråga fick mig ställd. Och tårarna började rinna på en gång, han visste inte om att det var känsligt.

Marielle här. Emma ska nog skriva kapitel 49, men vet inte när. :)

I Feel Different Around You - Chapter 47

-Jag hoppas verkligen att du tar med dig dessa. I sin hand hängde dem där stackars string trosorna, i knall rosa. Vilket fick mig att rodna. Varför var han tvungen att vända upp och ned på min värld.

- Vad ska jag med dem till? Hans min gick över till chockat och jag kunde se glimten han fick i ögat efter ett tag.

- Ja, kanske hamnar bredvid sängen ett tag? Vad vet jag. Han reste sig upp och kom emot mig, med en lekfull blick. Men innan han kom för nära stoppade jag honom.

- Ge dig, lek inte med mina känslor. Kan vi ta en dag i taget? Han gjorde faktiskt som jag sa, men han drog ändå in mig i en kram.

- Absolut sweet.

Dagen kom då Justin åkte. Nu var det bara jag och Lucy i lägenhet, och Trever som kommit tillbaka. Jag hade packat klart och det blev fyra fulla resväskor. Men ändå hade jag en hel del kläder kvar, men jag valde att lämna det här. Det är ingen idé att ta med allt för 2 veckor i Canada.

- Vad säger ni, en sista utgång på E.T? Det sägs att fotograferna är borta. Och du har inte varit ute på en evighet. Sa Trever och log när vi alla satt i soffan.

- Okej jag är på, om ni håller koll på mig! Inget får hända. Sa jag och dem nickade.

- Självklart, jag håller ett öga på dig. Sa Trever och log.

- Jag kan be Nate komma dit ikväll. Sa Lucy och gick iväg med ett leende på läpparna för att ringa.

- När går ditt flyg imorgon?

- Klockan fem, så vi kan gå ut. Jag log, det kändes faktiskt kul att komma ut lite.

- Hur känns det att åka till Canada imorgon då?

- Bra, faktiskt. Det börjar lösa sig mellan mig och Justin nu. Visst det är små bråk ibland men det får man stå ut med.

- Jag börjar gilla din nya attityd. Sa Trever och flinade. Jag kastade en kudde på honom och log stort.

- Justin förändrar mig på något sätt. Ett magiskt leende spred sig på mina läppar. Och jag kunde inte hejda mig själv.

För första gången valde jag att dra på mig ett par leggings och ett långt linner över det. Jag har lagt den där slampiga stilen bakom mig, jag måste behärska mig. Jag förstår egentligen varför Justin reagerade som han gjorde, han hade en bra anledning till det. Trever kom in i badrummet när jag sminkade mig, inte ens det såg ut som vanligt.

- Du har verkligen ändrat dig. Är du säker på att vi behöver hålla kolla på dig? Han stod bakom mig i dörren och kollade förvånat på mig.

- Ja, det behöver ni. Man kan lätt falla tillbaka i gammalt mönster. Jag vill inte att det händer mig, så snälla. Hjälp mig igenom detta. Han nickade bara mot mig och lämnade rummet.

Att jag egentligen hade kvar mitt ID kort förstår jag inte. Det för inget annat än skit med sig, bokstavligen. Det låg i alla fall i min väska, men jag behövde inte visa det när vi skulle in. Undra varför? Stället var fullt med folk, precis som vanligt. Väl framme vid baren kollade Trever på mig och pekade sedan mot all sprit.

- Nej, jag vill inte ha. Lucy slog mig på axeln, och jag fattade ingenting.

- Vad är det? Hon fortsatte kolla på mig med förbluffad syn.

- Ska du inte ha något?

- Nej, allt spårar bara ur då. Tro mig, jag vill, men jag vill ha Justin mer. Hon log stolt mot mig, och beställde en öl, Trever tog en Redbull Vodka.

Även om jag inte drack så hade jag hur kul som helst. Lucy och jag stod på dansgolvet och dansade, och direkt det kom någon som ville dansa med mig, skrämde hon iväg den personen. Det var ganska kul att se, men i slutändan blev det jobbigt. Jag gick själv fram till baren och beställde en öl. En kunde jag väl ändå dricka.

Nate hade sedan en tid kommit. Så Lucy lämnade mig för honom. Dem dansade vilt på golvet, och det var nästan så att dem låg med varandra där. Hon skulle inte må bra imorgon, då hon vaknade, med tanke på att hon drack hur mycket som helst.

Trever fick syn på mig när jag satt vid ett ensamt bord. Så han slog sig ned framför mig, och fortsatte dricka ur sitt glas, även om jag tror att han varit fram och beställt en till.

- Hur mår du? Du ser lite hängig ut. Han tog min hand och smekte min handrygg. Ibland är det allt jag behöver, någon som bryr sig.

- Jag mår bra, är nervös för imorgon bara. Den där ölen gjorde verkan, så därför drack jag inte mer.

- Allt kommer att gå bra. Han vill ha dig där, vet du. Han vill dela ett hotellrum med dig. Vem vet vad som händer där. Trever var på bra humör, det märktes på en gång.

- Ge dig. Jag vill ta en dag i taget. Jag vill kunna lämna mitt gamla jag bakom mig. Även om jag inte vet hur det ska gå till. Jag suckade.

När klockan började närma sig halv två på natten valde jag att dra hem. Både Lucy, Nate och Trever stannade kvar och tog över stället. Det var kul att se dem ha kul, men jag orkade inte vara kvar mer. Jag ville vara utvilad då jag skulle iväg. Jag ville inte att Justin skulle möta ett fyllo på hotellet sedan.

När jag kom tillbaka till Trever pep min mobil till och ett sms från Justin ramlade in.

Emma skrev mer än hälften, och jag skrev slutet. :)

I Feel Different Around You - Chapter 46

- Borde inte jag vara glad nu? Att jag får spendera tid med Justin. Varför är jag inte glad. Jag känner mig deprimerad hela tiden och det går inte över. Även om Justin är med eller inte. Sa jag när vi var tillbaka i lägenheten.

- Det är kärleken gumman, du oroar dig alltid för något. Som om du inte duger eller något. Men tänk så här istället. Ingen kommer kunna älska dig, om du inte älskar dig själv. Sa Lucy och kramade om mig hårt.

2 dagar senare

Jag satte mig utmattad ner i soffan och pustade ut. Dem här två dagarna är shoppa det enda jag och Lucy gjort. Trever har spenderat sin mesta tid hos Alfredo. Vilket jag förstår, Lucy har varit helt hysterisk och sprungit runt som jag vet inte vad. Hon har letat igenom alla mina ny in köpta kläder och kollat om allt räcker.

- Lucy! Sluta spring runt, jag ska inte vara borta ett år. Sa jag och flinade lite åt henne.

- Men detta är så kul! Du och Justin, ensamna på semester. I ett hotellrum framför en öppen spis. Sa hon drömmande.

- Du har sett på för många kärleks filmer Lucy.. Förresten är vi inte ensamma, hans släkt och vänner kommer säkert vara på honom hela tiden.

- Men berättade han inte att du och han ska bo i ett hotellrum, ensamna. I Toronto så han ska hyra en bil så ni kan åka till Stratford vissa dagar. Sa hon och log glatt.

- Hur bra kontakt har du och Justin egentligen? Sa jag förvånat.

- Äsch, vi pratar om dig ibland bara. Sa hon och ryckte på axlarna.

- Kul, är det bara bra saker eller. Sa jag och höjde mitt ena ögonbryn.

- Ja.. Sa hon lite nervöst och gick in i köket. Hon är så dålig lögnare. Jag skakade lite lätt på huvudet och log lite åt hennes osäkerhet. Min mobil plingade till och det stod att jag fått ett sms från Justin.

''Är hos dig om 5 min, tänkte hjälpa dig att boka flyg biljett. Man vet aldrig med dig och Lucy, ibland kan ni vara lite blonda;) /J''

Jag log lite åt smset, det var sant. Jag skulle aldrig klara av att boka en flyg biljett. Men det är inte konstigt eftersom jag nästan aldrig har varit utomlands. Och Lucy klarar knappt av att boka bio biljetter, så osmart är hon när det gäller såna grejer.

- Justin kommer när som helst. Ropade jag så Lucy skulle höra.

- Passar perfekt, maten är klar! Ropade Lucy tillbaka och jag flinade lite. Lucy är kanske osmart på många sätt, men hon kan faktiskt laga mat riktigt bra.

- Lasange hoppas jag! Vilket var min favorit mat av hennes matlagning.

- Klart! Sa hon glatt och dörren öppnades, in kom Justin så klart.

- Hej Justin! Sa jag och log.

- Tja, varför luktar det mat? Jag hoppas ni inte lagar mat. Sa han med en seriös blick, han visste tydligen inte om att Lucy är en riktigt bra kock.

- Jo, Lucy lagar lasange och du måste äta. Annars blir hon sårad. Sa jag och flinade när Justin satte dig bredvid mig.

- Hoppas du skojar.. Sa han med samma seriösa min.

- Men Justin, hon lagar jättebra mat! Det är typ det enda hon duger åt. Sa jag och skrattade lite.

- Jag hörde det där! Ropade Lucy från köket.

- Jag älskar dig ändå hjärtat! Ropade jag tillbaka.

Justin kollade omkring i lägenhet och såg på alla påsar fulla med kläder.

- Shoppa verkar inte vara ett problem för dig. Sa han och flinade.

- Det är Lucy.. Hon tror typ att jag ska vara borta i ett år. Men jag tänker inte ta med mig allt det här. Sa jag och log lite.

- Nej det borde du nog inte, det kommer kosta en del för extra vikt. Sa han och låtsades vara smart.

- Sluta försök vara smart, men du kan gärna hjälpa mig boka en flyg biljett. Sa jag och gav honom min laptop som låg på bordet framför oss.

- Haha.. Han skrattade och verkade riktigt road över att jag inte ens kan boka en flyg biljett.

- När åker du? Frågade jag när han var mitt uppe i bokandet.

- Om dager tre dagar, alltså på fredag. Sa han med hade blicken fast vid datorn.

- Okej.. Sa jag lite ointresserat och gick till köket där Lucy hade dukat fram.

- Klar! Sa hon och satte dig ner vid en tallrik.

- Justin det är mat! Ropade jag och några minuter senare att vi alla vid bordet och åt.

Att ha honom framför mig, och veta att vi ska spendera en tid tillsammans ensamma gjorde faktiskt mig mycket gladare än vad jag egentligen var. Han kan få mig att må så sjukt bra, bara genom att finnas runt mig. En helt annan känsla kommer krypandes när han kollar på mig.

- Maten var sjukt god. Vi alla tre låg utslagna i soffan och kollade på något värdelöst program på tv:n, eller jag vet inte ens om vi kollade på det.
- Jag vet, något i livet kan jag iallafall. Lucy lät självsäker, vilket fick Justin att börja skratta. Och alla vet vad jag tycker om hans skratt, jag bokstavligen älskar det.

Jag gick tillbaka in på mitt rum och började vända upp och ned på alla påsarna för att se vad som egentligen fanns i dem. Det var underkläder, nästan tagna ur en porrfilm, likadant nattlinnen. Jag fattade inte vad hon höll på med. jag blev helt ställd över vad det var hon hade handlat. Jag visste redan vad det var som låg i mina påsar, och det var verkligen långt från vad hon hade köpt.

- LUCY!!! Jag ropade högt och elakt på henne, så att hon skulle fatta att hon skulle komma.
- Vad är det? Hon ställde sig i dörren och kollade chockat på mig, medan jag stod med ett par minimala string i ena handen och ett nattlinne i andra.
- Tror du att jag ska spela in en porrfilm eller? Hon började skratta åt mig, och Justin slöt upp vid hennes sida. Sakerna jag hade i handen försvann fort ned bakom min rygg.
- Vad håller ni på med? Justin lät förvirrad, precis som att det brann och han inte visste vart han skulle ta vägen.
- Inget, Lucy är pantad i skallen bara. Jag vände mig om och stoppade hastigt ned sakerna i påsarna igen. Sakerna som hon hade köpt skulle aldrig ned i min väska, så var det bara.
- Jag lämnar er själva. Lucy vände på sig, och gick innan jag ens han säga bu. Jag fick med andra ord inte chansen att hindra henne.

Justin kom in och satte sig ned på min säng, och började kolla omkring i påsarna, vilket ibland gav honom en hel del roade miner. Jag kunde inte annat än skratta åt honom då han tillslut fick tag i påsen som jag precis hade stoppat ned sakerna i.

-Jag hoppas verkligen att du tar med dig dessa. I sin hand hängde dem där stackars string trosorna, i knall rosa. Vilket fick mig att rodna. Varför var han tvungen att vända upp och ned på min värld.
- Vad ska jag med dem till? Hans min gick över till chockat och jag kunde se glimten han fick i ögat efter ett tag.
- Ja, kanske hamnar bredvid sängen ett tag? Vad vet jag. Han reste sig upp och kom emot mig, med en lekfull blick. Men innan han kom för nära stoppade jag honom.
- Ge dig, lek inte med mina känslor. Kan vi ta en dag i taget? Han gjorde faktiskt som jag sa, men han drog ändå in mig i en kram.
- Absolut sweet.

Emma har skrivit den stora delen i detta, men jag avslutade det lite snyggt. ^^

I Feel Different Around You - Chapter 45

Hans blick brände igenom min och hans ögon gick tillbaka till sin gyllenbruna färg. Hans hand slappnade av som han tidigare hade knutit ihop. Jag var rädd för honom, jag kunde inte undgå det, vilket inte han heller kunde tydligen. Han såg garanterat min rädsla i ögonen.

- Jag skulle aldrig slå dig. Kom hit. Han öppnade sin famn, men jag rörde mig inte.

- Så säger alla som slår sina flickvänner. Så nej tack. Jag står hellre här. Jag såg på honom att han blev besviken, men det kunde han allt bli.

- Varför är det så att ena stunden kysser vi varandra och vill verkligen vara med varandra, men kort därefter skriker vi på varandra. Sa Justin som nu lugnat ner sig, men jag vågar ändå inte stå nära honom.

- För att allt vi gör om dagarna är, ingenting. Då tröttnar man. Men jag vet en sak som är säker, jag kan inte ha ett förhållande med dig om ingen annan godkänner det. Justin suckade.

- Du tror alltid att jag är för perfekt för dig. Och jag börjar tröttna på det. Sa han och kollade med en känslo kall blick på mig.

- Justin du måste seriöst åka och bo hos dig själv. Och jobba eller vad du nu ska göra. Innan vi verkligen inte vill ha något med varandra att göra igen.

- Du har nog rätt.. Sa han och suckade.

Justin packade förfullt och när det var dags för honom att åka kom han in i vardagsrummet där jag satt.

- Får man en hej då kram, och puss. Sa han med öppna armar och ett leende.

- Jag har det bra, precis här. Sa jag och undvek hans blick, han kanske har lugnat ner dig men min rädsla är inte riktigt borta en.

- Är du seriös? Tror du fortfarande att jag kommer slå dig? Väx upp. Sa han och hån flinade lite åt mig, han verkade tycka detta var roligt. Men det tyckte verkligen inte jag, väx upp? Vem fan säger så.

- Vet du vad, Justin! Väx upp själv ditt lilla ego. När du verkligen bryr dig om mig, och vill bli sedd med mig då kan du höra av dig. Men jag väntar inte för evigt. Sa jag drygt och en minst sagt förvånad Justin lämnade lägenheten.

Jag pustade ut, vi hade varit inne här med varandra i en månad. Tro mig, det är inte kul. Eftersom allt vi har gjort är, ätit, kollat på varandra, spelat video spel, kollat film och sovit. Men den kyssen han gav mig förut, kommer jag sent glömma. Vi borde inte bråka, jag borde inte vara rädd för honom. Jag vet att jag stöter bort honom gång på gång. Men jag kan inte hjälpa det. Det är en vana, jag vill inte att han kommer för nära in på mitt liv för då kommer jag bara bli ännu mer ledsen när något händer. Mitt i mina tankar trillade ett sms in på min mobil, från Justin.

''Jag är inte för bra för dig, för jag är inte perfekt. Snälla försök att förstå det. Jag gillar dig Ally.. Och jag måste prata med dig snart för att, nästa vecka åker jag äntligen till Canada. Jag vill att du följer med mig. Fast i så fall åker du dagen efter mig pga fotografer och sånt sorry, fast jag vill verkligen ha dig där. /J''

Jag visste inte vad jag skulle svara, så jag valde att inte svara alls. Från att gå till en perfekt stund, till skrik och efter det tror han plötsligt att allt är okej. Inget är okej, jag gillar honom för mycket.

Dörren slogs upp och jag trodde det var Trever. Men sen kom Lucy in i vardagsrummet och satte sig bredvid mig.

- Ta på dig skorna så går vi ut, kom. Sa hon och drog upp mig från soffan. Jag försökte komma på någon ursäkt, men Lucy vägrade låta mig stanna. Så jag tog på mig skorna och vi gick ut på gatorna. Solen lös i mitt ansikte, det var första gången på länge jag var ute. Det kändes faktiskt bra.

Vi bestämde oss för att bara ta en promenad och gå förbi Starbucks. På vägen dit berättade jag allt som hände mellan mig och Justin.

- Du överreagerar. Seriöst Ally du vill inte hamna i tidningarna. Så att du och Justin inte kan gå ut tillsammans, offentligt måste du förstå. Han gillar dig och du gillar honom. Släpp det och låt honom gilla dig tillbaka. Sa hon när vi närmade oss Starbucks.

- Men, jag älskar honom. Och han gillar mig bara. Sa jag och suckade.

- Du måste låta honom få lite tid att älska dig, sluta hitta på ursäkter. Det kommer att lösa dig mellan er två ska du se. Men du kan inte låta hans jobb hindra dig från att älska honom.

- Jag hatar när du har rätt. Sa jag och suckade.

- Men vi hade precis ett litet bråk, jag kan inte bara förlåta honom för allt. Fortsatte jag sedan.

- Du är verkligen omöjlig. Lyssna, om du vill ha en chans med Justin. Måste du låta ilska och sånt försvinna. Ibland måste du förlåta snabbt, och det vet jag att du vill. Smsa honom och säg att du följer med. Du behöver komma bort från L.A plus att jag hörde att det är snö där nu.

- Vänta lite, hur vet du att det är snö där? Du har pratat med Justin eller hur? Frågade jag och kollade allvarligt på henne.

- Han ringde och verkligen bad om hjälp. Och jag gjorde det, för du behöver komma bort från L.A. Sa Lucy och log mot mig. Så jag gav upp och tog upp mobilen medans Lucy beställde varsin kaffe till oss.

''Jag följer med.. Lucy övertalde mig. Nästa gång ring henne inte. Hon är mästare på att övertala folk, jag hatar det. Men jag behöver komma bort från L.A ett tag, så jag följer med. Vi ses! /A''

På vägen tillbaka till Trever snackade Lucy om att vi måste shoppa massa kläder till mig. För att det är snö där och kallt. Vilket jag inte såg fram emot. Jag hatar kallt, och snö. Därför är jag väldigt glad att jag bor i L.A.

Emma här, jag skrev detta åt er.. Enjoy!;)

I Feel Different Around You - Chapter 44

- Det här känns inte så, vänskapligt. Sa Justin och jag kunde slå vad om att han hade ett flin på läpparna.

- Tyst. Jag och Lucy brukar ligga så här, ibland. Viskade jag tillbaka.

- Fast jag är en kille, Lucy är en tjej.

- Kan vi inte bara sova nu. Jag vet inte varför, men jag är trött. Sa jag och log lite, även om han inte kunde se det.

- Okej.. Sa han och efter det var allt jag hörde hans andetag mot mitt öra.

- Justin. Viskade jag efter ett tag.

- Mm.. Mumlande han vid mitt öra, som fick mig att rysa av välbehag.

- Jag har saknat dig också.. Viskade jag och han pussade mig lätt på kinden. Det fick mig att rodna, men det såg han nog inte.

En månad senare

Ni vet när man umgås med en människa man älskar högt upp på jorden, en man inte får ta i eller kyssa när man vill. Det gör ont, riktigt ont. Jag vet hur det känns, jag och Justin umgås och allt jag vill är att han ska hålla om mig, hårt!

- Vad tänker du på? Justin satt framför mig vid frukos bordet, fortfarande hemma hos Trever. Då mamma och pappa är borta jämt och Lucy praktiskt taget flyttat hem till mig, eller ja, Nate.

- Inget! Svarade jag enkelt tillbaka. Vi har inte gått utanför dessa dörrar tillsammans än, vilket är lite förnedrande, då han inte vill bli sedd med mig.

- Ge dig! Jag ser att det är något. Han rörde om i sin skål med flingor och mjölk.

- Ja, okej! Jag klarar inte av detta mer. Jag pekade mellan oss, så han skulle förstå vad det handlade om.

- Va? Du och jag? Nu får du vara tydligare. Jag fattar inte. Konstigt att han inte fattade, han är kille.

- Vår vänskap. Jag vill så mycket mer, och du vill inte. Vi kan inte fortsätta så här. Jag klarar inte av att se sig, allt jag vill är att hålla om dig. Du förstår inte hur det känns. Seriöst. Bara gå. Allt jag och Justin någonsin haft var som bort blåst, det var ingen idé att ens försöka bygga en vänskap på det.

Jag lämnade köket och min halvätna macka för att sedan gå in i mitt rum. Seriöst ser det verkligen ut som mitt rum just nu. Justin sitter fortfarande på väggen och det är mycket saker som är både rosa och lila där inne. Trever skulle få spader om han gick in där, vilket han inte gör just för att slippa sina egna utbrott. Utan honom hade jag aldrig klarat mig, han betyder mycket för mig. Även om jag kanske inte är så duktig på att berätta det för honom.

Justin kom efter mig in i rummet, och satte sig ned på sängen där jag låg nerbäddad. Han kollade på mig, men sa inget, vilket störde mig. Jag hade faktiskt bett honom gå av en anledning. Jag stängde mina ögon i hopp om att han skulle försvinna. Men jag fick en smärre chock, hans läppar lugnt och försiktigt masserade mina. Jag var tvungen att öppna ögonen för att se om det var sant, eller om jag hade blivit totalt galen.

- Varför gjorde du så? Min röst lät annorlunda, precis som att jag hade glömt dra in luft i mina lungor.

- Jag ville. Du ska inte tro att du är ensam om att sakna alla mysiga stunder. För det är du absolut inte. Men jag vill inte riskera allt en gång till. Jag avbröt honom.

- Vi har inte gjort annat på en hel månad än suttit i denna lägenhet, allt för att du inte vill visas med mig. Så bespara mig snacket om att du också saknar det. Ge dig bara. Snälla. Jag är sårad så det räcker. Och tro mig, det ska mycket till att jag själv ska säga det, eller ens avslöja något sådant om mig själv.

- Jag vill att saker och ting ska lugna ned sig. Det är inte det att jag inte vill visas med dig. Men jag vill inte att saker och ting ska hamna i tidningarna en gång till. Det räcker gott och väl med en gång. Jag gör faktiskt det, jag saknar dig. Jag saknar dina perfekta, mjuka, underbara läppar, hårt pressade mot mina. Jag saknar att få hålla om dig, även om jag gjort de vissa gånger, men inte på mitt sätt. Jag vet att det ska mycket till för att du ska säga att något är fel.

Han flyttade sig inte en enda millimeter under tiden. Han satt helt stilla och kollade mig djupt i ögonen, men jag fortsatte att blunda, ibland kollade jag upp och möttes av hans förtrollande ögon som brände mot min hud. Han la sig ned bakom mig tillslut, han drog till och med täcket över sig, och la armen om mig. Allt var så mysigt, men jag visste att det inte skulle vara speciellt länge. Jag måste ha somnat, för när jag slog upp ögonen igen var jag ensam i sängen, ja till och med i rummet. Men jag kunde höra Justin från rummet utanför. Jag klev upp och skulle precis skjuta upp dörren när jag hörde honom prata i telefon.

- Ge dig nu. Jag vill vara med henne, låt mig få det också. Hon är en av mina bästa vänner. Han suckade och vandrade omkring, precis som att han hade myror i brallan. Personen i fråga måste ha ifrågasatt hans relation med mig, eller så handlade det inte alls om mig, utan någon annan.

- Hon behöver mig, jag behöver henne. That´s IT. Han la på, och gick mot köket, i bar överkropp dessutom.

Jag gick in i köket, eller ja, jag stannade i dörren med armarna i kors. Han vände sig om med ett juice glas i handen och kollade förvånat på mig.

- Åk. Folk vill uppenbarligen inte att du är här. Jag viskade det, just för att jag inte ville att han skulle höra min sårbara röst.

- SLUTA NU!!!!!!! Han skrek åt mig, och kastade glaset i diskhon. Jag ryggade omedelbart tillbaka.

- VARFÖR kan inte du se att jag vill ha dig. Är det så jävla osynligt? Vad ska jag behöva göra? Egentligen är det inte ens jag som ska kämpa, det är fan du. Men jag kan inte hjälpa att jag vill ha dig. Han svängde hejvilt med armarna samtidigt som han hela tiden spände blicken i mig.

- Ja, det borde vara jag. Men vet du vad? Du avvisade mig ganska illa kvickt när jag ville ha dig tillbaka, när jag nästan bar på mina bara knän om att du skulle förlåta mig. Det var nästan som att du slog mig i ansiktet. Jag förtjänar inte dig, varför kan du inte bara hitta någon annan? Du kan välja och vraka mellan tjejer, du kan fan ha en ny varje dag ända tills du dör. Varför jag?

- Jag skulle aldrig slå dig. Kom hit. Han öppnade sin famn, men jag rörde mig inte.

- Så säger alla som slår sina flickvänner. Så nej tack. Jag står hellre här. Jag såg på honom att han blev besviken, men det kunde han allt bli.

Marielle här, detta är skrivet av mig. :)

I Feel Different Around You - Chapter 43

Jag hörde från Ally’s rum att hon grät, så jag ville inte störa henne. Även om hon kanske behövde en vän, så behövde hon även få gråta ut själv. Jag gjorde i ordning te och några smörgåsar, och så gick jag in till henne.

- Om du ändrar ditt beteende, kan han överväga att prata med dig igen. Tycker du om honom så mycket att du är villig att försöka? Hon hade ätit upp sina smörgåsar och satt nu med sitt te i handen.

- Jag älskar honom, vad tror du?

Allyson’s Perspektiv

En hel vecka hade passerat och jag hade fortfarande inte gått utanför Trevers lägenhet. Jag spenderade min dag på balkongen med en latte i handen, och mobilen i andra. Justin hade börjat höra av sig, men bara med små meningslösa sms, där han frågade hur jag mådde och vad jag gjorde. Han visste hur jag mådde, och kunde därefter förstå att jag inte gjorde någonting.

- Ally. Det var Lucy som satte sig ned bredvid mig.

- Vad är det? Visst lät jag elak, men jag kände inte för att prata med någon. Det känns som att det är det enda jag har gjort dessa dagar.

- Du har besök. Utan att ge mig en enda blick sa hon det, hon stirrade ut över LA’s gator.

- Vem?

- Det får du se när du går dit.

Jag reste mig upp från stolen och gick med tunga steg mot hallen. När jag kom dit stod Justin där, han kollade inte på mig, men jag kunde på långa vägar se att han hade gråtit. Egentligen ville jag inte verka för på, eller ens visa att jag brydde mig, men det var svårt att motstå.

- Vad gör du här? Jag la armarna i kors, så han fick tolka det hur han ville.

- Jag vill prata med dig. Han kollade upp och mötte min blick.

- Jasså, det vill du? Vad är det som får dig att tro att jag vill prata med dig? Jag lutade mig mot väggen bakom, och drog fingrarna genom håret, som såg ut som ett fågelbo.

- Jag vet att du vill. Trever har sagt att du inte har gått ut sedan du var hem till mig, så du vill ändra dig. Du vill att det ska vara vi. Kan vi prata på ditt rum? Han gick förbi mig, och in på mitt rum, vilket han egentligen inte skulle ha gjort. Nu kommer jag få skämmas ännu mer.

Väggen bakom min säng var full i bilder på honom, både från den ena dagen och den andra. Jag saknade honom så mycket att jag var tvungen att se honom varje dag. Jag gick efter honom in i mitt rum, och han stod med ryggen mot mig, och kollade på väggen.

- Du vill verkligen vara med mig, hah? Han vände sig om, men pekade mot väggen.

- Nej, jag använder väggen som piltavla, och anledningen till att du är över hela är för att jag ska vara säker på att inte missa. Vad fan tror du? Tror du att jag skulle lägga ned denna tid, om jag inte vill vara med dig? Vad håller du på med, och framför allt. VAD VILL DU?

- Jag saknar dig. Sa han och satte sig ner på min säng.

- Jag orkar inte höra på det här snacket igen Justin! Du kommer bara lämna mig igen för din karriär, och rykte. Du kan inte behandla människor så här bara för att du är känd om du tror det. Det var du som ville att allt mellan oss skulle ta slut. Och nu säger du att du saknar mig?! Jag höjde rösten mot honom, vilket han inte alltid är så van vid.

- Jag kom inte hit för att få tillbaka dig igen, i alla fall inte som en flickvän.

- Vad snackar du om?

- Du och jag, vi kan i alla fall vara vänner. Hellre vänner en ingenting för jag saknar dig Ally. Sa han och kollade sorgset på mig, den blicken kan man bara inte säga emot. Jag suckade högt och satte mig bredvid honom.

- Okej, vi är vänner.. Sa jag tungt, vänner. Det ordet hatade jag just nu.

- Vill du hitta på något? Frågade Justin efter ett tag.

- Som vadå.

- Jag vet inte, något vänner gör. Bowling kanske? Sa han och log lite mot mig.

- Nej, jag vill sova. Sa jag och la mig ner i sängen, istället för att sitta upp. Justin var inte sen med att lägga sig bredvid mig. Jag borrade in mitt ansikte i hans bröstkorg och han la armarna om mig. Jag blundade och njöt av hans sällskap.

- Det här känns inte så, vänskapligt. Sa Justin och jag kunde slå vad om att han hade ett flin på läpparna.

- Tyst. Jag och Lucy brukar ligga så här, ibland. Viskade jag tillbaka.

- Fast jag är en kille, Lucy är en tjej.

- Kan vi inte bara sova nu. Jag vet inte varför, men jag är trött. Sa jag och log lite, även om han inte kunde se det.

- Okej.. Sa han och efter det var allt jag hörde hans andetag mot mitt öra.

- Justin. Viskade jag efter ett tag.

- Mm.. Mumlande han vid mitt öra, som fick mig att rysa av välbehag.

- Jag har saknat dig också.. Viskade jag och han pussade mig lätt på kinden. Det fick mig att rodna, men det såg han nog inte.

Emma här! Marielle skrev detta men jag skrev en bit nu på slutet:) Enjoy!

I Feel Different Around You - Chapter 42

- Vi kan inte ha ett förhållande. Du är varken bra för mig personligen, eller för min karriär. Och när vi var tillsammans förstod du dig inte på min karriär. Det visades tydligt på EMA. Om jag blir tillsammans med dig igen riskerar jag min karriär. Och jag tror inte jag vågar ta den chansen. För i så fall kanske jag förlorar dig efter ett tag, och då har jag varken dig eller min karriär.

- Så jag är inte ens lika viktig som din karriär? Ja, då kanske detta var ett misstag. Sa jag och Justin suckade.

- Älska dig, är mitt favorit misstag. Fortsatte jag sedan.

- Justin? Sa jag efter en lång tystnad.

- Aa.. Sa han och suckade.

- Det här behöver inte vara slutet.. Det här kan inte vara slutet.

- Ally, snälla.. Sa han irriterat.

- Vad?

- Fattar du inte att jag måste tänka på mitt rykte? Och min karriär?!

- Och jag är en dålig sak för ditt rykte.. Sa jag ledsamt.

- Du borde ha tänkt på allt det här när du låg med Alfredo.

- Helt seriöst Justin! Jag hörde att du förlät Alfredo, varför kan du inte göra samma sak med mig?

- För att du är Ally, och du kommer alltid vara Ally. Jag där emot kommer inte alltid vara den Justin du träffade första gången. Han suckade och slot ut med armarna som i en gest av att han ville att jag skulle ge mig. Men det kunde han glömma.

- Hur vet du det? Ser du in i framtiden nu eller? Varför kan du inte bara försöka se igenom mina misstag, jag vill vara med dig.

Han slog sig ned i soffan då han av ren frustration ställt sig upp. Jag satt fortfarande kvar på samma ställe, och hade inga planer alls på att gå där ifrån. Tårarna trängde i ögonen på mig, vilket var frustrerande för mig. Jag ville inte gråta framför honom. Hela tiden kände jag hur hans blick brände på mig, men jag vågade inte kolla upp och möta hans. Jag hade utan tvekan börjat gråta om jag sett honom i ögonen. Känslan som rusade genom min kropp gick inte att beskriva, då jag aldrig tidigare känt någon sådan.

- Snälla Ally, du måste förstå.

- Vad vill du att jag ska förstå? Att jag inte var tillräcklig för dig, att du bara lekte lite extra när du väl fick mig? Nu var det jag som stod upp och näst intill skrek på honom.

- Jag lekte aldrig med dig, ge dig nu. Det var du som knulla min bästa vän, IGEN. Inte nog med att du låg med honom under tiden vi höll på, du låg med honom när vi var tillsammans. Det är förnedrande, plus att du tror att du kan bete dig hur du vill. Ge dig nu, du skämmer ut dig själv.

Utan att jag hann reagera på mina egna rörelser gav jag honom en örfil. Han kollade chockat på mig, samtidigt som han smekte sin kind med handen. Han var nog garanterat inte beredd på att han skulle få en smäll. Men säger man sådana saker åt mig, då får man skylla sig själv.

- Glöm inte bort att jag har en hel del att berätta om dig. Jag vände mig om och skulle precis gå ut från vardagsrummet när han tog tag i min arm. Ett hårt grepp fick han om den också.

- Vad menar du med det? Hotar du mig? Med sammanbitna tänder kom han emot mig, fortfarande med ett hårt grepp om min arm.

- Nej, jag bara säger som det är. Släpp mig, och det är nu. Konstigt nog gjorde han som jag sa, vilket jag absolut inte var beredd på.

Han stod fortfarande kvar framför mig, lite för nära för att jag skulle kunna andas ordentligt. Jag backade, men det var helt onödigt, med tanke på att väggen var nära bakom och jag stod mot den. Det kändes som någon sådan töntig kärleksfilm, två stycken bråkar med varandra och det slutar i en het sexscen. Allt jag kunde säga var att detta inte skulle sluta så.

- Ge dig nu va. Var inte så löjlig. Han suckade, så att vindpusten nådde fram till mitt ansikte.

- Jag är inte löjlig. Jag vet bara vad jag måste göra. I krig och kärlek är allt tillåtet. Kanske ska ta mig en vända på ET ikväll. Det finns en hel del paparazzi utanför, som troligen vill ha lite information från mig. Vi ses Justin Bieber.

Han hann inte reagera på att jag gick ut, men strax efter stod han framför mig på uppfarten, han pressade sina läppar mot mina. Och tryckte våra kroppar samman. Jag ljuger om jag säger att jag inte gillade det, för om jag ska vara ärlig var det den bästa kyss han gett mig. Men han skulle inte få komma undan. Eller försöka vilseleda mig igen.

- Ge dig. Jag knuffade undan honom, vilket fick han chockerad.

- Du vill ju. Han såg ut som ett frågetecken.

- Det var innan du sa att jag skämde ut mig, för att jag verkligen bad dig, att ta tillbaka mig. Men glöm det. Jag vill inte. Du ska inte få komma åt mitt hjärta mer. Du är fan en riktig player. Med tårar i ögonen stod jag där, framför den person som för första gången i hela mitt liv fått mitt hjärta.

Jag gick därifrån innan han hann säga något. Och han lät mig, han gjorde inget för att jag skulle stanna kvar. Vilket var skönt. Jag fick mig en väldigt lång promenad då det var Trever som hade kört dit mig. Jag orkade inte ringa en taxi, jag ville verkligen gå, då jag kunde tänka och fundera på vad jag egentligen skulle göra.

- Ally, är det du? Trever kom ut i hallen och fick se hur jag såg ut.

- Men gumman, vad har hänt? Han drog in mig i sin famn och kramade om mig.

- Jadu, ring din underbara vän. Justin Bieber och fråga. Han kollade chockat på mig, precis som Justin själv hade gjort.

- Det ska jag verkligen göra.

Trever’s Perspektiv

När Ally kom hem såg hon helt förkrossad ut. Det var precis som att någon hade slitit ut hennes hjärta från kroppen och stampat på det. Jag har aldrig någonsin sett henne så tidigare. Och då har jag sett många sidor hos henne. Hon gick in i sitt rum, och troligen la sig ned. Signalerna i mobilen gick fram, och strax efter svarade Justin.

- Hörru, vad är det som har hänt? Det kanske inte var så snällt att fråga det, det första jag gjorde. Men jag hade ingen som helst aning om vad det var med Ally.

- Var det du som körde hit henne? Han lät kall, precis som att jag egentligen inte hade gjort något fel.

- Ja, det var det. Vad hände? Jag lovar dig att jag aldrig har sett henne såhär tidigare.

- Jag sa bara som jag tyckte. Att hon skämde ut sig själv genom att försöka krypa tillbaka. Jag kan inte, jag har en karriär… Jag avbröt honom illa kvickt.

- Ge dig med din karriär i två sekunder nu va. Det handlar om en människa. Du har trampat henne på tårna, hon är tjej. Du som kille ska ta hand om henne. Ge dig nu Justin, du är inte sådan egentligen. Samvete har du det?

- Hon har ju inget samvete. Varför tror du jag är tvungen att göra såhär. Jag vill inte, tro mig. Jag är så sjukt kär i henne, men hon ger mig dålig publicitet. Kan hon bevisa att hon ändrat sig, kan jag överväga att prata med henne igen. Han klickade mitt samtal, vilket gjorde mig sjukt irriterad.

- Jag älskar honom, vad tror du?

Marielle här! Emma skrev en del av början, och jag försökte göra kapitlet rättvist genom att skriva klart det. Jag har ingen aning om vad ni tycker, så ge mig era åsikter. :)

Tidigare inlägg Nyare inlägg