I Feel Different Around You - Chapter 41
"Gumman, vad är det som händer med dig? Du vet att du kan prata med mig." Egentligen hade hon helt fel, och det ska hon få veta.
"Jag kan prata med dig nu ja, men dem senaste 4 åren, vem fanns då? Inte du iallafall. Varför kommer du tillbaka nu? Efter alla år då jag behövde dig som mest. Jag förstår inte. Anledningen till att du skriver till mig idag är för att du olyckligt vis har sett mig på löpet, som den billiga slampan." Jag tryckte på skicka, utan att få dåligt samvete, hon ska inte tro att hon kan komma tillbaka och tro att allt är som förut.
Emma här! Hann slänga ihop ett kapitel till er:) Jag är sjuk:( Magsjukan.. WoW vilken tur man har.. På nyårsafton och allt. Aja ska sova lite till nu och kanske kolla på lite film puss!
I Feel Different Around You - Chapter 40
Jag måste åka till L.A och se henne öga mot öga, och se om hon ens bryr sig det minsta om situationen.
Om hon ens vill ha mig. Men jag börjar tveka på om hon är bra för mig, hon kanske sårar mig igen. Den tanken som gör mest ont just nu är att, innan jag träffade Ally var allt så mycket bättre. Inga problem, inget drama. Men det här är bara för mycket.
Jag la mig i sängen, jag ville inte duscha av äckligheten. För jag förtjänar att känna mig äcklig en stund. Dörren slogs upp och min uppmärksamhet drogs dit där Lucy stod. Hon stängde dörren efter sig och la sig bredvid mig.
- Om du är här för att skälla på mig, kan du dra. Sa jag och suckade. Hon tog min hand och höll den i sin, hårt.
När jag vaknade upp visste jag inte om det var natt eller dag, men en sak var säker. Jag skulle duscha. Lucy låg kvar i min säng, och jag smet in i badrummet. Eftersom att jag egentligen förtjänade allt, drog jag på kallvattnet. Allt för att jag skulle få lida, och jag orkade inte ens skruva på varmt. Jag stod där länge och lät vattnet rinna längs min kropp.
Väl ur duschen letade jag reda på nya kläder. lucys väska stod på golvet, och hennes cigg paket luste upp, precis som att det ville att jag skulle ta upp dem, och dum som jag var gjorde jag det. Med rena kläder och cigg i handen gick jag ut på balkongen med ett vattenglas. Jag satt där länge och funderade på livet, vad jag egentligen hade lyckats med. Ingenting, kom jag fram till. Precis när jag skulle tända ciggen var det någon som slet den från mig.
- Har du gått och blivit fullkolmigt galen eller? Vad är det som händer med dig? Trevers hemska stämma skar i mina öron. Riktigt ordentligt.
- Varför kan inte jag få bestämma själv vad jag gör med mitt liv? Varför ska alla lägga sig i? Jag försökte ta av honom ciggen så jag fick tillbaka den, men lyckades inte.
- För att vi bryr oss, gud vet vad, vad som hade hänt med dig utan oss i ditt liv. Han satte sig ned på stolen bredvid mig, och tog min hand.
- Jag är rädd om dig. Förstår du det? Är allt detta på grund av Justin? Han visste redan svaret, men jag förstod varför han frågade, han ville höra mig själv säga det.
- Ja, det är det. Jag vill inget annat än att han ska vara här. Jag bröt ihop, riktigt ordentligt.
Vi satt länge ute på balkongen, och hela tiden hade jag Trevers armar om mig, i en trygg possition. Lucy kom efter någn timme och gjorde oss sällskap. Och min mobil avbröt den fina stämningen som fanns mellan oss, ett meddelande från min syster hade ramlat in.
"Gumman, vad är det som händer med dig? Du vet att du kan prata med mig." Egentligen hade hon helt fel, och det ska hon få veta.
"Jag kan prata med dig nu ja, men dem senaste 4 åren, vem fanns då? Inte du iallafall. Varför kommer du tillbaka nu? Efter alla år då jag behövde dig som mest. Jag förstår inte. Anledningen till att du skriver till mig idag är för att du olyckligt vis har sett mig på löpet, som den billiga slampan." Jag tryckte på skicka, utan att få dåligt samvete, hon ska inte tro att hon kan komma tillbaka och tro att allt är som förut.
I Feel Different Around You - Chapter 39
När jag hade dragit i mig en hel del dansade jag vilt på dansgolvet, och kände därefter två händer på mina höfter, och någon som kysste mig på halsen. Jag kunde inget annat än njuta. Kyssen vandra fram till min kind, och vidare till mina läppar. Varför ska jag sitta hemma och vara ledsen över att Justin skickade hem mig, när jag lika gärna kan festa och njuta av livet?
Visst, folk känner igen mig ute, bara just för att jag varit med Justin. Och nu hade jag Alfredo med mig, så då var det ännu fler som kände igen mig. Flera blixtrar lyste upp lokalen, och jag förstod att dem tog kort. Men jag kunde inte bry mig mindre.
När vi åkte från ET på natten var jag fortfarande medveten om allt jag gjorde, vilket gjorde det hela mer spännande. Jag skulle aldrig kunna neka detta för Justin, jag minns allt. Alfredo kysste mig riktigt passionerat när vi klev innanför dörren på hans hotellrum. Han däremot hade ingen aning om vad han egentligen gjorde. Jag besvarade kyssen och lät honom ta på min kropp.
Han bar in mig i sovrummet och drog av mig min klänning, kysste mig över hela kroppen och smekte mig med sina händer. Vi rullade runt och jag drog av honom hans tröja, samt hans byxor. Det tog inte lång stund innan vi båda två var hett inne i en vild sexakt, hur han tog på mig, kysste mig på halsen. Det var inget emot Justin. Och allt jag ville ha var han, jag ville att han skulle komma springandes och vilja prata med mig igen.
När Alfredo hade somnat låg jag vaken och tänkte, på allt. Min mobil plingade till, och ett sms kom ramlade in.
”Varför kan du inte sluta upp med vad det är du håller på med. Flera rubriker har du skapat. Grattis. Vad ska jag göra för att du ska förstå?” Det fanns en bild med i sms:et från Justin, en bild på mig när jag dansade på ET.
”Varför kan inte du bara sluta terrorisera mig, jag gör vad jag vill. Du skickade hem mig, och det tog jag precis som att du gjorde slut. Sluta skriv nu, Alfredo sover.” Jag visste att det där sms:et skulle irritera honom till max. Och rätt hade jag när mobilen ringde. Jag lindade in mig i täcket och gick ut på balkongen.
- VAD? Jag såg att det var Justin som ringde, så jag tänkte inte vara trevlig mot honom.
- Har du legat med honom? Det hade inte han med att göra, så jag svarade honom inte.
- Har du det? VA? Han skrek åt mig, vilket jag inte tolererar.
- Det har inte du med att göra, fattar du det. Du gjorde slut med mig. Jag ligger med vem jag vill. Så gör mig en tjänst, ligg med någon du med, så att du också blir normal igen. Han suckade, högt och tydligt, nästan överdrivet.
- Jag kanske skulle det.
- Varför bryr du dig så mycket föresten? Även om jag inte brydde mig speciellt mycket, så var det ändå ganska intressant.
- Varför? Gissa tre gånger. Jag hade en gång en flickvän, hon skämde ut mig över hela världen, men vet du vad? Jag kunde inte sluta tänka på henne, även när jag skickade hem henne. Jag blev stum, riktigt stum.
- Du vet redan vad jag tycker om dig. Och jag tänker inte säga det en gång till, så att du kan förnedra mig mer. Hör av dig när du är villig att prata med mig öga mot öga istället. Jag klickade honom, jag vill ha människan framför mig. Så att jag kan titta honom i ögonen.
Jag gick och la mig igen, men kunde absolut inte somna. Saken blev inte bättre av att Alfredo la sin arm om mig, och började andas mig i nacken. Jag försökte göra allt för att han skulle flytta på sig, men det gick inte som jag ville. Han var riktigt tung och jag orkade inte bråka. Så jag reste på mig, och drog på mig kläderna. Jag åkte hem till Trever.
- Vad gör du uppe såhär tidigt? Trever satt i vardagsrummet och kollade på tv.
- Jag kunde inte sova. Din POJKVÄN ringde mig. Rösten, hans röst bara den dömde mig. Jag hörde det på honom, men jag orkade inte bråka.
- Har ingen pojkvän, så vem ringde dig, och vad ville han? Jag slog mig ned i fåtöljen bredvid och kollade på honom istället för på tv:n.
- Justin. Han ville att jag skulle slå en stekpanna i huvudet på dig. Så att du skulle bli normal.
- Trever öppna dina ögon, det här är mitt normala jag!
- Nej Ally, denna gången gick du faktiskt över gränsen. Alfredo är en av Justin's bästa vänner. Din pojkväns bästavän Ally! Och inte nog med det du finns på varenda skvaller tidning i hela världen, och Justin får massa skit för det. Du har gått över gränsen.. Sa han och kollade besviket på mig.
- Trever allt som händer runt omkring mig just nu gör mig galen. Först dyker min syster upp efter fyra år. Sen händer det massa saker mellan Lucy och Nate som jag inte ens orkar tänka på. Och tillsist händer Justin, han blev min pojkvän och jag kunde inte hantera pressen på att vara i ett förhållande. Justin förändrades till någon som bryr sig och är kärleksfull. Det var inte den Justin jag träffade första gången. Så förlåt om jag håller på att bli galen här, men inget är som det ska längre Trever. Jag vill spola tillbaka allt och fixa så jag aldrig skulle träffat Alfredo, eller Justin.
- Så du säger att du tänker kasta bort din chans att få uppleva något som du aldrig upplevt förut. Att du bara vill glömma bort Justin som jag vet att du älskar. Och jag säger en sak, om inte han skulle gillat dig med skulle han aldrig reagerat såhär. Men han bryr sig Ally, det är den första killen på länge som bryr sig om dig sådär. Förutom jag då.. Sa han och log lite.
- Justin kan inte ringa och bara skälla ut mig för att jag gjorde fel. Om han verkligen brydde sig skulle han varit här nu och sagt dem sakerna du säger. Men det är han inte, så han bryr sig kanske inte så mycket jag hade hoppats på.. Sa jag och gick in på mitt rum för att slippa snacka med Trever om Justin.
Justin's Prespektiv
- Alfredo, du skulle föreställa min bästavän! Du låg med min flickvän!! Skrek jag i luren. Jag var sårad, när jag träffade Ally första gången trodde jag inte att jag skulle bry mig så mycket. Men det är något med henne som gör så att jag bryr mig. Jag trodde hon skulle kunna hålla sig trogen men antagligen inte. Allt detta är bara helt otroligt, först skapar hon en stor skandal i TV. Och sen ligger hon med Alfredo, igen.
- Jag vet.. Allt jag kan säga är att jag var full, men jag borde inte andvända det som en ursäkt. Förlåt Justin, jag vet inte vad jag ska säga för att allt ska bli bättre.
- Det är inget du kan säga för att göra det bättre! Du gav henne alkohol på galan, du låg med henne! ALLT ÄR DITT FEL! Sa jag och klickade honom.
Jag var så arg att jag skakade, hela tiden. Allt jag kunde se var Alfredo och Ally, tillsammans.
Sova har jag inte gjort sen Ally åkte. Jag hade dåligt samvete för att jag skickade hem henne. Men hon hade tydligen inte så dåligt samvete för hon låg med Alfredo medans jag var på mitt hotellrum och tänkte på henne.
Jag måste åka till L.A och se henne öga mot öga, och se om hon ens bryr sig det minsta om situationen.
Om hon ens vill ha mig. Men jag börjar tveka på om hon är bra för mig, hon kanske sårar mig igen. Den tanken som gör mest ont just nu är att, innan jag träffade Ally var allt så mycket bättre. Inga problem, inget drama. Men det här är bara för mycket.
Emma här! Marielle skrev det mesta men jag skrev en del på slutet, enjoy!;)
I Feel Different Around You - Chapter 38
- Aj.. Sa jag och höll handen för mitt huvud. Mitt huvud bultade hårt och jag kunde knappt tänka utan att det gjorde riktigt ont. Jag kollade runt i rummet sakta och min blick fastnade på Justin som satt på en stol bredvid sängen. Han var arg, riktigt arg. Så han inte ens visste vart han skulle ta vägen.
Tonårsstjärnan Justin Bieber och han nya flickvän Allyson Stevens gick tillsammans till EMA igår kväll. Dem verkade väldigt lyckliga men spenderade inte så mycket tid tillsammans under galan. När Justin efter hans framträdande ville ha upp Allyson på scenen så ramlande hon på väg till Justin. Rakt på Jay-z och Beyonce som blev väldigt chockade över situationen. Justin såg min sagt sårad ut när han skyndade sigav scenen. Kan detta påverka hans karriär? Många tyckte att hon var en billig slampa som förstörde ett viktigt event, och Bieber kan klara sig bra utan henne. Men han var också en del av situationen. Dem tyckte att Justin ska tänka på att inte ta med billiga tjejer till viktiga events, utan att han ska hålla kvar dem på hotellrummet. Mycket hat har kommit mot Justin och hans team. Och nu återstår det att se vad Justin kommer att säga angående denna skandal.
- Jag visste inte.. Sa jag och torkade tåren som rann längst min kind.
- JUSTIN! Skrek jag för att han skulle höra mig. Även om jag hade ont i huvudet och fick mer ont av att jag själv skrek var detta viktigare.
- Vad är det? Han var spydig mot mig, och jag antar att jag förtjänade det.
- Jag åker hem, ni stannar. Det är jag som har gjort fel. Jag pratade ganska tyst, just för mitt huvud värkte och för att jag skämdes. Riktigt mycket.
- Okej. Han gick ut igen, jag börjar bli van att se hans ryggtavla mer än det andra han har att kolla på.
Duschen kändes lockande, men innan jag hoppade in där gjorde jag i ordning en treo. När det varma vattnet sköljdes över min kropp kunde jag slappna av, av någon konstig anledning. Hela gårdagen flög förbi på min näthinna när jag blundade, eller ja, bitar av den. Jag förstår inte hur jag kunde vara så korkad att jag tog emot det Alfredo erbjöd mig, och hela tiden, jag hade kunnat ta en, och sedan tackat nej. Det finns inget jag kan göra för att få det ogjort.
När jag kom ut ur duschen drog jag på mig rena kläder och packade min väska. Jag hade inte så mycket med mig, vilket var skönt. Jag funderade flera gånger då jag stod inne i mitt rum om jag någonsin skulle få se Justin igen. Fast å andra sidan hade nog världen sett för mycket av mig.
- Ally, vänta. Den där rösten kände jag igen, och det var verkligen den sista människan jag ville träffa just nu. Jag var på väg mot hissen och tvärstannade när jag hörde rösten.
- Förlåt, jag vet inte vad jag ska säga. Jag skäms. Pattie kollade på mig, med nästintill svarta ögon. Jag vet inte om det var för mitt beteende eller om det var någonting annat.
- Gumman. Hon drog in mig i en kram, vilket jag absolut inte var beredd på. Jag trodde hon skulle skälla på mig, precis som Justin hade gjort. Jag började gråta, så det var ganska bra att jag hade mina stora svarta solglasögon, så folk slapp se mina ögon.
Vi satte oss ned vid soffan som fanns precis bredvid hissen. Ingen av oss sa något, utan vi tittade mer ut i tomma intet.
- Vart är du på väg föresten? Hon sneglade på min väska.
- Till flygplatsen. Justin sa att alla skulle åka hem, men jag sa åt honom att stanna, så åker jag själv. Det är jag som har gjort fel. Hon strök mig över huvudet, egentligen gillar jag inte hennes sätt. Varför kan inte hon också skälla på mig, istället för att dalta med mig? Jag är inget litet barn mer.
- Okej, jag ska inte hindra dig. Jag hoppas att du och Justin löser det bara. Hon kramade om mig och gick där ifrån, så att jag fick chansen att åka därifrån.
Hemma i LA.
Trever hämtade upp mig på flygplatsen, och hela resan hem var tyst. Han är den enda människan på jorden som jag trodde skulle döma mig för något, men detta måste ha fått honom att tänka om. Alla paparazzi på flygplatsen var som galna, och det kan jag väl förstå. Justins skandal flickvän, vem vill missa henne?
- Säg något. Han parkerade bilen och klev ur. Jag fick till och med ta min egen väska.
- Vad vill du att jag ska säga? Han vände sig inte ens om när han pratade med mig.
- Vad som helst. Skäll på mig, om du tycker att det är bättre. Bara du säger något. Han slog sig ned i soffan när vi kom upp till honom. Så jag gick in i mitt rum istället. Mobilen plingade till och ett sms från Alfredo lyste upp på skärmen.
”Ally, en krogrunda? Jag är också hemma i LA nu. Vi kanske kan hitta på något?”
Jag skrattade åt hans sms, ville han verkligen supa ned mig en gång till? Räckte inte dagen innan? Fast å andra sidan går det inte att supa ned en som villigt sväljer alkoholen.
”Självklart, ET ikväll eller? Kom till Trever nu, om du kan.”
”Kommer.”
Jag rotade omkring i min väska just för att hitta några snygga festkläder. Det är egentligen det enda jag äger. Så det skulle väl inte vara så svårt att hitta något att dra på sig. Trever satt fortfarande i soffan och glodde på tv när jag kom ut till honom.
- Ska du med till ET ikväll? Han vände sig hastigt om.
- Ska du redan gå ut? Har du inte lärt dig något efter vad som hände igår? Han har aldrig skällt på mig innan. Så detta kom som en chock.
- Vad är det med dig?
- Du hade en bra pojkvän, vad hände med det, och varför? Han kunde försöka prata vett med mig, men jag orkade inte lyssna på honom. Så jag gick tillbaka in på mitt rum och fortsatte leta kläder.
När Alfredo kom gjorde vi inget speciellt fören vi skulle dra till ET. Det var fullt med underbara människor där, och allt var precis som vanligt.
- Vad vill du ha? Alfredo skrek för att överrösta musiken.
- En Redbull Vodka, 12:a. Alfredo kollade på mig som att jag vore galen.
- Dem gör inte ens dem. Jag nickade bara åt honom.
När jag hade dragit i mig en hel del dansade jag vilt på dansgolvet, och kände därefter två händer på mina höfter, och någon som kysste mig på halsen. Jag kunde inget annat än njuta. Kyssen vandra fram till min kind, och vidare till mina läppar. Varför ska jag sitta hemma och vara ledsen över att Justin skickade hem mig, när jag lika gärna kan festa och njuta av livet?
Visst, folk känner igen mig ute, bara just för att jag varit med Justin. Och nu hade jag Alfredo med mig, så då var det ännu fler som kände igen mig. Flera blixtrar lyste upp lokalen, och jag förstod att dem tog kort. Men jag kunde inte bry mig mindre.
Marielle här, Emma skrev början, och jag fortsatte. :)
I Feel Different Around You - Chapter 37
Justin stod på slutet av mattan helt själv, så jag gick fram till honom och tog hans hand. Kvällen hade egentligen bara börjat, och jag visste absolut inte vad den hade att erbjuda. Hoppas att den blir bra, och att Justin börjar prata med mig igen, som han gjorde innan denna dumma resa.
Emma här! Haha hel konstigt kapitel jag vet.. Men jag är inte så bra på att skriva:) Hoppas det duger i alla fall, var verkligen helt fantasi lös.. Enjoy!
I Feel Different Around You - Chapter 36
Det enda jag såg av honom var ryggen. Allt kändes så fruktansvärt konstigt mellan oss, och jag visste inte om han skulle bli mer sur eller inte om jag tog upp det med honom, och jag hade ingen lust att ta reda på det heller, med tanke på att vi alla skulle iväg på EMA. Jag ville inte att det skulle lysa igenom, att han var irriterad på mig.
Jag skulle vara klar om tre timmar, vilket inte gjorde mig stressad för fem öre. Allt jag egentligen var stressad över var att snubbla eller allmänt göra bort mig. Även om mina föräldrar någon gång har tagit med mig på något event, så var dem gångerna inget mot denna. Den här var viktigt för min pojkvän, och absolut för min vän Selena.
Jag la fram allt som jag skulle ha, på sängen så att jag visste vart jag hade det, och slapp leta efter det när jag inte hade tid. När allt var framme slog jag mig ned i soffan och ringde min bästa vän Lucy.
- Hej babe. Hur mår du? När jag hörde hennes röst kunde jag faktiskt inte hålla tårarna tillbaka, men jag gjorde allt för att hon inte skulle höra det. Vilket verkade fungera.
- Jag mår hur bra som helst. Ska snart iväg på EMA. Hur mår du? Jag lät nog mer glad än vad jag var. Men är man bra på att spela teater så är man.
- Just ja, det var ju idag. Är du nervös? Jag mår bra, saknar Nate bara. Hon började skratta vilket jag stämde in i, allt för att få bort dem där dumma tårarna. Jag ville inte gråta.
Vi fortsatte samtalet i nästan 45 minuter, vilket resulterade i att jag hade ganska mycket att göra på så kort tid. Jag som hade all tid i världen från början, hade inte speciellt lång tid kvar.
Jag blev klar när jag hade en kvart kvar av tiden. Jag tror att det skulle glädja Justin, att jag faktiskt kom i tid. Håret hade jag utsläppt i vågor och en lätt sminkning. Jag ville absolut inte framstå som någon lätt tjej med en skarp sminkning, även om det var det jag var.
När jag kom ned stod Justin med ryggen mot mig, tillsammans med Alfredo och Pattie. Alfredo kollade upp och mötte min blick, samtidigt som han slog till Justin löst på axeln. När han vände sig om och mötte min blick, kollade han häpet på mig. Eftersom att Pattie var med kom Justin fram till mig och gav mig en lätt kyss. Återigen rörde han inte vid mig, vilket faktiskt börjar irritera mig.
- Vad fin du är. Hans leende räckte inte ända upp till ögonen, vilket jag inte hade förväntat mig heller.
- Tack, du är inte så ful du heller. Han fattade taget om min hand, och flätade samman våra fingrar. Vi gick mot både Alfredo och Pattie.
- Vilken vacker klänning. Pattie inspekterade mig, vilket gjorde mig mer nervös än vad jag var. Justin placerade sin hand på min korsrygg och drog mig intill sig. En gullig gest, men ändå inte tillräcklig.
När limousinen rullade fram till mattan knep allt åt i magen, vilket inte kom lägligt. Justin märkte av min nervositet och tog min hand, han log mot mig, men samma leende som han gett mig resten av dagen, det var falskt.
- Allt kommer gå bra. Jag finns vid din sida. Allt jag kunde tänka under hans få ord var, ”ja, just nu ja.”
- Jag hoppas det. Svarade jag tyst tillbaka.
Pattie, Scooter och Alfredo klev ur limousinen först, för att sedan invänta oss. Mitt hjärta slog i tvåhundra, och jag hade aldrig i hela mitt liv varit så nervös. Justin klev ur före mig och sträckte sedan sin hand efter min, och jag tog villigt emot den. Allt stöd jag kunde få tänkte jag ta emot med ett leende.
- Justin, vem är tjejen du har med dig? Kolla hit Justin, Justin, Justin, Justin. Alla skrek hans namn, och mitt huvud blev allt mer snurrigt än innan, jag hade ingen aning om vart jag skulle kolla, eller hur jag skulle bete mig.
Vi fortsatte framåt och han vände sig om mot alla fotografer och alla hysteriska paparazzi. Eftersom att jag inte visste vart jag skulle kolla så kollade jag på Justin, med en kärleksfull blick, samtidigt som han kramade om min hand hårdare.
När vi nästan hade gått hela mattan släppte Justin taget om min hand och lät mig gå helt själv. Dem första två minuterarna på mattan helt själv kunde jag inte koncentrera mig ordentligt, men sedan släppte allt, och jag visade upp min sida. Jag vände dem flesta ryggen till och lät mitt ansikte vila över min axel. Många gillade det.
- Hej Ally. Trivs du? Selena kom upp bredvid min sida och fotograferna blev som hysteriska.
- Nja, jag vet inte. Var bättre med Justin vid min sida. Jag log mot henne, bara för att paparazzi inte skulle få en bild på mig där jag såg ledsen ut.
- Jag förstå det, gå till honom du. Jag gav henne en kram och gick vidare.
Justin stod på slutet av mattan helt själv, så jag gick fram till honom och tog hans hand. Kvällen hade egentligen bara börjat, och jag visste absolut inte vad den hade att erbjuda. Hoppas att den blir bra, och att Justin börjar prata med mig igen, som han gjorde innan denna dumma resa.
http://firststeptwoforever.blogg.se/
Kommentera mycket nu va.
I Feel Different Around You - Chapter 35
Nu är jag ensam igen.. I Belfast. En stad som jag aldrig har varit i förut. Jag kan inte säga att det känns bra precis, jag längtar hem.
Vi gick in och beställade varsin öl. Men mer än så blev det inte. Alfredo var väldigt noga med att vi inte skulle dricka så mycket nu på dagen. För att vi måste hålla oss nyktra inför ikväll. Vi kommer säkert vara med i TV rutan då och då. Om inte de så kommer vi vara med i tidningarna om vi ställer till med problem på galan ikväll.
- Alfredo, vi kanske borde åka tillbaka till hotellet. Det börjar bli sent. Jag måste välja klänning och fixa sånna saker inför imorgon. Sa jag och log. Efter våran öl hade vi tagit en lång promenad i Belfast, och klockan hade redan hunnit bli mycket.
Jag hoppade in i duschen och tvättade bara av mig, för en ordentlig dusch skulle jag ta mig imorgon.
Nu var det dags. Den stora EMA dagen var här. Jag har valt att ha på mig en silvrig kort klänning med öppen rygg. Undra vad alla kommer tycka om den klänningen. Jag hoppade in i duschen och tog en ganska lång dusch. Jag tog på mig en vanlig mjukis dress för det var inte dags att ta på sig klänningen en. För galan börjar ju inte förens ikväll. Jag blåste håret torrt och satte upp det i en toffs. Just nu orkade jag inte vara så fixad. Men jag sminkade mig lite i alla fall. Min mobil vibrerade och såg att det var Alfredo som skickat ett sms. Då kom jag på att jag ska äta frukost med honom idag.
''Hej Ally! Är du klar eller? Alla äter i resturangen där nere nu, om inte du är klar äter jag med dem.. :) /Alfredo''
- Hej Alfredo! Sa jag och gav honom en kram.
Emma här! Drama is coming! ;)
I Feel Different Around You - Chapter 34
- Får jag en puss innan jag går in här eller? Frågade jag och pekade på dörren jag skulle öppna. Justin fortsatte gå, med Kenny i släptåg. Men Kenny stoppade honom, och sa något.
- Nej, men ska du skita i att prata med mig, kan jag ju lika gärna åka hem igen. Jag skulle precis slå igen dörren i all hast innan Justin ställde foten emellan.
Han pressade sina läppar mot mina, men det var absolut inte som vanligt. Han ville egentligen inte ens vara med mig, jag märkte det. Han tog inte på mig, som han brukade göra. Han tittade inte ens på mig på samma sätt. Vilket gjorde mig ledsen, riktigt ledsen. När han släppte mig och gick ut, slog jag igen dörren och sjönk ned mot den, med benen tryckt mot bröstet.
Jag tog en taxi och sa vart jag skulle och då körde han dit direkt. När jag kom fram var det massa vakter överallt. Som tur hade jag något slags id kort som jag fick av Kenny igår, som jag ska vissa upp för vakterna. Det står All Access på kortet. Vilket betyder att jag kan gå vart jag vill inne på det spärrade området. Jag betalade chaffören och steg ur taxin. Sen gick jag mot vakterna som stod vid ingången.
- Hej! Sa jag och försökte le samtidigt som jag visade upp kortet Kenny gav mig. Vakten nickade mot dem andra som sedan släppte in mig. Jag gick runt en stund för att se om jag såg Alfredo eller någon ur Justin crew. Men allt jag såg var en massa stressade människor och affischer med Selena på dem. Då slog det mig, Selena kanske är här. Jag valde att ta upp mobilen och ringa henne. Det var ju ett tag sen vi sågs, och jag har ingen att vara med just nu. Så jag tog chansen. Signalerna gick men hon svarade tillslut.
- Selena här! Sa hon glatt.
Det var inte alls svårt att hitta baksidan av arenan eftersom det fanns massa skyltar vart man skulle gå osv. Så när jag kom ut på baksidan så satt Selena några meter längre bort. Hon vinkade åt mig och jag gick fram till henne med ett leende.
- Hej Selena. Sa jag och kramade om henne.
Nu är jag ensam igen.. I Belfast. En stad som jag aldrig har varit i förut. Jag kan inte säga att det känns bra precis, jag längtar hem.
I Feel Different Around You - Chapter 33
- Jag vill inte ändra på den du är. Men du måste tänka på din utbildning mer, men det är så klart ditt val. Men det jag mest vill ändra på hos dig är vad du tycker om förhållanden och att du lätt kan vara otrogen. För jag vill framöver ha ett förhållande med dig. Men när du sitter och säger att du har väldigt svårt för att vara trogen, då blir jag orolig. Jag blir osäker och det blir svårare för mig att lita på dig.
- Jag kan inte hjälpa att jag är den jag är Justin. Acceptera det eller dra. Det är ditt val som du måste göra riktigt snart så jag vet om du vill ha mig eller inte. Men jag förlåter dig för det som hände ikväll. Sa jag och han log lite.
Även om jag och Justin inte hade speciellt mycket att säga varandra stannade jag ändå kvar. Vilket fick Trever att reagera på att jag inte kom tillbaka. Min mobil plingade till.
”Vart är du? Skulle inte du bara hämta dina saker hos Justin?”
”Jag blev kvar, vi försöker kommunicera med varandra. Men jag vet inte, det går nog inte.”
Jag fick inte något svar från honom, så jag antog att han inte ville störa oss mer. Men samtidigt gjorde det inget, varken jag eller Justin sa något. Han frågade inte ens vem det var. Han satt bara där, i fåtöljen bredvid mig.
- Snälla. Säg något. Jag kollade upp på honom, och mötte hans blick.
- Vad tycker du att jag ska säga? Han lät spydig, men ändå inte.
- Nej, men finns det inget att säga så går jag. Ha det bra. Jag reste mig upp och skulle precis lämna vardagsrummet när han tog tag i min arm.
- Vart ska du?
- Jag vet inte, här ifrån, vi säger ju inget till varandra. Det enda vi egentligen har gemensamt är att vi båda gillar sex.
- Det där stämmer inte, och det vet du. Du skulle inte bli helt hysterisk av att jag legat med någon annan, om du inte kände något för mig, och jag skulle inte bli det om jag inte kände något för dig. Jag gillar dig, MYCKET.
Jag stod med ryggen mot honom, jag ville inte se honom i ögonen. Speciellt inte när dem var sådär sårbara, vilket bara gjorde mig knäsvag. Allt jag egentligen vill är att hans ska dra in mig i sin famn och kyssa mig, samt säga att allt kommer bli bra, och att han tycker om mig precis som jag är.
- Gå inte, snälla. Stanna med mig! Han ställde sig bakom och la sina armar om mig, samtidigt som han kysste mig på halsen.
En vecka senare!!
Saker och ting ordnade upp sig mellan mig och Justin. En vecka har nu gått sedan vi blev osams, eller i alla fall rök ihop. Det gör väl kanske alla, men det kändes helt fel. Jag är inte förhållande typen, och allt blir bara fel, eftersom att jag inte kan reglerna som man tydligen ska hålla sig till när man har en pojkvän. Allt kommer spåra ut totalt.
- Baby, är du klar? Justin kom in i mitt rum hemma, då jag var tvungen att packa ned lite saker eftersom att vi skulle till Belfast. Mamma och pappa befann sig i New York, är ni förvånade? Inte jag.
- Nu är jag det. Jag la ned det sista i väskan och drog igen den. Justin tog den och bar ut den till bilen. Kenny körde och Pattie satt fram, jag och Justin bredvid varandra i baksätet. Han höll mig i handen hela tiden, och jag gillade det. På något konstigt sätt. Hålla handen har aldrig varit jag.
Väl på flygplatsen var det såklart hur mycket fans och paparazzi som helst. Jag gjorde allt för att hålla mig undan, men Justin ville ha mig så nära sig som möjligt, så det enda alternativet som fanns kvar var att dölja mitt ansikte i händerna. Justin drog med mig mot sina fans tillsammans med Kenny i släptåg. Han skrev massor av autografer och log mot alla kameror som tjejerna hade sina händer.
- Plan mot Belfast, Irland, påstigning om 3 minuter. Rösten som kom från högtalarna kändes inspelad, oäkta. Precis som hela mitt liv, ett skämt.
Justin kramade om min hand ännu hårdare, och drog mig igenom alla människor med Kenny framför oss. Resten av gänget som Justin hade med sig stod redan och trampade med sina fötter när vi kom.
- Vart har du varit? Scooter blev lite smått irriterad, och det kan jag förstå, med tanke på att det inte gick speciellt fort för Justin att ta sig igenom flygplatsen.
- Skit i det, jag är här nu. Justins spydiga uttalande mot Scooter fick hans mamma att rycka in.
- Vårda språket. Och be om ursäkt. Justin struntade tydligen i sin mamma, för han drog mig vidare mot ingången till flygplanet. Vi båda visade våra pass och klev ombord.
Jag och Justin fick sitta bredvid varandra, i första klass. Kenny satt i sätena bakom oss, och framför oss hade vi två överklass tjejer som tisslade och tasslade under i stort sett hela resan. Jag kunde flera gånger höra dem viska om Justin, vilket gjorde mig väldigt irriterad tillslut, då jag absolut inte kunde sova. Kenny snarkade lyckligt bakom oss och Justin bredvid mig, den enda som var vaken var jag.
- Är ni två tillsammans? Den ena tjejen vände sig om tillslut och pratade direkt med mig, istället för att tissla med sin polare. Jag däremot hade behövt en vaken Justin just nu. Men jag fick klara mig utan honom.
- Nej, det är vi inte. Vadådå? Jag kanske lät lite otrevlig mot henne, men jag gillade inte sättet hon kollade på mig. och det var något mycket bekant över hennes ansikte, men kunde absolut inte komma på vart ifrån.
- Var väl det jag tänkte, han om någon får ju vem han vill. Så jag ser inte att han skulle välja en sådan som dig. Ingen har någonsin trampat på mig, och jag hade absolut inte tänkt låta henne göra det heller. Jag flyttade mig från platsen, och satte mig bredvid Kenny istället. Jag ignorerade henne, och hennes fnitterpolare.
Jag somnade tillslut, men vaknade upp av att Justin skrek rakt ut. Kenny reste på sig så att jag åkte ned på sätet med huvudet, och suckade. Jag hann inte ens gnugga mig i ögonen innan Kenny var på väg att sätta sig ned.
- Sätt dig inte på mig, okej? Kenny började skratta och jag fick chansen att resa på mig, innan han hade mosat mig.
- Vad är det som händer? Varför skriker du? Jag kollade på Justin som lutade sig över sätet för att kunna kolla på mig.
- Det satt en annan tjej här, än du. Varför? Han kollade förvånat på mig, och förstod nog inte varför jag hade flyttat mig.
- Hon klankade ned på mig, så jag flyttade mig ifrån henne. Men jag skulle faktiskt kunna hålla med henne. Du kan få vem du vill, varför mig? Han suckade och vände sig framåt igen. jag fattade på en gång, han ville inte svara mig.
När vi klev av planet gick han bredvid Kenny och jag gick bredvid Pattie. Han hade inte sagt något till mig, resten av flygtiden. Jag förstod att något var fel, men absolut inte vad.
När vi kom till hotellet gjorde Pattie klart för mig och Justin att vi under inga omständigheter fick dela rum, eller sova med varandra. Så jag fick ett eget rum, och Justin fick dela med Alfredo. Visst kan jag förstå hennes oro, men samtidigt. Vi är nästan vuxna, och jag tycker att vi borde få göra vad vi vill. Men så länge hon är med kommer vi aldrig få chansen.
- Får jag en puss innan jag går in här eller? Frågade jag och pekade på dörren jag skulle öppna. Justin fortsatte gå, med Kenny i släptåg. Men Kenny stoppade honom, och sa något.
- Nej, men ska du skita i att prata med mig, kan jag ju lika gärna åka hem igen. Jag skulle precis slå igen dörren i all hast innan Justin ställde foten emellan.
Han pressade sina läppar mot mina, men det var absolut inte som vanligt. Han ville egentligen inte ens vara med mig, jag märkte det. Han tog inte på mig, som han brukade göra. Han tittade inte ens på mig på samma sätt. Vilket gjorde mig ledsen, riktigt ledsen. När han släppte mig och gick ut, slog jag igen dörren och sjönk ned mot den, med benen tryckt mot bröstet.
Marielle här, ett kapitel skrivet av mig. :)
I Feel Different Around You - Chapter 32
Vi låg kvar där ett tag, vilket fick mig chansen att fundera över det vi just hade pratat om. Han smekte mig över håret flera gånger, vilket även fick mig chansen att fundera över om vi hade valt rätt. Skulle jag kunna gå från mitt gamla liv, till att ha ett förhållande?
- Du? Justin kollade på mig, och smekte bort en hårslinga från mitt ansikte.
- Ah, vad är det? Han lät orolig.
- Du vill att jag ska börja skolan, eller hur? Han nickade mot mig, med ett snett leende.
- Vill du ändra på mig? På mitt sätt att leva. Du tycker inte om mig som jag är, eller hur? Han kollade chockat på mig.
- Nej, men…
- Det finns inga men. Du tycker inte om mig. Detta är fortfarande bara ett av dina spel. Jag reste på mig, och gick därifrån. Allt jag hörde från honom var när han ropade mitt namn. Han sprang inte ens efter mig.
Jag gick raka vägen hem till Trever. Allt kändes bara förjävligt. Jag tror inte att Justin och jag är menade för varandra på det sättet, varje gång blir allt fel mellan oss. Känslorna går överstyr på något sätt och allt mellan oss förstörs.
Jag låste upp dörren hos Trever och gick in med rödsprängda ögon.
- Ally är det du? Frågade Trever som var på väg till hallen.
- Aa.. Svarade jag när han nu stod framför mig.
- Vad har Justin gjort nu? Frågade han och suckade irriterat.
- Jag orkar inte prata om det. Sa jag och gick mot mitt rum som jag hade här hos Trever. Jag tänkte byta om till bekvämare kläder, men insåg att jag hade alla mina saker hos Justin.
- Helvete. Sa jag tyst för mig själv och gick tillbaka till hallen för att hämta mina bilnycklarna. Och ta på mig skorna.
- Vart ska du? Ropade Trever från vardagsrummet.
- Alla mina saker är hos Justin, jag ska hämta dem. Ropade jag tillbaka.
- Vill du att jag ska hänga med?
- Nej, det är lungt men tack ändå! Sa jag innan jag skyndade mig ner till bilen.
Jag körde raka vägen hem till Justin. Just nu ville jag inte se honom men jag var tvungen för att hämta alla mina saker. När jag var framme knackade jag hårt på hans dörr. Det dröjde inte länge tills han öppnade. Han verkade inte så förvånad över att det var jag som kommit. Han kanske trodde att jag skulle komma krypandes tillbaka och säga förlåt eller liknade. Men jag var bara här för att hämta mina saker.
- Jag ska hämta mina saker. Sa jag drygt och putade undan honom så jag kom in.
- Ally, jag vill prata med dig innan du stormar ut härifrån igen. Ropade Justin från hallen eftersom jag nu var i hans sovrum och slängde i mina saker i väskorna. När jag hade packat klart gick jag ut i hallen igen för att gå härifrån. Men Justin stod i vägen för dörren, med mening.
- Flytta på dig Justin. Sa jag surt.
- Nej, du ska stanna här med mig och prata. Sa han bestämt. Jag visste att det inte var någon idé att säga emot så jag släppte väskorna och satte mig i hans vardagsrum.
- Justin, jag har tänkt på en sak. Sa jag när Justin kom in i rummet och satte sig bredvid mig.
- På vadå?
- Ikväll när du sa att det var för tidigt för att säga jag älskar dig så tänkte jag, nej men det är lungt han kan göra det när han är redo. Men på väg hem till Trever kom jag på att du sa att du älskade mig när vi låg i ditt hotellrum. Du sa, jag försöker få dig att inse att jag inte kommer lämna dig. Ally, jag älskar dig. Det sa du till mig! Och du kunde tydligen inte säga det förut. Varför inte? Frågade jag argt och han kollade skamset ner i hans knä men vände sedan blicken till mig.
- Jag sa det för att du skulle sluta gråta. Jag tänkte mig inte för, det var dumt av mig och det kommer inte hända igen förens jag verkligen menar det, förlåt. Sa han ledsamt.
- Justin, jag känner dig knappt. Jag har berättat en del om mig. Nu är det din tur. Sa jag och kollade på honom.
- Saker jag hatar mest är att lämna Canada när jag är där på semester. Jag hatar att se mina småsyskons ledsna ansikten, och min pappas som brukar vara den som är mest ledsen. Jag saknar alla i Canada jämt och ständigt. Sen är jag rädd att dagen då jag kommer förlora alla mina fans kommer snart. Dem tycker jag har förändrats.. Jag har inte haft så många förhållanden i mitt liv. Men den karriären jag har är det nästan omöjligt. Jag hade en flickvän för två år sedan, Jasmine Villegas. Men när vårt förhållande kom ut gjorde jag slut. För pressen och mina fans blev alldeles för jobbiga. Sa han och drog in mig i hans famn. Så jag låg nu på honom i soffan och kände hans värme mot min.
- Men saker du gillar då? Frågade jag och log lite.
- Jag gillar julen, för den firar jag alltid i Canada med hela min släkt och vi har alltid det jätte mysigt och roligt. Jag gillar att uppträda för mina fans, dem uppskattar verkligen varje liten sak jag gör för dem. Vilket känns helt underbart. Och jag gillar dig mer än vad jag gillar Macdonals, vilket nästan kan vara omöjligt ibland. Sa han och jag skrattade lite.
- Du då, vad tycker du om förhållanden. Jag vet att det inte är din starka sida precis. Fortsatte Justin sedan.
- Jag hade en pojkvän för ungefär två eller tre år sedan. Men det funkade inte för jag kunde inte hålla mig trogen. Därför springer jag ofta iväg och försöker hitta en andledning för dig att lämna mig. Jag vill inte utsätta dig för allt jag kan göra om jag har ett förhållande med någon. Förhållanden är det värsta jag vet. Förut när jag blev så arg var för att du vill ändra på den personen jag är. Och ingen får någonsin göra det, för jag gillar vem jag är nu. Jag vill inte gå i skolan och sånna saker. Sa jag och kollade upp på Justin.
- Jag vill inte ändra på den du är. Men du måste tänka på din utbildning mer, men det är så klart ditt val. Men det jag mest vill ändra på hos dig är vad du tycker om förhållanden och att du lätt kan vara otrogen. För jag vill framöver ha ett förhållande med dig. Men när du sitter och säger att du har väldigt svårt för att vara trogen, då blir jag orolig. Jag blir osäker och det blir svårare för mig att lita på dig.
- Jag kan inte hjälpa att jag är den jag är Justin. Acceptera det eller dra. Det är ditt val som du måste göra riktigt snart så jag vet om du vill ha mig eller inte. Men jag förlåter dig för det som hände ikväll. Sa jag och han log lite.
Emma här! Hoppas ni gillade det, KOMMENTERA:D<3!
I Feel Different Around You - Chapter 31
- Jag fattar inte hur dem kan vara överallt! Sa Justin frustrerat när han körde där ifrån.
- Det är deras jobb Justin, dem kan inte hjälpa det. Sa jag och tog min hand på hans som låg på växelspaken.
- Så, då blir det Belfast nästa vecka! Sa Justin glatt.
- Ja vilka hänger med förut jag?
- Alfredo och Scooter är dem enda. Sa han och log mot mig.
- Jaså du vågar ta med Alfredo när jag är i närheten? Sa jag och flinade. Justin började se orolig ut.
- Vadå varför skulle jag inte våga? Du kommer väl inte göra något tillsammans med honom..? Fick han fram tillslut och jag började skratta.
- Nej jag kommer inte göra något med Alfredo, jag har ju dig. Sa jag och nu spred sig ett stort leende på Justin's läppar.
Efter att ha spenderat ett par timmar i Justin's lägenhet låg vi bredvid varandra i sängen. Vi var helt slut. Först hade vi åkt hem till Trever och hämtat alla mina saker. Eftersom jag har tänkt att bo med Justin nu när han är i L.A. Så när vi kom hem till Justin hjälpte jag honom att vika sina kläder och lägga in dem i hans enorma gaderob. För att han äntligen skulle få lite ordning för en gångs skull.
I Feel Different Around You - Chapter 30
- Vet du hur vacker du är? Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om att någon har sagt så till mig efter ett ligg. ALDRIG. Antingen menar han det, eller så säger han det bara för att få mig på fall ännu mer. Jag vet inte.
- Okej. Jag visste inte vad jag skulle svara, så allt blev bara fel. Jag ville gå därifrån för att inte låta honom förstöra minerna från kvällen.
- Jag menar det verkligen. Han vred mitt huvud så att jag var tvungen att kolla på honom, och om jag ska vara ärlig så såg jag ingen sarkasm i hans ansikte. En tår slank ned för min kind, så jag försökte vrida tillbaka mitt huvud men han hade det i ett sådant grepp att jag inte kunde.
- Dölj inte dina känslor för mig, snälla. Allt blir så mycket lättare för mig, och jag vill verkligen vara snäll mot dig, jag vill verkligen tycka om dig. Låt mig, snälla.
Nu rann tårarna ner längst mina kinder, en efter en.
- Snälla älskling, gråt inte... Sa han ledsamt och torkade bort mina tårar med hans tumme, som han brukar göra.
- Det känns som du kommer lämna mig igen.. Sa jag och snyftade.
- Jag försöker få dig att inse att jag inte kommer lämna dig. Ally, jag älskar dig.. Sa Justin och log lite.
- Säg det inte, för du vet att du kommer lämna mig tillslut. Ditt jobb kommer komma i vägen och du reser iväg i ett par månader medans jag är kvar här. Sa jag och han kollade sårat på mig.
- Jag kan inte hjälpa att jag har det jobb jag har. Men jag älskar det. Vi måste försöka ändå, om du lovar att du inte ska hålla på med Alfredo mer. Sa han allvarligt.
- Jag lovar, men du kommer ha massa tjejer omkring dig hela tiden. Hur ska jag veta att du inte gör något med en av dem.
- Du måste lita på mig, älskling. Sa han och smekte min kind med hans hand.
- Du kommer hitta någon speciell någon dag, och då kommer du glömma mig. Sa jag och han skrattade till lite.
- Du som brukar ha så bra självförtroende, Ally alla är speciella på sitt eget sätt. Och jag föll för dig.. Jag kan erkänna att jag föll för ditt utseende först, men sen kände jag att jag var tvungen att lära känna dig mer. Och efter det föll jag för din personlighet.
- Du är den första killen som verkligen har brytt sig om mig på det sättet. Alla killar letar bara efter ett ligg. Anledningen till att jag slutade gå till skolan var för att alla såg mig som en hora, och en alkoholist. En period förra året drack jag, och tog droger så mycket att jag inte minns vad jag gjorde. Allt från den perioden är svart, inga minnen alls.
- Vad fick dig att sluta ta droger, och dricka mindre. Frågade Justin och lekte med mitt hår när jag låg i hans famn.
- Trever hjälpte mig och Lucy ur all skit. Han är den killen som jag vet säkert, att han aldrig kommer lämna mig. Han kan jag verkligen lita på.
- Du kan lita på mig med Ally, denna gången kan du verkligen det. Även om jag reser bort kan du alltid ringa. Sa Justin och kysste mig på munnen. Han slängde en blick mot klockan och gick ur sängen.
- Alla i mitt crew ska ner och äta frukost nu, häng med. Sa han och kastade sina kläder mot mig som jag snabbt drog på mig.
- Är du säker på det. Jag har nog inte gjort det bästa intrycket innan precis.. Sa jag och han log.
- Jo kom igen, förresten idag åker jag till min lägenhet och sover där inatt. Känns onödigt att sova på hotell här på L.A. När jag har en lägenhet. Sa han och flinade.
- Haha, jo det är onödigt. Sa jag och skrattade.
Alfredo syntes inte till i hotellrummet så han måste ha gått ner redan. Jag och Justin gick hand i hand till resturangen där vi fick synn på hans crew. Vi tog med frukost på en tallrik och satte oss vid deras bord, bredvid varandra.
- Nämen Allyson! Kul att se dig igen. Sa Pattie som satt framför oss med Ryan Good bredvid sig, som instämde.
- Ja vi behöver lite drama just nu, det har varit tråkigt tyst på senaste tiden asså. Sa Ryan och flinade.
- Inget mer drama, hon är min nu. Sa Justin och log mot mig. Jag besvarade leendet och slängde en blick mot Alfredo som såg besviken ut, men log ändå. Han var väl besviken för vårat sexliv tillsammans var slut. Men glad för min och Justin's skull.
- Oh, Marvin där försvann din chans! Sa Ryan högt och kollade mot Marvin med ett flin på läpparna.
- Ally jag skulle vilja fråga dig en sak. Sa Justin när vi var på väg upp till rummet igen.
- Vadå för något? Sa jag och log.
- EMA är snart, i Belfast. Jag undrar om du vill följa med mig. Sa Justin och tog min hand.
- Du behöver inte ens fråga, klart jag vill! Men dina fans kanske får reda på att vi dejtar?
- Vissa kommer stötta oss, andra kommer bli arga. Men det är inget jag bryr mig om. För jag vill att du ska vara där, med mig. Sa han och log sådär gulligt som han gör ibland. Man kan inte säga nej till det leendet.
- Ja, jag följer med när åker vi. Sa jag när vi nu stod i hissen.
- Nästa vecka, på onsdag. Galan är på fredag men jag har genrep och sånna saker på torsdagen.
- Det ska bli kul! Jag har aldrig varit i Belfast. Och jag har heller aldrig varit på en sånn stor gala. Sa jag ivrigt.
Justin packade ihop alla saker som han hade i hotellrummet, vilket tog tid. För han hade saker överallt! Och han hade bara sovit här i typ 2 dagar. Killar alltså.. Fast jag tror tjejer kan vara värre ibland.
- Färdig. Sa Justin och pustade ut efter han stängt den sista resväskan.
- Efter typ två timmar ja.. Sa jag och flinade.
- Du kunde ha hjälpt mig, men nä du satt bara där och kollade på. Sa han och pussade mig på munnen.
Jag hjälpte Justin ner med väskorna till hans bil. Hans fans visste inte vilket hotell han bodde på som tur var. För annars skulle det nog vara fullt med fans här, men nu var det inga. Dock var det några få fotografer som fotade oss när vi kastade in väskorna i Justin's bil. Men vi försökte att inte lägga uppmärksamheten på det. Justin såg lite irriterad ut, men jag ville inte bry mig. Det är ingen idé att lägga energi på sånt.
- Jag fattar inte hur dem kan vara överallt! Sa Justin frustrerat när han körde där ifrån.
- Det är deras jobb Justin, dem kan inte hjälpa det. Sa jag och tog min hand på hans som låg på växelspaken.
- Så, då blir det Belfast nästa vecka! Sa Justin glatt.
- Ja vilka hänger med förut jag?
- Alfredo och Scooter är dem enda. Sa han och log mot mig.
- Jaså du vågar ta med Alfredo när jag är i närheten? Sa jag och flinade. Justin började se orolig ut.
- Vadå varför skulle jag inte våga? Du kommer väl inte göra något tillsammans med honom..? Fick han fram tillslut och jag började skratta.
- Nej jag kommer inte göra något med Alfredo, jag har ju dig. Sa jag och nu spred sig ett stort leende på Justin's läppar.
Emma här, hoppas ni gillade det! Kommentera:)
I Feel Different Around You - Chapter 29
- Lyssna nu noga på mig. Vi satt i soffan tillsammans med en varsin cider i handen, han hade fått smuggla med dem in på sitt rum. Och jag vet att skulle någon komma in, var det jag som skulle få ta smällen.
- Vad har du att säga? Min röst darrade, och jag hade ingen aning om varför.
- Jag tycker inte om dig på det sättet. Pattie berättade för mig vad hon hade sagt till dig, och det hon sa var inte sant. Jag gillar inte dig så. Jag vill ha vår relation, den vi har. Och eftersom att jag inte känner något för dig, så hoppas jag verkligen att vi kan fortsätta ligga med varandra, för dam girl, u are good. Sa han och jag skrattade till lite.
- Okej Alfredo, du är inte så dum du heller. Sa jag och log stort. Dörren slogs upp av den killen jag inte hade så stor lust att träffa. Jag kollade på Alfredo med panik i min blick mot honom.
- Just de, jag glömde säga att jag och Justin delar rum. Sa Alfredo, Justin kom fram till oss och tog en cider. Sen slog han sig ner bredvid Alfredo. Kan det bli mer pinsamt?
Hela situationen kändes konstig, och jag hade egentligen inte så mycket att säga längre. Jag skulle ha stannat kvar hemma hos Trever istället. Där var jag trygg, och slapp sitta öga mot öga med Justin. Egentligen ville jag inget annat än kyssa hans perfekta läppar, men jag kunde inte ens kolla på dem, för Justin satt och psykade mig, och då hade han sett att jag kollade på honom.
- Vill ni att jag lämnar er två ifred? Justin var den första att säga något efter att han själv hade kommit in i rummet. Alfredo var precis på väg att säga något, men jag hann före.
- Det är kanske jag som ska gå. Jag ställde ned flaskan på bordet, och skulle precis resa mig upp. Men Alfredo knuffade ned mig i soffan igen.
- Jag går, snälla. Kan ni två prata med varandra. Jag ber er, snälla. Han bad verkligen och jag såg på honom att han egentligen inte ville gå, men han gjorde det nog för min och Justins skull.
Pinsamheten fortsatte när Alfredo hade lämnat rummet. Jag visste inte vad jag skulle säga, och jag kände mig bara obekväm i Justins närhet, jag vet inte varför, men jag gjorde det.
- Vill du ha en till? Han viftade till med flaskan samtidigt som han reste sig upp, och gick mot köket.
- Ah, visst. Får du dricka för din mamma, eller är det något du gör nu, bara för att klara av mitt sällskap? Han skrattade till på väg tillbaka och satte sig i soffan bredvid mig istället. Han sträckte mig den ena flaskan som han redan hade öppnat.
- Hon är inte med här, men jag får inte dricka i alla fall. Han klunkade i sig halva flaskan i ett svep, och ställde ifrån sig den.
Tystnaden fortsatte. Och jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig ur denna sits, varför var Alfredo tvungen att gå? Fattade han inte att jag och Justin egentligen inte hade något att säga varandra?
- Såhär tyst har du aldrig varit, vad är det? Han fortsatte att föra ämnen på tal, men jag kunde fortfarande inte förstå varför han inte bara gick, han också.
- För att jag tycker detta är pinsamt. Jag har inget att säga, jag brukar faktiskt inte lägga energi på folk som är elaka mot mig. Han vände hastigt huvudet mot mitt håll, och jag blev som helt stel i kroppen av hans intensiva blick.
- Vad gör du kvar här då? Han fortsatte med sina spydiga kommentarer, vilket jag avskydde. Jag ville slå honom, hårt i huvudet med flaskan jag hade i handen, men jag behärskade mig själv. Jag reste istället på mig och började gå mot dörren.
- Flyr du från verkligheten varje gång det blir jobbigt? Jag tvärstannade mina kliv, och vände mig om mot honom som fortfarande kollade på mig.
Jag vet inte hur länge jag bara stod där och kollade på honom, men det måste ha varit ett tag, med tanke på att han helt plötsligt stod alldelens intill mig. Det var bara några centimeter som skiljde våra kroppar åt, och jag kunde utan problem känna hans lätta andetag i mitt ansikte, samtidigt som jag kollade ned på våra fötter. Gråten satt i halsen, och jag kunde inte längre kontrollera min kropp.
- Du gör illa mig vart jag än är, det gör så jävla ont att se dig. Jag kollade fortfarande ned på våra fötter när jag hörde mig själv säga dem orden som blottade mina känslor till max.
- Du har ingen jävla aning om hur ont det gör för mig, att dessutom se dig tillsammans med Alfredo hela jävla tiden. Han höjde rösten åt mig, och placerade sin ena hand under min haka, så att jag var tvungen att kolla på honom. Jag såg ilskan i honom, men han visade den inte med sin kropp, eller styrka.
- Varför säger du inget då? Varför gör du inget som gör att jag vill ha dig, VARFÖR? Gråten kom och jag tappade kontrollen totalt, min röst har aldrig varit så hög mot en grabb tidigare, jag har aldrig i hela mitt liv visat mina känslor så.
- Vad vill du att jag ska göra? Vad har Alfredo som inte jag har? jag backade automatiskt bakåt, vilket inte hjälpte mig speciellt mycket när det kom en vägg strax därefter.
- Ett hjärta. Han bryr sig. Du kanske borde prova det någon gång.
Han vände sig om och jag trodde att han skulle gå så att jag kunde lämna rummet, men jag hann inte mer än göra en liten rörelse fören han stod intill mig igen, men denna gång pressade han sina läppar mot mina. Förra gången han kysste mig, försvann lyften ur mig. Denna gång försvann allt. Hela mitt liv rullade förbi mig i en välldans fart, men när natten med Justin kom gick allt i slowmotion, precis som att den ville påminna mig om hur bra allt egentligen var just i den stunden.
Han pressade mig mot väggen samtidigt som han kysste mig hett och intensivt, jag kunde inte protestera, jag ville inte heller. Så jag släppte min väska och placerade mina händer runt hans nacke, och tryckte honom om det ens gick, närmare mig. Han lyfte upp mig mot väggen och smekta mina lår, som att han inte gjort annat tidigare.
Han bar mig till sitt sovrum, jag kände igen hans väska och alla kläder som låg på golvet. När han la ned mig i sängen stannade han kvar i sina rörelser och drog av sig sin tröja, jag kunde inte tyda hans blick, men jag visste att jag ville ha honom, även om det var för sista gången, så var jag tvungen att få känna honom en sista gång.
- Är du säker? Det var han som frågade, vilket fick mig stum. Jag nickade bara lite lätt mot honom samtidigt som jag flyttade mig till mitten, fortfarande liggandes på rygg.
Han drog upp min t-shirt och kysste min mage, vilket gav mig rysningar över kroppen. När han släppte greppet om mina armar satte jag mig upp och drog av mig den, samtidigt som jag knäppte upp min bh, och pressade mina läppar mot hans. Han knuffade ned mig på rygg igen, och jag var livrädd att han skulle lämna mig, precis som han gjorde första gången, då vi kom lika långt innan han gick.
Alla våra kläder låg utspridda i hela rummet, och jag insåg att det skulle bli omöjligt för mig att hitta mina, fattar ni då vilken röra han hade. Han låg på rygg med mig över sig, samtidigt som jag kysste hans bröstkorg och gick upp mot hans hals, smekte han mina lår och min rumpa. Han trevade efter mina läppar, så tillslut lät jag honom känna dem.
När jag gränslade honom kollade vi varandra i ögonen, innan han placerade en hand på mitt bakhuvud för att kunna trycka ned det mot hans läppar. Jag rörde mig i samma takt som vi kysstes, men kyssen övergick till hångel, och ingen av oss kunde hålla stönen inne. Hade Alfredo kommit tillbaka skulle han inte undgå att höra oss.
Hans händer masserade mina bröst vilket gav mig extra njutning, och jag kunde inte klaga. Grabben visste exakt vad det var han gjorde. Och det skulle glädja honom ännu mer om jag sa det till honom. Han pressade ned mig på rygg och trängde återigen in i mig. När vi efter säkert 2 timmar kom tillsammans en sista gång låg vi inlindad i hans täcke, och han höll om mig.
- Vet du hur vacker du är? Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om att någon har sagt så till mig efter ett ligg. ALDRIG. Antingen menar han det, eller så säger han det bara för att få mig på fall ännu mer. Jag vet inte.
- Okej. Jag visste inte vad jag skulle svara, så allt blev bara fel. Jag ville gå därifrån för att inte låta honom förstöra minerna från kvällen.
- Jag menar det verkligen. Han vred mitt huvud så att jag var tvungen att kolla på honom, och om jag ska vara ärlig så såg jag ingen sarkasm i hans ansikte. En tår slank ned för min kind, så jag försökte vrida tillbaka mitt huvud men han hade det i ett sådant grepp att jag inte kunde.
- Dölj inte dina känslor för mig, snälla. Allt blir så mycket lättare för mig, och jag vill verkligen vara snäll mot dig, jag vill verkligen tycka om dig. Låt mig, snälla.
Kommentera :)
I Feel Different Around You - Chapter 28
Hade Pattie rätt? Borde jag avsluta det som händer mellan mig och Alfredo innan vår vänskap tar slut och hans känslor tar över..? Det var ju meningen från början att inga känslor skulle bli inblandade, och för min del har det funkat. Men tydligen inte för Alfredo.
Samma kväll som jag skulle få uppleva en av Justins alla konserter, valde jag istället att flyga hem, flyga tillbaka till LA. Pattie gav mig en riktig tankeställare, och jag valde att lämna alla människor som hade med Justin att göra, bakom mig. Alfredo hörde av sig på en gång då han inte hittade mig inne i arenan, men feg som jag var valde jag att inte svara. Samtalen och sms:en från honom slutade komma en vecka senare, han måste ha gett upp totalt, om att få tag på mig. Justins sms däremot kommer med jämna mellanrum, det ena grövre än det andra. Även om jag inte svara på dem, ramlar det in ett nytt några dagar senare.
- Vad tänker du på? Mina föräldrar var tillbaka i New York, och jag flyttade återigen hem till Trever. Han var glad, men överraskad att se mig när jag plingade på hans dörr klockan 3 en natt, och frågade om jag fick bo där.
- Alfredo, jag kan inte sluta. Jag gjorde samma sak mot honom som Justin gjorde mot mig. Vad säger det om mig som människa? Trever tittade på mig, och det såg verkligen ut som att han funderade, innan ett litet leende kom smygandes på hans läppar.
- Det säger bara att du är mänsklig. Trever är en underbar vän, och han vet om att jag älskar honom.
Det är fredag och både jag och Trever valde att ha en filmkväll hemma istället för massa alkohol. Även om jag inte kan gå på krogen längre, förutom möjligtvis på ET, om dem inte byter ut vakten, för att Usher fick mitt ID-kort. Vilken idiot jag är, varför gav jag honom det? Han har ingen rätt till att ta mina saker. Jag gjorde det väl det precis som allt annat, för att vara snäll.
- Vilken film vill du se nu? Dear John var slut, och vi hade tre filmer till att se, men jag orkade verkligen inte med något mer kärleksdrabbel, har nog i mitt eget liv.
- Saw. Svarade jag enkelt med ett leende på läpparna. Den filmen är allt annat är kärlek. Vilket jag absolut strävade efter en fredag som denna.
- Då blir det den. Poppar du mer popcorn eller? Han vände skålen upp och ned för att visa att den var tom, så jag tog med mig den ut i köket och började poppa nya. Mobilen som jag hade i fickan pep till och vibrerade ännu längre.
”Hej, snälla Ally svara mig. Jag är i LA nu, kan vi träffas, och prata i alla fall? /Alfredo”
Kan saker och ting bli bättre eller? Nu är han till och med i min stad, visst den är stor nog för oss båda, men jag antar att Justin är med, och det vet jag inte om den är, stor nog för oss tre. Jag fick känslor för Justin, jag visste han var precis som jag, men att jag skulle hamna i ett triangeldrama med en helt underbar människa, och sedan en som är lite bränd, det visste jag inte.
- Ally, vad är det som tar sådan tid? Popcorna var sedan länge klara, men jag hade fastnat i mina egna tankar.
- Jag kommer. Mobilen stoppade jag ned i fickan igen och tog skålen med varma och nypoppade popcorn.
Trever hade redan tryckt igång filmen, och vi satt som på helspänn båda två. Ingen av oss hade sett den filmen, så det skulle bli intressant att se vad den hade att komma med. Mobilen avbröt återigen min lugn och ro.
”Sluta nu, vi måste kunna prata med varandra. Som vänner.”
Samma nummer igen, så det måste ha varit Alfredo, eftersom att jag hade tagit bort hans nummer redan en vecka efter att jag hade åkt hem.
- Blir du sur på mig om jag lämnar vår filmkväll? Trever vände huvudet mot mig och log.
- Alfredo vill träffa dig, eller hur? Jag gav honom ett förvånat ansikte tillbaka.
- Hur kan du veta? Han plockade upp sin mobil, och visade mig ett sms där Alfredo hade förklarat allt.
- Åk du, jag klarar mig. Men du kommer hem sen va? Jag nickade och pussade honom på kinden, samtidigt som jag tryckte på ring när jag hade Alfredos nummer uppe.
- Vart är du då? Jag kunde höra hur han pustade ut på andra sidan luren.
- Samma hotell som sist, samma rum. Skynda dig. Han lät så där sexig, som bara han kan. Vilket gav mig onda aningar.
- Jag kommer.
När jag kom fram till hotellet parkerade jag bilen, och allt jag kunde hoppas på var att inte möta Justin. Han var den sista människan jag ville ha framför mina ögon just nu, och jag tror inte han var så taggad på att se mig heller. När jag stod utanför Alfredos dörr kunde jag känna hur pulsen ökade, vilket var löjligt, var ju inte direkt första gången jag skulle träffa honom. En lätt knackning och dörren öppnades, han drog in mig innan jag ens hann hälsa.
- Lyssna nu noga på mig. Vi satt i soffan tillsammans med en varsin cider i handen, han hade fått smuggla med dem in på sitt rum. Och jag vet att skulle någon komma in, var det jag som skulle få ta smällen.
- Vad har du att säga? Min röst darrade, och jag hade ingen aning om varför.
- Jag tycker inte om dig på det sättet. Pattie berättade för mig vad hon hade sagt till dig, och det hon sa var inte sant. Jag gillar inte dig så. Jag vill ha vår relation, den vi har. Och eftersom att jag inte känner något för dig, så hoppas jag verkligen att vi kan fortsätta ligga med varandra, för dam girl, u are good. Sa han och jag skrattade till lite.
- Okej Alfredo, du är inte så dum du heller. Sa jag och log stort. Dörren slogs upp av den killen jag inte hade så stor lust att träffa. Jag kollade på Alfredo med panik i min blick mot honom.
- Just de, jag glömde säga att jag och Justin delar rum. Sa Alfredo, Justin kom fram till oss och tog en cider. Sen slog han sig ner bredvid Alfredo. Kan det bli mer pinsamt?
Kommentera:D<3!! //Emma
I Feel Different Around You - Chapter 27
- Vad gör du vaken? Alfredo stannade upp bredvid honom, medan jag gick mot vårat hotellrum.
Eftersom att Alfredo inte kom på en gång, fick jag locka honom med något jag visste skulle dra honom mot mig.
- Kommer du eller? Jag stod i dörren, inte synlig för dem två, men med både min bh och mina trosor i handen, och tro mig, det gick fort för honom.
- Så jag hörde att Scooter pratat med dig om vad du gjorde igår, girl your bad.. Sa Ryan och log mot mig, plus att jag var tvungen att slå min näve mot hans. Killar tycker tydligen att det är coolt eller något.
I Feel Different Around You - Chapter 26
- Hej jag har väntat på dig! Det är ju snart dags att åka till arenan för soundcheck. Sa jag och Alfredo suckade lite och släppte in mig.
- Alfredo, jag tror jag åker hem igen. Sa jag tyst så inte Justin skulle höra.
- Jag hatar att säga det här, men jag kommer aldrig lämna dig. Du kan få lämna mig hur många gånger du vill. Men tragiskt nog kommer jag alltid finnas här för dig. Jag är personen som alltid blir lämnad, men aldrig lämnar. Därför tog jag det så hårt när du lämnade mig. Jag trodde att jag äntligen hade hittat en kille som aldrig kommer lämna mig. För jag är van att människor jag älskar lämnar mig. Först min syster, sen mina föräldrar som kommer tillbaka men åker kort där efter igen. Och tro mig, det gör lika ont varje gång. Sen träffade jag dig. Justin Bieber, som visade ett litet intresse för mig. Våran lek gjorde både dig och mig galna. Den känslan när du var med Stacy går inte ens att beskriva. Det var då jag fattade att jag verkligen gillade dig. Men när jag gjorde saker mot dig reagerade du på samma sätt. Det fick mig att tro att du gillade mig också. Men så lämnade du mig, jag grät i minst en vecka. Du är den första killen jag någonsin gillat på det sättet, och du lämnade mig. Men så ligger du här och är ledsen över mig? Det är inte rätt. Det borde vara du som försöker hjälpa mig.. Det borde vara du som säger att du aldrig kommer lämna mig oavsett vad. Men just nu ligger du här och tycker synd om dig själv. Om du inte gör din konsert ikväll kommer du såra tusentals fans som har funnits där för dig i flera år. Gör mig en tjänst, såra inte dem som bryr sig om dig mest. Sa jag och han vände sig nu emot mig.
- Vilket jävla liten diva! Utbrast jag när dem hade gått.
Efter en hel del shopping, som absolut inte blev av tidigare då jag var ute själv, så återvände både jag och Alfredo till hotellet med kassari händerna. Han hoppade in i duschen och jag planerade klädsen för kvällens festligheter, även om vi bara skulle besöka hotellets nattklubb så tänkte jag ändå gå ned som den tonåring jag faktiskt är.
- Wow, snygg du är. Alfredo kom in i sovrummet när jag stod och precis skulle ta en titt i spegeln.
- Det är jag väl alltid? Med en förvånad röst vände jag mig om mot honom, som bokstavligen åt upp mig med blicken.
- Det har du rätt i, sugen på alkohol? Jag nickade och tog honom i handen för att sedan vandra ned till nattklubben.
När kvällen hade rullat på ett tag, och cider efter cider hade slinkit ned gick både jag och Alfredo över på shots. Det var bra mycket folk just den kvällen, vilket jag absolut inte hade räkna med, men jag gillade det, svettiga, nästan nakna kroppar mot varandra på dansgolvet. Vi avbröt dansandet och gick tillbaka till baren igen.
- Är du verkligen kär i Justin? Alfredos plötsliga fråga fick mig att hosta till, vilket sedan resulterade i att alkoholen jag hade i munnen var över hela baren.
- Du behöver inte svara, tror det där var svar nog. Fortsatte han efter att jag hostat klart.
- Ja, det är jag. Och oavsett hur mycket så kommer jag aldrig tillåta honom att röra mig igen, varken på det ena eller andra sättet. Han nickade bara åt mig samtidigt som han drog i sig sin shots.
Vi drogs tillbaka ut på dansgolvet och rörde våra kroppar i takt med LMFAO - Sexy And I Know It. Han placerade sina händer på mina höfter och pressade våra kroppar närmare varandra, samtidigt som han drog ned både mitt bh band och linne från axeln med ena handen, och kysste mig på halsen, samtidigt som han smekte mig innanför både kjol och trosor med den andra handen. Mina ben var inte långt ifrån att vika sig, men jag gillade det. Flera av grabbarna på golvet såg vad som hände och hamnade närmare mig, och flera händer travade över min kropp.
När jag och Alfredo senare den natten, eller tidigt, jag vet inte riktigt, vandrade upp till vårt hotellrum möttes vi av Justin.
- Vad gör du vaken? Alfredo stannade upp bredvid honom, medan jag gick mot vårat hotellrum.
Eftersom att Alfredo inte kom på en gång, fick jag locka honom med något jag visste skulle dra honom mot mig.
- Kommer du eller? Jag stod i dörren, inte synlig för dem två, men med både min bh och mina trosor i handen, och tro mig, det gick fort för honom.
Emma skrev början. :)
I Feel Different Around You - Chapter 25
- Ally, stanna. Han ropade på mig, och jag tryckte flera gånger på hissknappen i hopp om att det skulle gå fortare för den att komma, men med min glada tur idag så funkade inte min plan.
- Vad, vad vill du Justin? Ska du trampa mer på mig? Nedvärdera mig ännu mer? Jag höjde rösten mot honom, och jag såg på honom att han ryggade tillbaka.
- Jag vill be om ursäkt. Jag skrattade till, ett glädjelöst skratt. Mer som ett hån riktat direkt mot honom.
- För vad? För att du har kallat mig hora, eller för att du faktiskt lämnade mig efter ett ligg, eller kanske för att du nyss vid frukosten inte ens kunde nämna mitt namn, utan mer hånade mig framför dina vänner? Han stod alldelens stilla, precis där han stod när han stannade bredvid mig.
I Feel Different Around You - Chapter 24
Allyson's Perspektiv
Natten kom och jag och Alfredo valde att gå och lägga oss. Justins blickar brände mig i ryggen precis innan jag klev in i vårat rum. Han hade under hela kvällen försökt föra ett samtal med mig, men jag hade antingen inte svarat eller bara gett honom ett litet ja, eller nej som svar. Han var inte värd så mycket mer.
- Är du trött? Alfredo satt på sängen och höll på med sin mobil när jag kom ut från toan.
- Ja, det är jag. Är det okej om jag går och lägger mig? Kläderna jag hade på mig åkte av illa kvickt, annars hade jag somnat på golvet, vilket jag absolut inte ville.
- Självklart, jag kommer snart. Ska bara snacka med Justin. Jag nickade mot honom samtidigt som jag bädda ned mig.
Jag trodde han skulle gå på en gång men det visade sig att han ville ha en kyss först, så han pressade sina läppar mot mina och jag besvarade den. När han stängde dörren till sovrummet kunde jag pusta ut. En dag här, och jag är redan trött på Justins tjat, får se hur dem resterande dagarna blir.
Alfredo's Perspektiv
Justin rum låg tre ifrån mitt så jag gick dit och knackade på, han väntade att jag skulle komma, så det tog inte alls lång tid innan han öppnade dörren, och med en enkel gest släppte han in mig. Det var faktiskt han som ville prata med mig, och inte tvärt om.
- Vad vill du? Jag satte mig ned i soffan och Justin satte sig i fåtöljen bredvid.
- Hon vill inte prata med mig, hjälp mig. Han lät frustrerad, vilket jag lätt kan förstå att han är, med tanke på att han själv har satt sig i denna sits, han hade kunnat gjort allt mycket snyggare.
- Vems fel är det? Många kan säga att jag var hård mot honom, men han förtjänade det.
- Ja, det är mitt, därför ber jag om din hjälp. Eller du kanske vill ha henne för sig själv? Han fick mig stum, jag har aldrig sett på Ally som en flickvän, utan mer en vän jag ligger med.
Justin kliade sig i huvudet flera gånger, innan han reste på sig och gick ut i köket. Han bankade och slog där ute så jag var tvungen att se efter vad han höll på med.
- Nej, hon är inget mer för mig än en vän. Ge dig nu. Men vad är det som får dig att tro att hon vill prata med dig igen? Fattar du hur hon kände sig när du lämnade henne, hade du inte kunnat berätta för henne eller? Han vände sig hastigt om mot mig och slog ut med armarna.
- Fattar du inte, vi lekte med varandra från början. Sen hände något inom oss båda, jag blev svartsjuk när hon var med Mario och hon hade sedan långt innan visat sina känslor. Jag orkade inte lyssna på honom mer, så jag vände om och gick in i mitt rum igen.
Allyson's Perspektiv
Jag kunde inte somna, jag var inte alls lika trött som jag trodde när jag gick och la mig. Alfredo kom tillbaka efter en halv timme, och la sig ned i sängen. Han drog in mig i sin famn vilket verkligen är beskyddande, ena stunden är han som min bror, och andra är han som KK. Det där är konstigt, jag vet. Men jag gillar honom på båda sätten.
Han kysste min hals och drog sin hand på min mage, men jag orkade inte reagera, jag förstod att han ville ligga, men jag orkade inte. Hade varken lust eller ork i kroppen till att ens vända mig om för att möta hans läppar. jag måste ha somnat strax efter, för jag vaknade morgonen efter med inget minne av att vi gjort annat än hållt om varandra.
På morgonen när jag vaknade var det alldelens tyst i rummet, och ingen Alfredo syntes till, vilket fick mig att fundera. Hade han gjort samma sak som Justin gjort, eller var det bara jag som började bli paranoid? Jag klädde på mig, ett par anständiga kläder för en gångs skull, eftersom att jag inte visste vad det var vi skulle göra idag. Strax efter att jag var klar kom Alfredo tillbaka med ett leende på läpparna.
- Så du är vaken nu? Jag var bara på ett kort möte med resten av gänget. Är du hungrig? Han pratade på så jag hann inte ens svara mellan hans frågor och påståenden.
- Aha, trodde du lämnat mig. Ja, ska vi gå ned och äta eller? Jag var på väg mot dörren när han tog tag i min arm och drog in mig i sin famn.
- Varför skulle jag lämna dig? Jag ryckte bara på axlarna och gick återigen mot dörren.
När vi kom ned till frukosten var det fullt i restaurangen och på enda stället det fanns plats var vid Justins bord, där han satt tillsammans med Mario. Vad är oddset? Jag började skratta för mig själv. Straffade gud mig så hårt, eller var det bara idioti? När Alfredo hade plockat på sin frukost styrde han direkt stegen mot deras bord, och han gjorde i alla fall mig en tjänst då han satte sig bredvid Justin.
- Är du taggad inför ikväll? Justin kollade på Mario samtidigt som han tog en tugga av sin smörgås.
- Riktigt, tror det kommer bli en bra show. Båda två fortsatte prata om vad jag tror var Justins konsert som skulle hållas ikväll.
- Ska det filmas något ikväll eller är man ledig? Alfredo kastade in en fråga mitt i deras hela konversation.
- Det bestämmer du helt själv, men du får väl hänga med den där om du vill det. Han pekade mot mitt håll, och jag förstod på en gång att syftade mig när han sa ”den där”.
Jag kollade på min frukost jag hade på brickan en vända innan jag reste på mig och gick. Ena dagen gör han allt för att jag ska prata med honom, och andra dagen är jag inte ens värd att nämnas vid namn. På långt håll kunde jag höra hur Alfredo röt emot mot Justin, vilket fick mig att må lite bättre, men samtidigt hade Justin redan tryckt ned mig så långt jag kunde komma, trodde jag.
Hotellet lämnade jag bakom mig och gick ut på New Yorks gator, det skulle bli intressant att inspektera vad denna stad hade att erbjuda. Flera affärer gick jag förbi utan att ens kasta dem en blick. Allt jag kunde tänka på var hur nedvärderande Justin lät. Hur kunde han? Varför? Mobilen avbröt mina tankar med ett gällt oljud. Alfredos namn lyste upp på skärmen.
- VAD? Jag ville inte prata med någon och det trodde jag att han förstod när jag lämnade hotellet. Han vet kanske inte hur jag blir när jag blir ledsen, men jag stöter ifrån mig människor som egentligen bara vill mig väl, men det kan jag inte se just i då.
- Vart är du? Han lät osäker.
- Ute, vadå då? Jag var snabb på svaren, och ville inget annat än att samtalet skulle ta slut.
- Kom tillbaka, snälla. Egentligen hade jag ingen plan på att gå tillbaka, men det kanske var lika bra med tanke på att jag hade noll koll på vart jag befann mig.
- Okej.
Vi avbröt samtalet och jag började gå tillbaka. Fortfarande med Justin i mitt huvud, vad jag än gjorde, och hur mycket jag än tänkte på något annat var han den personen som trängde sig igenom mina tankar. När jag kom tillbaka till hotellet satt han i receptionen, men jag gick bara förbi. Jag ville inte se honom just nu, även om han var den vackraste människan på jorden, så var han även den som sårade mig mest.
- Ally, stanna. Han ropade på mig, och jag tryckte flera gånger på hissknappen i hopp om att det skulle gå fortare för den att komma, men med min glada tur idag så funkade inte min plan.
- Vad, vad vill du Justin? Ska du trampa mer på mig? Nedvärdera mig ännu mer? Jag höjde rösten mot honom, och jag såg på honom att han ryggade tillbaka.
- Jag vill be om ursäkt. Jag skrattade till, ett glädjelöst skratt. Mer som ett hån riktat direkt mot honom.
- För vad? För att du har kallat mig hora, eller för att du faktiskt lämnade mig efter ett ligg, eller kanske för att du nyss vid frukosten inte ens kunde nämna mitt namn, utan mer hånade mig framför dina vänner? Han stod alldelens stilla, precis där han stod när han stannade bredvid mig.
God Jul mina vänner. :)
I Feel Different Around You - Chapter 23
Jag drog på mig kläder ganska snabbt, en kort kjol och en magtröja, vilket skulle i alla fall till en början få Justin att inse. Jag hoppas det i alla fall. Han ska få lida, precis lika mycket som jag.
Pinsamheten som fanns i hissen när vi åkte ned var outhärdlig. Alfredo stod och höll om mig plus att han hade sitt huvud lutat mot min axel. Justin stod framför med ryggen mot oss, ibland kunde man höra en suck komma från honom. Vilket gjorde mig glad, varje gång han kände sig missnöjd över hans egna beslut log jag. Mario och resten av Justins dansare fanns i biljard hallen.
- Så hon är bruden du gnällt över? Precis när jag gick förbi Justin och Mario hörde jag Marios fina uttalande.
- Du är Allyson va? Frågade en kille med brunt hår.
När alla tröttnade på biljard bestämde vi oss för att gå till buffén i resturangen tillsammans. De berättade att de alltid har en middag om dagen då dem äter tillsammans allihopa. Det var en lång kö till buffén så jag bestämde mig för att gå på toa innan. Så jag gick på resturangen's toalett. Och när jag var färdig hoppades jag på att kön hade blivit mindre, vilket den blivit. Jag ställde mig bakom Marvin och tog en tallrik.
- Hej.. Sa en röst bakom mig. Jag vände mig om där Justin stod med ledsna ögon.
Justin's Prespektiv
Jag fattar inte hur jag kunde göra så mot henne. Jag vet att jag sårade henne djupt, men jag vill verkligen inte att hon ska bli kär i mig. För jag är inget pojkväns material med tänke på den karriären jag har. Den som har störst chans på henne nu är ju Alfredo. Det gör mig så sjukt avundsjuk på honom. Jag vill att hon ska vara min och att vi ska mysa på kvällarna så som vi gjorde på balkongen hemma i L.A. Att hon ska få träffa mina små syskon i Canada, och mina nära vänner. Jag vill kalla henne för älskling. Men jag kommer aldrig få den chansen även om hon vill det. För jag, hur mycket jag än vill kommer jag aldrig bli tillsammans med henne. Jag har sårat Ally nog och jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv om jag gör det igen. Sen så har jag ju alla fans, dem kommer vilja döda henne. Och jag tror inte Ally kommer klara den pressen. Även om hon verkar stark är hon som en liten skumtomte inombords. En känslomässig skumtomte.
Emma här! Detta har jag skrivit, det blir inga kapitel från min sida imorgon eller mer idag. Eftersom det är julafton imorgon! God JUL på er allihopa, och en julklapp från er underbara läser kanske kan vara sjukt många kommentarer?;) Puss på er!
I Feel Different Around You - Chapter 22
''Hej Alfredo, jag bokade alldeles nyss, är framme imorgon sent på kvällen. Ses då! /Ally''
Även om Justin är där, ska det bli riktigt skönt att komma ifrån L.A ett tag nu.
Flygresan till New York gick hur bra som helst, men jag kände mig inte riktigt säker på mitt val. Gjorde jag verkligen rätt som åkte och träffade Alfredo så Justin befann sig runt honom i princip hela tiden? Egentligen finns det bara ett sätt att ta reda på det. Stå ansikte mot ansikte med rädslan.
- Hej Alfredo. Han stod en bit ifrån mig då jag hade gått igenom sista kontrollen, så jag ropade på honom.
- Hej Ally, jag har saknat dig. Vi kramades och han gav mig en lätt puss, vilket fick mig genast på bättre husmör.
- Hoppas det är okej med dig att vi delar rum? Han log med hela ansiktet samtidigt som han tog min väska och vi rörde oss ut mot bilen han hade.
- Inga problem.
Vi sa inte så mycket under bilresan mot hotellet, jag hade fullt upp med att inspektera staden mina föräldrar alltid besöker utan att ta med mig. Den var verkligen mäktig, ingen tvekan om saken.
- Hur mår du egentligen? Han placerade sin hand på mitt lår precis innan vi skulle kliva ur bilen.
- Antagligen som jag förtjänar, men vi pratar inte mer om det. Okej? Han nickade och tog återigen min väska i ena handen och min hand i den andra.
När vi kom in i lobbyn satt Justin där tillsammans med Mario, nog var jag allt full den där kvällen på ET, men vem kan glömma ett så vackert ansikte som Marios? Jag vek ned blicken och följde efter Alfredo till hissen som skulle ta oss upp till hans rum. Egentligen har jag velat slå Justin i ansiktet, men samtidigt vill jag inte lägga någon varken energi eller tid på honom. Han ska nog allt få se vad det är han missar.
- Vad vill du göra?
- Kanske det här. Svarade jag och lät min jacka falla till golvet samtidigt som jag drog ned dragkedjan på min tröja. Han fattade direkt vad det var jag menade och tryckte upp mig mot väggen och pressade sina läppar mot mina.
Vi förflyttade oss till sovrummet och han la den mig mjukt i sängen. Han slet bokstavligen av mig mina kläder och kysste hela min kropp. Jag var i hans makt, hans händer gjorde mig förlamad. Allt jag kunde göra var att njuta. Han hade allt för mycket kläder på sig så jag pressade ned honom på rygg och slet av honom kläderna. Ett leende på hans läppar smög sig fram när jag tog honom i min hand, han spände hela sin kropp i ett bevis på att jag gjorde jobbet bra.
När han var nära att komma bytte vi ställning och han tryckte in sina fingrar i mig. Min kropp gick upp i brygga av rena reflexen. När jag var våt nog trängde han in i mig och hela min kropp spände sig av någon anledning.
- Slappna av. Han kysste mig på halsen, och masserade mina bröst grundligt, samtidigt som han smekte mig med sina händer. Det kändes precis som att han hade flera händer än två, och det hade absolut inte skadat, jag ville uppnå max, jag ville se hur mycket min kropp kunde ta emot samtidigt.
- Åååhh. Vi båda gav ifrån oss högljudda stön när vi kom samtidigt. Det är det underbaraste, att känna en grabb fylla en till max, och sedan komma själv.
Precis när Alfredo hade fått på sig kläderna knackade det på dörren. Han kollade på mig, innan han lämnade sovrummet för att öppna dörren, själv drog jag bara på mig ett par trosor som knappt dålde något, och en randig tröja. Jag hade inga planer på att lämna hotellrummet.
- Tänkte höra om du skulle med och spela biljard? Jag hörde Justins röst ända in i sovrummet, och jag kom på den briljanta idén.
- Vet inte om jag kan. Precis när Alfredo svarade honom lämnade jag sovrummet och gick förbi dem och in i köket. Jag hörde hur Justin drog efter andan. Och han måste ha fattat att vi nyss legat med varandra, med tanke på att jag i stort sett inte hade några kläder på mig.
- Var det hon som skulle komma? Varför sa du inget? Han lärt upprörd, vilket jag verkligen hoppas att han var.
- Varför skulle jag det? Stör det dig på något vis att jag har henne här? Jag kunde höra att Justins påhopp fick Alfredo upprörd. Ska dem båda två bråka om mig kan detta sluta i en stor krasch.
- Ja, det gör det. Och du vet varför. Jag stod i köket och lyssnade på dem två när dem munhögg med varandra.
- För att du, innan vi åkte fick känslor för henne. Inte bra grabben, med tanke på att det var du som krossade hennes hjärta.
Hur i hela friden kan Alfredo stå och säga allt det där, när han vet att jag finns bara några meter ifrån honom? Gör han detta för att hjälpa mig, eller för att han börjar tycka om mig? Jag fattar ingenting. Jag tog i alla fall min flaska vatten och gick förbi grabbarna igen, utan att ge någon av dem ens en liten blick. jag kunde på långa vägar känna hur både Alfredo och Justin gav min kropp brännande blickar.
- Ska vi följa med ned och spela biljard? Alfredo kollade in i sovrummet där jag låg på mage med rumpan mot dörren. Hans blick var långt ifrån på mitt ansikte.
- Det kan vi väl. Får man klä på sig, eller ska jag gå såhär? Han blinkade med ena ögat och kastade en blick på min väska.
- Klä på dig va.
Jag drog på mig kläder ganska snabbt, en kort kjol och en magtröja, vilket skulle i alla fall till en början få Justin att inse. Jag hoppas det i alla fall. Han ska få lida, precis lika mycket som jag.
Pinsamheten som fanns i hissen när vi åkte ned var outhärdlig. Alfredo stod och höll om mig plus att han hade sitt huvud lutat mot min axel. Justin stod framför med ryggen mot oss, ibland kunde man höra en suck komma från honom. Vilket gjorde mig glad, varje gång han kände sig missnöjd över hans egna beslut log jag. Mario och resten av Justins dansare fanns i biljard hallen.
- Så hon är bruden du gnällt över? Precis när jag gick förbi Justin och Mario hörde jag Marios fina uttalande.
Marielle här. Hoppas att ni gillar detta. Jag vet inte om jag hinner skriva något mer idag, kanske senare ikväll. Och Emma färdas någonstans i sverige, hon kanske hinner skriva ett när hon har stannat och kommit på plats. :)